You are currently browsing the tag archive for the ‘körskador’ tag.
Så var det dags igen då.
Jag vill börja med att påminna om Skogsvårdslagens 1 §:
”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”
Alltså, miljö och produktion ska väga lika. (Du och jag torde utgöra de andra allmänna intressena som hänsyn ska tas till)
Så till saken,
Den 12 juni presenterade Skogsstyrelsen sin årliga uppföljning av miljöhänsynen i skogsbruket, den så kallade polytaxinventeringen som jag har berättat om ett antal gånger i denna blogg. Då myndigheten förra året presenterade det katastrofala resultatet som visade att 37% av avverkningarna inte ens når upp till lagens mycket lågt ställda krav blev det för mycket för skogsnäringen som starkt ifrågasatte siffrorna. När nu Skogsstyrelsen presenterar resultatet av årets polytax så gör man det med en mycket mild framtoning utan att tydligt förklara för allmänheten hur illa det egentligen är ställt i skogen i dag.
Att polytaxinventeringarna skulle presenteras på ett annat sätt än tidigare var väntat. Därför hemställde Naturskyddsföreningen till Skogsstyrelsen att få ut det resultatet som är enkelt för gemene man att förstå – nämligen hur stor andel av avverkningarna som inte når lagens krav. Vi fick del av detta resultat eftersom myndigheten råder under offentlighetsprincipen. Resultatet av inventeringarna visar att det katastrofala läget ligger kvar. (hela redovisningen hittar ni här)
Årets redovisning visar att 36 % av avverkningarna i Sverige inte når lagens krav om naturhänsyn. En förbättring på 1 % är knappast något att skryta om. Kort sagt – naturhänsynen i skogsbruket är fortfarande under all kritik. Och detta har pågått under en lång tid. Sedan polytaxinventeringarna startade 1998 har siffrorna nämligen stadigt sjunkit från 23 %.
Naturskyddsföreningen vittnar om läget i skogen, det borde även Skogsstyrelsen göra genom att tala klarspråk istället för att klä in situationen i bomull.
På tal om att vittna om läget i skogen och skogsvårdslagens 1 §:
En av de envisaste människor jag har träffat, den ideelle naturvårdaren och skogskämpen Björn Mildh, besökte nyligen ett avverkat område i närheten av Piteå. På hygget har SCA sedan, under hösten 2011 valt att bryta upp stubbarna – trots att skogen växte på fuktig mark och att hösten varit blöt. Detta orsakade givetvis svåra markskador i området. Någonstans där tänker man att SCA borde ha hajjat till och insett att detta inte är så himla bra mark att fara omkring med tunga maskiner på under blötaste perioden.. Men icke då. I våras, efter snösmältning och under tjällossning – alltså under sämsta tänkbara tidpunkt, lät SCA sina tunga maskiner göra ett återtåg till hygget för att samla in stubbarna. Under 14 dagar fortsatte man mangla marken till oigenkännlighet.
Det stubbrutna och sönderkörda hygget
SCA besvarade kritiken, där dom bland annat sa följande:
”Vi ska göra en översyn av våra rutiner… Man ska också veta att verksamheten med att skörda stubbar är ny, nästan på experimentstadiet. Vi håller alltså på att lära oss hanteringen…”
Intressant detta då den envise Björn Mildh 2008, vid en fråga till SCA om just stubbrytning, fick följande svar:
”SCA Skog har tagit fram en intern analys av stubbrytningens miljöeffekter, samt fastställt interna riktlinjer för traktval, stubbrytning, stubbskotning och efterföljande rapportering. Dessa riktlinjer har tagits fram i syfte att bl.a. minimera negativa effekter på natur- och kulturmiljö med hänsyn till dagens kunskap.”
Experimentstadiet som SCA hänvisar till har då alltså hållit på i minst 4 år som jag tolkar det hela.. Känns som en ganska lång tid att experimentera med något som har enormt negativa effekter på miljön.
Åter till Skogsvårdslagens 1 §.
Med ovanstående exempel i minnet så kan man undra hur stubbrytning överhuvudtaget stämmer in i det här med de jämställda målen. Eller hur avverkning av nyckelbiotoper platsar i de jämställda målen? – för det är knappast olagligt att avverka nyckelbiotoper. Eller hur det faktum att man inte har lyckats införliva EU:s artskyddsbestämmelser att gälla skogsbruket på ett tydligt sätt stämmer in i de jämställda målen? Eller hur Skogsstyrelsens kamp för att miljöorganisationer inte ska ha någon talerätt i avverkningsärenden rimmar med de jämställda målen? Eller, för den delen, hur 36% underkända avverkningar passar in i de jämställda målen?
Detta är bara några exempel på varför Naturskyddsföreningen driver frågan om en ny skogspolitik. Den skogspolitiska parollen ”Frihet under ansvar” torde vara utspelad sedan länge. Det är dags att tänka om och tänka rätt.
Och när det gäller Skogsvårdslagens portalparagraf så skulle jag nog våga mig på att säga att denna inte är något annat än ett mycket lyckat politiskt bedrägeri.
Fridens,
Malin
Hej,
Jag vet inte om Holmen Skog har något internt race maskinförare emellan, eller om det helt enkelt är så att kunskapen om att alltför tunga maskiner orsakar skador på marken fullständigt har gått dem förbi. Jag har under sommaren haft det tvivelaktiga nöjet att personligen stifta bekantskap med resultatet av Holmens framfart, och jag är fly förbannad:
östergötland - skador som resulterar i avrinning rätt ut i sjön. avverkat 2011
östergötland, avverkat 2011
Östergötland, avverkat 2011.
Ett annat hygge i östergötland. Även här har körskadorna
orsakat avrinning rätt ut i sjön då markskadorna
slutar i den branta sluttningen. Avverkat 2011
ytterligare ett östergötlandshygge, avverkat 2011
Östergötland, avverkat 2011
ännu ett östergötlandskörspår mellan två hyggen.
avverkat 2011
ett vidrigt hygge i gävleborg med körskador utan
dess like, avverkat juli/augusti 2011.
killen på bilden är 185 cm lång. avverkat 2011
tror kommentarer är överflödiga..
dokumenterat finns även körskador från jämtlandshyggen som Holmen har gjort. dessa låter jag dock bli att publicera denna gång.
Utdrag ur Holmens riktlinjer för hållbart skogsbruk:
”Körskador ska i möjligaste mån undvikas på mark och i vattendrag” – hur i hela friden har man i möjligaste mån undvikit körskador i ovanstående bilder? Vi pratar inte om några enstaka små spår på ett helt hygge, utan en hel massa körskador på varje hygge.
”Om körning måste ske när det är risk för markskador krävs noggrann planering…” – skulle gärna vilja se den planering som föregick dessa avverkningar…man har inte följt varesig skogsvårdslagen, FSC-certifieringen eller sina egna riktlinjer.
Sen har vi det här med hänsyn till vattendrag och sjöar, där har Holmen inte heller lyckats särskilt lysande enligt våra dokumentationer.
Men det är en helt annan historia.
Fridens,
Malin
Kalla mej vad du vill, men kalla mej inte ”Lilla Malin”.
Hade ett intressant samtal med ett visst Stifts Stiftjägmästare häromdagen. Han hade mycket att säga:
– Malin, du vet – när man avverkar skog så ser det dramatiskt ut. (nähä?)
– Malin, om du vet hur det ser ut när man avverkar en skog så vet du att det inte är så vackert. (nähä?)
– Malin, Naturskyddsföreningen är ingen myndighet (detta har jag aldrig påstått, jag har bara skickat in naturvärden som vi hittat i deras skogar – påtalat dessa och blott bett att få en återkoppling på denna gratistjänst som vi utför åt dem – kan tillägga att jag inte fått någon återkoppling på de besökta skogarna överhuvudtaget – vilket i och för sig inte skiljer sig nämnvärt från ett av landets största skogsbolag, som förvaltar våra skogar, heller för den delen)
– Malin, Skogsstyrelsen har gett sitt godkännande till de avverkningar vi utför, det är Skogsstyrelsen som bestämmer. (Problem som Stiftet inte verkar ha förstått – Skogsstyrelsen besöker inte certifierade markägares skogar eftersom certifierade markägare, däribland Stiftet, själv ska ha kompetens att utföra natuvärdesbedömningar – varför hittar vi då naturvärden som certifierade markägare med kompetens helt har förbisett?).
– Malin, vi måste avverka skog, om vi tar för mycket hänsyn och skapar för generösa kantzoner och hänsynsytor så får vi anmärkningar från vår certifierare…Det här är helt nytt för mig…
HJÄLP!! En certifierare som anmärker på att man tar för mycket miljöhänsyn?? Jag blir mörkrädd…på riktigt. Jag ifrågasatte inte detta så jättemycket eftersom jag inte känner mig tillräckligt insatt i PEFC-certifieringen för att ifrågasätta denna stiftjägmästares ord i frågan. Men i mina öron låter detta fullständigt makabert. En certifiering som skall vara miljömässig….och som inte låter markägaren ta lite extra hänsyn till miljön? Jisses…vart är vi på väg?
Bolag och markägare stoltserar med certifieringen PEFC – ur ett miljöhänseende. Sen skyller man på certifieringen – man ”måste” avverka onödigt mycket. Man ”får” inte ta hänsyn. Vill här ändå betona att jag inte är tillräckligt insatt i PEFC-systemet för att säga att nämnda siftsjägmästare inte har rätt. Men har han rätt….vad är då PEFC för system egentligen? Han berättade för mig att det handlar om att produktion och miljö ska väga lika.
Hmm.. Låt oss titta närmare på detta: Miljö väger i dagsläget ytterst lite jämfört med produktion. Markägarna avsätter ca 5 % av sina marker.. ca 4% är formellt skyddat. Okej, säg att 10 % av skogsmarken i Sverige inte brukas idag… äh…säg (oh, I wish) 16% för att räkna högt, , då pratar vi om BÅDE över och under den fjällnära gränsen, dessutom medräknat generell hänsyn, kantzoner och, återigen, inte att förglömma, den fjällnära skogen samt impediment… Detta ger 84(i väldigt bästa fall) (90, 96) % skog för markägarna att bruka. HALLÅ!! Vart är det jämställda målet som står skrivet i skogsvårdslagens portalparagraf? Miljö och produktion skall väga lika, vara jämställda mål. 96-4…låter som en stor vinst – till produktion. 90-10 dito, 84-16 fortfarande väldigt mycket dito, men det är där någonstans vi är nöjda (alltså; vi är nöjda, enligt många forskares utsago, vid 20 % samt all fjällskog skyddad – förutsatt att man tar god hänsyn till milön vid avverkningar). 80-20 – detta är siffror som får skogsbolagen att skrika högt, att få miljörörelsen att framstå som extremt giriga, med stort habegär och helt utan empati för samhället.
Ehh…vi vill ju bara att skogsekosystemet ska överleva rovdriften på virket…är det att vara oempatisk? Hur ska annars ekosystemtjänsterna som skogarna tillhandahåller oss med tillgodoses? Vi vill ingen något illa. På något vis. Vi vill bara att vårat största landbaserade ekosystem ska fortsätta att fungera. Är det en orimlig begäran?
Så här ser det ut när kyrkan avverkar sin skog. Oavsett vilken entreprenör som har gjort detta så är markägaren alltid ansvarig för vilka åtgärder som tas på dess mark. Svenska kyrkan har således gett sitt godkännande till denna avverkning på sin mark.
Såhär ser det ut när kyrkan har "lagat" markskadorna.
Var närapå tvungen att livrädda min hund som
snabbt sjönk ner i den ”åtgärdade” markskadan!
Skog som Kyrkan har avverkningsanmält.
Jag hittade mängder av rödlistade arter men inga hänsynssnitslar.
Jag älskar naturen. Någonstans inom mig, utan att på något sätt vara troende, tror jag ändå att Svenska Kyrkan också älskar naturen.
Efter denna ”realitycheck” vet jag inte vad jag ska tro. Man älskar tydligen det som är mest gynnsamt – kortsiktigt.
Fridens
Malin
Vilkenvecka och en halv!
Vet inte var jag ska börja – men det här är en syn, troligen aldrig tidigare skådad:
SCA artbestämmer fynd från tallskogarna i Bräcke, Jämtland under övervakande av Naturskyddsföreningen.
Vi hade på SCA:s önskemål en tvådagarskurs om rödlistade arter i tallskogar. Vi gjorde många fina fynd i SCA:s skogar, och jag tror nog att dom alla lärde sig ganska mycket. Ska bli spännande och se hur dom tänker använda den kunskapen i framtiden. Om dom rödlistade arterna kommer att få en betydelse för bolaget, eller om vi måste fortsätta uppmärksamma dem på fynd i deras skogar.
Dagen innan artkursen träffade jag även SCA under rätt mycket sämre förhållanden. Vi träffades på hygget vid Andsjön i Åre där SCA har avverkat ett stort antal naturvärdesträd, och som det låter, vill fortsätta avverka i områden med rödlistade arter och där det finns en hög andel naturvärdesträd kvar. Vi lyckades få stopp på avverkningen i somras, men jag är nu rädd att den kommer att fortsätta. Det är iallafall intrycket jag har fått efter att ha pratat med SCA om den, och jag känner mej orolig över att fler naturvärdesträd kommer att avverkas. Dessutom anser vi att delar av skogen håller nyckelbiotopsklass – något som SCA inte är överens med oss om.
För att spinna vidare på SCA så är jag i veckan på väg upp mot norrbotten för att träffa SCA där i några av skogarna vi besökte i somras. Det har varit mycket SCA nu, vilket inte betyder att vi har släppt arbetet med de andra bolagen.
På tal om norrbotten.
Urskogsområde vid Änokdeltat
Ett urskogsområde i Kvikkjokk är akut hotat att avverkas. Naturskyddsföreningens lokalt aktiva har hållit ögonen på detta område under en tid. Det handlar om två skogar som ligger inom Änokdeltat, som en enklav mellan naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Vid bildandet av Kamajokk reservatet valde länsstyrelsen, av någon outgrundlig anledning, att inte ta med även denna del i reservatsbildningen. Detta har nu resulterat i att skogsområdet är anmält för avverkning. Nu hänger det på skogsstyrelsen om markägaren ska få tillstånd eller inte till avverkningen. Naturskyddsföreningen har skrivit ett brev till Skogsstyrelsens generaldirektör eftersom föreningen anser att § 18 borde tillämpas i detta läget. Enligt § 18 får tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Hur ett urskogsartat område inte kan vara av väsentlig betydelse för naturvården ställer jag mej mycket undrande till. Då det är en privat person som äger denna mark borde istället möjligheten till utbytesmark för denna person finnas. Vad det skulle kunna innebära är att de 100 000 hektar av Statliga Sveaskogs produktionsskogar som finns till förfogande för utbyte mot mer värdefulla skogar borde tillgängliggöras även för privata markägare. Skogen bryr sig inte om vem som äger den, och statens högsta prioritering borde vara att skydda de mest värdefulla skogarna som finns kvar i landet. Urskogsartade områden borde rimligen ingå i dessa.
Ett förfärande fältbesök gjordes på ett område i Jämtland. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vi kommer givetvis gå vidare med detta. Men hur kan man bli annat än fullständigt modfälld när man tvingas springa på saker som detta. Gång efter gång. Bolagen lovar bättring, alla ska bli så mycket bättre. ”Misstag” begås, men hur grova får ”misstagen” egentligen vara? Och de ”misstag” som vi upptäcker är inte gjorda i vanliga produktionsskogar. De är gjorda i naturskogar.
GROT-uttag, stubbrytning, vedervärdiga körspår på närapå 50% av hela området, avverkad sumpskog..Vi kommer som sagt gå vidare med detta.
Fridens
Malin
God Afton!
Jag läser i tidningen att tre skogsanmälningar polisanmälts. Markägarna hade nämligen inte ansökt om tillstånd att avverka. Det står inget om förlorade naturvärden, det står inget om förstörda vattendrag eller myrar. Vi har inte besökt områdena själva, så vi vet inte om förstörda naturvärden eller förstörda vattendrag existerar. Men jag måste få reagera på en sak. En markägare blir polisanmäld och riskerar böter för att inte anmäla en avverkning. Det är helt i sin ordning. Men en markägare som har kört sönder myrar, vattendrag eller i största allmänhet ha orsakat stora körskador kan och kommer mest troligt att gå fri, såvida inte skogsstyrelsen varit ute på avverkningsanmälan i förväg och utfärdat ett föreläggande. Det vill säga, berättat för markägaren hur avverkningen ska genomföras och vilka åtgärder som ska vidtagas för att minimera skador på mark och vatten (något som är en del av 30§ skogsvårdslagen).
Enkelt tänker man. Skogsstyrelsen bör ju i rimlighetens namn utfärda förelägganden vid alla avverkningar där vattenmiljöer och våtmarker är i risk att påverkas negativt. Eller hur?
Fel. I verkligheten besöker myndigheten ungefär var tionde avverkningsanmälning. Detta på grund av bristande resurser. Därför prioriteras inte bolagsmark eftersom bolagen själva ska ha koll på lagen och självmant ta en god hänsyn till naturmiljön. Inklusive vattendrag och våtmarker. Detta kallas för frihet under ansvar. Detta är en del i den överreklamerade Svenska skogsbruksmodellen.
Såhär ser det ut i verkligheten:
Tydligen helt okej. SCA:s enteprenörer följer fel snitslar och kör rakt över en myr. Borde inte instruktioner finnas för vilka snitslar som bör följas? Borde inte bolaget ha instruerat föraren om körvägar?
Tydligen helt okej. Stora Enso kör över en myr...ändrar sig och backar tillbaka....
....och provade några andra vägar istället. Allt för att hugga några tallar på en myrholme.
Inte bara myrar är känsliga dock. Weda Skog lyckas med bedriften att hårt skada marken i en naturskog på följande sätt:
Så mycket för hänsyn till mark och vatten. Så mycket för frihet under ansvar.
Fridens
Malin
Skogsbloggen 
