You are currently browsing the category archive for the ‘naturvärdesträd’ category.

Så var det dags igen då.

Jag vill börja med att påminna om Skogsvårdslagens 1 §:

”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”

Alltså, miljö och produktion ska väga lika. (Du och jag torde utgöra de andra allmänna intressena som hänsyn ska tas till)

Så till saken,

Den 12 juni presenterade Skogsstyrelsen sin årliga uppföljning av miljöhänsynen i skogsbruket, den så kallade polytaxinventeringen som jag har berättat om ett antal gånger i denna blogg. Då myndigheten förra året presenterade det katastrofala resultatet som visade att 37% av avverkningarna inte ens når upp till lagens mycket lågt ställda krav blev det för mycket för skogsnäringen som starkt ifrågasatte siffrorna. När nu Skogsstyrelsen presenterar resultatet av årets polytax så gör man det med en mycket mild framtoning utan att tydligt förklara för allmänheten hur illa det egentligen är ställt i skogen i dag.

Att polytaxinventeringarna skulle presenteras på ett annat sätt än tidigare var väntat. Därför hemställde Naturskyddsföreningen till Skogsstyrelsen att få ut det resultatet som är enkelt för gemene man att förstå – nämligen hur stor andel av avverkningarna som inte når lagens krav. Vi fick del av detta resultat eftersom myndigheten råder under offentlighetsprincipen. Resultatet av inventeringarna visar att det katastrofala läget ligger kvar. (hela redovisningen hittar ni här)

Årets redovisning visar att 36 % av avverkningarna i Sverige inte når lagens krav om naturhänsyn. En förbättring på 1 % är knappast något att skryta om. Kort sagt – naturhänsynen i skogsbruket är fortfarande under all kritik. Och detta har pågått under en lång tid. Sedan polytaxinventeringarna startade 1998 har siffrorna nämligen stadigt sjunkit från 23 %.

Naturskyddsföreningen vittnar om läget i skogen, det borde även Skogsstyrelsen göra genom att tala klarspråk istället för att klä in situationen i bomull.

På tal om att vittna om läget i skogen och skogsvårdslagens 1 §:

En av de envisaste människor jag har träffat, den ideelle naturvårdaren och skogskämpen Björn Mildh, besökte nyligen ett avverkat område i närheten av Piteå. På hygget har SCA sedan, under hösten 2011 valt att bryta upp stubbarna – trots att skogen växte på fuktig mark och att hösten varit blöt. Detta orsakade givetvis svåra markskador i området. Någonstans där tänker man att SCA borde ha hajjat till och insett att detta inte är så himla bra mark att fara omkring med tunga maskiner på under blötaste perioden.. Men icke då. I våras, efter snösmältning och under tjällossning – alltså under sämsta tänkbara tidpunkt, lät SCA sina tunga maskiner göra ett återtåg till hygget för att samla in stubbarna. Under 14 dagar fortsatte man mangla marken till oigenkännlighet.

Det stubbrutna och sönderkörda hygget

SCA besvarade kritiken, där dom bland annat sa följande:

”Vi ska göra en översyn av våra rutiner… Man ska också veta att verksamheten med att skörda stubbar är ny, nästan på experimentstadiet. Vi håller alltså på att lära oss hanteringen…”

Intressant detta då den envise Björn Mildh 2008, vid en fråga till SCA om just stubbrytning, fick följande svar:

”SCA Skog har tagit fram en intern analys av stubbrytningens miljöeffekter, samt fastställt interna riktlinjer för traktval, stubbrytning, stubbskotning och efterföljande rapportering. Dessa riktlinjer har tagits fram i syfte att bl.a. minimera negativa effekter på natur- och kulturmiljö med hänsyn till dagens kunskap.”

Experimentstadiet som SCA hänvisar till har då alltså hållit på i minst 4 år som jag tolkar det hela.. Känns som en ganska lång tid att experimentera med något som har enormt negativa effekter på miljön.

Åter till Skogsvårdslagens 1 §.

Med ovanstående exempel i minnet så kan man undra hur stubbrytning överhuvudtaget stämmer in i det här med de jämställda målen. Eller hur avverkning av nyckelbiotoper platsar i de jämställda målen? – för det är knappast olagligt att avverka nyckelbiotoper. Eller hur det faktum att man inte har lyckats införliva EU:s artskyddsbestämmelser att gälla skogsbruket på ett tydligt sätt stämmer in i de jämställda målen? Eller hur Skogsstyrelsens kamp för att miljöorganisationer inte ska ha någon talerätt i avverkningsärenden rimmar med de jämställda målen? Eller, för den delen, hur 36% underkända avverkningar passar in i de jämställda målen?

Detta är bara några exempel på varför Naturskyddsföreningen driver frågan om en ny skogspolitik. Den skogspolitiska parollen ”Frihet under ansvar” torde vara utspelad sedan länge. Det är dags att tänka om och tänka rätt.

Och när det gäller Skogsvårdslagens portalparagraf så skulle jag nog våga mig på att säga att denna inte är något annat än ett mycket lyckat politiskt bedrägeri.

Fridens,

Malin

Annonser

Skogsfrågan har varit högst aktuell den senaste veckan tack vare  programmet Kaliber i P1. Reportrarna har grävt djupt i skogsfrågan och resultatet av de två programmen som nu har sänts visar det vi redan vet. Skogsnäringen klarar inte av att leva upp till det dom lovar och skriver under. Inte heller klarar dom av att leva upp till lagens nivå vad gällande miljöhänsyn. Det första programmet som sändes förra veckan tog upp just detta. Vi har även kunnat visa att Skogsstyrelsen under lång tid har minskat antalet fältbesök – vilket i princip omöjliggör att lagens krav efterlevs till en högre grad, eftersom näringen under lång tid visat att man inte är kapabel till detta själv. Skogsstyrelsen måste resa sig från sina skrivbord och ge sig ut i skogen! Idag är det den ideella naturvården som gör en stor del av de granskingar som myndigheten själv borde göra för att förbättra situationen i skogen.

I dag handlade Kaliber om FSC-certifieringen. En certifiering som grönmålar en verksamhet som i själva verket på många sätt är miljövidrig. Att hugga ner livsmiljöer för hotade arter kan omöjligt likställas med en hänsynsfull verksamhet. Bolagen klarar inte att leva upp ens till certifieringens grundläggande regler. I synnerhet som den mest grundläggande av dessa handlar om att följa lagens krav…

FSC-certifieringen är mycket tydlig när det kommer till att markägaren INTE får avverka nyckelbiotoper. Ändå kunde kalibers reportrar visa flera nyckelbiotoper som Stora Enso, SCA och Sveaskog har avverkat och avverkningsanmält, trots vetskap om dessa. Svaren från bolagen är snudd på pinsamma..

Sveaskog hänvisar till att man hittar många nyckelbiotoper som man inte avverkar. Jag kan inte annat än att tolka det svaret med att Sveaskog legitimerar avverkning av en nyckelbiotop med att man ju sparat så många nyckelbiotoper. Ansvarsfullt skogsbruk??

Stora Enso hänvisar till att man nog hade haft en annan tolkning av ett område än vad Skogsstyrelsen hade gjort. Mycket besynnerligt måste jag säga, i synnerhet då det är Skogsstyrelsen som är den myndighet som avgör om ett område är nyckelbiotop eller inte. Vidare så besvarade Stora Enso sitt handlande med att den bedömning som gjordes för ett tiotal år sedan möjligen inte längre var korrekt. I övrigt hade Stora Enso inte så mycket mer att säga eftersom dom tydligen inte kan svara för ”det enskilda objektet” i intervjun. Borde inte Stora Enso känna ett större ansvar för varje enskilt objekt? Och om objektet råkar vara en nyckelbiotop, borde då inte bolaget ha järnkoll på vad som gått fel?? Eller det kanske inte ingår i ett ansvarsfullt skogsbruk?  

SCA är åtminstonde ganska ärliga i sitt svar och säger att man måste få begå misstag eftersom man avverkar så många skogar varje år. Måste man få begå misstag?? Bara för att man hugger ner så förtvivlat mycket skog? Våra granskningar visar att SCA år efter år efter år begår samma ”misstag”. Man hugger naturvärdesträd, man avverkningsanmäler skogar av nyckelbiotopsklass, man struntar i dom hotade arterna och avverkar ändå. Skyller på att man avverkar 5000 områden/år. Om vi då hittar så många ”misstag” på den lilla promillen av deras skog som vi besöker – hur illa är det då inte ställt sett till de många avverkningar som görs? Certifieraren verkar ju inte hitta några fel eller brister i SCAs miljöhänsyn. Och om vi skickar klagomål så får vi minsann veta att ”man inte behöver följa FSC-standarden till punkt och pricka vid varje given åtgärd”. Ansvarsfullt skogsbruk?

Tillbaka till Sveaskog.

Detta är en bild på Byvallaskogen. En skog på 3 hektar som ligger mitt i den lilla byn Byvalla i Dalarna. Jag kom i kontakt med en representant från byn för ett halvår sedan ungefär. Hon berättade för mej att Sveaskog ville avverka den sista skogen i deras by. Ett område på 3 hektar. Skogen är mycket viktig för de som bor i Byvalla, för deras välmående, rekreation, företagande och framförallt deras naturupplevelser. Sveaskog är ute efter pappersmassa. Sett till Sveaskogs stora markinnehav, som vi äger – du och jag och även Byvalla invånarna, är det för mycket begärt att Sveaskog låter dessa 3 hektar vara? Sveaskog är satt att förvalta vår, statens, skog. Man ska värna miljö- kultur och sociala aspekter. I Byvalla väljer man att inte göra så. Historien är full av kringelikrokar, kartor, ord som står mot ord, löften, brutna löften med mera med mera…

Ett faktum kvarstår i Byvalla. Byn vill behålla sin skog på 3 hektar. Sveaskog som äger ca 3,3 miljoner hektar vill göra pappersmassa av dessa 3 hektar. Trots byns vädjan om att få behålla den.

Ansvarsfullt skogsbruk?

Fridens

Malin

Sen kväll – jag sitter vid datorn och undrar hur allt kan ha gått så fel. Hur näringen kan tillåtas att styra så till den grad att det viktigaste landbaserade ekosystemet vi har riskeras. Sitter också med ett SMS jag fick för en vecka sedan. Ett SMS som skickats från en person jag aldrig träffat eller tidigare kommit i kontakt med. En person vars yrke består i att göra det jag, och många med mig, ställer sig tvivlande till och i många fall starkt kritiserar. Personen som skickade detta SMS arbetar som skördeförare. Han avverkar skog, och han avverkar skyddsvärd skog. Jag tänker, med personens tillåtelse, citera detta SMS. Dock tänker jag inte namnge personen, inte heller något som kan knytas till denna.

” Hej, jag heter……. och jag läser med stort intresse din skogsblogg. Delar din syn på väglös vildmark till 100%……Jag jobbar som skördarförare och jag kan lova att skogsvårdslagen är ett j..la skämt. Certifierade markägare tvingar mej att avverka kantzoner och miljögrupper som blivit lämnat vid tidigare avverkningar. Undrar om dom blir av med certifieringen? Har ni tittat på …………avverkningsplaner? Mvh…….”

Jag skulle kunna lämna detta inlägg här, då jag tycker att det talar för sig själv. Dock kliar det i fingrarna att kommentera, och eftersom det är min blogg så får jag göra som jag vill….

”Jag jobbar som skördarförare och jag kan lova att skogsvårdslagen är ett j..la skämt.Ja, om det är ett skämt eller inte…låt oss dock konstatera att lagen tillåter avverkning av urskogsartad skog i väglöst område så jag tycker nog att du helt klart har befog för ditt påstående. Certifierade markägare tvingar mej att avverka kantzoner och miljögrupper som blivit lämnat vid tidigare avverkningar. Detta är något som vi många gånger har noterat. Då vi konfronterar FSC-certifierade bolag med detta faktum så nekar dom fullständigt till att det händer och hävdar att det var planerat….att det är gjort för att främja naturvårdsintressena (hur då har jag alltid undrat utan att fått ett enda vettigt svar). Undrar om dom blir av med certifieringen? Ja det går ju att undra i all evinnerlighet…har så sent som idag fått ett helt befängt svar från en av storbolagens certifierare där storbolagets avverkning av en nyckelbiotop legitimeras. Är certifierarens roll att skydda bolaget, eller skydda FSC, eller skydda skogens värden??? Jag har en känsla av att det första alternativet är svaret på denna fråga. Har ni tittat på …………avverkningsplaner?  Bara du, skördeförare, och jag, vet vilket område och vilken markägare detta handlar om. Men tro mej, vi kommer att granska dessa.

Jag tackar denna skördeförare för SMSet som visade ett gott naturvårdsengagemang hos de som utför de handlingar som vi så starkt kritiserar. Jag inser också risken med att vi kanske inte är tillräckligt tydliga i vår kritik. En kritik som inte riktar sig direkt till hon eller han som sågar ned trädet – utan snarare till den som är ansvarig för att trädet sågas ned – markägaren eller den större aktör som köper och sågar ner en mindre markägares skog utan att ta hänsyn till varesig nyckelbiotoper, natura 2000 områden eller värdefulla våtmarker. Staten, såväl som andra större bolag är väldigt duktiga på detta. En kritik som riktar sig till en lag som tillåter att det värdefullaste vi har – urskogar, fjällskogar och nyckelbiotoper – sågas ned. En kritik som riktar sig till en regering som tillåter att allt detta får hända. En kritik som riktar sig till att, såkallade, miljöcertifierare tillåter att ett av landets stora producenter av råvara fortsätter att hugga nyckelbiotoper och naturvärdesträd.

Jag inser också att vi måste bli än tydligare med vad som händer i vårat land. Nationellt såväl som internationellt. Det handlar inte bara om skogen. Det handlar om våra liv.

Lämnar er med en bild av skogsväsen som ger skogen än mer liv.

ett minne från en tid innan oss. Att träffa på detta i skogen är obeskrivbart ballt. Att träffa på detta väsen på ett hygge är knappast troligt - det har med största sannorlikhet körts sönder vid avverkning - om inte så tror jag nog att detta väsen skulle vara ytterst olycklig att befinna sig på ett kalhygge, vilket det desvärre är dömt till då den biologiskt värdefulla tallnaturskogen som omger denna stubbe är akut hotad av Homen skogs avverkningsplaner.

Fridens

Malin

…så hade den ideella naturvården sluppit tjata, gnata, gnälla och kritisera.

Avverkad 353-årig gran.

Sveaskog

Svenska Kyrkan (Härnösands stift)

SCA

Bergvik / Stora Enso

Privat - okänd avverkare

Avverkad urskogsartad skog - Orsa Besparingsskog

Statens Fastighetsverk

Holmen skog

södra skogsägarna

Tro mej, jag har många många  hundratals exempel till. Jag kanske har svårt att förstå – men kan inte  någon återigen berätta för mej varför den ideella naturvården är så orättvisa när vi bara vill att det livsviktiga ekosystemet skogen ska få överleva? Jag vet att det är många från ”produktionssidan” som läser denna blogg. Så jag ber er: Berätta för mej varför den ideella naturvården är så giriga när vi blott vill att miljömålet Levande skogar ska uppnås? Berätta för mej vad orättvisan består i när vi säger att 80% av skogen kan och ska brukas (på ett långsiktigt och hållbart sätt) och 20 % bör skyddas /återskapas / restaureras för naturvårdsändamål? Berätta för mej varför vi är så orättvisa när vi inte vill se fjällskogarna kalhuggas? Berätta för mej varför naturen måste betala priset för den överavverkning som skedde på 60-70-talet? Berätta för mej hur ni anser skogar med akut hotade arter vara avverkningsbara? Berätta för mej hur en fridlyst art inte får plockas eller ofredas men hur det å andra sidan är helt okej att skövla skogen som den fridlysta arten är beroende av? Om ni inte kan berätta något av detta för mej, så snälla –  berätta åtminstonde för mej hur jag ska förklara för min älskade brorson hur skogen försvann.

Fridens

Malin

 

Jisses vilken dag.

Jag har suttit och gjort FSC-anmälningar och klagomål på löpande band. Det verkar aldrig ta slut. Listan känns lika lång som den var när jag började i förmiddags.

Det handlar om körskador: 

Det handlar om avverkade naturvärdesträd:

Det handlar om urkass hänsyn till död ved, där 100-tals värdefulla lågor körts sönder:

Det handlar om en skog som en gång såg ut så här (där Naturskyddsföreningen 2008 gjorde ca 50 fynd av flera olika rödlistade arter):

 

som nu ser ut såhär:

Det handlar om en vägdragning rakt igenom en skog av nyckelbiotopsklass:

Det handlar om en avverkningsanmäld skog med mycket höga naturvärden, bitvis av nyckelbiotopsklass, där Naturskyddsföreningen nyligen gjorde över 200 fynd av 39 olika rödlistade arter:

Det handlar om stora skogsbolag och markägare som skall klara av att bedöma naturvärden, som har åtagit sig att avverka enligt FSC:s kriterium och principer, som kallar sig miljövänliga  med anledning av just FSC-certifikatet. Något dom bevisligen återigen misslyckas med.

Det handlar om SCA, det handlar om Sveaskog, det handlar om Bergvik och Stora Enso.

 Som sagt, det är en lång lista på övertramp mot skogens naturvärden, där naturvärden krossats, körts sönder och helt enkelt ignorerats.

Oftast tycker jag att jag har världens bästa jobb. Idag är inte en sådan dag. Efter 8 timmar med förstörda naturvärden och manglade naturskogar på bildskärmen känner jag mej faktsikt ganska slutkörd och inte så väldigt munter.

Och som sagt, det är en lång lista som skall betas av.

Fridens.

Malin

Vilkenvecka och en halv!   

Vet inte var jag ska börja – men det här är en syn, troligen aldrig tidigare skådad:   

SCA artbestämmer fynd från tallskogarna i Bräcke, Jämtland under övervakande av Naturskyddsföreningen.

 

 Vi hade på SCA:s önskemål en tvådagarskurs om rödlistade arter i tallskogar. Vi gjorde många fina fynd i SCA:s skogar, och jag tror nog att dom alla lärde sig ganska mycket. Ska bli spännande och se hur dom tänker använda den kunskapen i framtiden. Om dom rödlistade arterna kommer att få en betydelse för bolaget, eller om vi måste fortsätta uppmärksamma dem på fynd i deras skogar. 

Dagen innan artkursen träffade jag även SCA under rätt mycket sämre förhållanden. Vi träffades på hygget vid Andsjön i Åre där SCA har avverkat ett stort antal naturvärdesträd, och som det låter, vill fortsätta avverka i områden med rödlistade arter och där det finns en hög andel naturvärdesträd kvar. Vi lyckades få stopp på avverkningen i somras, men jag är nu rädd att den kommer att fortsätta. Det är iallafall intrycket jag har fått efter att ha pratat med SCA om den, och jag känner mej orolig över att fler naturvärdesträd kommer att avverkas. Dessutom anser vi att delar av skogen håller nyckelbiotopsklass – något som SCA inte är överens med oss om. 

För att spinna vidare på SCA så är jag i veckan på väg upp mot norrbotten för att träffa SCA där i några av skogarna vi besökte i somras. Det har varit mycket SCA nu, vilket inte betyder att vi har släppt arbetet med de andra bolagen. 

På tal om norrbotten. 

Urskogsområde vid Änokdeltat

 

Ett urskogsområde i Kvikkjokk är akut hotat att avverkas. Naturskyddsföreningens lokalt aktiva har hållit ögonen på detta område under en tid. Det handlar om två skogar som ligger  inom Änokdeltat, som en enklav mellan naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Vid bildandet av Kamajokk reservatet valde länsstyrelsen, av någon outgrundlig anledning, att inte ta med även denna del i reservatsbildningen. Detta har nu resulterat i att skogsområdet är anmält för avverkning. Nu hänger det på skogsstyrelsen om markägaren ska få tillstånd eller inte till avverkningen. Naturskyddsföreningen har skrivit ett brev till Skogsstyrelsens generaldirektör eftersom föreningen anser att § 18 borde tillämpas i detta läget. Enligt § 18 får tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Hur ett urskogsartat område inte kan vara av väsentlig betydelse för naturvården ställer jag mej mycket undrande till. Då det är en privat person som äger denna mark borde istället möjligheten till utbytesmark för denna person finnas. Vad det skulle kunna innebära är att de 100 000 hektar av Statliga Sveaskogs produktionsskogar som finns till förfogande för utbyte mot mer värdefulla skogar borde tillgängliggöras även för privata markägare. Skogen bryr sig inte om vem som äger den, och statens högsta prioritering borde vara att skydda de mest värdefulla skogarna som finns kvar i landet. Urskogsartade områden borde rimligen ingå i dessa.
 
Ett förfärande fältbesök gjordes på ett område i Jämtland. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vi kommer givetvis gå vidare med detta. Men hur kan man bli annat än fullständigt modfälld när man tvingas springa på saker som detta. Gång efter gång. Bolagen lovar bättring, alla ska bli så mycket bättre. ”Misstag” begås, men hur grova får ”misstagen” egentligen vara? Och de ”misstag” som vi upptäcker är inte gjorda i vanliga produktionsskogar. De är gjorda i naturskogar.
 
 
 
 
 
 
 
 
GROT-uttag, stubbrytning, vedervärdiga körspår på närapå 50% av hela området, avverkad sumpskog..Vi kommer som sagt gå vidare med detta.
 
Fridens
Malin

God Morgon!

Tillbaka från en fantastisk semester med skogsvandringar, segling, vänner, hundar, klättring, hjortronplockning och allt annat som hör semestern till. Full av energi, ideer och arbetslust har jag nu landat mitt i det enorma berg som ”attgöralistan” på något makalöst sätt har kommit att bli under min ledighet.

Skogsfestivalen, rekommenderas varmt nästa år!!

Jag påbörjade min semester med ett besök till skogsfestivalen. En manifestation för gammelskogen i Sverige med politikerdebatt, många intressanta föreläsningar av forskare och ideella naturvårdare, god musik, härliga människor samt en avtackning av Skydda skogens koordinator Amanda Tas.

Jag skulle vilja ägna Amanda några rader. Amanda är en fantastisk människa. Hon är ett yrväder med huvudet på skaft, ärlig och genomsnäll med en arbetskapacitet som överträffar det mesta.  Amanda har gjort enorma insatser för den svenska skogen, och för mej har hon varit ett ovärderligt bollplank i många frågor. Jag kan bara hoppas att jag har kunnat bolla tillbaka bollen lika pricksäkert. Amanda ska vidare på äventyr till Afrika (om hon bara lyckas ta sig dit..vägen är lång och Amanda tänker inte flyga, som den idealist hon är). Jag kan bara önska henne lycka till. Verkligen.

Kvarlämnad och sargad sälg på ett hygge i Härjedalen. Halva sälgen har redan mejats ner vid avverkningen. 2 rödlistade arter påträffades på detta träd. Är den skranka lilla granen brevid en tillräcklig hänsyn för de rödlisade arterna som växer på sälgen?

Jag besökte även ett hygge i Härjedalen under min semester. Skogen som har avverkats har tidigare inventerats av Naturskyddsföreningens ideella naturvårdare. Här har höga naturvärden dokumenerats, främst i form av rödlistade arter och naturvärdesträd. Bolaget har dock huggit skogen trots vetskap om detta. Tragiskt att bolaget fortfarande fäller skogar med dokumenterat höga naturvärden. Tragiskt att bevittna alla fällda naturvärdesträd på hygget. Och som alltid när det handlar om en naturskog med höga naturärden; tragiskt att även denna skog var tvungen att fällas i jakten på virke.  

Avverkningsanmäld skog utan snitslad hänsyn till denna vackra bäckmiljö i Åre.

 Under ledighet och hemmatid så passade jag på att njuta av skogen i min hemmakommun också. Jag gillar att gå in i skogen som inte har några stigar och bara upptäcka. Men som ofta, så hamnar jag ofta mitt i en avverkningsanmäld skog. En dag tog jag sällskap av en av föreningens skogsaktiva som har spenderat sommaren i Åre kommun, vi passade på att inventera några skogar i norra delen av kommunen. Vi hade en helt magisk skogsdag i 3 olika avverkningsanmälda skogar. I området som vi besökte finns fortfarande stora sammanhängande områden med äldre naturskog. Nu  är delar av dessa skogar akut hotade, och området i och med detta hotat att fragmenteras, såsom har gjorts i otaliga områden i vårt land. Skogen på bilden ovan är anmäld att kalavverkas. Men planeraren har helt missat många värdefulla områden där den döda veden låg som plockepinn på marken. Död ved som vissa arter är helt beroende av för sin överlevnad. Vi hittade 15 olika rödlistade arter i området.  Vid bäckarna hade hänsyn (?) planerats till nåt litet träd här och nåt litet träd där. Inte till hela bäcken i sin helhet. Bäcken rinner vidare ut i en tjärn, en tjärn som sen transporterar vattnet vidare till en sjö..och så vidare. Hur kommer vårat vattensystem se ut om ingen hänsyn tas till rinnande vattendrag i skogen, om skogen kalavverkas, tunga maskiner kör sönder marken runt bäcken, frigör de farliga ämnen som finns lagrade i marken, såsom kvicksilver t.ex, man hugger allt: lämnar endast några klena träd kvar som hänsyn till det känsliga vattendraget.  Är det verkligen så viktigt att producera virke från våra skogar att man inte ens kan ta hänsyn till detta, för oss och naturens livsavgörande element; vattnet?

Jag har nu varit åter på jobbet i två veckor. Den första av dessa veckor spenderades på en vanvettigt intressant, matnyttig och givande konferens: PRIFOR. Här hade jag förmånen att träffa ledande forskare inom naturvården och skogen. Jag fick av flera forskare bekräftat det vi redan vet; fragmenteringen är ett långsiktigt hot mot de rödlistade arterna, det behövs skyddas mer skog för att bevara den biologiska mångfalden. Det behövs fler stora sammanhängande skogsområden för skogens överlevnad. Osv. Ett intressant seminarium handlade om hur FSC  fungerar som ett verktyg för bevarandet av biologisk mångfald i Sverige kontra Ryssland. Resultatet av detta är att Rysslands FSC-standard har en högre ambitionsnivå med syfte att bevara alla typer av ekosystem och populationer av alla naturligt förekommande arter. I Sverige, däremot, är den nationella FSC-standarden smalare och mindre ambitiös. Detta märker vi tydligt i våran strategi att, bland annat, hitta rödlistade arter för att visa på skogens värden. De rödlistade arterna sopas ofta ”under mattan” av många markägare – man säger att man sparar skogar med strukturer, men har i många fall inte en aning om ifall de rödlistade arterna ens finns i området (har många gånger fått kommentaren av bolag att dom inte letar efter rödlistade arter under sina inventeringar – dom har inte tid ”att lyfta på varenda låga”). Bör inte områden med dokumenterat hög frekvens av de rödlistade arterna vara att prioritera? Den ideella naturvården gör ett stort gratisjobb åt markägarna – nämligen att naturvärdesinventera deras skogar.

Jag sitter just nu på kansliet och förundras över hur otroligt dåliga flera bolag är på att svara oss. Tillexempel har vi skickat ett par frågor till ett av de större bolagen för över ett halvår, samt ca 3 månader sedan. Jag har blivit lovad svar. gång på gång på gång. Men nu har det  tystnat helt. Försöker man tiga ihjäl frågan? Om så är fallet så försöker man tiga ihjäl den för fel person. Jag tänker inte ge mej förrän jag får svar på två viktiga naturvårdsfrågor, som jag dessutom har blivit lovad svar på. Vidare har vi skickat in 2 klagomål till ett annat bolag för 5, respektive 3,5 månader sedan. Enligt FSC:s hantering av klagomål så ska bolaget svara oss innan vi kan gå vidare med en formell klagan till FSC. Vi har inte hört ett ljud från dem. Kan detta månne vara på grund av den stundande revisionen av deras skogsbruk i enlighet med FSC-standarden? Att man inte vill ha dessa två klagomål som formella klagomål inför revisionen? Jag vet inte, det är endast min spekulation över varför hur det kan ta så fruktansvärt lång tid att skicka ett svar på en klagan.

Jag väljer att ta upp dessa två exempel, för att jag önskar att få svar snarast, och kanske berörda läser bloggen också. Jag har vänt mej direkt till dem, både på lägre och högre nivå inom bolagen. Jag har mailat, jag har ringt och jag har i ett fall vänt mej till deras certifierare. Men inget verkar hjälpa. Man säger att man önskar en bättre dialog med den ideella naturvården, men man svarar inte på frågor eller klagomål. Det är just nu en envägskommunikation som leder – ingenstans. Det känns ofta som att jag pratar med en vägg samt skickar mina mail ut i tomma intet.

Vi håller just nu på att sammanställa inventeringsresultatet från sommaren, i och med detta så uppdateras vår skogskarta kontinuerligt med nya skogar från sommaren (och även fylls den på med skogar från tidigare år som vi inte hunnit lägga upp än). Så jag ska återgå till detta arbete nu och lämnar er med en vacker bild på en hotad skog som jag besökte i somras.

Fridens

Malin

Avverkningshotat skogsområde i Åre.

 

God Afton!

Ett naturvärdesträd i en akut hotad skog ägd av ett FSC-certifierat bolag.

På ovanstående bild ser ni ett träd med ett öppet brandljud. Ett träd som har naturvärden. Ett träd som inte skall avverkas enligt FSC-standarden. Om detta träd av misstag avverkas så skall det lämnas på hygget i sin helhet. Det skall inte kvistas, det skall inte kapas upp. Helt enkelt, det ska lämnas på hygget där det fälldes, grenar, barr och bark kvar. Ett naturvärdesträd håller naturvärden. Det är just naturvärden vi söker i hotade skogar.

Vi granskar många av de större bolagen i landet ganska ordentligt. I flera år har vi hittat avverkade naturvärdesträd på ett av de större bolagens hyggen. Bolaget har fortfarande kvar sin FSC-certifiering. Men vi fortsätter granska dem (liksom ett antal andra bolag), eftersom vi genom åren har sett att de bedriver en systematisk skövling av naturskogar.

Naturskogar med höga naturvärden.

Nu har detta bolag återigen lyckats med bedriften att avverka ett stort antal naturvärdesträd. Träd som enligt den certifiering bolaget åtagit sig att följa ska stå kvar, träd som visar på höga naturvärden, träd som visar att just denna skog borde fått stå kvar. Vi har fått stopp på den pågående avverkningen. Men vi har inte lyckats få stopp på utforslingen av virke.

Bolaget har gjort ytterligare ett ”misstag”. Vi har bett dom att inte köra ut NÅGOT virke från platsen förrän saken är utredd. 4 timmar senare är timmerbilen där och hämtar upp virke.

Jag frågar mej VARFÖR? Låt virket vara kvar. Låt oss säkerställa att alla naturvärdesträd återförs till det som är kvar av skogen. Detta är träd som i flera fall har levt i 200 år. Det kommer ta minst 200 år till att skapa de naturvärden som dessa träd utgör. Många arter är beroende av just dessa träd. Våran prioritering är i detta fall att träden och deras ovärderliga värden återförs till den skog som är kvar, för att skapa livsutrymme för de många hotade skogslevande arter som är beroende av dessa träd. 

Skogsindustrin: Ni har en stor utdöendeskuld. Är plånboken verkligen viktigare än ett ekosystem?

Bolaget i fråga: Varför måste ni nödvändigtvis hämta hem virket innan vi har rett ut detta ordentligt? Vi har två bedömningar i dagsläget. Våran och eran. Vi är bevisligen inte överens. Vad är det då som kallar för en så brådskande hämtning av virke när vi troligen behöver en tredje part som granskar området?

Jag blir så fruktansvärt besviken på de löften detta bolaget gav för knappt ett år sedan, då när vi stod på ett hygge, ett hygge fullt av kapade naturvärdesträd. Löftet var:

Malin, du kommer aldrig att se detta igen. Det kommer aldrig att hända igen.

Nu står jag här. Igen.

Två avverkade naturvärdesträd sida vid sida.

Kampen fortsätter i morgon.

Fridens

Malin

Naturskyddsföreningen - med kraft att förändra
Malin Sahlin

Malin Sahlin, skogshandläggare

Med ca 4 % formellt skyddad produktiv skog i landet och en ständigt ökande virkesefterfrågan letar vi efter spillrorna av de sista skyddsvärda naturskogarna.

Skriv in din epostadress för att få nya inlägg av Skogsbloggen till din mail.

Gör sällskap med 376 andra följare

Mail till skogsbloggen







Annonser
%d bloggare gillar detta: