Hej,

Egentligen var det tänkt att detta inlägg skulle handla om en inte helt vanlig torsdag. Närmare bestämt torsdagen den 23 oktober då regeringen presenterade sin närapå historiska budgetproposition för 2015. En proposition som lägger hela 10 % av reformutrymmet på naturvården. 2 miljarder kronor. Av dessa går 640 miljoner kronor  till skydd av värdefulla skogar. För ett naturvårdssverige som de senaste åtta åren befunnit sig i ett mörkt mörker så verkar det plötsligt ljusna lite – även om det är en lång väg kvar. Utöver de välbehövliga pengarna till skydd av skog, och inte minst lika jätteviktigt – i synnerhet sett i ett långsiktigt perspektiv – är att regeringen även öppnar upp för en översyn av skogsvårdslagen.

Om detta och mer därtill ur budgetpropositionen hade jag tänkt att skriva ett glatt inlägg. Men så kom ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen som fick mig att haja till.

Myndigheten har kommit fram till att man har mätt fel när man mätt hur mycket naturhänsyn som lämnas av skogsbruket vid avverkning. Detta eftersom stora delar av skogsbruket inte tidigare varit särskilt villiga att för myndigheter och andra intresserade redovisa var i landskapet deras frivilliga avsättningar finns. Med anledning av detta så har Skogsstyrelsen helt enkelt gjort antagandet att i princip alla ytor som är 0,5 hektar eller större har utgjorts av frivilliga avsättningar. Dessa har därför av naturliga skäl inte räknats in i miljöhänsyn vid skogsbruk i Skogsstyrelsens analyser. Nu har dock delar av skogsbruket till slut delat med sig av denna viktiga information (åtminstone till myndigheten) – vilket har lett till en säkrare analys av den delen av skogsmarken där de frivilliga avsättningarna har redovisats (vilket är ungefär hälften av skogsmarken). Och man har kommit fram till att skogsbruket alltså har lämnat mer hänsyn än man tidigare trodde. Och som det låter på Skogsstyrelsen så handlar det om betydande mycket mer än de ca 3% man, på grund av bristfällig information från skogsbruket, tidigare antagit.

Gott så. Att skogsbruket lämnat mer än helt otillräckliga 3% är givetvis bra. Om resten av skogsbruket nu också skulle kunna tänka sig att redovisa sina avsättningar så skulle myndigheten dessutom kunna ta fram en ännu säkrare analys, vilket kanske visar på ännu mer naturhänsyn än vad man nu kommit fram till. Vilket givetvis skulle vara ännu mer positivt.

Skogsbruket är givetvis stormförtjusta över detta pressmeddelande från Skogsstyrelsen och inte sena med att gå ut med denna nyhet i diverse olika kanaler. Inte sällan med budskapet att dagens skogspolitik visar sig fungera väl för naturvården (underförstått: ingen förändring behöver ske). Andra inlägg är kanske inte lika konkreta, eller överhuvudtaget ens relevanta. Jag läser rader på Twitter som:

”Varför inte bara säga att SNF kraftigt underskattat skogsbrukarns naturvård?”

En ganska irrelevant kommentar egentligen – men till graden så irrelevant att jag ändå inte kan låta bli att reflektera över den. För det är väl ändå inte VI som har underskattat naturhänsynen? Det är väl Skogsstyrelsen som underskattat den? Och detta av den enkla anledningen att skogsbruket inte velat lämna ut uppgifter ens till skogsmyndigheten om frivilliga avsättningar?

LRF gick igår ut med information på sin hemsida och gjorde då gällande att en långt större del hänsyn lämnas på hyggena än vad som tidigare redovisats. Antar att man på något sätt fått indikationer från Skogsstyrelsen om detta. Än vill dock myndigheten själv inte gå ut med någon siffra eftersom analysen inte är färdig ännu.  Fast det är egentligen bara en bisats. För om man faktiskt har lämnat en avsevärt större mängd hänsyn, vilket både LRF antyder och Skogsstyrelsen säger, så är ju detta positiva nyheter. Nu har LRF i efterhand redigerat en del faktauppgifter i sin webbtext, bland annat närmare bestämt nedanstående citat. Jag tycker det är bra och respektabelt av LRF att ta bort delar av detta citat eftersom kontentan av det inte helt stämmer överens med verkligheten, men jag låter det dock stå kvar i detta inlägg eftersom det ändå rör en ganska viktig poäng vad gällande naturhänsynen i relation till hur myndigheterna presenterar det:

”I Skogsstyrelsens tidigare statistik framgår att skogsägarna i genomsnitt lämnar ungefär 3 % av hyggesarealen orörd i samband med avverkningar…”

Ursäkta mig LRF, men orörd?

Var i hela friden kom detta in i bilden? Eller har LRF helt glömt bort den årslångt utdragna debatten om Skogsstyrelsens polytaxinventeringar, det vill säga den nuvarande hänsynsuppföljningen? En uppföljning som de senaste åren legat på en mycket beklämmande nivå. En nivå som nu senast visar att vid 34 % av avverkningarna så är hänsynskrävande biotoper mer eller mindre negativt påverkade. De hänsynskrävande biotoperna som Skogsstyrelsen gör sina uppföljningar på är faktiskt också en del av den naturvårdshänsyn som Skogsstyrelsen har mätt, och som LRF i sitt tidigare uttalande refererat till som orörd. 34 % är en ganska stor andel av avverkningarna. Om jag konsekvent gjorde fel i 34 % av mina arbetsuppgifter   så skulle åtminstone inte jag slå mig för bröstet.

Som sagt, bra att LRF har redigerat sin text. Hatten av för det, men budskapet kvarstår ändå. Nämligen att av de hänsynsytor som lämnas och som utgörs av hänsynskrävande biotoper så är en inte obetydlig del av dessa negativt påverkade. Liksom skyddszoner vilka även de påverkas negativt vid 34 % av avverkningarna.

Återigen. Det är givetvis positivt att höra att mer hänsyn lämnas på hyggena än vad man trodde tidigare. Ingen blir gladare än jag att se och höra om positiva förändringar i skogen. Men man måste nog ha med hela bilden innan man går ut och låter påskina att allt är frid och fröjd. Här måste jag säga att Skogsstyrelsen inte tar sitt ansvar. Myndigheten som ska se till att skogspolitiken genomförs och att miljö och produktion ska väga lika. Detta borde i min värld rimligen även innefatta hur myndigheten kommunicerar resultat. När man, som i detta fall, går ut med ett pressmeddelande om att det har lämnats mer naturvårdshänsyn än man tidigare trott utan att ge hela bilden så måste man också tänka igenom vilka signaler man sänder ut med detta pressmeddelande. Skogsstyrelsens pressmeddelande låter påskina att det inte finns några som helst komplikationer kring analysen – mer än att de önskar få in övriga markägares frivilliga avsättningar för att kunna göra analysen komplett. Självklart ska myndigheten gå ut med denna nyhet, som i grunden är en god nyhet, men givet att det är skogsmyndigheten vi pratar om – den myndighet vars rapporter och resultat beslutsfattare lutar sig mot i beslut om i skogspolitiska frågor. Borde det med detta i åtanke inte vara rimligt att även belysa följande vad gällande naturhänsynen på hyggena:

Det finns inga som helst garantier för att hänsynen som man har analyserat kommer bli kvar på sikt. Under flera år har den ideella naturvården dokumenterat hur små, tidigare lämnade hänsynsytor, avverkningsanmäls och avverkas. Jag har även pratat med ett otal bekymrade skogskonsulenter på Skogsstyrelsen runt om i landet som vittnar om exakt samma sak. Gammal hänsyn ”hämtas hem” från hyggena. När jag konfronterat markägare om detta får jag oftast till svar att dessa ytor inte alls är registrerade som hänsyn i deras planer. Som till exempel i detta fall vilket vi tog upp i en rapport för några år sedan:

bild 36

Kvarlämnad yta på ett hygge

bild37

Samma yta vid ett senare tillfälle.

Stora Enso, som ansvarade för avverkningen, sa att denna yta inte alls var tänkt som någon hänsyn, man hade bara inte avverkat allting på en gång. Detta är (var) alltså en yta som troligen räknats i Skogsstyrelsens statistik för naturhänsyn vid avverkning.

Eller som att statliga Sveaskog avverkade naturhänsyn, framförallt i form av naturvärdesträd, och skyllde på stormfälld skog och bristande kommunikation med entreprenören (den förövrigt absolut vanligaste förklaringen till alla de övertramp som ideell naturvård dokumenterar i skogsbruket).:

04 05 11 12

Allt det här är givetvis mycket bekymmersamt eftersom det är just områden som dessa som räknas in i den naturvårdshänsyn som Skogsstyrelsen redovisar statistik för. Vad är den egentligen värd om den försvinner efter ett par år eller decennier? Vad är det för vits att mäta naturhänsyn i skogsbruket och redovisa siffror som man aldrig kan veta om de stämmer några år senare? Uppenbarligen ställer inte ens det statliga bolaget Sveaskog upp på att garantera någon långsiktighet i sin naturvårdshänsyn. År 2002 avverkade Sveaskog ett område i Västerbotten. Bolaget redovisade då vilken naturvårdshänsyn som skulle tas vid avverkningen. 2010, åtta år senare, anmälde bolaget denna naturvårdshänsyn till avverkning. Skogsstyrelsen beslutade då att förbjuda avverkning av naturhänsynen, bland annat med motiveringen ”Reglerna om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen kan inte ha till syfte att endast tillfälligt skydda dessa områden.”  Detta gillade inte Sveaskog som överklagade beslutet med motivering att man ”har som avsikt att avsätta 20 procent av den produktiva arealen. Denna ambitiösa målbild kräver bland annat att bolaget aktivt arbetar med att kvalitetssäkra och ompröva äldre avsatta avdelningar samt tidigare lämnad hyggeshänsyn”. (Se Förvaltningsrätten i Umeås dom i Mål 1213-13)

Det finns en mängd exempel på att naturvårdshänsynen inte alltid blir kvar, något som ändå är ganska avgörande för om den ska ha någon effekt på lång sikt. Om detta säger Skogsstyrelsen dock ingenting i sin kommunikation till allmänhet och beslutsfattare. Inte heller säger myndigheten någonting om den uppenbara kopplingen mellan den hänsyn som lämnas och att hänsynskrävande biotoper påverkas negativt vid 34 % av avverkningarna. Att Skogsstyrelsen istället sänder ut signaler som överhuvudtaget inte på något sätt adresserar dessa problem riskerar faktiskt att ge politiken en vrångbild av läget i den brukade skogen.

Passande nog går myndigheten dessutom ut med sitt pressmeddelande i samma veva som regeringen släppte sin budget med en avisering om en översyn av skogsvårdslagen.

En annan intressant infallsvinkel i denna fråga är också det faktum att kvarlämnade små hänsynsytor och enstaka träd på ett hygge knappast kan bära upp de livsmiljöer som går förlorade när skogen som avverkas utgörs av naturskog med tidigare obruten kontinuitet. Men den frågan ligger kanske lite utanför ramen av detta inlägg eftersom det som mäts är vad som blir kvar – oavsett vad som gått förlorat. Men visst vore det intressant om även denna koppling gjordes i myndighetens analyser?

Fridens,

Malin