Hej,

För ungefär ett år sedan drog Greenpeace igång en internationell skogskampanj för bevarandet av ett levande skogsekosystem i det norra skogsbältet. Som en del av denna kampanj genomförde Greenpeace för ett tag sedan en aktion mot SCA:s största pappersmassafabrik  med kravet att företaget Essity (tidigare SCA hygien) städar upp i sin leverantörskedja och slutar handla med bolag som avverkar  skyddsvärda skogar. Det hela kokar ner till att Greenpeace i sin aktion kräver att SCA, som leverantör till Essity, måste dra tillbaka sina avverkningsanmälningar av värdefull skog i så kallade värdetrakter  d.v.s. landskap med särskilt höga ekologiska bevarandevärden.

Greenpeaces aktion och krav upprörde. Och plötsligt kom debatten att bli ett litet ordkrig om värdetrakter. Organisationens krav ansågs t.ex. av SCA att vara schablonmässiga och ineffektiv naturvård,

SCA, liksom många andra kritiska aktörer som har uttalat sig i frågan, grundar sin kritik på att en värdetrakt per definition inte innebär att varje hektar inom detta avgränsade område innehåller de högsta ekologiska värdena. Tvärtom finns det nämligen inom värdetrakterna även delar som är starkt påverkade av gängse skogsbruk med kalhyggen. Jag kan förstå att man kanske finner det förvirrande eller rent provokativt med ett krav på avverkningsstopp i områden som redan är påverkade av skogsbruk. Samtidigt poängterar Greenpeace i sitt pressmeddelande att det handlar om just ekologisk värdefull skog i värdetrakterna. Och jag har mycket svårt att tro att de skulle vända sig mot avverkning av t.ex. contorta i värdetrakter.  Oavsett kan jag nog tycka att kritikerna lite missar en viktig poäng i sin kritik. Det som utmärker värdetrakterna är nämligen att de har en långt större koncentration av värdekärnor, d.v.s. områden som bedöms ha extra stor betydelse för växter och djur, än vad som finns i övriga skogslandskapet. Vad det i praktiken innebär är att värdetrakterna som helhet idag har större förutsättningar för bevarandet av den biologiska mångfalden på landskapsnivå än det hårt fragmenterade skogslandskapet som man oftast hittar utanför värdetrakterna. Värdetrakterna kan alltså, genom sin koncentration av värdekärnor, förse skogslandskapet med viktiga funktioner och processer samt livsmiljöer för en mängd arter. Att arbeta med värdetrakterna som utgångspunkt är därför ett kostnadseffektivt sätt att öka möjligheterna för en långsiktig funktionalitet för såväl skyddade områden som för skogslandskapet som helhet.  Man får helt enkelt mer naturvård för pengarna. Avgörande är då såklart hur skogen inom värdetrakterna hanteras – oavsett om det handlar om skogsbruk, restaurering eller skogsskydd.

Just nu pågår en översyn av värdetrakter i hela landet, vilket är bra eftersom det verkligen behövs ökad kunskap om värdetrakternas avgränsning, deras naturvärden och vilka förutsättningar för bevarande av naturvärden och livsmiljöer som finns. Denna kunskap är helt omistlig i myndigheternas bevarandearbete, liksom för skogsbrukets planering, så att rätt insatser ska kunna göras på rätt plats för en ändamålsenlig naturvård. Att då, under denna översyn – innan översynen är klar och värdetrakterna kartlagda -, planera att avverka naturvårdsvärdefulla skogar i värdetrakterna kan jag nog, till skillnad mot vad SCA ger uttryck för, tycka är en smula kontraproduktivt. Dessvärre visar Greenpeace i sin rapport Wiping Away the Boreal konkreta exempel på att detta sker. Något som per definition innebär en ökad fragmentering samt förlust av livsmiljöer i skogslandskapet inom värdetrakterna, vilket i sin tur innebär ett kraftigt försvårande av arbetet med värdetraktskonceptet. Hela poängen är ju att det i dessa områden redan idag finns goda förutsättningar för den biologiska mångfalden på landskapsnivå. Det är därför i dessa landskap oerhört viktigt med rätt insatser. Både vad gällande skydd som skötsel, restaurering och prioriteringar inom skogsbruket. Kunskapen om värdetrakternas innehåll av naturvärden och livsmiljöer är därför en nyckelfråga, samt att denna kunskap sedan förvaltas på ett klokt sätt.

När jag läst otaliga kritiska inlägg till Greenpeaces aktion och krav så tolkar jag dessvärre dessa som att utgångspunkten är att all skog i värdetrakterna, utom möjligen värdekärnorna, ska vara förbehållet skogsbruk med kalhyggen, markberedning och odlingar av gran eller tall, eller i värsta fall främmande trädslag som contorta. Jag hoppas verkligen att jag tolkar svaren felaktigt, för med en sådan inställning riskerar även värdetrakterna att sluta som en stor del av resterande skogslandskap ser ut – ett  fragmenterat hygges- och ungskogshav med öar av skyddade och avsatta områden – och lite generell hänsyn här och var. Detta kommer i så fall knappast att landa i någon kostnadseffektiv naturvård. Och eftersom det är långt dyrare att restaurera landskap än att göra rätt från början så faller i så fall hela värdetraktskonceptet.

 

För att illustrera vad det hela handlar om så kan man ta upplägget i åtgärdsprogrammet för Vitryggig hackspett som ett exempel. Inom åtgärdsprogrammet för vitryggen arbetar man utifrån värdetrakter och fokusområden. Och eftersom de generella krav som ställs på skogsbruket enligt lagstiftningen inte på lång väg är tillräckligt höga för att klara tillräckligt mycket av vitryggens, och många andra arters, livsmiljöer – och därmed arternas långsiktiga överlevnad – krävs insatser utöver lagstiftningens krav. Man kan säga att värdetraktskonceptet lite grann ställer de förväntningar som politiken ställer på skogsbruket inom ramen för ”frihet under ansvar” på sin spets. För vitryggens del så kommer målen endast nås bara om skogsbruket samverkar med myndigheterna och ideell naturvård.

Inom värdetrakterna behöver man alltså integrera och samla all kunskap och alla naturvårdsinsatser på landskapsnivå. Skogsbruket behöver bli transparent vad gällande sin landskapsplanering, innehållet i sina frivilliga avsättningar samt sina långsiktiga skogsbruksplaner i områdena. All information behöver komma upp på bordet, och där det saknas kunskap behöver denna lucka täppas till. Den ideella naturvårdens kunskaper behöver tas tillvara. På så sätt kan myndigheter och markägare i samverkan gemensamt arbeta för att rätt åtgärder sätts in på rätt ställe, så att värdetrakterna blir det verktyg de har potential att vara.

Säger dock skogsbruket nej till en sådan samverkan så faller också den politiska inriktningen där skogsbruket faktiskt förväntas ta ett större ansvar för naturvården än vad lagen kräver. Ytterst hamnar vi då i en diskussion om VAD det egentligen är för ansvar man kan förvänta sig av skogsbruket, eller om frihetsgraderna helt enkelt har blivit lite för stora.

Fridens,

Malin

Slutligen måste jag tyvärr, på förekommen anledning, påminna om vad som gäller för er som vill delta i debatten i kommentarsfältet.  Jag kommer att radera alla inlägg som innehåller:

  • Personangrepp, påhopp eller antydningar som kan uppfattas som kränkande av såväl läsare som av den person det gäller.
  • Kommentarer som inte håller sig till ämnet
  • Hela tidningsartiklar som kopieras in som en kommentar – diskutera istället Skogsbloggens innehåll i relation till tidningsartikeln och länka till artikeln istället.
  • Egna blogginlägg som kopieras in som en kommentar – diskutera hellre Skogsbloggens innehåll i relation till era egna inlägg och länka till dem istället.
  • Grovt språkbruk.

Alternativet är att kommentarsfältet stängs ner.