You are currently browsing the category archive for the ‘Värmland’ category.
God afton.
Har idag suttit och gått igenom ett antal skogar som vi besökt under åren. Försöker bilda mej en uppfattning om vad som har hänt i dessa värdefulla områden som vi har besökt och där bolagen har fått ta del av våra bedömningar; hur mycket som har gått förlorat och hur mycket som ännu finns kvar. En uppdatering helt enkelt. Dels för att vi håller på med en uppfräschning och uppdatering av vår skogskarta, och dels för att jag genuint brinner för varendaste skog. Därför skickade jag iväg ett antal listor till bolagen att fylla i, i tron att jag troligen nästa vecka återigen måste be dem om hjälp för uppdateringen. Det kanske låter lite cyniskt att anta detta. Men jag härleder det till ett antal griniga telefonsamtal jag har fått från anställda inom flera bolag efter det att vi släppte vår senaste rapport, samt en ofattbar tröghet hos vissa bolag att överhuvudtaget svara på mail.
Jag kunde inte ha mer fel. De flesta som fick detta mail idag svarade på nolltid att man ska se över och återkomma med information. Tusen tack till de bolag som varit så snabba till svar! Något jag inte är bortskämd med. Därmed frånsäger jag mej även cyniska tankar om svar från övriga bolag som ännu inte har svarat, utan ser endast fram emot att inom kort få en rykande färsk uppdatering på de skogar vi arbetat med. Många kommer säkerligen redan vara avverkade, andra kommer att finnas kvar i ovisshet och några kommer vara avsatta. Jag kommer med all säkerhet att bli mycket upprörd över alla skogar som för alltid är borta, men jag kommer även jubla högt över de som får vara kvar.
Jag tänker inte gnälla ett endaste dugg i detta inlägg utan istället visa bilder på segrar för naturvården!
![P8092801[1]](https://skogsbloggen.files.wordpress.com/2011/03/p80928011.jpg?w=300&h=225)
Björnklinkåsen i Älvdalarna. En lågproduktiv tallnaturskog med mycket höga naturvärden som Sveaskog avsatte efter Naturskyddsföreningens larm.
Hej,
Sitter och funderar lite. Igår släppte vi en ny rapport om den omhuldade svenska skogsbruksmodellen. Våra synpunkter är relativt enkla:
Stoppa utarmningen av skogsekosystemet, vårat största och viktigaste landbaserade ekosystem – livsviktigt för oss själva.
Bevara arterna – som alla utgör en viktig pusselbit i detta ekosystem. Den ena utgör möjligheterna för den andra att överleva, dvs utan den ena försvinner den andra. Hur många arter kan man ta bort innan skogsekosystemet totalt havererar? Är det värt ens en chansning?
Sluta därmed att avverka skogar med hotade och rödlistade arter, eftersom dessa arter är hotade och rödlistade av den enkla anledningen att deras livsmiljöer, av experter, bedöms försvinna om skogsbruket fortsätter med ”business as usual”.
Det är banne mig inte miljörörelsens fel att näringen har överavverkat, och att det idag finns gigantiska mängder ung skog, som inte ens är är tillåtet enligt lag att avvkera, kontra en alldeles för liten mängd gammal skog. Det är den gamla skogen som nu får ta stryk, eftersom industrin har ett mycket stort behov av råvara. Råvaran finns, men man måste nog vänta några år innan den kan produceras. Istället för att vänta så väljer man dock att hämta en betydande mängd av denna råvara från de naturskogsrester över 100 år som finns kvar – utan tanke på framtiden. Man hävdar att arterna ju finns kvar i produktionslandskapet – på det som lämnats som hänsyn. Jo, visst finns arterna kvar i produktionslandskapet, de finns kvar på de långsamt växande träd som har lämnats som hänsyn. Arterna har ju faktiskt inte den blekaste aning om att skogen omkring dom har försvunnit och ersatts med snabbväxande träd som mest troligt kommer att avverkas igen inom en tidsram av en sisådär 70 år, till skillnad mot den skog som arterna etablerade sig i – en skog som har en rotationstid på flera hundra år. Arterna som behöver långsamt växande träd för att överleva kommer att bli förvånade när dom försöker sprida sig till ett snabbväxande landskap omkring sig. Vissa hävdar alltså att arterna klarar sig fint i produktionslandskapet. Jag är förvånad över detta uttalande eftersom en långtgående och trovärdig studie som bekräftar detta hävdande skulle ta flera hundra år i anspåk. Det storskaliga kalhyggesbruket har endast bedrivits sedan slutet av 50-talet.
Vi försöker bara bevara den biologiska mångfalden. Det som är intressant i detta är att ingen av de stora markägarna/skogsägarna ifrågasätter OM den biologiska mångfalden behöver räddas och bevaras utan framhåller istället ivrigt HUR de försöker rädda den biologiska mångfalden i skogen. Samtidigt avverkas systematiskt väldigt många områden som utgör livsutrymmen för hotade, inte minst de akut hotade och fridlysta, arterna; detta rättfärdigas med att man sparar si och så många hektar, i en tid NÄR DET INTE ENS FINNS TILLRÄCKLIGT MED HEKTAR KVAR AV BIOLOGISKT VÄRDEFULL SKOG FÖR ATT SÄKERSTÄLLA BIOLOGISK MÅNGFALD I SKOGEN.
Jag kanske är dum, men jag förstår inte hur de resonerar.
Fridens,
Malin
Tro mej, jag har många många hundratals exempel till. Jag kanske har svårt att förstå – men kan inte någon återigen berätta för mej varför den ideella naturvården är så orättvisa när vi bara vill att det livsviktiga ekosystemet skogen ska få överleva? Jag vet att det är många från ”produktionssidan” som läser denna blogg. Så jag ber er: Berätta för mej varför den ideella naturvården är så giriga när vi blott vill att miljömålet Levande skogar ska uppnås? Berätta för mej vad orättvisan består i när vi säger att 80% av skogen kan och ska brukas (på ett långsiktigt och hållbart sätt) och 20 % bör skyddas /återskapas / restaureras för naturvårdsändamål? Berätta för mej varför vi är så orättvisa när vi inte vill se fjällskogarna kalhuggas? Berätta för mej varför naturen måste betala priset för den överavverkning som skedde på 60-70-talet? Berätta för mej hur ni anser skogar med akut hotade arter vara avverkningsbara? Berätta för mej hur en fridlyst art inte får plockas eller ofredas men hur det å andra sidan är helt okej att skövla skogen som den fridlysta arten är beroende av? Om ni inte kan berätta något av detta för mej, så snälla – berätta åtminstonde för mej hur jag ska förklara för min älskade brorson hur skogen försvann.
Fridens
Malin
Jag är fortfarande upprymd sedan gårdagen. För det första fyllde jag år, och fick både bubbel, jordgubbstårta, paket och skönsång (?), mitt i djupaste skogen. Är fortfarande lite rörd över skogshjältarnas omtanke och det meck en tårta med nyvispad grädde och färska jordgubbar innebär när man varit ute i fält ett tag. För det andra så hittade jag min första lusporing, en art som är klassad som starkt hotad i Finland, i Sverige råder kunskapsbrist om denna art. Inte särskilt många fynd har, till dags datum, gjorts av denna svamp i Sverige. Nu har jag hittat en också! Kändes lite speciellt på självaste födelsedagen. För det tredje; Lusporingen hittdades inte heller i vilken skog som helst! Jag låter bilderna tala för sig själv:
Utanför dessa skogar fanns stora avverkade områden som Fastighetsverket gjort för ganska länge sedan. Åldern på de träd som finns kvar är mycket hög, 300-500 åriga tallar står kvar och vittnar om den skog som en gång stått där. På hyggena finns fortfarande enorma mängder död ved. Synd och skam att dessa skogar inte fått vara kvar. Jag undrar i mitt stilla sinne hur man i hela fridens namn med gott samvete hugger ner en urskog, och sedan hävdar att man bedriver ett hållbart skogsbruk?
Jag har under veckan även fått rapporter om vad som händer söderut i landet. Stora Enso är på väg att nu hugga ett skyddsvärt område i Värmland. Naturskyddsföreningens skogsnätverk var i detta område i maj, och under fältbesöket påträffades en stor mängd rödlistade arter. Skogen ingår i ett stort sammanhängande område, och är därför i sin helhet extra biologiskt viktig. Men Stora Enso tycker att det räcker med att avsätta några mindre plättar där naturvärdena är extra höga. Jag vet inte ifall dom har läst på något om biologisk nytta i större sammanhängande områden kontra den biologiska onyttan av fragmenteringen i landskapet. Stamyrberget i Värmland är, eller iallafall var, just ett större sammanhängande naturskogsområde där naturvärden redan finns. Storleken på det sammanhängande området är anmärkningsvärt för Värmland. Trots det kunde Länsstyrelsen inte prioritera detta område för reservat, men fann dock ett antal områden med nyckelbiotopsklass i skogarna. Skogsstyrelsen tyckte inte att dom behövde åka ut på området (vilket jag ställer mej fullständigt frågande till – det är ju faktiskt deras jobb att registrera troliga nyckelbiotoper, men de tjänstemän jag varit i kontakt med i ärendet tycker att det räcker med att Stora Enso inte hugger just dessa områden). Allt detta resulterar nu i att det FSC-certifierade bolaget Stora Enso hugger,och fragmenterar ett värdefullt naturskogsområde med höga naturvärden och rödlitade arter.
Idag skiner solen och temperaturen har äntligen stigit lite grann. Det har varit grymt kallt de senaste dagarna. Ylletröja, raggsockar, vantar och mössor har varit klädkoden. Om ett par dagar är norrbottensveckan över. Det har gått fort. Det finns mycket att göra här uppe, så många skogar att rädda. Än har vi några kvar att besöka innan vi skiljs åt, och dom ser jag fram emot att stifta bekantskap med.
Fridens
Malin