Hur har allt gått så fel?

Sen kväll – jag sitter vid datorn och undrar hur allt kan ha gått så fel. Hur näringen kan tillåtas att styra så till den grad att det viktigaste landbaserade ekosystemet vi har riskeras. Sitter också med ett SMS jag fick för en vecka sedan. Ett SMS som skickats från en person jag aldrig träffat eller tidigare kommit i kontakt med. En person vars yrke består i att göra det jag, och många med mig, ställer sig tvivlande till och i många fall starkt kritiserar. Personen som skickade detta SMS arbetar som skördeförare. Han avverkar skog, och han avverkar skyddsvärd skog. Jag tänker, med personens tillåtelse, citera detta SMS. Dock tänker jag inte namnge personen, inte heller något som kan knytas till denna.

” Hej, jag heter……. och jag läser med stort intresse din skogsblogg. Delar din syn på väglös vildmark till 100%……Jag jobbar som skördarförare och jag kan lova att skogsvårdslagen är ett j..la skämt. Certifierade markägare tvingar mej att avverka kantzoner och miljögrupper som blivit lämnat vid tidigare avverkningar. Undrar om dom blir av med certifieringen? Har ni tittat på …………avverkningsplaner? Mvh…….”

Jag skulle kunna lämna detta inlägg här, då jag tycker att det talar för sig själv. Dock kliar det i fingrarna att kommentera, och eftersom det är min blogg så får jag göra som jag vill….

”Jag jobbar som skördarförare och jag kan lova att skogsvårdslagen är ett j..la skämt.Ja, om det är ett skämt eller inte…låt oss dock konstatera att lagen tillåter avverkning av urskogsartad skog i väglöst område så jag tycker nog att du helt klart har befog för ditt påstående. Certifierade markägare tvingar mej att avverka kantzoner och miljögrupper som blivit lämnat vid tidigare avverkningar. Detta är något som vi många gånger har noterat. Då vi konfronterar FSC-certifierade bolag med detta faktum så nekar dom fullständigt till att det händer och hävdar att det var planerat….att det är gjort för att främja naturvårdsintressena (hur då har jag alltid undrat utan att fått ett enda vettigt svar). Undrar om dom blir av med certifieringen? Ja det går ju att undra i all evinnerlighet…har så sent som idag fått ett helt befängt svar från en av storbolagens certifierare där storbolagets avverkning av en nyckelbiotop legitimeras. Är certifierarens roll att skydda bolaget, eller skydda FSC, eller skydda skogens värden??? Jag har en känsla av att det första alternativet är svaret på denna fråga. Har ni tittat på …………avverkningsplaner?  Bara du, skördeförare, och jag, vet vilket område och vilken markägare detta handlar om. Men tro mej, vi kommer att granska dessa.

Jag tackar denna skördeförare för SMSet som visade ett gott naturvårdsengagemang hos de som utför de handlingar som vi så starkt kritiserar. Jag inser också risken med att vi kanske inte är tillräckligt tydliga i vår kritik. En kritik som inte riktar sig direkt till hon eller han som sågar ned trädet – utan snarare till den som är ansvarig för att trädet sågas ned – markägaren eller den större aktör som köper och sågar ner en mindre markägares skog utan att ta hänsyn till varesig nyckelbiotoper, natura 2000 områden eller värdefulla våtmarker. Staten, såväl som andra större bolag är väldigt duktiga på detta. En kritik som riktar sig till en lag som tillåter att det värdefullaste vi har – urskogar, fjällskogar och nyckelbiotoper – sågas ned. En kritik som riktar sig till en regering som tillåter att allt detta får hända. En kritik som riktar sig till att, såkallade, miljöcertifierare tillåter att ett av landets stora producenter av råvara fortsätter att hugga nyckelbiotoper och naturvärdesträd.

Jag inser också att vi måste bli än tydligare med vad som händer i vårat land. Nationellt såväl som internationellt. Det handlar inte bara om skogen. Det handlar om våra liv.

Lämnar er med en bild av skogsväsen som ger skogen än mer liv.

ett minne från en tid innan oss. Att träffa på detta i skogen är obeskrivbart ballt. Att träffa på detta väsen på ett hygge är knappast troligt - det har med största sannorlikhet körts sönder vid avverkning - om inte så tror jag nog att detta väsen skulle vara ytterst olycklig att befinna sig på ett kalhygge, vilket det desvärre är dömt till då den biologiskt värdefulla tallnaturskogen som omger denna stubbe är akut hotad av Homen skogs avverkningsplaner.

Fridens

Malin

Intressant samtal med en maskinförare

God Morgon!

Sitter just uppstigen i min bil med datorn i knät, en kopp kaffe i handen och en stor hög med flera hundratals fynd av rödlistade arter som ska registreras och skickas till markägare och myndigheter. I går avslutades dagen i ett stort, mer eller mindre, sammanhängande område i Jämtland där Bergvik, genom Stora Enso, har påbörjat avverkningar. Mina mediventerare fick göra en inventering av den kvarvarande skogen samtidigt som gjorde en kontroll av det hygget som hade tagits upp. Dom stora virkestravarna som låg brevid vägen skvallrade om en brandpräglad naturskog. När jag som bäst stod och fotograferade virkesvältorna så dök en masiknförare, låt oss kalla honom Sven, upp och undrade vad vi gjorde och vilka vi var. Jag presenterade mig artigt och förklarade vårat syfte.

Det blev tyst.

Efter ett tag svarade Sven att han hade fått noggranna order ovanifrån om vad han skulle göra om han träffade oss i skogen. Order? Var det meningen att jag skulle bli orolig över min säkerhet? Jag var ju trots allt en liten tjej, helt ensam vid ett stort kalhygge tillsammans med en stor maskinförare som inte var särskilt imponerad av vårat arbete. Det visade sig dock att ordern bestod i att inte under några omständigheter diskutera med oss.

Vi hade en timmes lång diskussion.

Sven tyckte att vi överdrev de rödlistade arternas betydelse. ”Det finns ju lunglav överallt”, sade han. Jag förklarade för honom att, visst, här i jämtland finns det relativt gott om lunglav, eftersom det fortfarande finns en hel del livsmiljöer för lunglaven kvar.  Men det är här. Arten är rödlistad eftersom dess livsmiljöer försvinner i en takt som, om den inte kraftigt saktas ner, faktiskt betyder att lunglavens livsmiljöer på sikt riskerar att försvinna. Arterna är del av något så mycket större, nämligen ett fungerande ekosystem. Många av de arter vi söker kräver gammelskogens strukturer och den hårda döda veden som bara en naturlig skog kan producera. Sven skruvade lite på frågan, ”dom rödlistade arterna finns överallt, även i produktionsskogar”. Jo, visst gör dom det svarade jag. Dom finns kvar i plantagerna på de strukturer som lämnats kvar från den ursprungliga skogen. Men när dessa strukturer har förmultnat och försvunnit finns det inget nytt material för arterna att leva på eftersom dagens industriskogar består av snabbväxande träd av samma slag som saknar de kvaliteter som de flesta rödlistade arter kräver.

Sven funderade ett tag på detta sen sa han något intressant. ”Det är underligt att man får höra en sak från en person och en helt annan sak från någon annan, det du säger verkar vettigt.”

Men gammal skog finns ju hur mycket som helst av, fortsatte han. Vad är det ni kämpar för egentligen? Jag vände mig om och pekade upp mot sluttningarna som är helt kalavverkade och där contortan står på rad. Högst upp på själva toppen finns det en liten plätt naturskog kvar. Den skogen innehåller en rikedom av liv. Med träd av olika ålder, med död ved i olika stadium, med en mångfald av arter och skatter som bara finns i en riktig skog.

Det är den vi kämpar för.
Sven begrundade allt jag hade berättat för honom, tog mej i hand och tackade och åkte sedan hem till sin familj. Jag hoppas att vårat samtal har sått ett litet frö av förståelse hos honom.

Idag fortsätter vi inventeringarna av de skogarna som Sven och hans kollegor arbetar i innan vi fortsätter vår färd en bit norrut i länet.

Malin

det fragmenterade landskapet med små spillror naturskog kvar

virkesvälta vid hyggeskanten