You are currently browsing the category archive for the ‘Jämtland’ category.

Hejsan

Tillbaka till verkligheten och arbetet. Jag har haft en stunds frånvaro från bloggandet i allmänhet och datorn i synnerhet och istället njutit av utomhustid på min semester. Häromdagen var jag dock involverad i icke-semesterrelaterad aktivitet i och med att ett samråd hölls i den lilla jämtländska byn Vallbo mellan de boende och Statens Fastighetsverk (SFV) som äger skogarna runtomkring byn. Samrådet gällde Fastighetsverkets planer för en grannaturskog som angränsar till Vallbo. Jag var deltagande i detta samråd eftersom vi förra året besökte skogen i Vallbo under vår inventeringsresa. Att skogen håller höga naturvärden är det inget tvivel om, detta dokumenterade vi flitigt under vår inventering. Vallboskogen håller även höga sociala värden då ett antal stigar löper genom området. Det finns även en anlagd natur- och kulturstig genom denna mycket fina skog. Nu vill  SFV dock avverka. Dom vill avverka genom att använda en annan metod än att kalhugga skogen utan istället göra ett uttag på ca 40 % av skogen. Att SFV använder alternativa metoder är jättebra. Men frågan är dock; ska man verkligen in och avverka, ens med alternativa metoder, i en grannaturskog som redan håller höga värden vilka, vid fri utveckling, kommer bli ännu högre?? En grannaturskogs naturvärden ökar om man lämnar skogen ifred – knappast om man avverkar.

Det handlar om ca 20 hektar skog. På statens mark, alltså skattebetalarnas skog som Statens Fastighetsverk är satta att förvalta.

Vallboskogen

Under samrådet visade SFV en karta över skogarna i närheten av byarna Vallbo och Östra Vålådalen. Denna karta redovisade den målklassning (hur man har tänkt att sköta, avverka eller spara skogarna) som är gjord i de få skogarna som är kvar utanför reservatet. Kartan var mest vit, med några små målklassade duttar i kanterna, samtliga i direkt närhet till reservatet. Det vita i kartan representerade de stora hål i naturen som redan är gjorda i och med de enorma kalhyggena som har tagits upp tidigare. Där står idag ungskog – ännu inte mogen att avverkas. Alltså ska SFV nu in i de enda äldre skogarna som finns kvar i området och avverka med motivet att man gör en satsning på ett alternativt skogsbruk.

Missförstå mej inte nu. Att SFV bedriver hyggesfritt skogsbruk är jättebra. Fram för mer sådant på större ytor i landet, på alla markägares marker. Underlätta för de som vill bedriva hyggesfritt. Det som är problemet i detta, och i många storskogsbolag, är att man, som i Vallbo, så uppenbart gör detta i det sista av de gamla värdefulla skogarna, de fjällnära skogarna. Jag ställde en fråga under samrådet; ”om det skulle vara så att alla de ungskogar som omger oss hade varit avverkningsmogna, skulle ni då gå in och avverka i denna skogen?”

Svaret var nej.

Det finns alltså inte tillräckligt med avverkningsmogen produktionsskog i Sverige för att föda industrin – för att få fram virke använder man alla medel.

Lite grann min röda tråd i denna blogg.

I detta fallet, och i många fall gällande statliga Sveaskog, huggs skattebetalarnas, våra, biologiskt värdefulla naturskogar ner, till fullo eller ibland med alternativa metoder – trots att dom, för den biologiska mångfaldens skull, skulle vara mer värdefulla om dom fick stå kvar.

Är det så vi vill att staten förvaltar våra skogar?

Fridens

Malin

Annonser

God afton.

Har idag suttit och gått igenom ett antal skogar som vi besökt under åren. Försöker bilda mej en uppfattning om vad som har hänt i dessa värdefulla områden som vi har besökt och där bolagen har fått ta del av våra bedömningar; hur mycket som har gått förlorat och hur mycket som ännu finns kvar. En uppdatering helt enkelt. Dels för att vi håller på med en uppfräschning och uppdatering av vår skogskarta, och dels för att jag genuint brinner för varendaste skog. Därför skickade jag iväg ett antal listor till bolagen att fylla i, i tron att jag troligen nästa vecka återigen måste be dem om hjälp för uppdateringen. Det kanske låter lite cyniskt att anta detta. Men jag härleder det till ett antal griniga telefonsamtal jag har fått från anställda inom flera bolag efter det att vi släppte vår senaste rapport, samt en ofattbar tröghet hos vissa bolag att överhuvudtaget svara på mail.

Jag kunde inte ha mer fel. De flesta som fick detta mail idag svarade på nolltid att man ska se över och återkomma med information. Tusen tack till de bolag som varit så snabba till svar! Något jag inte är bortskämd med. Därmed frånsäger jag mej även cyniska tankar om svar från övriga bolag som ännu inte har svarat, utan ser endast fram emot att inom kort få en rykande färsk uppdatering på de skogar vi arbetat med. Många kommer säkerligen redan vara avverkade, andra kommer att finnas kvar i ovisshet och några kommer vara avsatta. Jag kommer med all säkerhet att bli mycket upprörd över alla skogar som för alltid är borta, men jag kommer även jubla högt över de som får vara kvar.

Jag tänker inte gnälla ett endaste dugg i detta inlägg utan istället visa bilder på segrar för naturvården!

Björnklinkåsen i Älvdalarna. En lågproduktiv tallnaturskog med mycket höga naturvärden som Sveaskog avsatte efter Naturskyddsföreningens larm.

 
Talleråsen i Timrå. SCA avsatte skogen
efter det att Naturskyddsföreningen hade
 larmat om skogens mycket höga naturvärden
 
Långtjärnen i Orsa. Skogsstyrelsen upprättade
ett biotopskydd efter att Naturskyddsföreningen
hade larmat om skogens mycket höga naturvärden.
 
Område vid sjön Stora Snesen i Leksand.
Skogsstyrelsen klassade denna skog som
nyckelbiotop efter Naturskyddsföreningen hade
larmat om det akuta hotet. Bergvik kommer
 därför inte heller att avverka skogen.
 
Väljer att endast visa exempel från de vi kritiserar allra hårdast, nämligen Sveaskog, SCA, Bergvik/Stora Enso och den ansvariga myndigheten själv, Skogsstyrelsen. Tyvärr är exemplen alldeles för få i relation till hur mycket material vi har – och sorgligt nog finns det en övervägande del oändligt sorgliga exempel. Men dom goda exemplen finns, och jag tycker att dom förtjänas att lyftas fram. I synnerhet när bolagen själva visar en vilja att hjälpa oss med material.
Dessutom har jag lovat att inte gnälla i detta inlägg.
Än en gång så tackar jag för den snabba återkopplingen på mina mail idag. Och för er som inte svarat…sett i skenet av vår kommunikation under 2010 så är jag fullständigt övertygad om att få ett svar från er snart.
 
Fridens
Malin
 

God Afton, 

 
Det är skogen år – något som borde vara en glädjens tid för alla oss naturvårdare som brinner för skogen.
 
 
Icke då.
 
 
akut hotad skog i Jämtland
akut hotad skog i västerbotten

Skulle kunna fortsätta med bildexempel från många många fler akut hotade skogar i många fler län.
 
Låt oss dock stanna vid denna bilden ett ögonblick…                                                                                     
 

 

Bilden är tagen i Härnösands kommun, Västernorrland. En skog med mycket höga naturvärden. En skog som utgör livsutrymme för några av våra hotade arter i landet. En skog som är relativt otillgänglig för skogsmaskiner – det är förmodligen därför den fortfarande finns kvar. Denna skog har nu (augusti 2010) avverkningsanmälts av skogsbolaget SCA som äger skogen.

Terrängen är brant, mycket brant. Svårforcerad även till fots. Jag var där i september 2010 och fattade ingenting: avverka denna skog??!! Hur då och varför?? Jag vägrar omvärdera mitt synsätt till hotade arter, höga biologiska värden och skyddsvärda naturområden. Ska man verkligen omintetgöra dessa? Mitt synsätt säger Nej Nix och Icke. SCA verkar ha ett helt annat synsätt; det är SCA som äger skogen, och det är SCA som har anmält skogen för föryngringsavverkning – dvs dom planerar att kalhugga detta kända sydväxtberg med växtplatser för hotade arter.

Jag känner mej maktlös inför detta. Allt jag kan göra är att tillkännage markägaren naturvärdena – har vi tur så prioriteras området i Länsstyrelsens reservatsbildningar. Tyvärr är myndighetens resurser alltför knappa och många områden måste prioriteras bort. Samtidigt skriver Sverige under avtal om att bevara 17% av ekologiskt representativa och väl sammanhängande ekosystem. Sverige drev på för siffran 20 %. 17% blev kompromissen. 20 %. Det finns det inte ens kvar av den biologiskt mest värdfulla produktiva skogen. Långt mindre än ens kompromissen 17 % finns kvar. Skogsbruket har lagt beslag på mer än det mesta. Detta innebär att vi bör:

1. Införa omedelbart totalstopp för avverkningar av biologiskt värdefulla produktiva skogsområden.

2. Omgående påbörja restaurering av skogstyper som är på mycket god väg att försvinna.

För något år sedan satt jag på mitt jobb och gjorde en utvärdering av Naturskyddsföreningens arbete. Samma dag fick jag veta att Sveaskog hade avsatt ett område vi kämpat hårt för att rädda – ett område med akut hotade arter som Sveaskog hade planerat att kalhugga – tills vi besökte området och började fightas för vad som fanns där, det som Sveaskog uppenbarligen hade missat vid sin naturvärdesinventering. Jag lyfte detta som ett stort glädjeämne men uttryckte min än större oro för alla skogar i landet som vi besökt med livsmiljöer för hotade arter och i övrigt väldigt, väldigt höga naturvärden,  som dessutom står under ett superakut hot att avverkas. När jag hade framfört detta tittade min kollega som arbetar med en annan typ av skog, nämligen biotoper för vitryggig hackspett, på mig och sade:

”era skogar finns åtminstonde till en viss mån kvar”

Dessa, ”våra”, skogar som min kollega hänvisar till utgör endast en liten bråkdel av de 17 % som Sverige har åtagit sig att skydda i ekologiskt representativa och väl sammanhängande ekosystem. En väldigt liten bråkdel. Det tragiska i kråksången är att de skogar min kollega arbetar med existerar knappt ens i utkanten av ruinens brant.. Vi arbetar i stark motvind som minst har antagit proportioner av orkanen Katrina 2005.  Näringen framhåller att åtminstonde 20% är skyddat (en siffra som miljörörelsen och många forskare framhäver som absolut nödvändig för att rädda skogens värden) – och räknar härmed in den generella hänsynen som kan bestå av ett enstaka träd kvarlämnat på ett hygge, såväl som mindre trädgrupper kvarlämnat på ett hygge, såväl som kantzoner till vattendrag kvarlämnade på ett hygge … osv osv. Hur dom kan få detta till sammanhängande ekosystem låter jag vara osagt eftersom jag inte förstår resonemanget. Faktum kvarstår -endast ca 4 % av den produktiva skogen i Sverige står under ett långsiktigt och kvalitetsskärat skydd.

De frivilliga avsättningarna är en bra ansats som dock inte väger upp det formella skyddet där långsiktighet och kvalitetssäkring är en garanti. Långsiktigheten i de frivilliga avsättningarna är aldrig säkrad eftersom en värdefull avsättning kan utbytas mot en annan för att sedan avverkas. Kvaliteten är mycket osäker eftersom dagens koll på avsättningar är dålig – kvalitetsmässigt – även hos markägaren själv.

Samtidigt som varken markägare, myndigheter eller regeringen har koll på avsättningarnas kvalitet så avverkas skogar med dokumenterat skyhöga naturvärden…

Man legitimerar en avverkning med att man har avsatt si och så många hektar skog i det berörda området.

Att sedan räkna in impediment i skyddad skogsareal är löjligt. Impediment är, enligt lag, förbjudet att avverka – visserligen räknas impediment in i den internationella (FAO:s) definitionen av skog – men det är likväl INTE inräknat i den svenska definitionen och inte heller lagligt att avverka. Impediment är alltså: INTE produktiv skog; inte lagligt att avverka: ingår inte i den svenska definitionen av skog.

 I mitt resonemang förutsätter jag att ekologiskt representativ produktiv skog inte är jämställt med myrmark,  hällmark eller fjällbjörkskogar heller för den delen.

Fridens,

Malin



Hej,

Sitter och funderar lite. Igår släppte vi en ny rapport om den omhuldade svenska skogsbruksmodellen. Våra synpunkter är relativt enkla:

Stoppa utarmningen av skogsekosystemet, vårat största och viktigaste landbaserade ekosystem – livsviktigt för oss själva.

Bevara arterna – som alla utgör en viktig pusselbit i detta ekosystem. Den ena utgör möjligheterna för den andra att överleva, dvs utan den ena försvinner den andra. Hur många arter kan man ta bort innan skogsekosystemet totalt havererar? Är det värt ens en chansning?

Sluta därmed att avverka skogar med hotade och rödlistade arter, eftersom dessa arter är hotade och rödlistade av den enkla anledningen att deras livsmiljöer, av experter, bedöms försvinna om skogsbruket fortsätter med ”business as usual”.

Det är banne mig inte miljörörelsens fel att näringen har överavverkat, och att det idag  finns gigantiska mängder ung skog, som inte ens är är tillåtet enligt lag att avvkera, kontra en alldeles för liten mängd gammal skog. Det är den gamla skogen som nu får ta stryk, eftersom industrin har ett mycket stort behov av råvara. Råvaran finns, men man måste nog vänta några år innan den kan produceras. Istället för att vänta så väljer man dock att hämta en betydande mängd av denna råvara från de naturskogsrester över 100 år som finns kvar – utan tanke på framtiden. Man hävdar att arterna ju finns kvar i produktionslandskapet – på det som lämnats som hänsyn. Jo, visst finns arterna kvar i produktionslandskapet, de finns kvar på de långsamt växande träd som har lämnats som hänsyn. Arterna har ju faktiskt inte den blekaste aning om att skogen omkring dom har försvunnit och ersatts med snabbväxande träd som mest troligt kommer att avverkas igen inom en tidsram av en sisådär 70 år, till skillnad mot den skog som arterna etablerade sig i – en skog som har en rotationstid på flera hundra år. Arterna som behöver långsamt växande träd för att överleva kommer att bli förvånade när dom försöker sprida sig till ett snabbväxande landskap omkring sig. Vissa hävdar alltså att arterna klarar sig fint i produktionslandskapet. Jag är förvånad över detta uttalande eftersom en långtgående och trovärdig studie som bekräftar detta hävdande skulle ta flera hundra år i anspåk. Det storskaliga kalhyggesbruket har endast bedrivits sedan slutet av 50-talet.

Vi försöker bara bevara den biologiska mångfalden. Det som är intressant i detta är att ingen av de stora markägarna/skogsägarna ifrågasätter OM den biologiska mångfalden behöver räddas och bevaras utan framhåller istället ivrigt HUR de försöker rädda den biologiska mångfalden i skogen. Samtidigt avverkas systematiskt väldigt många områden som utgör livsutrymmen för hotade, inte minst de akut hotade och fridlysta, arterna; detta rättfärdigas med att man sparar si och så många hektar, i en tid NÄR DET INTE ENS FINNS TILLRÄCKLIGT MED HEKTAR KVAR AV BIOLOGISKT VÄRDEFULL SKOG FÖR ATT SÄKERSTÄLLA BIOLOGISK MÅNGFALD I SKOGEN.

Jag kanske är dum, men jag förstår inte hur de resonerar.

Fridens,

Malin

…så hade den ideella naturvården sluppit tjata, gnata, gnälla och kritisera.

Avverkad 353-årig gran.

Sveaskog

Svenska Kyrkan (Härnösands stift)

SCA

Bergvik / Stora Enso

Privat - okänd avverkare

Avverkad urskogsartad skog - Orsa Besparingsskog

Statens Fastighetsverk

Holmen skog

södra skogsägarna

Tro mej, jag har många många  hundratals exempel till. Jag kanske har svårt att förstå – men kan inte  någon återigen berätta för mej varför den ideella naturvården är så orättvisa när vi bara vill att det livsviktiga ekosystemet skogen ska få överleva? Jag vet att det är många från ”produktionssidan” som läser denna blogg. Så jag ber er: Berätta för mej varför den ideella naturvården är så giriga när vi blott vill att miljömålet Levande skogar ska uppnås? Berätta för mej vad orättvisan består i när vi säger att 80% av skogen kan och ska brukas (på ett långsiktigt och hållbart sätt) och 20 % bör skyddas /återskapas / restaureras för naturvårdsändamål? Berätta för mej varför vi är så orättvisa när vi inte vill se fjällskogarna kalhuggas? Berätta för mej varför naturen måste betala priset för den överavverkning som skedde på 60-70-talet? Berätta för mej hur ni anser skogar med akut hotade arter vara avverkningsbara? Berätta för mej hur en fridlyst art inte får plockas eller ofredas men hur det å andra sidan är helt okej att skövla skogen som den fridlysta arten är beroende av? Om ni inte kan berätta något av detta för mej, så snälla –  berätta åtminstonde för mej hur jag ska förklara för min älskade brorson hur skogen försvann.

Fridens

Malin

 

Hej!

Det är svårt att inte älska livet dagar som denna. Det är svårt att inte uppskatta naturen när man befinner sig mitt i den. Denna livnärande, fantastiska och inspirerande plats jag bor på. Jag har förmånen att i stort sett bara kliva utanför dörren och befinna mej i natur som denna. Hösten i år är oslagbar. Skogarna sprakar av färger, fjällen lyser, formligen brinner, och solen verkar skina från en osinande källa av ljus. Jag vandrar mil efter mil de dagar jag befinner mig hemmavid, och bara njuter.

Jag bor också i ett område där exploateringen är av högsta intresse. Tyvärr möts jag i dessa magiska fjäll av syner som denna..

uppbruten myr, skogen nedan har sedan denna bilden togs, avverkats

 Allt för exploateringsintresset.. Detta är en svår balansgång säger man. Kommunen lever på turismen. Turismen måste få kosta. Kosta natur också. Okej, jag förstår att området måste utvecklas för att hänga med. Jag förstår att man måste bygga nya liftar och nya turistbäddar. Det är inte där skon klämmer riktigt (även om den klämmer himla mycket när man fullständigt plöjer myrar, kör sönder vattendrag och fäller värdefulla skogar). Skon klämmer ändå som mest när man börjar exploatera nya områden innan man ens lyckats sälja ut de tomter som redan skapats i tidigare fina skogar och på tidigare obruten fjällmark. Detta är verkligheten vi brottas med där jag bor;  i direkt närhet av nedanstående område planeras några 1000-tal nya turistbäddar, trots att det redan finns 1000-tals nyplanerade bäddar på många många hektar redan bruten mark (som aldrig tidigare kalavverkats eller brutits), och som ännu inte har sålts…

Inte exakt här, men i orörd natur i direkt anslutning till detta vildmarksområde planeras ett tusental nya turistbäddar, trots att redan exploaterade områden i dalen ännu finns till salu. Ska man inte sälja klart vad man har att erbjuda innan man fortsätter förstörelsen av magisk natur till förmån för hus som endast kommer att vara bebodda ett par veckor om året?

 När jag tänker på det som har hänt i denna dalen och det som hotar den vildmark vi har så blir jag extra glad av de närapå hundra skogsväktare vi har fått inom Naturskyddsföreningen! Närapå hundra personer ute i landet vill hjälpa till att vakta värdefulla skogar. Närapå hundra personer är oroade för vad som händer med vår natur. Närapå hundra personer som är jätteviktiga för naturen. Jag känner en djup respekt för er och ert engangemang, jag hoppas att vi tillsammans nu kan rädda några områden från skogsmaskinernas förödelse av de hotade naturskogarna!

En av de skogar från vår skogskarta som har fått en egen skogsväktare är Abborrsjöklippen i Västernorrland. Det känns bra att vi nu börjar bli ännu fler ögon ute i landet som uppmärksammar vad som händer med våra skogar. Vi har nu skogsväktare allt ifrån smålands djupa skogar till norrbottens vilda landskap. Låt oss fortsätta och låt oss bli fler.

Jag hoppas att ni njuter av en vacker höst lika mycket som jag gör!

Fridens!

Malin

Vilkenvecka och en halv!   

Vet inte var jag ska börja – men det här är en syn, troligen aldrig tidigare skådad:   

SCA artbestämmer fynd från tallskogarna i Bräcke, Jämtland under övervakande av Naturskyddsföreningen.

 

 Vi hade på SCA:s önskemål en tvådagarskurs om rödlistade arter i tallskogar. Vi gjorde många fina fynd i SCA:s skogar, och jag tror nog att dom alla lärde sig ganska mycket. Ska bli spännande och se hur dom tänker använda den kunskapen i framtiden. Om dom rödlistade arterna kommer att få en betydelse för bolaget, eller om vi måste fortsätta uppmärksamma dem på fynd i deras skogar. 

Dagen innan artkursen träffade jag även SCA under rätt mycket sämre förhållanden. Vi träffades på hygget vid Andsjön i Åre där SCA har avverkat ett stort antal naturvärdesträd, och som det låter, vill fortsätta avverka i områden med rödlistade arter och där det finns en hög andel naturvärdesträd kvar. Vi lyckades få stopp på avverkningen i somras, men jag är nu rädd att den kommer att fortsätta. Det är iallafall intrycket jag har fått efter att ha pratat med SCA om den, och jag känner mej orolig över att fler naturvärdesträd kommer att avverkas. Dessutom anser vi att delar av skogen håller nyckelbiotopsklass – något som SCA inte är överens med oss om. 

För att spinna vidare på SCA så är jag i veckan på väg upp mot norrbotten för att träffa SCA där i några av skogarna vi besökte i somras. Det har varit mycket SCA nu, vilket inte betyder att vi har släppt arbetet med de andra bolagen. 

På tal om norrbotten. 

Urskogsområde vid Änokdeltat

 

Ett urskogsområde i Kvikkjokk är akut hotat att avverkas. Naturskyddsföreningens lokalt aktiva har hållit ögonen på detta område under en tid. Det handlar om två skogar som ligger  inom Änokdeltat, som en enklav mellan naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Vid bildandet av Kamajokk reservatet valde länsstyrelsen, av någon outgrundlig anledning, att inte ta med även denna del i reservatsbildningen. Detta har nu resulterat i att skogsområdet är anmält för avverkning. Nu hänger det på skogsstyrelsen om markägaren ska få tillstånd eller inte till avverkningen. Naturskyddsföreningen har skrivit ett brev till Skogsstyrelsens generaldirektör eftersom föreningen anser att § 18 borde tillämpas i detta läget. Enligt § 18 får tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Hur ett urskogsartat område inte kan vara av väsentlig betydelse för naturvården ställer jag mej mycket undrande till. Då det är en privat person som äger denna mark borde istället möjligheten till utbytesmark för denna person finnas. Vad det skulle kunna innebära är att de 100 000 hektar av Statliga Sveaskogs produktionsskogar som finns till förfogande för utbyte mot mer värdefulla skogar borde tillgängliggöras även för privata markägare. Skogen bryr sig inte om vem som äger den, och statens högsta prioritering borde vara att skydda de mest värdefulla skogarna som finns kvar i landet. Urskogsartade områden borde rimligen ingå i dessa.
 
Ett förfärande fältbesök gjordes på ett område i Jämtland. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vi kommer givetvis gå vidare med detta. Men hur kan man bli annat än fullständigt modfälld när man tvingas springa på saker som detta. Gång efter gång. Bolagen lovar bättring, alla ska bli så mycket bättre. ”Misstag” begås, men hur grova får ”misstagen” egentligen vara? Och de ”misstag” som vi upptäcker är inte gjorda i vanliga produktionsskogar. De är gjorda i naturskogar.
 
 
 
 
 
 
 
 
GROT-uttag, stubbrytning, vedervärdiga körspår på närapå 50% av hela området, avverkad sumpskog..Vi kommer som sagt gå vidare med detta.
 
Fridens
Malin

God Morgon!

Tillbaka från en fantastisk semester med skogsvandringar, segling, vänner, hundar, klättring, hjortronplockning och allt annat som hör semestern till. Full av energi, ideer och arbetslust har jag nu landat mitt i det enorma berg som ”attgöralistan” på något makalöst sätt har kommit att bli under min ledighet.

Skogsfestivalen, rekommenderas varmt nästa år!!

Jag påbörjade min semester med ett besök till skogsfestivalen. En manifestation för gammelskogen i Sverige med politikerdebatt, många intressanta föreläsningar av forskare och ideella naturvårdare, god musik, härliga människor samt en avtackning av Skydda skogens koordinator Amanda Tas.

Jag skulle vilja ägna Amanda några rader. Amanda är en fantastisk människa. Hon är ett yrväder med huvudet på skaft, ärlig och genomsnäll med en arbetskapacitet som överträffar det mesta.  Amanda har gjort enorma insatser för den svenska skogen, och för mej har hon varit ett ovärderligt bollplank i många frågor. Jag kan bara hoppas att jag har kunnat bolla tillbaka bollen lika pricksäkert. Amanda ska vidare på äventyr till Afrika (om hon bara lyckas ta sig dit..vägen är lång och Amanda tänker inte flyga, som den idealist hon är). Jag kan bara önska henne lycka till. Verkligen.

Kvarlämnad och sargad sälg på ett hygge i Härjedalen. Halva sälgen har redan mejats ner vid avverkningen. 2 rödlistade arter påträffades på detta träd. Är den skranka lilla granen brevid en tillräcklig hänsyn för de rödlisade arterna som växer på sälgen?

Jag besökte även ett hygge i Härjedalen under min semester. Skogen som har avverkats har tidigare inventerats av Naturskyddsföreningens ideella naturvårdare. Här har höga naturvärden dokumenerats, främst i form av rödlistade arter och naturvärdesträd. Bolaget har dock huggit skogen trots vetskap om detta. Tragiskt att bolaget fortfarande fäller skogar med dokumenterat höga naturvärden. Tragiskt att bevittna alla fällda naturvärdesträd på hygget. Och som alltid när det handlar om en naturskog med höga naturärden; tragiskt att även denna skog var tvungen att fällas i jakten på virke.  

Avverkningsanmäld skog utan snitslad hänsyn till denna vackra bäckmiljö i Åre.

 Under ledighet och hemmatid så passade jag på att njuta av skogen i min hemmakommun också. Jag gillar att gå in i skogen som inte har några stigar och bara upptäcka. Men som ofta, så hamnar jag ofta mitt i en avverkningsanmäld skog. En dag tog jag sällskap av en av föreningens skogsaktiva som har spenderat sommaren i Åre kommun, vi passade på att inventera några skogar i norra delen av kommunen. Vi hade en helt magisk skogsdag i 3 olika avverkningsanmälda skogar. I området som vi besökte finns fortfarande stora sammanhängande områden med äldre naturskog. Nu  är delar av dessa skogar akut hotade, och området i och med detta hotat att fragmenteras, såsom har gjorts i otaliga områden i vårt land. Skogen på bilden ovan är anmäld att kalavverkas. Men planeraren har helt missat många värdefulla områden där den döda veden låg som plockepinn på marken. Död ved som vissa arter är helt beroende av för sin överlevnad. Vi hittade 15 olika rödlistade arter i området.  Vid bäckarna hade hänsyn (?) planerats till nåt litet träd här och nåt litet träd där. Inte till hela bäcken i sin helhet. Bäcken rinner vidare ut i en tjärn, en tjärn som sen transporterar vattnet vidare till en sjö..och så vidare. Hur kommer vårat vattensystem se ut om ingen hänsyn tas till rinnande vattendrag i skogen, om skogen kalavverkas, tunga maskiner kör sönder marken runt bäcken, frigör de farliga ämnen som finns lagrade i marken, såsom kvicksilver t.ex, man hugger allt: lämnar endast några klena träd kvar som hänsyn till det känsliga vattendraget.  Är det verkligen så viktigt att producera virke från våra skogar att man inte ens kan ta hänsyn till detta, för oss och naturens livsavgörande element; vattnet?

Jag har nu varit åter på jobbet i två veckor. Den första av dessa veckor spenderades på en vanvettigt intressant, matnyttig och givande konferens: PRIFOR. Här hade jag förmånen att träffa ledande forskare inom naturvården och skogen. Jag fick av flera forskare bekräftat det vi redan vet; fragmenteringen är ett långsiktigt hot mot de rödlistade arterna, det behövs skyddas mer skog för att bevara den biologiska mångfalden. Det behövs fler stora sammanhängande skogsområden för skogens överlevnad. Osv. Ett intressant seminarium handlade om hur FSC  fungerar som ett verktyg för bevarandet av biologisk mångfald i Sverige kontra Ryssland. Resultatet av detta är att Rysslands FSC-standard har en högre ambitionsnivå med syfte att bevara alla typer av ekosystem och populationer av alla naturligt förekommande arter. I Sverige, däremot, är den nationella FSC-standarden smalare och mindre ambitiös. Detta märker vi tydligt i våran strategi att, bland annat, hitta rödlistade arter för att visa på skogens värden. De rödlistade arterna sopas ofta ”under mattan” av många markägare – man säger att man sparar skogar med strukturer, men har i många fall inte en aning om ifall de rödlistade arterna ens finns i området (har många gånger fått kommentaren av bolag att dom inte letar efter rödlistade arter under sina inventeringar – dom har inte tid ”att lyfta på varenda låga”). Bör inte områden med dokumenterat hög frekvens av de rödlistade arterna vara att prioritera? Den ideella naturvården gör ett stort gratisjobb åt markägarna – nämligen att naturvärdesinventera deras skogar.

Jag sitter just nu på kansliet och förundras över hur otroligt dåliga flera bolag är på att svara oss. Tillexempel har vi skickat ett par frågor till ett av de större bolagen för över ett halvår, samt ca 3 månader sedan. Jag har blivit lovad svar. gång på gång på gång. Men nu har det  tystnat helt. Försöker man tiga ihjäl frågan? Om så är fallet så försöker man tiga ihjäl den för fel person. Jag tänker inte ge mej förrän jag får svar på två viktiga naturvårdsfrågor, som jag dessutom har blivit lovad svar på. Vidare har vi skickat in 2 klagomål till ett annat bolag för 5, respektive 3,5 månader sedan. Enligt FSC:s hantering av klagomål så ska bolaget svara oss innan vi kan gå vidare med en formell klagan till FSC. Vi har inte hört ett ljud från dem. Kan detta månne vara på grund av den stundande revisionen av deras skogsbruk i enlighet med FSC-standarden? Att man inte vill ha dessa två klagomål som formella klagomål inför revisionen? Jag vet inte, det är endast min spekulation över varför hur det kan ta så fruktansvärt lång tid att skicka ett svar på en klagan.

Jag väljer att ta upp dessa två exempel, för att jag önskar att få svar snarast, och kanske berörda läser bloggen också. Jag har vänt mej direkt till dem, både på lägre och högre nivå inom bolagen. Jag har mailat, jag har ringt och jag har i ett fall vänt mej till deras certifierare. Men inget verkar hjälpa. Man säger att man önskar en bättre dialog med den ideella naturvården, men man svarar inte på frågor eller klagomål. Det är just nu en envägskommunikation som leder – ingenstans. Det känns ofta som att jag pratar med en vägg samt skickar mina mail ut i tomma intet.

Vi håller just nu på att sammanställa inventeringsresultatet från sommaren, i och med detta så uppdateras vår skogskarta kontinuerligt med nya skogar från sommaren (och även fylls den på med skogar från tidigare år som vi inte hunnit lägga upp än). Så jag ska återgå till detta arbete nu och lämnar er med en vacker bild på en hotad skog som jag besökte i somras.

Fridens

Malin

Avverkningshotat skogsområde i Åre.

 

God förmiddag,

Tillbaka till verkligheten igen. Lämnat det fantastiska och makalösa norrbotten och sitter just nu hemma i jämtland med tusentals fynd av rödlistade arter att registrera och ett stort antal skogar att försöka rädda. Olli och Sini har åkt tillbaka till Finland och första omgången inventeringsveckor är över. Det känns lite vedmodigt att ha vinkat av dem, men dom kommer åter igen i september för att fortsätta sin ovärderliga insats för de svenska skogarna. Det känns också lite overkligt att sitta vid köksfönstret hemma när man vant sig att sitta med datorn i knät i bilen och jobba. Lyxen med bekvämligheter till hands och ett stort bord att sprida ut arbetsmaterialet på. Längtar redan tillbaka ut i skogen, men det är bra med lite andrum för att hinna ta hand om alla skogar som vi har besökt.

Igår besökte vi en avverkningsanmäld skog i Västerbotten. Skogen ligger på en udde som går rätt ut i en älv. Udden består av två höga åsryggar och skogen var, trots tidigare påverkan, en fin naturskog. Den har aldrig tidigare kalavverkats, men nu ska det tydligen ske. På samma sätt som många hundratals av de återstående naturskogarna avverkas dagligen. Jag undrar i mitt stilla sinne hur många år det är kvar innan alla oskyddade naturskogar har avverkats, och inser det viktiga i den ideella naturvårdens arbete. Det är många därute som gör ett makalöst jobb för att vårat skogsekosystem ska få förbli fungerande, både organisationer och enskilda personer. Men räcker det till? 

Industrin har lobbat till sig ett oförtjänt rykte som bäst på naturvård.  Jag blev härom veckan kontaktad av en journalist från Belgien som ställde lite frågor angående det svenska skogsbruket och den rapport som Naturskyddsföreningen släppte för ett tag sedan. Jag berättade om den ideella naturvårdens inventeringar, och det resultat vi kommit fram till. Efter ett tag så sa han: ”men det här handlar väl bara om produktionsskogar?” Jag svarade som det var: våra besök och dokumentationer görs bara i naturskogar som aldrig tidigare kalavverkats. Hans motfråga var: Naturskogar med höga naturvärden som anmäls för avverkning? Jo så är det svarade jag. ”Avverkas dom också?”  frågade han. Jo, så är det svarade jag igen. Det blev mycket tyst i telefonen. Sen sa han bara ”is this for real? are natural forests being clear felled? My god.”  Jag fick uppfattningen, när jag pratade med honom, att ute i Europa så kan man inte i sin vildaste fantasi ens tro att vi i Sverige hugger 120-200 åriga skogar, att vi fäller 200-åriga träd. Men så är det. Vissa bolag har blivit bättre på att ta hänsyn till 200 åriga träd, men dom fäller hela skogen omkring dessa 200-åriga träd, eller andra naturvärdesträd, som dom bandat ut. Är det verkligen god naturvård? Ska all mångfald som fanns i den drygt hundraåriga skogen klara av att samsas på dom små plättarna av generell hänsyn som blir kvar? 

Visst är bra att vissa bolag blivit bättre på hänsyn, problemet är bara att dom blivit bättre på hänsyn i naturskogar med höga naturvärden som aldrig kalavverkats och markberetts tidigare. Ska dessa skogar verkligen skrapas rent på träd (med undantag av små hänsynsytor och enstaka träd)? Ska verkligen marken som dessa skogar stått på i tusentals år vändas på? Är det bra för skogsekosystemet? Är det god naturvård?

Nu ska jag återgå till att rapportera hotade skogar till myndigheterna. Vi hörs snart igen.

Fridens

Malin

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - SCA

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Statens Fastighetsverk

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Sveaskog

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Bergvik Skog / Stora Enso

Akut hotad naturskog med höga naturvärden - Holmen Skog

God afton.

Våran hopplösa inventeringsdag igår, som ledde oss runt ca 20 hyggen, innebar besök av ett stort antal privata, mindre markägares skogsområden. 

Är jag besviken över att skogarna avverkats? Såklart, många av dom borde fått stå kvar. Men mest besviken är jag över att myndigheterna inte fullt ut tar sitt ansvar. Skogsstyrelsen besöker långt färre avverkningsanmälningar än dom borde. Ca 10 % av anmälningarna besöks i fält. Hur rimmar det egentligen med det jämställda produktionsmålet och miljömålet? Besöker myndigheten sedan ett mycket värdefullt område som hotas av avverkning så saknas oftast resurser att lösa in skogen för skydd. Det är generalfel i hela ledet! Inga pengar – färre fältbesök av skogsstyrelsen. Inga pengar – ingen inlösen. Ökad kostnad att lösa in i kombination med sänkta anslag – färre hektar skyddat. Den stora förloraren i detta, förutom skogen självt, är den lilla markägaren som råkar äga en nyckelbiotop (eller rent allmänt en skog med högt skyddsvärde). Denna presumtiva nyckelbiotop är markägarens investering och plånbok. Det är en stor skillnad på små privata markägare och penningstarka skogsbolag, nämligen just storleken på plånboken.

Sveaskog har lämnat 100.000 hektar av sin produktionsskog till bytesmarker. Det vill säga – värdefull skog byts ut mot produktionsskogar, så att markägaren kan avverka dessa produktionsskogar istället för skogar med höga naturvärden. Det är verkligen jättebra! Problemet är bara att produktionskogarna endast kommer att bytas mot storbolagens skyddsvärda skogar. Den privata skogsägaren är den stora förloraren igen. Inga flerpartsbyten har, enligt min kännedom, varit på tapeten. LRF har uttryckt önskemål om detta, miljörörelsen likaså. Men; nej, nix och inte. Bolagsmark mot statlig mark.

Har jag fel i detta så är ingen gladare än jag. Det skulle betyda en lättnad för många små skogsägare som råkar äga skyddsvärd skog. En enorm lättnad.

Sittande miljöminister påtalar gärna att regeringen genom detta agerande har nått miljömålet Levande Skogar. Jag skulle bara vilja klargöra att så inte är fallet. De statliga bytesmarkerna betyder att ett DELMÅL är nått (när skydd är upprättat på dessa hektar vill säga). Det var, som sagt, ett bra agerande. Det betyder att vi är precis där vi ska vara idag. Men det stora målet är att Skogens värde för biologisk produktion skall skyddas. För detta krävs mer skyddad skog. Sveaskogs 100.000 hektar räcker inte till slutmålet Levande skogar, de räcker till delmålet..

Och om någon här vill påtala att vi aldrig blir nöjda, att vi alltid vill ha mer, så påminner jag om det jag tidigare sagt:

Vi kommer att vara alldeles fullständigt nöjda och tillfreds den dagen naturskogens överlevnad är säkrad. Det vill säga när miljömålet Levande Skogar till fullo har nåtts.

Fridens

Malin.

Avverkad naturskog som höll höga naturvärden på privat mark. En skog som kanske stått kvar om resurser funnits att lösa in den.

Naturskyddsföreningen - med kraft att förändra
Malin Sahlin

Malin Sahlin, skogshandläggare

Med ca 4 % formellt skyddad produktiv skog i landet och en ständigt ökande virkesefterfrågan letar vi efter spillrorna av de sista skyddsvärda naturskogarna.

Skriv in din epostadress för att få nya inlägg av Skogsbloggen till din mail.

Gör sällskap med 360 andra följare

Mail till skogsbloggen







%d bloggare gillar detta: