You are currently browsing the tag archive for the ‘naturskogar’ tag.

God Afton, 

 
Det är skogen år – något som borde vara en glädjens tid för alla oss naturvårdare som brinner för skogen.
 
 
Icke då.
 
 
akut hotad skog i Jämtland
akut hotad skog i västerbotten

Skulle kunna fortsätta med bildexempel från många många fler akut hotade skogar i många fler län.
 
Låt oss dock stanna vid denna bilden ett ögonblick…                                                                                     
 

 

Bilden är tagen i Härnösands kommun, Västernorrland. En skog med mycket höga naturvärden. En skog som utgör livsutrymme för några av våra hotade arter i landet. En skog som är relativt otillgänglig för skogsmaskiner – det är förmodligen därför den fortfarande finns kvar. Denna skog har nu (augusti 2010) avverkningsanmälts av skogsbolaget SCA som äger skogen.

Terrängen är brant, mycket brant. Svårforcerad även till fots. Jag var där i september 2010 och fattade ingenting: avverka denna skog??!! Hur då och varför?? Jag vägrar omvärdera mitt synsätt till hotade arter, höga biologiska värden och skyddsvärda naturområden. Ska man verkligen omintetgöra dessa? Mitt synsätt säger Nej Nix och Icke. SCA verkar ha ett helt annat synsätt; det är SCA som äger skogen, och det är SCA som har anmält skogen för föryngringsavverkning – dvs dom planerar att kalhugga detta kända sydväxtberg med växtplatser för hotade arter.

Jag känner mej maktlös inför detta. Allt jag kan göra är att tillkännage markägaren naturvärdena – har vi tur så prioriteras området i Länsstyrelsens reservatsbildningar. Tyvärr är myndighetens resurser alltför knappa och många områden måste prioriteras bort. Samtidigt skriver Sverige under avtal om att bevara 17% av ekologiskt representativa och väl sammanhängande ekosystem. Sverige drev på för siffran 20 %. 17% blev kompromissen. 20 %. Det finns det inte ens kvar av den biologiskt mest värdfulla produktiva skogen. Långt mindre än ens kompromissen 17 % finns kvar. Skogsbruket har lagt beslag på mer än det mesta. Detta innebär att vi bör:

1. Införa omedelbart totalstopp för avverkningar av biologiskt värdefulla produktiva skogsområden.

2. Omgående påbörja restaurering av skogstyper som är på mycket god väg att försvinna.

För något år sedan satt jag på mitt jobb och gjorde en utvärdering av Naturskyddsföreningens arbete. Samma dag fick jag veta att Sveaskog hade avsatt ett område vi kämpat hårt för att rädda – ett område med akut hotade arter som Sveaskog hade planerat att kalhugga – tills vi besökte området och började fightas för vad som fanns där, det som Sveaskog uppenbarligen hade missat vid sin naturvärdesinventering. Jag lyfte detta som ett stort glädjeämne men uttryckte min än större oro för alla skogar i landet som vi besökt med livsmiljöer för hotade arter och i övrigt väldigt, väldigt höga naturvärden,  som dessutom står under ett superakut hot att avverkas. När jag hade framfört detta tittade min kollega som arbetar med en annan typ av skog, nämligen biotoper för vitryggig hackspett, på mig och sade:

”era skogar finns åtminstonde till en viss mån kvar”

Dessa, ”våra”, skogar som min kollega hänvisar till utgör endast en liten bråkdel av de 17 % som Sverige har åtagit sig att skydda i ekologiskt representativa och väl sammanhängande ekosystem. En väldigt liten bråkdel. Det tragiska i kråksången är att de skogar min kollega arbetar med existerar knappt ens i utkanten av ruinens brant.. Vi arbetar i stark motvind som minst har antagit proportioner av orkanen Katrina 2005.  Näringen framhåller att åtminstonde 20% är skyddat (en siffra som miljörörelsen och många forskare framhäver som absolut nödvändig för att rädda skogens värden) – och räknar härmed in den generella hänsynen som kan bestå av ett enstaka träd kvarlämnat på ett hygge, såväl som mindre trädgrupper kvarlämnat på ett hygge, såväl som kantzoner till vattendrag kvarlämnade på ett hygge … osv osv. Hur dom kan få detta till sammanhängande ekosystem låter jag vara osagt eftersom jag inte förstår resonemanget. Faktum kvarstår -endast ca 4 % av den produktiva skogen i Sverige står under ett långsiktigt och kvalitetsskärat skydd.

De frivilliga avsättningarna är en bra ansats som dock inte väger upp det formella skyddet där långsiktighet och kvalitetssäkring är en garanti. Långsiktigheten i de frivilliga avsättningarna är aldrig säkrad eftersom en värdefull avsättning kan utbytas mot en annan för att sedan avverkas. Kvaliteten är mycket osäker eftersom dagens koll på avsättningar är dålig – kvalitetsmässigt – även hos markägaren själv.

Samtidigt som varken markägare, myndigheter eller regeringen har koll på avsättningarnas kvalitet så avverkas skogar med dokumenterat skyhöga naturvärden…

Man legitimerar en avverkning med att man har avsatt si och så många hektar skog i det berörda området.

Att sedan räkna in impediment i skyddad skogsareal är löjligt. Impediment är, enligt lag, förbjudet att avverka – visserligen räknas impediment in i den internationella (FAO:s) definitionen av skog – men det är likväl INTE inräknat i den svenska definitionen och inte heller lagligt att avverka. Impediment är alltså: INTE produktiv skog; inte lagligt att avverka: ingår inte i den svenska definitionen av skog.

 I mitt resonemang förutsätter jag att ekologiskt representativ produktiv skog inte är jämställt med myrmark,  hällmark eller fjällbjörkskogar heller för den delen.

Fridens,

Malin



God förmiddag,

Tillbaka till verkligheten igen. Lämnat det fantastiska och makalösa norrbotten och sitter just nu hemma i jämtland med tusentals fynd av rödlistade arter att registrera och ett stort antal skogar att försöka rädda. Olli och Sini har åkt tillbaka till Finland och första omgången inventeringsveckor är över. Det känns lite vedmodigt att ha vinkat av dem, men dom kommer åter igen i september för att fortsätta sin ovärderliga insats för de svenska skogarna. Det känns också lite overkligt att sitta vid köksfönstret hemma när man vant sig att sitta med datorn i knät i bilen och jobba. Lyxen med bekvämligheter till hands och ett stort bord att sprida ut arbetsmaterialet på. Längtar redan tillbaka ut i skogen, men det är bra med lite andrum för att hinna ta hand om alla skogar som vi har besökt.

Igår besökte vi en avverkningsanmäld skog i Västerbotten. Skogen ligger på en udde som går rätt ut i en älv. Udden består av två höga åsryggar och skogen var, trots tidigare påverkan, en fin naturskog. Den har aldrig tidigare kalavverkats, men nu ska det tydligen ske. På samma sätt som många hundratals av de återstående naturskogarna avverkas dagligen. Jag undrar i mitt stilla sinne hur många år det är kvar innan alla oskyddade naturskogar har avverkats, och inser det viktiga i den ideella naturvårdens arbete. Det är många därute som gör ett makalöst jobb för att vårat skogsekosystem ska få förbli fungerande, både organisationer och enskilda personer. Men räcker det till? 

Industrin har lobbat till sig ett oförtjänt rykte som bäst på naturvård.  Jag blev härom veckan kontaktad av en journalist från Belgien som ställde lite frågor angående det svenska skogsbruket och den rapport som Naturskyddsföreningen släppte för ett tag sedan. Jag berättade om den ideella naturvårdens inventeringar, och det resultat vi kommit fram till. Efter ett tag så sa han: ”men det här handlar väl bara om produktionsskogar?” Jag svarade som det var: våra besök och dokumentationer görs bara i naturskogar som aldrig tidigare kalavverkats. Hans motfråga var: Naturskogar med höga naturvärden som anmäls för avverkning? Jo så är det svarade jag. ”Avverkas dom också?”  frågade han. Jo, så är det svarade jag igen. Det blev mycket tyst i telefonen. Sen sa han bara ”is this for real? are natural forests being clear felled? My god.”  Jag fick uppfattningen, när jag pratade med honom, att ute i Europa så kan man inte i sin vildaste fantasi ens tro att vi i Sverige hugger 120-200 åriga skogar, att vi fäller 200-åriga träd. Men så är det. Vissa bolag har blivit bättre på att ta hänsyn till 200 åriga träd, men dom fäller hela skogen omkring dessa 200-åriga träd, eller andra naturvärdesträd, som dom bandat ut. Är det verkligen god naturvård? Ska all mångfald som fanns i den drygt hundraåriga skogen klara av att samsas på dom små plättarna av generell hänsyn som blir kvar? 

Visst är bra att vissa bolag blivit bättre på hänsyn, problemet är bara att dom blivit bättre på hänsyn i naturskogar med höga naturvärden som aldrig kalavverkats och markberetts tidigare. Ska dessa skogar verkligen skrapas rent på träd (med undantag av små hänsynsytor och enstaka träd)? Ska verkligen marken som dessa skogar stått på i tusentals år vändas på? Är det bra för skogsekosystemet? Är det god naturvård?

Nu ska jag återgå till att rapportera hotade skogar till myndigheterna. Vi hörs snart igen.

Fridens

Malin

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - SCA

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Statens Fastighetsverk

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Sveaskog

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Bergvik Skog / Stora Enso

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Holmen Skog

God afton.

Våran hopplösa inventeringsdag igår, som ledde oss runt ca 20 hyggen, innebar besök av ett stort antal privata, mindre markägares skogsområden. 

Är jag besviken över att skogarna avverkats? Såklart, många av dom borde fått stå kvar. Men mest besviken är jag över att myndigheterna inte fullt ut tar sitt ansvar. Skogsstyrelsen besöker långt färre avverkningsanmälningar än dom borde. Ca 10 % av anmälningarna besöks i fält. Hur rimmar det egentligen med det jämställda produktionsmålet och miljömålet? Besöker myndigheten sedan ett mycket värdefullt område som hotas av avverkning så saknas oftast resurser att lösa in skogen för skydd. Det är generalfel i hela ledet! Inga pengar – färre fältbesök av skogsstyrelsen. Inga pengar – ingen inlösen. Ökad kostnad att lösa in i kombination med sänkta anslag – färre hektar skyddat. Den stora förloraren i detta, förutom skogen självt, är den lilla markägaren som råkar äga en nyckelbiotop (eller rent allmänt en skog med högt skyddsvärde). Denna presumtiva nyckelbiotop är markägarens investering och plånbok. Det är en stor skillnad på små privata markägare och penningstarka skogsbolag, nämligen just storleken på plånboken.

Sveaskog har lämnat 100.000 hektar av sin produktionsskog till bytesmarker. Det vill säga – värdefull skog byts ut mot produktionsskogar, så att markägaren kan avverka dessa produktionsskogar istället för skogar med höga naturvärden. Det är verkligen jättebra! Problemet är bara att produktionskogarna endast kommer att bytas mot storbolagens skyddsvärda skogar. Den privata skogsägaren är den stora förloraren igen. Inga flerpartsbyten har, enligt min kännedom, varit på tapeten. LRF har uttryckt önskemål om detta, miljörörelsen likaså. Men; nej, nix och inte. Bolagsmark mot statlig mark.

Har jag fel i detta så är ingen gladare än jag. Det skulle betyda en lättnad för många små skogsägare som råkar äga skyddsvärd skog. En enorm lättnad.

Sittande miljöminister påtalar gärna att regeringen genom detta agerande har nått miljömålet Levande Skogar. Jag skulle bara vilja klargöra att så inte är fallet. De statliga bytesmarkerna betyder att ett DELMÅL är nått (när skydd är upprättat på dessa hektar vill säga). Det var, som sagt, ett bra agerande. Det betyder att vi är precis där vi ska vara idag. Men det stora målet är att Skogens värde för biologisk produktion skall skyddas. För detta krävs mer skyddad skog. Sveaskogs 100.000 hektar räcker inte till slutmålet Levande skogar, de räcker till delmålet..

Och om någon här vill påtala att vi aldrig blir nöjda, att vi alltid vill ha mer, så påminner jag om det jag tidigare sagt:

Vi kommer att vara alldeles fullständigt nöjda och tillfreds den dagen naturskogens överlevnad är säkrad. Det vill säga när miljömålet Levande Skogar till fullo har nåtts.

Fridens

Malin.

Avverkad naturskog som höll höga naturvärden på privat mark. En skog som kanske stått kvar om resurser funnits att lösa in den.

Jag sitter vid ett hygge i Jämtland och reflekterar över veckan som har gått.

I dagsläget är vi fem glada själar som campar på skogsbilvägar under nätterna och inventerar skog under dagarna. Olli Manninen är vår inventerings koordinator och vi har under veckan som har gått haft förmånen att ha med oss många helt fantastiska ideella naturvårdare! I tisdags anslöt Mikael som ska följa med oss under nästan 5 veckor.

Förra veckan befann vi oss i Malung och Älvdalens kommuner i Dalarna, samt Torsby kommun i Värmland. Vi tvingades gång på gång inse hur bråttom det är för att hinna besöka skogarna innan maskinerna dundrar in. Tyvärr låg vi steget efter i många fall, och en intressant inventeringsdag i skogen utbyttes snabbt mot granskning och dokumentation av hyggen. I Älvdalen upptäckte vi att Sveaskog avverkar sina skogar i en rasande takt. Avverkningsanmälningar som har inkommit i år har i många fall redan hunnit avverkas när vi kom dit. Till vår glädje hittade vi ändå ett antal skogar som var kvar. Några av dessa var extremt fina, och väldigt många fynd av rödlistade arter gjordes under inventeringarna. Vi kommer idag kontakta bolag och myndigheter för att informera om dessa i syfte att rädda dom här skogarna som utgör viktiga biotoper mitt i ett hav av enorma contortatall åkrar.

I Torsby hamnade vi mitt i skärselden då Weda Skog höll på att avverka en mycket skyddsvärd barrnaturskog. Vi hann besöka den lilla del som fanns kvar och konstaterade där att denna skog aldrig borde ha avverkats. Skogsstyrelsen har inte varit ute och gjort någon bedömning av skogen som vi anser till stora delar höll nyckelbiotopskvaliteter. Det skulle inte vara första gången Weda Skog avverkar en nyckelbiotop. Nu har skogen fallit, vi kom försent.

Vår resa har hittills gått genom otaliga mil kalhyggen och contortaplantager i vår jakt på dom spillror av naturskog som finns kvar. Förra torsdagen befann jag mej stående mitt på ett 150 hektar stort kalhygge, en tjäder passerade förbi mej och tittade sig förvånat omkring. Han funderade nog över varför hans hem låg i stora travar längs skogsbilvägen.

Mina medinventerare är just nu ute i dom djupa skogarna i Jämtland. Idag granskar vi Holmen Skog. Jag tänker nu starta min GPS och ge mej ut i skogen jag också.

/Malin

En av de avverkade naturskogarna i Älvdalen

Nils Nygren fotograferar den rödlistade arten varglav i Dalarna

Akut avverkningshotad urskogsartad skog ovanför den fjällnära gränsen vid Drevfjällets naturreservat

Naturskyddsföreningen - med kraft att förändra
Malin Sahlin

Malin Sahlin, skogshandläggare

Med ca 4 % formellt skyddad produktiv skog i landet och en ständigt ökande virkesefterfrågan letar vi efter spillrorna av de sista skyddsvärda naturskogarna.

Skriv in din epostadress för att få nya inlägg av Skogsbloggen till din mail.

Gör sällskap med 358 andra följare

Mail till skogsbloggen







%d bloggare gillar detta: