Hej,

Jag har tidigare skrivit om en av de troligen mest ineffektiva skyddsformerna i nutid sett till kostnadseffektivitet och värde för biologisk mångfald. KOMET – kompletterande metoder för skydd av skog – pågick som ett försök i fem större geografiska områden i Sverige under 2010-2014. Försöket delredovisades varje år med en slutredovisning 2014. I var och en av de tre delredovisningarna konstaterades samma resultat:

  • Genomsnittsarealen och totalarealen på de skyddade områdena inom komet är lägre än utanför,
  • Skyddsvärdet är lägre på de skyddade områdena inom kometprogrammet än utanför,
  • Endast ca 1 % av markägarna i kometområdena har lämnat in en intresseanmälan,
  • Kostnaderna är högre för skydd av områden inom kometprogrammet jämfört med resten av landet.

Som grädde på moset så hemlighölls dessutom de oregistrerade nyckelbiotoper som påträffades.

I den verkliga världen, utanför de tidigare kometområdena, registrerades dessa enligt gängse praxis.

I slutrapporten konstaterades i princip samma problem som ovan. Lägre areal, lägre skyddsvärde, högre kostnader. Dessutom kan tilläggas att 75 % av markägarna, efter drygt fyra år, fortfarande inte ens känner till programmet. Samtidigt har man lagt ner stora resurser på att just informera om det. Hela grejen med Kometprogrammet har ju varit att markägare själva ska kunna ta initiativ till att skydda sin skog i syfte att entusiasmera markägare till naturvårdsarbete. Detta är givetvis lovvärt, men inget nytt under solen – markägare har alltid kunnat, och kan fortfarande, kontakta myndigheterna om de har skyddsvärd skog. Möjligen att kometprogrammet har haft potentialen att tydliggöra denna möjlighet som alltid har funnits, men uppenbarligen har man inte ens här lyckats särskilt bra.

Trots programmets stora tillkortakommanden så har LRF och flera övriga skogsorganisationer ändå, av någon outgrundlig anledning, drivit en intensiv kampanj för att Kometprogrammet ska införas i hela Sverige – helst som den enda skyddsmetoden, eller åtminstone som den övervägande. Jag förstår faktiskt inte riktigt ändamålet med att, som markägarorganisation, lobba för en ineffektiv skyddsform – de som företräder markägarna borde väl självfallet lobba för effektiva skyddsformer istället, som dessutom ger ett tydligt bidrag till uppfyllelse av miljömålen? Oavsett, får jag väl nu ändå ta och gratulera LRF m.fl. till ett lyckat kampanjarbete. Själva kompetprogrammet har förvisso avslutats, dock har beslut nu fattats om att kompletterande metoder för skydd av skog successivt ska införas i hela landet. Anvisningarna för metoden presenterades nyligen av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket och myndigheterna har synnerligen dragit en del slutsatser av det – till resultat sett – misslyckade kometprogrammet. De nya kompletterade metoderna ska alltså gälla hela landet och förbättringar har gjorts för att säkerställa att den nya metoden på ett effektivt sätt kommer att bidra till bevarandet av biologisk mångfald och miljömålen. Som exempel kan nämnas:

  • Områdena måste i princip uppfylla krav på prioriteringar i enlighet med de strategier som finns för skydd av skog.
  • Riktade utskick till markägare kan göras i t.ex. värdetrakter.
  • Myndigheternas redan påbörjade ärenden om formellt skydd liksom akuta hot prioriteras framför såväl nya förslag från markägare som egna initiativ.
  • Alla nyupptäckta nyckelbiotoper ska registreras.
  • Ett pristak på handläggningskostnaderna, vilket är nödvändigt eftersom man avser använda befintliga resurser.

Myndigheterna önskar, och behöver, givetvis ha en god samverkan med markägarorganisationerna i arbetet, där LRF m.fl. aktivt informerar markägarna om de kompletterande metoderna. De kompletterande metoderna har ju efterfrågats så starkt av organisationerna, så självklart kommer dessa att bidra med att bedriva en lika stark kampanjinsats för att informera markägare som de gjorde för att de kompletterande metoderna skulle införas i hela landet.  Än har jag dock inte sett något jubel och klang från LRFs m.fl. håll, men det kommer säkert.

Personligen tycker jag att det känns himla bra när något som inte var särskilt lyckat från början utvärderas och utvecklas till något bra – och där alla parter torde vara nöjda!

En annan mycket effektiv skyddsform har, inte helt oväntat, visat sig vara ersättningsmarker. Ersättningsmark innebär att Naturvårdsverket har fått skogsmark från staten vilka de har kunnat använda för att byta mot skogar med höga naturvärden. Naturvårdsverket släppte nyligen en skrift om resultaten av markbyten mellan 2013-2015. I korta ordalag så visar myndigheten tydligt på att markbytena har varit såväl 1. kostnadseffektiva (5 miljarder (!) kronor billigare än om staten hade löst in skogarna på sedvanligt sätt) som 2. tidssparande och även 3. uppskattade av de stora bolag som Naturvårdsverket har bytt marker med. 450 nya naturreservat har bildats med hjälp av statlig ersättningsmark. Områden som med största sannolikhet förr eller senare hade avverkats eftersom de stora bolagen inte verkar ha några ambitioner att frivilligt avsätta mer skog än vad de absolut behöver (bolagen har förövrigt redan avsatt det som krävs av dem enligt certifiering).

Det finns all anledning att fortsätta med arbetet och initiera ett nytt ersättningspaket. Det är ett snabbt sätt att närma sig miljömålen som ska vara uppfyllda om 5 år. Dock bör arbetet utvecklas en smula till att även innefatta flerpartsbyten så att mindre markägare även får en del av kakan. Och när det gäller det statliga skogsinnehavet – som är vår allas gemensamma tillgång – så bör regeringen även ta ett helhetsgrepp över hur denna mark egentligen ska förvaltas. För inte vill vi väl att skyddsvärda statliga skogar ska få fortsätta avverkas? För det är exakt och precis det som händer idag. Mängder och åter mängder av konkreta fall finns dokumenterade där, i synnerhet Sveaskog, fortlöpande avverkar den typ av skog som såväl nuvarande som förra regeringen tydligt uttalat inte ska avverkas. Den skyddsvärda skogen, skogen med livsmiljöer för en mängd hotade och rödlistade arter.

Och jag kommer nog att få anledning att återkomma till detta ämne framöver.

Fridens,

Malin