Hej! Sedan den 3 augusti i år är det enligt EUs förordning om hantering av invasiva främmande arter förbjudet att, bland annat, odla dessa i Sverige. Detta är en viktig förordning, för ingen vill väl ändå avsiktligt sprida en invasiv art – eller en art där osäkerheterna och kunskapsluckorna om arten är stora? I detta sammanhang kan man tycka att en främmande art som har i) stor spridningspotential, ii) hög spridningsrisk och iii) förhöjd risk för negativ påverkan på den inhemska biologiska mångfalden per automatik borde klassas som invasiv. Åtminstone i mina öron låter samtliga dessa punkter som själva definitionen av en invasiv art – i synnerhet om samtliga punkter stämmer överens med egenskaperna för en och samma art. Något de gör för vad som idag har kommit att bli Sveriges sjunde vanligaste trädslag.

Jag pratar självfallet om contortatallen.

Contortan infördes storskaligt i Sverige 1968. Många skogsbolag, och även mindre markägare, odlar idag gladeligen contorta på sina marker, i synnerhet SCA – vilka dessutom har som målsättning att använda contorta på inte mindre än 20% av sin årliga avverkningsareal. Konsekvensen av skogsbrukets ambitioner för en ökad produktion är att ca 600 000 ha av den produktiva skogsmarken idag består av contortaodlingar (något som enligt mitt tycke per definition borde klassas som rena plantager, vilket det av någon outgrundlig anledning inte gör). Vi har alltså omvandlat våra naturliga skogar till rena odlingar av främmande trädslag på en yta större än vad som är formellt skyddad nedan den fjällnära gränsen. Anledningen till odling av contorta är givetvis dess fördelar för produktionen, ett ämne man vet väldigt mycket om idag. Långt mindre vet vi dock om contortans långsiktiga effekter på skogsekosystemet. Man vet faktiskt inte heller särskilt mycket om nuläget. För under de decennier som skogsbruket pysslat med att odla contorta så har man nog i första hand roat sig med att räkna tillväxt och kubikmeter istället för att – åtminstone parallellt – göra en grundliga utvärderingar av omfattningen och hastigheten av t.ex. spridningen.

Det finns givetvis en hel del skrivet om just contortan och dess risker. Men det mesta av det jag läst landar blott i rena bedömningar om att det finns uppenbara risker med arten. Jag har dessutom inte läst eller hört om att markägare gör systematiska uppföljningar i verkligheten, d.v.s. i skogen, av vad deras odlingar åstadkommer. Därför finns det självklart även mycket stora kunskapsluckor. FSC har dock tagit fram den bästa kunskapssammanställning som åtminstone jag har läst. Och även här landar man endast i en rad bedömningar:

”Den stora spridningspotentialen hos contorta, både den inneboende och den realiserade i andra delar av världen i kombination med att vi nu allt oftare observerar självspridning i Sverige gör att spridningsrisken bedöms vara hög, trots att vissa omständigheter tyder på att spridningspotentialen kan vara begränsad under svenska förhållanden.”

Okej, hög spridningsrisk alltså… Men de där omständigheterna som skulle tyda på att denna spridningspotential kan vara begränsad då? Jo, det handlar om tre teorier som utifrån dagens kunskapsläge inte går att dra några säkra slutsatser om huruvida dessa teorier överhuvudtaget är relevanta eller inte.

”Förändringar har visats på beståndsnivå för flera organismgrupper, men i befintliga studier är effekterna relativt begränsade. Dock bedöms risken för att contorta kan påverka biologisk mångfald utanför skogsmark fortfarande som stor. Sammantaget blir därför bedömningen en förhöjd risk för biologisk mångfald.”

Det finns redan en del studier som visar att contortaodlingar i Sverige hyser färre arter av lavar, kärlväxter och insekter än vanliga tallskogar. Frågan är då vad de långtgående effekterna på landskapsnivå blir? Tja, kunskapssammanställningen konstaterar det vi redan vet, nämligen att

”Det råder idag stor kunskapsbrist och osäkerhet när det gäller landskapsperspektivet på contorta i Sverige, både med avseende på spridning, biologisk mångfald samt skadegörare och patogener.”

En given slutsats är alltså att vi faktiskt inte vet särskilt mycket. Vad vi dock vet är det faktum att det finns självsådda plantor av contorta lite här och var i anslutning till de landskap där man planterat in dem. Än värre så har man tydligen även hittat contorta i fjällen – 2 mil (!) från närmsta odling.

Detta får mig att fundera lite kring vad som kommer att hända i ett varmare klimat. Och jag skulle gärna vilja se t.ex. SCA:s långsiktiga plan för att hålla sina contortafrön borta från våra fjällmiljöer.

Hur som helst, i min värld borde vetskapen om att vi inte vet så mycket vara tillräcklig för att förbjuda all fortsatt användning av contorta fram till dess att man kan säkerställa att den (eller något annat främmande trädslag för den delen) inte äventyrar våra naturliga ekosystem. Jag menar, man skickar ju knappast ut en ny bil på marknaden om man anser att den har en förhöjd trafiksäkerhetsrisk, eller där avsaknaden av kunskap samt osäkerheten kring denna risk är stor. Inom flera delar av skogsbruket verkar man dock tänka precis tvärtom och testkör i stor skala. Och det är faktiskt först för ungefär ett år sedan – efter ca 50 år av odling – som forskarna på allvar har börjat kika på problematiken.

För att återgå till EU-direktivet. Frågan som nu är på tapeten är om contortan är invasiv eller inte. På SLU:s, ArtDatabankens, hemsida läser jag att en främmande art ska uppfylla ett antal kriterier för att betraktas som invasiv. Dels ska den transporteras från ursprungsområdet till ett nytt område. Dels ska den kunna etablera en livskraftig population. Och för att få en permanent etablering och sedermera bli invasiv måste arten kunna tillväxa och därefter kunna sprida sig vidare till nya områden. Givet vad vi vet om contortan idag så kan jag nog tycka att den kvalar in i samtliga dessa kriterier. Den är transporterad hit, den växer och frodas på ca 600 000 ha och den verkar ju sprida sig utan större problem.

Naturvårdsverket, som arbetar med riskbedömningar, anser att arten är invasiv. Skogsstyrelsen däremot tycker precis tvärtom och anser att ”det kan vara bra att andra personer fattar beslut om detta [contortan] än de som gör riskbedömningarna” (Här hänger jag inte riktigt med i Skogsstyrelsens resonemang måste jag säga – det är väl snarare så att det är de som gör riskbedömningar och samtidigt har ett helhetsperspektiv över landskapets olika naturtyper som är bäst lämpade). Vidare uttalar Skogsstyrelsen att ”vi förespråkar inte total frihet för en art som contortan, vissa begränsningar ska vi ha, men för exempelvis skogsägare i södra Sverige kan det vara svårt att hitta ett annat alternativ till gran.

Här hoppas jag verkligen att den intervjuade tjänstemannen fick en ytterst temporär black-out eller blev fullständigt missförstådd. För åtminstone har inte jag hört annat än att contortan, enligt Skogsvårdslagen, fortfarande är förbjuden att odla i södra Sverige. Och så bör den förbli – för inte vill vi väl ha mer av detta i landet:

Contorta så långt ögat kan se. Plantage eller skog?

Det är inte bara Skogsvårdslagen som reglerar användandet av contorta. Även FSC-certifieringen har tydliga regler. Till exempel så ska skogsbrukare, ”genom övergripande dokumentation, försök och/eller erfarenhet ha kännedom om produktions och kvalitetsfördelar i förhållande till inhemska trädslag samt kännedom om eventuella negativ miljöpåverkan som användandet av främmande trädslag kan leda till”. Jag är tämligen övertygad om att de skogsbrukare som använder contorta har en god kännedom om produktion och kvalitetsfördelar. Men resten då; den eventuella negativa miljöpåverkan? Jag menar, när inte ens vetenskapen vet – hur ska då skogsbrukaren veta detta? Och blir inte denna okunskap i förlängningen egentligen en tydlig avvikelse mot FSC:s regler för att odla arten?

Vidare får contortan, enligt FSC, endast användas ”med stor restriktivitet efter det att det genom försök eller erfarenhet visats att den endast ger ringa självspridning till omgivningen”. Här är det mycket oklart vad ”ringa” och ”omgivningen” innebär i form av kvantitet och areal. Handlar det om max 50 plantor 50 meter från odlingen? Eller 100, eller 1000? Och är det okej om dessa plantor återfinnes i fjällen – 2 mil från närmsta odling?

Enligt FSC får contortan (eller andra främmande trädslag) inte heller ha påtagliga negativa effekter på andra ekosystem eller biologisk mångfald. Låt mig här påminna om den rapport som FSC själv gett ut… ”Sammantaget blir därför bedömningen en förhöjd risk för biologisk mångfald.”  Även om detta endast är en bedömning så är det, vad jag vet, ändå den aktuellaste bedömningen av artens risker. Framtagen av FSC själv. Uppenbarligen är det ändå helt okej att ca 15% av SCA:s årliga avverkningsareal idag består av contorta, och att bolaget har en målsättning att höja denna siffra till 20%.

Utöver ovanstående så ska skogsbrukare, enligt FSC:s regler, även ha ett program för att hantera eventuella negativa ekologiska effekter vilket omfattar aktiva åtgärder som att exempelvis ”begränsa och ta bort oönskad självspridning”. I vanlig ordning när det gäller FSC:s regler så är definitionerna oklara. Vad innebär i sammanhanget ”begränsa” och ”oönskad”? Jag kan inte heller låta bli att undra hur många skogsbrukare som faktiskt aktivt och systematiskt plockar bort oönskad självspridning.

Det är ett stort ekologiskt vågspel att sprida främmande arter. Idag har vi en rad främmande arter i skogslandskapet där contortan har blivit så vanlig att den är vanligare än den absoluta majoriteten av våra inhemska trädarter. Det finns ofta en punkt där man inte längre kan vrida klockan tillbaka och stoppa en negativ utveckling, och vi vet att med contortan följer stora risker och osäkerheter. Med detta följer därför även en stor risk att samhället i framtiden kommer att behöva använda stora resurser för att sanera främmande trädslag från t.ex. naturreservat för att dessa inte ska konkurrera med inhemska arter. Eller har man tänkt att markägarna själva ska bekosta detta i den händelse det skulle behövas? Personligen tror jag inte man tänkt särskilt mycket alls kring detta. Jag tycker därför att det är väl motiverat att väcka frågan om användningen av främmande trädslag – i synnerhet invasiva sådana – verkligen kan anses vara samma sak som skogsbruk med inhemska trädarter?

Är det verkligen pågående markanvändning att omvandla svensk skog till odlingar med främmande trädslag?

Fridens,

Malin

Annonser