You are currently browsing the category archive for the ‘körskador’ category.

Så var det dags igen då.

Jag vill börja med att påminna om Skogsvårdslagens 1 §:

”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”

Alltså, miljö och produktion ska väga lika. (Du och jag torde utgöra de andra allmänna intressena som hänsyn ska tas till)

Så till saken,

Den 12 juni presenterade Skogsstyrelsen sin årliga uppföljning av miljöhänsynen i skogsbruket, den så kallade polytaxinventeringen som jag har berättat om ett antal gånger i denna blogg. Då myndigheten förra året presenterade det katastrofala resultatet som visade att 37% av avverkningarna inte ens når upp till lagens mycket lågt ställda krav blev det för mycket för skogsnäringen som starkt ifrågasatte siffrorna. När nu Skogsstyrelsen presenterar resultatet av årets polytax så gör man det med en mycket mild framtoning utan att tydligt förklara för allmänheten hur illa det egentligen är ställt i skogen i dag.

Att polytaxinventeringarna skulle presenteras på ett annat sätt än tidigare var väntat. Därför hemställde Naturskyddsföreningen till Skogsstyrelsen att få ut det resultatet som är enkelt för gemene man att förstå – nämligen hur stor andel av avverkningarna som inte når lagens krav. Vi fick del av detta resultat eftersom myndigheten råder under offentlighetsprincipen. Resultatet av inventeringarna visar att det katastrofala läget ligger kvar. (hela redovisningen hittar ni här)

Årets redovisning visar att 36 % av avverkningarna i Sverige inte når lagens krav om naturhänsyn. En förbättring på 1 % är knappast något att skryta om. Kort sagt – naturhänsynen i skogsbruket är fortfarande under all kritik. Och detta har pågått under en lång tid. Sedan polytaxinventeringarna startade 1998 har siffrorna nämligen stadigt sjunkit från 23 %.

Naturskyddsföreningen vittnar om läget i skogen, det borde även Skogsstyrelsen göra genom att tala klarspråk istället för att klä in situationen i bomull.

På tal om att vittna om läget i skogen och skogsvårdslagens 1 §:

En av de envisaste människor jag har träffat, den ideelle naturvårdaren och skogskämpen Björn Mildh, besökte nyligen ett avverkat område i närheten av Piteå. På hygget har SCA sedan, under hösten 2011 valt att bryta upp stubbarna – trots att skogen växte på fuktig mark och att hösten varit blöt. Detta orsakade givetvis svåra markskador i området. Någonstans där tänker man att SCA borde ha hajjat till och insett att detta inte är så himla bra mark att fara omkring med tunga maskiner på under blötaste perioden.. Men icke då. I våras, efter snösmältning och under tjällossning – alltså under sämsta tänkbara tidpunkt, lät SCA sina tunga maskiner göra ett återtåg till hygget för att samla in stubbarna. Under 14 dagar fortsatte man mangla marken till oigenkännlighet.

Det stubbrutna och sönderkörda hygget

SCA besvarade kritiken, där dom bland annat sa följande:

”Vi ska göra en översyn av våra rutiner… Man ska också veta att verksamheten med att skörda stubbar är ny, nästan på experimentstadiet. Vi håller alltså på att lära oss hanteringen…”

Intressant detta då den envise Björn Mildh 2008, vid en fråga till SCA om just stubbrytning, fick följande svar:

”SCA Skog har tagit fram en intern analys av stubbrytningens miljöeffekter, samt fastställt interna riktlinjer för traktval, stubbrytning, stubbskotning och efterföljande rapportering. Dessa riktlinjer har tagits fram i syfte att bl.a. minimera negativa effekter på natur- och kulturmiljö med hänsyn till dagens kunskap.”

Experimentstadiet som SCA hänvisar till har då alltså hållit på i minst 4 år som jag tolkar det hela.. Känns som en ganska lång tid att experimentera med något som har enormt negativa effekter på miljön.

Åter till Skogsvårdslagens 1 §.

Med ovanstående exempel i minnet så kan man undra hur stubbrytning överhuvudtaget stämmer in i det här med de jämställda målen. Eller hur avverkning av nyckelbiotoper platsar i de jämställda målen? – för det är knappast olagligt att avverka nyckelbiotoper. Eller hur det faktum att man inte har lyckats införliva EU:s artskyddsbestämmelser att gälla skogsbruket på ett tydligt sätt stämmer in i de jämställda målen? Eller hur Skogsstyrelsens kamp för att miljöorganisationer inte ska ha någon talerätt i avverkningsärenden rimmar med de jämställda målen? Eller, för den delen, hur 36% underkända avverkningar passar in i de jämställda målen?

Detta är bara några exempel på varför Naturskyddsföreningen driver frågan om en ny skogspolitik. Den skogspolitiska parollen ”Frihet under ansvar” torde vara utspelad sedan länge. Det är dags att tänka om och tänka rätt.

Och när det gäller Skogsvårdslagens portalparagraf så skulle jag nog våga mig på att säga att denna inte är något annat än ett mycket lyckat politiskt bedrägeri.

Fridens,

Malin

Annonser

Hej,

Jag vet inte om Holmen Skog har något internt race maskinförare emellan, eller om det helt enkelt är så att kunskapen om att alltför tunga maskiner orsakar skador på marken fullständigt har gått dem förbi. Jag har under sommaren haft det tvivelaktiga nöjet att personligen stifta bekantskap med resultatet av Holmens framfart, och jag är fly förbannad:

 

östergötland - skador som resulterar i avrinning rätt ut i sjön. avverkat 2011

 

östergötland, avverkat 2011

 
Östergötland, avverkat 2011.
 
Ett annat hygge i östergötland.  Även här har körskadorna
orsakat avrinning rätt ut i sjön då markskadorna
slutar i den branta sluttningen. Avverkat 2011
 
ytterligare ett östergötlandshygge, avverkat 2011
 
Östergötland, avverkat 2011
 
ännu ett östergötlandskörspår mellan två hyggen.
avverkat 2011
 
 
ett vidrigt hygge i gävleborg med körskador utan
dess like, avverkat juli/augusti 2011.
 
killen på bilden är 185 cm lång. avverkat 2011
 
tror kommentarer är överflödiga..
 
dokumenterat finns även körskador från jämtlandshyggen som Holmen har gjort. dessa låter jag dock bli att publicera denna gång.
 
 
Utdrag ur Holmens riktlinjer för hållbart skogsbruk:
 
 
Körskador ska i möjligaste mån undvikas på mark och i vattendrag” – hur i hela friden har man i möjligaste mån undvikit körskador i ovanstående bilder? Vi pratar inte om några enstaka små spår på ett helt hygge, utan en hel massa körskador på varje hygge.
 
Om körning måste ske när det är risk för markskador krävs noggrann planering…” – skulle gärna vilja se den planering som föregick dessa avverkningar…man har inte följt varesig skogsvårdslagen, FSC-certifieringen eller sina egna riktlinjer.
 
Sen har vi det här med hänsyn till vattendrag och sjöar, där har Holmen inte heller lyckats särskilt lysande enligt våra dokumentationer.
 
Men det är en helt annan historia.

Fridens,

Malin

 

Hej,

Sitter och funderar lite. Igår släppte vi en ny rapport om den omhuldade svenska skogsbruksmodellen. Våra synpunkter är relativt enkla:

Stoppa utarmningen av skogsekosystemet, vårat största och viktigaste landbaserade ekosystem – livsviktigt för oss själva.

Bevara arterna – som alla utgör en viktig pusselbit i detta ekosystem. Den ena utgör möjligheterna för den andra att överleva, dvs utan den ena försvinner den andra. Hur många arter kan man ta bort innan skogsekosystemet totalt havererar? Är det värt ens en chansning?

Sluta därmed att avverka skogar med hotade och rödlistade arter, eftersom dessa arter är hotade och rödlistade av den enkla anledningen att deras livsmiljöer, av experter, bedöms försvinna om skogsbruket fortsätter med ”business as usual”.

Det är banne mig inte miljörörelsens fel att näringen har överavverkat, och att det idag  finns gigantiska mängder ung skog, som inte ens är är tillåtet enligt lag att avvkera, kontra en alldeles för liten mängd gammal skog. Det är den gamla skogen som nu får ta stryk, eftersom industrin har ett mycket stort behov av råvara. Råvaran finns, men man måste nog vänta några år innan den kan produceras. Istället för att vänta så väljer man dock att hämta en betydande mängd av denna råvara från de naturskogsrester över 100 år som finns kvar – utan tanke på framtiden. Man hävdar att arterna ju finns kvar i produktionslandskapet – på det som lämnats som hänsyn. Jo, visst finns arterna kvar i produktionslandskapet, de finns kvar på de långsamt växande träd som har lämnats som hänsyn. Arterna har ju faktiskt inte den blekaste aning om att skogen omkring dom har försvunnit och ersatts med snabbväxande träd som mest troligt kommer att avverkas igen inom en tidsram av en sisådär 70 år, till skillnad mot den skog som arterna etablerade sig i – en skog som har en rotationstid på flera hundra år. Arterna som behöver långsamt växande träd för att överleva kommer att bli förvånade när dom försöker sprida sig till ett snabbväxande landskap omkring sig. Vissa hävdar alltså att arterna klarar sig fint i produktionslandskapet. Jag är förvånad över detta uttalande eftersom en långtgående och trovärdig studie som bekräftar detta hävdande skulle ta flera hundra år i anspåk. Det storskaliga kalhyggesbruket har endast bedrivits sedan slutet av 50-talet.

Vi försöker bara bevara den biologiska mångfalden. Det som är intressant i detta är att ingen av de stora markägarna/skogsägarna ifrågasätter OM den biologiska mångfalden behöver räddas och bevaras utan framhåller istället ivrigt HUR de försöker rädda den biologiska mångfalden i skogen. Samtidigt avverkas systematiskt väldigt många områden som utgör livsutrymmen för hotade, inte minst de akut hotade och fridlysta, arterna; detta rättfärdigas med att man sparar si och så många hektar, i en tid NÄR DET INTE ENS FINNS TILLRÄCKLIGT MED HEKTAR KVAR AV BIOLOGISKT VÄRDEFULL SKOG FÖR ATT SÄKERSTÄLLA BIOLOGISK MÅNGFALD I SKOGEN.

Jag kanske är dum, men jag förstår inte hur de resonerar.

Fridens,

Malin

Jag har ett mycket intressant jobb. Med det följer många intressanta samtal. Fick idag ett samtal från en person som anser att vår kritik mot den Svenska skogsbruksmodellen är fullständigt obefogad. Att vi inte har en aning om vad vi pratar om. Att vi begär orimligheter och försätter landet i en framtida ekonomisk storkris om vi får vår vilja igenom. En vilja som handlar om att bevara naturen för våra barn och barnbarn och deras barn. En vilja som handlar om att bevara ett fungerande ekosystem som förser oss med ren luft, rent vatten, rekreation och välbefinnande – för att bara nämna några av de viktiga saker som ekosystemet skogen förser oss med.

Är detta en orimlig begäran? Vi kräver 20 % av skogen bevarad för framtiden, för den biologiska mångfalden, för människan. 20 %. Låt oss vända på detta och anse att det är okej att bruka 80% av regnskogen i tex Borneo. Är det verkligen ok? Även om det gäller hänsynsfulla metoder av avverkning, vilket självklart borde vara ett måste även i Sverige – känns det okej att tillåta att 80 % av Borneos regnskogar avverkas? Det tycker inte jag.

Men 20% av skogsarealen i Sverige är tydligen för stort, för mycket, och äventyrar av någon anledning hela landets ekonomi om man lyssnar på en högljudd näring. En näring som så fullständigt har fullkomliggjort sin verksamhet, effektiviserat den  till den grad att man kan sköta det mesta maskinellt – vilket resluterar i att antalet personer som arbetar i skogen, som avverkar och kör timmer  som arbetar i skogen, har minskat i rask takt. Men avverkningarna ökar.

I dag råder det en brist på avverkningsmogen planterad skog. Därför hugger man gammal skog – som i sig är en bristvara i vårat land. Man kritiserar miljörörelsen då allt vi vill är att bevara naturen för kommande generationer. En planterad skog som är 60 år och som ska avverkas inom 10 år handlar inte om biologisk mångfald. Den handlar om pengar. En skog som är över 100 år och som aldrig kalhuggits handlar om vår överlevnad – vårt rena vatten och vår rena luft – inte minst om vår biologiska mångfald, hörnstenen i vårt största ekosystem. Varför anses vi så giriga för att vilja behålla detta?? Det kommer jag aldrig att förstå. I synnerhet inte när näringen lagt beslag på – och brukar – ca 90 % av skogen.

Hur hade du, läsare, reagerat om morgondagens Expressen eller Aftonbladets rubriker handlade om att endast 10% av den ursprungliga regnskogen bestod?

Tror inte att ni tyckt att det varit så superokej.

Den svenska modellen se ut som följer i våra naturskogar – det är denna modellen som är så vida beryktad som naturvänlig, ultimat för biologisk mångfald och samtidigt i harmoni med produktion:

Samtliga bilder är tagna på avverkade naturskogar med höga naturvärden som aldrig tidigare har blivit kalhuggna. Hur ska de arter och den mångfald som tidigare funnits i dessa skogar nu klara sig på de enstaka träd som står kvar på hygget?? Det är detta som är ”den svenska modellen”. En skogsbruksmodell som förespråkas internationellt.

Sverige är ett rikt land, och jag skäms. Skäms för vad vi gör mot den natur vi har. Skäms för att vi slår oss på bröstet och säger att vi är bäst på skogsvård. Är vi bäst på något så är det nog att utplåna naturen.

Fridens

Malin

…så hade den ideella naturvården sluppit tjata, gnata, gnälla och kritisera.

Avverkad 353-årig gran.

Sveaskog

Svenska Kyrkan (Härnösands stift)

SCA

Bergvik / Stora Enso

Privat - okänd avverkare

Avverkad urskogsartad skog - Orsa Besparingsskog

Statens Fastighetsverk

Holmen skog

södra skogsägarna

Tro mej, jag har många många  hundratals exempel till. Jag kanske har svårt att förstå – men kan inte  någon återigen berätta för mej varför den ideella naturvården är så orättvisa när vi bara vill att det livsviktiga ekosystemet skogen ska få överleva? Jag vet att det är många från ”produktionssidan” som läser denna blogg. Så jag ber er: Berätta för mej varför den ideella naturvården är så giriga när vi blott vill att miljömålet Levande skogar ska uppnås? Berätta för mej vad orättvisan består i när vi säger att 80% av skogen kan och ska brukas (på ett långsiktigt och hållbart sätt) och 20 % bör skyddas /återskapas / restaureras för naturvårdsändamål? Berätta för mej varför vi är så orättvisa när vi inte vill se fjällskogarna kalhuggas? Berätta för mej varför naturen måste betala priset för den överavverkning som skedde på 60-70-talet? Berätta för mej hur ni anser skogar med akut hotade arter vara avverkningsbara? Berätta för mej hur en fridlyst art inte får plockas eller ofredas men hur det å andra sidan är helt okej att skövla skogen som den fridlysta arten är beroende av? Om ni inte kan berätta något av detta för mej, så snälla –  berätta åtminstonde för mej hur jag ska förklara för min älskade brorson hur skogen försvann.

Fridens

Malin

 

Kalla mej vad du vill, men kalla mej inte ”Lilla Malin”.
 

Hade ett intressant samtal med ett visst Stifts Stiftjägmästare häromdagen. Han hade mycket att säga:

– Malin, du vet – när man avverkar skog så ser det dramatiskt ut. (nähä?)

– Malin, om du vet hur det ser ut när man avverkar en skog så vet du att det inte är så vackert. (nähä?)

– Malin, Naturskyddsföreningen är ingen myndighet (detta har jag aldrig påstått, jag har bara skickat in naturvärden som vi hittat i deras skogar – påtalat dessa och blott bett att få en återkoppling på denna gratistjänst som vi utför åt dem – kan tillägga att jag inte fått någon återkoppling på de besökta skogarna överhuvudtaget – vilket i och för sig inte skiljer sig nämnvärt från ett av landets största skogsbolag, som förvaltar våra skogar, heller för den delen)

– Malin, Skogsstyrelsen har gett sitt godkännande till de avverkningar vi utför, det är Skogsstyrelsen som bestämmer.  (Problem som Stiftet inte verkar ha förstått – Skogsstyrelsen besöker inte certifierade markägares skogar eftersom certifierade markägare, däribland Stiftet, själv ska ha kompetens att utföra natuvärdesbedömningar – varför hittar vi då naturvärden som certifierade markägare med kompetens helt har förbisett?).

– Malin, vi måste avverka skog, om vi tar för mycket hänsyn och skapar för generösa kantzoner och hänsynsytor så får vi anmärkningar från vår certifierare…Det här är helt nytt för mig…

HJÄLP!! En certifierare som anmärker på att man tar för mycket miljöhänsyn?? Jag blir mörkrädd…på riktigt. Jag ifrågasatte inte detta så jättemycket eftersom jag inte känner mig tillräckligt insatt i PEFC-certifieringen för att ifrågasätta denna stiftjägmästares ord i frågan. Men i mina öron låter detta fullständigt makabert. En certifiering som skall vara miljömässig….och som inte låter markägaren ta lite extra hänsyn till miljön? Jisses…vart är vi på väg?

Bolag och markägare stoltserar med certifieringen PEFC – ur ett miljöhänseende. Sen skyller man på certifieringen – man ”måste” avverka onödigt mycket. Man ”får” inte ta hänsyn. Vill här ändå betona att jag inte är tillräckligt insatt i PEFC-systemet för att säga att nämnda siftsjägmästare inte har rätt. Men har han rätt….vad är då PEFC för system egentligen? Han berättade för mig att det handlar om att produktion och miljö ska väga lika.

Hmm.. Låt oss titta närmare på detta: Miljö väger i dagsläget ytterst lite jämfört med produktion. Markägarna avsätter ca 5 % av sina marker.. ca 4% är formellt skyddat. Okej, säg att 10 % av skogsmarken i Sverige inte brukas idag… äh…säg (oh, I wish) 16% för att räkna högt, , då pratar vi om BÅDE över och under den fjällnära gränsen, dessutom medräknat generell hänsyn, kantzoner och, återigen, inte att förglömma, den fjällnära skogen samt impediment… Detta ger 84(i väldigt bästa fall) (90, 96) % skog för markägarna att bruka. HALLÅ!! Vart är det jämställda målet som står skrivet i skogsvårdslagens portalparagraf? Miljö och produktion skall väga lika, vara jämställda mål. 96-4…låter som en stor vinst – till produktion. 90-10 dito, 84-16 fortfarande väldigt mycket dito, men det är där någonstans vi är nöjda (alltså; vi är nöjda, enligt många forskares utsago, vid 20 % samt all fjällskog skyddad – förutsatt att man tar god hänsyn till milön vid avverkningar). 80-20 – detta är siffror som får skogsbolagen att skrika högt, att få miljörörelsen att framstå som extremt giriga, med stort habegär och helt utan empati för samhället.

Ehh…vi vill ju bara att skogsekosystemet ska överleva rovdriften på virket…är det att vara oempatisk? Hur ska annars ekosystemtjänsterna som skogarna tillhandahåller oss med tillgodoses? Vi vill ingen något illa. På något vis. Vi vill bara att vårat största landbaserade ekosystem ska fortsätta att fungera. Är det en orimlig begäran?

Så här ser det ut när kyrkan avverkar sin skog. Oavsett vilken entreprenör som har gjort detta så är markägaren alltid ansvarig för vilka åtgärder som tas på dess mark. Svenska kyrkan har således gett sitt godkännande till denna avverkning på sin mark.

Såhär ser det ut när kyrkan har "lagat" markskadorna.

Var närapå tvungen att livrädda min hund som
snabbt sjönk ner i den ”åtgärdade” markskadan!
Skog som Kyrkan har avverkningsanmält.
Jag hittade mängder av rödlistade arter men inga hänsynssnitslar.

Jag älskar naturen. Någonstans inom mig, utan att på något sätt vara troende, tror jag ändå att Svenska Kyrkan också älskar naturen.

Efter denna ”realitycheck” vet jag inte vad jag ska tro. Man älskar tydligen det som är mest gynnsamt – kortsiktigt.

Fridens

Malin

Jisses vilken dag.

Jag har suttit och gjort FSC-anmälningar och klagomål på löpande band. Det verkar aldrig ta slut. Listan känns lika lång som den var när jag började i förmiddags.

Det handlar om körskador: 

Det handlar om avverkade naturvärdesträd:

Det handlar om urkass hänsyn till död ved, där 100-tals värdefulla lågor körts sönder:

Det handlar om en skog som en gång såg ut så här (där Naturskyddsföreningen 2008 gjorde ca 50 fynd av flera olika rödlistade arter):

 

som nu ser ut såhär:

Det handlar om en vägdragning rakt igenom en skog av nyckelbiotopsklass:

Det handlar om en avverkningsanmäld skog med mycket höga naturvärden, bitvis av nyckelbiotopsklass, där Naturskyddsföreningen nyligen gjorde över 200 fynd av 39 olika rödlistade arter:

Det handlar om stora skogsbolag och markägare som skall klara av att bedöma naturvärden, som har åtagit sig att avverka enligt FSC:s kriterium och principer, som kallar sig miljövänliga  med anledning av just FSC-certifikatet. Något dom bevisligen återigen misslyckas med.

Det handlar om SCA, det handlar om Sveaskog, det handlar om Bergvik och Stora Enso.

 Som sagt, det är en lång lista på övertramp mot skogens naturvärden, där naturvärden krossats, körts sönder och helt enkelt ignorerats.

Oftast tycker jag att jag har världens bästa jobb. Idag är inte en sådan dag. Efter 8 timmar med förstörda naturvärden och manglade naturskogar på bildskärmen känner jag mej faktsikt ganska slutkörd och inte så väldigt munter.

Och som sagt, det är en lång lista som skall betas av.

Fridens.

Malin

Vilkenvecka och en halv!   

Vet inte var jag ska börja – men det här är en syn, troligen aldrig tidigare skådad:   

SCA artbestämmer fynd från tallskogarna i Bräcke, Jämtland under övervakande av Naturskyddsföreningen.

 

 Vi hade på SCA:s önskemål en tvådagarskurs om rödlistade arter i tallskogar. Vi gjorde många fina fynd i SCA:s skogar, och jag tror nog att dom alla lärde sig ganska mycket. Ska bli spännande och se hur dom tänker använda den kunskapen i framtiden. Om dom rödlistade arterna kommer att få en betydelse för bolaget, eller om vi måste fortsätta uppmärksamma dem på fynd i deras skogar. 

Dagen innan artkursen träffade jag även SCA under rätt mycket sämre förhållanden. Vi träffades på hygget vid Andsjön i Åre där SCA har avverkat ett stort antal naturvärdesträd, och som det låter, vill fortsätta avverka i områden med rödlistade arter och där det finns en hög andel naturvärdesträd kvar. Vi lyckades få stopp på avverkningen i somras, men jag är nu rädd att den kommer att fortsätta. Det är iallafall intrycket jag har fått efter att ha pratat med SCA om den, och jag känner mej orolig över att fler naturvärdesträd kommer att avverkas. Dessutom anser vi att delar av skogen håller nyckelbiotopsklass – något som SCA inte är överens med oss om. 

För att spinna vidare på SCA så är jag i veckan på väg upp mot norrbotten för att träffa SCA där i några av skogarna vi besökte i somras. Det har varit mycket SCA nu, vilket inte betyder att vi har släppt arbetet med de andra bolagen. 

På tal om norrbotten. 

Urskogsområde vid Änokdeltat

 

Ett urskogsområde i Kvikkjokk är akut hotat att avverkas. Naturskyddsföreningens lokalt aktiva har hållit ögonen på detta område under en tid. Det handlar om två skogar som ligger  inom Änokdeltat, som en enklav mellan naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Vid bildandet av Kamajokk reservatet valde länsstyrelsen, av någon outgrundlig anledning, att inte ta med även denna del i reservatsbildningen. Detta har nu resulterat i att skogsområdet är anmält för avverkning. Nu hänger det på skogsstyrelsen om markägaren ska få tillstånd eller inte till avverkningen. Naturskyddsföreningen har skrivit ett brev till Skogsstyrelsens generaldirektör eftersom föreningen anser att § 18 borde tillämpas i detta läget. Enligt § 18 får tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Hur ett urskogsartat område inte kan vara av väsentlig betydelse för naturvården ställer jag mej mycket undrande till. Då det är en privat person som äger denna mark borde istället möjligheten till utbytesmark för denna person finnas. Vad det skulle kunna innebära är att de 100 000 hektar av Statliga Sveaskogs produktionsskogar som finns till förfogande för utbyte mot mer värdefulla skogar borde tillgängliggöras även för privata markägare. Skogen bryr sig inte om vem som äger den, och statens högsta prioritering borde vara att skydda de mest värdefulla skogarna som finns kvar i landet. Urskogsartade områden borde rimligen ingå i dessa.
 
Ett förfärande fältbesök gjordes på ett område i Jämtland. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vi kommer givetvis gå vidare med detta. Men hur kan man bli annat än fullständigt modfälld när man tvingas springa på saker som detta. Gång efter gång. Bolagen lovar bättring, alla ska bli så mycket bättre. ”Misstag” begås, men hur grova får ”misstagen” egentligen vara? Och de ”misstag” som vi upptäcker är inte gjorda i vanliga produktionsskogar. De är gjorda i naturskogar.
 
 
 
 
 
 
 
 
GROT-uttag, stubbrytning, vedervärdiga körspår på närapå 50% av hela området, avverkad sumpskog..Vi kommer som sagt gå vidare med detta.
 
Fridens
Malin

God Morgon!

Tillbaka från en fantastisk semester med skogsvandringar, segling, vänner, hundar, klättring, hjortronplockning och allt annat som hör semestern till. Full av energi, ideer och arbetslust har jag nu landat mitt i det enorma berg som ”attgöralistan” på något makalöst sätt har kommit att bli under min ledighet.

Skogsfestivalen, rekommenderas varmt nästa år!!

Jag påbörjade min semester med ett besök till skogsfestivalen. En manifestation för gammelskogen i Sverige med politikerdebatt, många intressanta föreläsningar av forskare och ideella naturvårdare, god musik, härliga människor samt en avtackning av Skydda skogens koordinator Amanda Tas.

Jag skulle vilja ägna Amanda några rader. Amanda är en fantastisk människa. Hon är ett yrväder med huvudet på skaft, ärlig och genomsnäll med en arbetskapacitet som överträffar det mesta.  Amanda har gjort enorma insatser för den svenska skogen, och för mej har hon varit ett ovärderligt bollplank i många frågor. Jag kan bara hoppas att jag har kunnat bolla tillbaka bollen lika pricksäkert. Amanda ska vidare på äventyr till Afrika (om hon bara lyckas ta sig dit..vägen är lång och Amanda tänker inte flyga, som den idealist hon är). Jag kan bara önska henne lycka till. Verkligen.

Kvarlämnad och sargad sälg på ett hygge i Härjedalen. Halva sälgen har redan mejats ner vid avverkningen. 2 rödlistade arter påträffades på detta träd. Är den skranka lilla granen brevid en tillräcklig hänsyn för de rödlisade arterna som växer på sälgen?

Jag besökte även ett hygge i Härjedalen under min semester. Skogen som har avverkats har tidigare inventerats av Naturskyddsföreningens ideella naturvårdare. Här har höga naturvärden dokumenerats, främst i form av rödlistade arter och naturvärdesträd. Bolaget har dock huggit skogen trots vetskap om detta. Tragiskt att bolaget fortfarande fäller skogar med dokumenterat höga naturvärden. Tragiskt att bevittna alla fällda naturvärdesträd på hygget. Och som alltid när det handlar om en naturskog med höga naturärden; tragiskt att även denna skog var tvungen att fällas i jakten på virke.  

Avverkningsanmäld skog utan snitslad hänsyn till denna vackra bäckmiljö i Åre.

 Under ledighet och hemmatid så passade jag på att njuta av skogen i min hemmakommun också. Jag gillar att gå in i skogen som inte har några stigar och bara upptäcka. Men som ofta, så hamnar jag ofta mitt i en avverkningsanmäld skog. En dag tog jag sällskap av en av föreningens skogsaktiva som har spenderat sommaren i Åre kommun, vi passade på att inventera några skogar i norra delen av kommunen. Vi hade en helt magisk skogsdag i 3 olika avverkningsanmälda skogar. I området som vi besökte finns fortfarande stora sammanhängande områden med äldre naturskog. Nu  är delar av dessa skogar akut hotade, och området i och med detta hotat att fragmenteras, såsom har gjorts i otaliga områden i vårt land. Skogen på bilden ovan är anmäld att kalavverkas. Men planeraren har helt missat många värdefulla områden där den döda veden låg som plockepinn på marken. Död ved som vissa arter är helt beroende av för sin överlevnad. Vi hittade 15 olika rödlistade arter i området.  Vid bäckarna hade hänsyn (?) planerats till nåt litet träd här och nåt litet träd där. Inte till hela bäcken i sin helhet. Bäcken rinner vidare ut i en tjärn, en tjärn som sen transporterar vattnet vidare till en sjö..och så vidare. Hur kommer vårat vattensystem se ut om ingen hänsyn tas till rinnande vattendrag i skogen, om skogen kalavverkas, tunga maskiner kör sönder marken runt bäcken, frigör de farliga ämnen som finns lagrade i marken, såsom kvicksilver t.ex, man hugger allt: lämnar endast några klena träd kvar som hänsyn till det känsliga vattendraget.  Är det verkligen så viktigt att producera virke från våra skogar att man inte ens kan ta hänsyn till detta, för oss och naturens livsavgörande element; vattnet?

Jag har nu varit åter på jobbet i två veckor. Den första av dessa veckor spenderades på en vanvettigt intressant, matnyttig och givande konferens: PRIFOR. Här hade jag förmånen att träffa ledande forskare inom naturvården och skogen. Jag fick av flera forskare bekräftat det vi redan vet; fragmenteringen är ett långsiktigt hot mot de rödlistade arterna, det behövs skyddas mer skog för att bevara den biologiska mångfalden. Det behövs fler stora sammanhängande skogsområden för skogens överlevnad. Osv. Ett intressant seminarium handlade om hur FSC  fungerar som ett verktyg för bevarandet av biologisk mångfald i Sverige kontra Ryssland. Resultatet av detta är att Rysslands FSC-standard har en högre ambitionsnivå med syfte att bevara alla typer av ekosystem och populationer av alla naturligt förekommande arter. I Sverige, däremot, är den nationella FSC-standarden smalare och mindre ambitiös. Detta märker vi tydligt i våran strategi att, bland annat, hitta rödlistade arter för att visa på skogens värden. De rödlistade arterna sopas ofta ”under mattan” av många markägare – man säger att man sparar skogar med strukturer, men har i många fall inte en aning om ifall de rödlistade arterna ens finns i området (har många gånger fått kommentaren av bolag att dom inte letar efter rödlistade arter under sina inventeringar – dom har inte tid ”att lyfta på varenda låga”). Bör inte områden med dokumenterat hög frekvens av de rödlistade arterna vara att prioritera? Den ideella naturvården gör ett stort gratisjobb åt markägarna – nämligen att naturvärdesinventera deras skogar.

Jag sitter just nu på kansliet och förundras över hur otroligt dåliga flera bolag är på att svara oss. Tillexempel har vi skickat ett par frågor till ett av de större bolagen för över ett halvår, samt ca 3 månader sedan. Jag har blivit lovad svar. gång på gång på gång. Men nu har det  tystnat helt. Försöker man tiga ihjäl frågan? Om så är fallet så försöker man tiga ihjäl den för fel person. Jag tänker inte ge mej förrän jag får svar på två viktiga naturvårdsfrågor, som jag dessutom har blivit lovad svar på. Vidare har vi skickat in 2 klagomål till ett annat bolag för 5, respektive 3,5 månader sedan. Enligt FSC:s hantering av klagomål så ska bolaget svara oss innan vi kan gå vidare med en formell klagan till FSC. Vi har inte hört ett ljud från dem. Kan detta månne vara på grund av den stundande revisionen av deras skogsbruk i enlighet med FSC-standarden? Att man inte vill ha dessa två klagomål som formella klagomål inför revisionen? Jag vet inte, det är endast min spekulation över varför hur det kan ta så fruktansvärt lång tid att skicka ett svar på en klagan.

Jag väljer att ta upp dessa två exempel, för att jag önskar att få svar snarast, och kanske berörda läser bloggen också. Jag har vänt mej direkt till dem, både på lägre och högre nivå inom bolagen. Jag har mailat, jag har ringt och jag har i ett fall vänt mej till deras certifierare. Men inget verkar hjälpa. Man säger att man önskar en bättre dialog med den ideella naturvården, men man svarar inte på frågor eller klagomål. Det är just nu en envägskommunikation som leder – ingenstans. Det känns ofta som att jag pratar med en vägg samt skickar mina mail ut i tomma intet.

Vi håller just nu på att sammanställa inventeringsresultatet från sommaren, i och med detta så uppdateras vår skogskarta kontinuerligt med nya skogar från sommaren (och även fylls den på med skogar från tidigare år som vi inte hunnit lägga upp än). Så jag ska återgå till detta arbete nu och lämnar er med en vacker bild på en hotad skog som jag besökte i somras.

Fridens

Malin

Avverkningshotat skogsområde i Åre.

 

Vilken dag!

Cirka 20 hyggen, och 3 skogar. Det är en ganska hög avverkningsfrekvens måste jag få säga.

20 hyggen. Vi åkte en runda runt en stor sjö i Jämtland och skulle inventera avverkningsanmälningar. Alla inkomna 2008-2010. Alla borta, utom de tre som fortfarande var kvar.

20 hyggen. Efter ett par dagar i stockholm såg jag fram emot dom jämtländska storskogarna. Usch så nedslående, vi behövde inte ens fundera på vilken skog som skulle besökas, vi såg på långt avstånd vart området var; där skogen inte var.

Jag backar bandet ett par dagar. Närmare bestämt till tisdag den 15.

jag stiftade bekantskap med naturens egen vilobänk.

I tisdags hade vi en inventeringskurs i Åre och besökte då en av Fastighetsverkets oskyddade skogar i kommunen. En riktigt fin skog vid basen av ett stort fjäll. På kursen hade vi med oss två lokala förmågor, Karin och Mats. Dom bor i den lilla lilla byn Vallbo där Fastighetsverket har uttryckt en vilja att hugga en bynära skog, med alternativa metoder. Något som majoriteten av lokalbefolkningen är emot. Området är inte ens särskilt stort och vinsten av en avverkning kan omöjligt vara särskilt hög. Karin och Mats ville hemskt gärna att vi åkte dit och kikade lite. Det var en fin skog, och vi hittade en hel del rödlistade arter. I skogsbrynet står Vallbo lappkapell och byn är nästan löjligt vykortspittoresk. Området angränsar dessutom direkt till Vålådalens naturreservat och jag förstår verkligen att lokalbefolkningen vill ha kvar denna naturliga skog som ingång till det vackra naturreservatet. I morgon kontaktar vi Fastighetsverket och delger dom våra artfynd samt lokalbefolkningens vädjan, att få ha kvar sin skog. Vi får hålla tummarna att Fastighetsverket går byn till mötes.

Det har varit en lång dags resa mellan hyggen. Jag hoppas att morgondagen bjuder på lite ljusare upplevelser av fina naturskogar!

Fridens

Malin

dikning på ett hygge av en naturskog

Naturskyddsföreningen - med kraft att förändra
Malin Sahlin

Malin Sahlin, skogshandläggare

Med ca 4 % formellt skyddad produktiv skog i landet och en ständigt ökande virkesefterfrågan letar vi efter spillrorna av de sista skyddsvärda naturskogarna.

Skriv in din epostadress för att få nya inlägg av Skogsbloggen till din mail.

Gör sällskap med 374 andra följare

Mail till skogsbloggen








Annonser
%d bloggare gillar detta: