Hej,

Nu är det några dagar sen jag kom hem från Almedalen med en ny insikt. Skogsbranschen med Skogsindustrierna i spetsen har i princip helt slutat att prata om grunden för deras verksamhet, nämligen skogsbruket. Istället har man skiftat fokus till att främst prata om bioekonomi och alla olika produkter som kan framställas av trä. Visst, begreppet bioekonomi har cirkulerat ett antal år nu som den stora lösningen på klimatutmaningarna, inte minst inom skogsbranschen, så det är ju naturligt att det är bioekonomi man lägger sitt fokus på.  Men branschen har ändå tidigare i sina resonemang alltid haft med sig att råvaran kommer någonstans ifrån (skogen) och tas ut på ett eller annat sätt (avverkning), och fört diskussioner även om detta.

Tills nu som det verkar.

Under majoriteten av de seminarier jag var på under Almedalsveckan resonerades det i det oändliga om allt fantastiskt som ska göras av den till synes outtömliga källa av träråvara som Sverige besitter. Företrädare för en mängd olika branscher talade sig varma om den förnyelsebara resursen trä. Jag fick dock uppfattningen att deras bild var att Sverige är proppfullt av råvara som bara står och väntar på att bli till hus, papper, kartong, kläder, biobränsle, plast, med mera, och att denna råvara bara är att hämta lite när helst det passar.

Inte någon pratade någonsin om den stora utmaningen, nämligen att råvaran kanske inte räcker till precis allt. Eller att Sverige inte kommer kunna uppnå de politiskt beslutade miljökvalitetsmålen som rör skog. Eller att vi är i slutfasen av en total omdaning av hela vårt skogsekosystem där majoriteten av arealen där råvaran växer idag består av trädodlingar som ännu är för unga att avverka, varför branschen – med kalhyggen som förhärskande metod – ger sig in i den lilla del av Sveriges värdefulla skogar som finns kvar.

Missförstå mig inte nu. Självfallet behövs en omställning till ett biobaserat samhälle. Denna måste dock baseras på en hållbar markanvändning, där uttaget av naturresurserna sker på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden och ekosystemens förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster inte äventyras. När det gäller brukandet av skogen behöver det anpassas till ekosystemens ramar för långsiktig produktion och med hänsyn till alla ekosystemtjänster, där träråvara endast är en. Andra aspekter, som biologisk mångfald, sociala och kulturella värden, måste också vägas in i hur mycket som kan tas ut ur skogen, och med vilka metoder råvaran tas ut. Ur ett sammanvägt perspektiv kan man dock konstatera att det redan idag råder en brist på skogar som kan tillgodose alla ekosystemtjänster. Skogsbruket kan därför knappast heller anses bedrivas inom ekosystemets ramar.

Skogen påverkar klimatet på flera sätt. Dels är den ett gigantiskt lager för kol. Det finns stora mängder kol bundna i träden, och ännu mer i marken. Vid avverkning, eller att virkesförrådet minskar på annat sätt, släpps kol ut i atmosfären. Nedbrytning av hyggesrester ger också utsläpp av kol. Likaså ger dikning – dikesrensning eller skyddsdikning – på mullhaltiga jordar kraftiga utsläpp av växthusgaser från nedbrytning av torv i marken, och klimatet i sig bryr sig knappast om var kolatomerna kommer ifrån. Trä kan dock på många områden ersätta fossila material och därför vara ett av bidragen till klimatarbetet. I den ekvationen måste man ha med sig att skogens klimatnytta genom substitution endast fungerar om förnybart bränsle och material verkligen ersätter de fossila. Idag ligger dock skogsindustrins fokus på kortlivade produkter som papper och kartong. En ökad tillförsel av råvara till marknaden innebär inte heller per automatik en ökad substitution. För att skogen ska räcka till mer krävs därför snarast minskad resursförbrukning och en ökad hushållning och effektivisering. Om skogen ska kunna bli en viktig del av lösningen på klimatutmaningarna måste skogsbruket förändras. Något som kräver såväl politiska beslut, som en förändrad attityd och vilja hos skogsnäringen.

Man ska också ha i minnet att om skogsbruket inte är hållbart, kan exempelvis biobränsle från skogen inte heller betraktas som hållbart.

Vägen mot ett biobaserat samhälle kräver alltså att markanvändningen sker på ett sådant sätt att möjligheten att nå andra miljökvalitetsmål, utöver Begränsad klimatpåverkan, inte motverkas eller försämras. Idag påverkar skogsbruket möjligheten att nå ett flertal av dessa mål starkt negativt. Och det är detta som är själva kärnan, den stora elefanten i rummet under Almedalen. Något som ingen ville prata om. Det går inte heller att bortse från det faktum att skogar med månghundraårig kontinuitet, och en stor biologisk mångfald knutet till denna kontinuitet, INTE är en förnyelsebar resurs. Det tar 700 år för en skog att skapa en 700-årig kontinuitet. Varken mer eller mindre. Dagens skogsodlingar kommer inte tillåtas bli så gamla, tvärtom finns krafter som förespråkar en ännu kortare omloppstid i skogen än vad vi har idag. Så för varje förlorad kontinuitetsskog av rang så går viktiga värden förlorade för alltid. Även dessa faktum behöver diskuteras i samtalen om omställningen till ett biobaserat samhälle. Konsumenterna vill idag göra medvetna val. Producenterna vill producera och sälja hållbara produkter. Detta ställer mycket stora krav på såväl skogsbranschen som övriga näringsaktörers trovärdighet, inte minst vad gällande information om hur råvaran från skogen tagits ut, på bekostnad av vad, och hur produkten har producerats. Ytterst så kommer det vara konsumenterna som avgör vad de anser vara godtagbart. Att, som idag, hävda att skogsbruket är hållbart eftersom man avverkar mindre än tillväxten samt att man planterar två plantor för varje fällt träd duger inte om man ska vara trovärdig. Då har man missförstått innebörden i begreppet hållbart.

Med detta inlägg tar jag nu semester. Jag känner dock att jag tyvärr måste avsluta med några tråkiga pekpinnar. Det är jättekul med en livlig debatt i kommentarsfältet. Dessvärre är det många som har kontaktat mig med påpekanden kring språkbruk och stötande innehåll i kommentarsfältet varför jag alltför ofta måste radera kommentarer, även om delar av dess innehåll är både tankeväckande och intressanta inlägg i debatten. Därför förtydligar jag nedan vad som gäller för kommentarsfältet. Jag kommer fortsätta att radera alla inlägg som innehåller:

  • Personangrepp, påhopp eller antydningar som kan uppfattas som kränkande av såväl läsare som av den person det gäller.
  • Hela tidningsartiklar som kopieras in som en kommentar – diskutera istället Skogsbloggens innehåll i relation till tidningsartikeln och länka till artikeln istället.
  • Egna blogginlägg som kopieras in som en kommentar – diskutera hellre Skogsbloggens innehåll i relation till era egna inlägg och länka till dem istället.
  • Grovt språkbruk.

Jag hoppas att detta är något som alla kan respektera. Alternativet är att stänga kommentarsfältet, vilket vore mycket tråkigt.

Med detta önskar jag er alla en härlig sommar!

Fridens

Malin

Annonser