Hej,
Åter från en lång semester som inte alls blev som jag hade tänkt. Med den långa semestern följde även en lång tystnad här på bloggen. Inte heller det hade jag tänkt. Men ibland tar livet helt enkelt vändningar som man inte alls hade planerat eller tänkt sig. Så är det bara.
Hur som helst så är det idag exakt 19 dagar kvar till valet, detta så kallade supervalår. Utgången är just nu oerhört oviss. Det känns lite som att vad som helst kan hända.
För oss som länge följt med i partiernas skogspolitiska debatt så måste jag säga att jag känner mig något förvirrad av alla budskap som nu svischar förbi i raketfart. Vissa mer relevanta än andra.
Ett av de konstigaste uttalandena stod nyligen miljöminister Lena Ek för när hon sa att ”Antalet skyddade naturområden, våtmarker och marina reservat har aldrig varit fler än nu.”
Ehhh… nä, det är ju såklart helt korrekt. Men hur tänkte hon? Jag menar, för varje reservat som bildas så växer ju andelen reservat per definition och blir fler än tidigare (såvida man inte avvecklar reservat i högre takt än de bildas nya såklart). Oavsett vem som sitter med taktpinnen i handen. Skillnaden är bara den att sittande regering har nedmonterat anslaget för biologisk mångfald successivt sedan 2006. Genom att dela upp anslaget i nya poster och göra omfördelning av ansvar mellan myndigheter försöker regeringen uppvisa en ökad takt i skogsskyddet. Dock har det faktiska anslaget för områdesskydd sänkts under mandatperioden.
Förutom konstiga uttalanden råder även budskap som ökar förvirringen i och med att de är så splittrade.
Lena Ek har vid flera tillfällen fört fram att regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras antingen med formellt skydd eller genom frivilliga avsättningar. Gott så. Tyvärr är detta fortfarande bara ord, för skyddsvärda skogar avverkas så gott som dagligen.
Bra är att miljöministern också lyft att en ökad miljöhänsyn behövs i brukandet, samt att miljöhänsynen behöver tydliggöras och utvecklas.
Att miljöhänsynen behöver tydliggöras och utvecklas – inte minst i skogen – är Naturskyddsföreningen helt ense miljöministern om. Framförallt behöver det verkligen tydliggöras vad som är lagligt och olagligt inom skogsbruket. Jag skrev tidigare ett inlägg om lagliga lagbrott där vi hade skickat in begäran till Skogsstyrelsen om att polisanmäla två ärenden om obefintlig miljöhänsyn, så obefintlig att till och med myndigheten själv inte ansåg att dessa levde upp till lagens krav. Svaret vi fick talar sitt tydliga språk. Det verkar som det går att göra i princip vad som helst i skogen med den lag och politik vi har idag. Frihet under ansvar kallas det.
Så bra som det känns att miljöministern ändå faktiskt uttalat ett behov om ökad miljöhänsyn, lika snurrigt blir det då när landsbygdsministern plötsligt deklarerar att regeringen nu vill genomföra regelförenklingar i skogen:
”Ett sådant förslag är att korta den så kallade sexveckorsregeln, det vill säga den tid som en markägare måste vänta från det att en avverkningsanmälan har lämnats till Skogsstyrelsen tills dess det är tillåtet att påbörja avverkningen. Skogsstyrelsen ges i uppdrag att analysera och beskriva hur myndighetens arbete skulle behöva organiseras för att möjliggöra en kortare tid med bibehållen kvalitet när det gäller miljöhänsyn, produktion och dialog.”
Sätt nu denna föreslagna regelförenkling i relation till Skogsstyrelsens svar på våra dokumenterade regelbrott här ovan. Hur i hela friden ska myndigheten hinna med att på halva tiden upprätta förelägganden eller förbud när de inte ens hinner med denna tillsyn i dagsläget? För någon ökad budget till myndigheten för att arbeta med tillsyn har i alla fall inte jag hört talas om.
Är det då inte mer logiskt med en tydligare lag som åtminstone går att lagföra?
Eller det kanske inte är meningen att Skogsstyrelsen ska hinna med tillsynen i den utsträckning som skulle behövas med den luddiga lag vi har?
Det verkar dessvärre inte bättre när man lyssnar på miljö- och landsbygdsministerns partiledare Annie Lööf: Ökad produktion i skogen och massvis med frihet under ansvar. Frihet under ansvar fungerar inte i dag. Jag kanske har missat något, men jag kan för mitt liv inte förstå hur denna ökade produktion ska kunna genomföras med full fart på friheten utan att vi kommer få fler lagbrott i skogsbruket. Ja, eller lagbrott enligt de paragrafer som finns i Skogsvårdslagen – även om det uppenbarligen inte är så särskilt olagligt att bryta mot dem.
Det är dessvärre inte bara Centerpartiet som ivrigt förespråkar ett ökat uttag av råvara. Även Socialdemokraterna uttalade detta tydligt idag. Partiledaren Stefan Löfven sa på en presskonferens att mer råvara ska tas ut ur skogen – ”utan att tumma på vår höga naturvårdshänsyn.” Vilken höga naturvårdshänsyn som Löfven syftar på är dock mycket oklart. Åtminstone har jag svårt att se att nedanstående hyggen, från olika delar i landet, någon form av den höga naturvårdshänsyn som Löfven hänvisar till:
Avreglering av en redan avreglerad lag. Mer frihet och ökade uttag. Givet detta så känns kanske utgångsläget inte så jättemuntert.
Men backar vi bandet ett par år så var det lite andra ord i skällan – även från såväl Centern som Socialdemokraterna – och tydliga skiljelinjer i skogspolitiken. Tidningen Skogen rapporterade i oktober 2012 följande. Citaten är hämtade från föreningen Skogens höstexkursion 2012:
”Skogsvårdslagen måste bli tydligare…(Fp)”
”Det är rimligt att göra en översyn av skogspolitiken… Det är viktigt att se till att skogspolitikens två jämställda mål verkligen är jämställda…(S)”
”Miljöhänsynen måste bli mer framträdande i lagen och det måste finnas mer utrymme för alternativ till trakthyggesbruket…(Mp)”
”Skogsägare som vill gå före och testa nya former av skogsskötsel måste uppmuntras…(V)”
”Miljöhänsynen i 30 § är för mycket bedömningssport idag… (M)”
”Men de frivilliga avsättningarna måste bli mer transparenta – då först kan de anses skyddade enligt Nagoya-överenskommelsen…(C)”
Se där…av sju partier uttalade sex stycken för två år sedan budskap som talar ett tydligt språk. Även om vissa av talespersonerna var tydligare än andra så visar man ändå med dessa uttalanden att skogspolitiken är i behov av en översyn och förändring.
Jag förutsätter givetvis att samtliga dessa talespersoner har sina budskap förankrade hos sin partiledning. I synnerhet eftersom de politiker som deltog på den exkursion där dessa uttalanden gjordes deltog som representanter för sina respektive partier.
Det ska bli spännande att se hur den skogspolitiska valdebatten fortskrider, och om vi kommer att få se ovanstående talespersoners uttalanden bli till konkreta förslag och inte minst handling.
Fridens,
Malin
Skogsbloggen 
81 kommentarer
Comments feed for this article
26 augusti, 2014 den 18:27
Familjeskogsbrukaren
En detalj du tar upp är detta med sexveckorsregeln – alltså att avverkningar måste anmälas minst sex veckor innan de startas. Sex veckor har gällt så länge jag kan minnas – åtminstone 20-30 år. På den tiden har mycket skett i effektivisering av myndigheternas arbete – hoppas jag. Bla har GIS-stödet byggts ut. De sex veckorna borde kunna kortas – vilket väl är vad ministern föreslår. Kan vara intressant att veta att i Finland gäller 2 veckor. Finnarna håller också fn på att förenkla sitt regelverk när det gäller skogen – och det är väl något vi borde kunna ta en närmare titt på och inspireras av. Ökade detaljregleringar tror jag inte gagnar skogsägarnas inställning till politiken och myndigheterna – redan idag upplever många som att regelverket missgynnar skogsägarna – speciellt de små som har svårt att sätta något emot myndighetspersoners anmärkande på skogsbruket.
27 augusti, 2014 den 16:25
sebastiankirppu
Vet inte om Finland är nåt bra land att ta efter när det gäller förenklingar i skogsbrukandet. Enligt Lena Gustafssons rapport där hon jämför flera olika stora skogsbruksländer världen över så hamnar Finland på sista plats när det kommer till miljöhänsyn (3% hänsyn) och Sverige på näst sista plats (3-5% hänsyn) så vi borde kanske ta efter USA istället där man lämnar 10-15% hänsyn. Eller varför inte Tasmanien där 30% lämnas som hänsyn har jag för mig Lenas rapport hänvisade till.
29 augusti, 2014 den 23:52
Lars Lundqvist, SLU
Lena Gustafssons studie handlar inte om miljöhänsyn i allmänhet utan specifikt om s.k.retention forestry, alltså att man vid själva slutavverkningen lämnar träd eller trädgrupper som inte avverkas. Eftersom man i de studerade länderna tillämpar retention forestry på olika stor andel av den brukade skogsmarken så kan man inte jämföra procentsatser rakt av. Är 30% retention på 10% av den brukade skogsmarken bättre eller sämre än 5% retention på 100% av marken?
Dessutom framgår det inte i studien hur man hanterar impediment, alltså i vilka länder impedimenten ingår i skogsarealen, eller hur länge ”retention” måste stå kvar. Skärmställning inkluderas exv. i vissa länders procentsatser, men inte i svenska och finska procentsatser, och skärmställningar avverkas ju efter ett tag.
Så studien visar inte att Sverige och Finland är sämst när det gäller miljöhänsyn, utan bara att olika länder resonerar olika och räknar olika.
26 augusti, 2014 den 19:29
Pär Eriksson
Bra Malin att du har koll o driver på. Skrämmande med dessa Centerpolitiker som aldrig förnekar sig när det gäller att missgynna naturvården.
27 augusti, 2014 den 21:18
Tomas Johansson
Det är inte alltid förvirrande.
Det är ingen tvekan om vad Löfven vill; utöka Sveaskogs skövlingar av statens mark, kronmarken.
Det är det enda klara besked vi fått om svensk natur inför valet.
27 augusti, 2014 den 21:50
Erik Andersson
Har nu läst igenom V och Mp:s skogspolitiska förslag. Ska ge några ex av vad de vill med Sveriges skogar och dess ägare:
Naturvårdsavgift för avverkad skog kopplad till volymen.
De frivilliga avsättningarna ska dokumenteras och vara långsiktiga, ej flyttbara.
Införa miljöbalken i fråga om skogsbruk.
Sanktionsmöjligheter för brott mot hänsynsreglerna.
Förbjuda stubbrytning och främmande trädslag.
Gödsling och dikning ska in under miljöbalken.
Alla nyckelbiotoper undantas från skogsbruk.
Obligatoriskt samråd vid avverkning.
Ej trakthyggesbruk i skogar med höga sociala värden.
Skog inom 300m från skolor,äldreboenden ska skötas med rekreationsvärden som norm.
Stimulera hyggesfritt skogsbruk framför trakthyggesbruk.
Arealstöd till hyggesfritt skogsbruk.
Landskapsplanering av skogsbruket.
Lagskydd av våtmarker med fastställda bredder och omfattning av kantzoner.
Det här var Vänsterns förslag.
Fortsätter med Miljöpartiets:
Lägga skogsbruket under miljöbalken.
Skogsstyrelsen ska uppgå i Naturvårdsverket.
Ge miljöorganisationer rätt att överklaga avverkningar.
Tillsynsavgifter för Skogsstyrelsens kontroll av hänsynsregler.
Samrådskrav för avverkningar där kringboende berörs. De ska kunna lämna synpunker innan avverkningsanmälan lämnas in.
Skogsstyrelsen ska ställas om för att stödja hyggesfritt skogsbruk.
Dessa förslag är för mig som enskild skogsägare ett kliv på vägen till att äganderätten försvinner i Sverige. Läser några fler skogsägare denna blogg, så ta en funderare vilka partier ni tror gör bäst nytta för er som skogsägare.
Det är lätt att skära breda remsor ur andras svångremmar.
27 augusti, 2014 den 23:34
Familjeskogsbrukaren
Tack Erik för partianalysen. Förvånar mig inte. Väl lika bra att hugga ner all skog man har innan alla dessa nya avgifter, skatter och regleringar börja gälla – och sedan se till att dö så man slipper belasta arvingarna med arvsskatten som de också vill införa. Äganderätten står inte högt i kurs hos de rödgröna blocket – men de 300.000 skogsägarnas röster bryr de sig inte om – finns så många fler röster att fiska bland ”allt åt alla”-folket.
28 augusti, 2014 den 08:02
Erik Andersson
Landsbygdsfientliga förslag är det. Tyvärr!!
29 augusti, 2014 den 11:49
W
Jag tycker att det mesta som Erik listar upp låter vettigt. Inom vilken annan näring som helst skulle det vara ordinära förhållningsregler. Skogsindustrin har sedan länge vant sig vid sin ”frihet under ansvar”-gräddfil och det är förväntat att varje försök till att säkra naturvärden kommer att bemötas med upprördhet, inget nytt under solen.
Att självutnämna sig till landsbygdens röst verkar vara populärt i dessa dagar…
28 augusti, 2014 den 18:44
Lars Lundqvist, SLU
”Hyggesfritt” tolkas av de allra flesta som att man gallrar skogen istället för att slutavverka, men man glömmer då att nästan all skog gallras mer än en gång. Det är ju inte förrän det blir ett hygge som det inte längre är hyggesfritt.
Arealstöd till hyggesfritt skogsbruk är därför ett rent ut sagt korkat förslag, eftersom det inte går att skilja en ”hyggesfri” gallring från andra gallringar. Det skulle innebära att alla skogsägare skulle kunna begära arealstöd för ALL skog som uppnått gallringsbar ålder, vilket är ungefär halva skogsmarken.
29 augusti, 2014 den 12:02
W
Jag håller med, arealstödet är ett bidrag som skogsindustrin borde klara sig utan, virkesförråden i produktionsskogen sägs ju vara rekordhöga så klarar sig inte näringen själv nu så kommer det väl aldrig att göra det.
Bättre vore om man bara beslutade om att en andel av produktionsskogen ska skötas kalhyggesfritt.
29 augusti, 2014 den 17:40
Erik Andersson
W är ett tydligt exempel på Att det är lätt att skära breda remsor ur andras svångremmar.
29 augusti, 2014 den 21:50
W
Nej, remskärande intresserar mig inte. Var har du fått det ifrån?
29 augusti, 2014 den 21:38
Lars Lundqvist, SLU
Och hur definierar du hyggesfritt?
29 augusti, 2014 den 21:56
W
Jag skrev kalhyggesfritt. Det är väl ett tillräckligt självförklarande ord enligt mig men jag kan försöka förtydliga det ytterligare: Skogsmark fritt från kalhygge.
29 augusti, 2014 den 22:20
Lars Lundqvist, SLU
Så fröträdsställningar och skärmställningar är okej?
29 augusti, 2014 den 22:23
Lars Lundqvist, SLU
Och hur stor andel skulle vara fritt från kalhyggen?
Det är ju redan nu så att bara några få procent av skogsmarken är kalhyggen.
30 augusti, 2014 den 09:15
W
Hur svårt är det att ta in ordet kalhyggesfritt, egentligen?
Som vanligt så är L.Lundqvist mera intresserad av lingvistik och ordvrängeri än att förstå vad som menas. Det verkar vara något med skogsbranchen som gör att vanligtvis snabbtänkta och kloka personer plötsligt får jättesvårt att förstå de enklaste saker, särskilt när det ska pratas om naturvård/skydd.
Fråga 1: Nej, inte när det fungerar som idag att de ändå tas ner sedan. Då bryter man kontinuiteten.
Fråga 2: ALL skog upp till 70 års ålder har iaf i mina trakter blivit kalhygget, plöjt/harvat, planterat, röjt och gallrat. Det lilla som inte blivit kalhugget än planeras bli det inom en snar framtid.
30 augusti, 2014 den 10:35
Tomas Johansson
Bra skrivet W
Skogsmaktsapparatens företrädare är en särskild sorts folk.
De har förmåga att med fantastiska resonemang berättiga sina brottsliga handlingar, allt utstuderat och betalt av staten.
Men alla brukar fatta skillnaden mellan att delar av ett bestånd av något skäl försvinner, mot att hela beståndet försvinner. I en svensk slutavverkning utraderas hela beståndet och ofta även den mark som den växte på, sönderkört blir det gärna.
Undrar om Lundqvist m fl skulle acceptera naturens spelregler när det gäller något annat, t ex om hela beståndet fisk utraderas i en sjö, jämfört med att man på ett hållbart sätt fiskar ur samma sjö? Om delar av en population människor eller djur dör eller försvinner av något skäl, eller om alla utraderas.
Men har man inte fattat skillnaden mellan konstgjort liv och planetens ekosystem, så kanske man kan fås till att tro att det inte gör något om man tar bort hela naturen, för att senare återplantera natur från laboratorier, som om ingenting hade hänt…
(förutom att hela genetiska historien utrotas, dna blir en billig massproducerad pryl, alla organismer blir likadana och chanslösa i ekosystemet)
SLU:s huvuduppgift är kanske att motarbeta nutida miljövård, gärna sent på nätterna av ledande kalhyggeslobbyister på naturfolkets bloggar…
Annars kunde man tänka sig att ny miljöriktig kunskap skulle vara målet med skattefinansierad forskning. På dagtid…
SLU sprider istället över riket vältaliga marknadsförare av Sveaskogs koloniala skövlingsmodell.
Det är tur att övriga världen slipper ”den svenska modellen”.
För då skulle all natur kunna bli som sönderkörda massakerhyggen i övre norrland.
Övriga världen överger den gamla skogsskövlingsmodellen och inför olika former av modernt miljöanpassat skogsbruk.
Det kommer vi också att göra.
Frågan är när?
Ibland är den svenska centralstyrda väloljade samhällsmodellen ett elände.
De gånger det hela hamnat snett.
Förändringar blir plågsamt svåra och långdragna.
Att Europas största skogsägare är svenska staten komplicerar givetvis saken ytterligare, statens skogsforskning på SLU sammankopplad med Sveaskog, Skogsstyrelsen m fl (numera även LO) handlar huvdsakligen om att skydda inbandades positioner, deras missgrepp de senaste femti åren.
Vilket är vad vi ser.
Jag vet inte under vilken brottsrubricering man ska lägga det.
Men rättsystemet fungerar ändå inte när brottslingen är staten själv.
Boktips:
Resa i Norrland.
Erik Mikael Gudrunsson 2013
30 augusti, 2014 den 07:07
Erik Andersson
W! Med att skära breda remsor ur andras svångremmar menar jag sådans personer som tycker det är okey att skogsägare drabbas av långtgående restriktioner i sitt brukande och ett inskränkande av äganderätten. Jag tvivlar på att du äger någon skog själv, eller har jag fel? 😉
30 augusti, 2014 den 09:20
W
Nja, jag tycker bara att skogsnäringen inte ska ha en gräddfil i natur- och miljöfrågor, som det är idag.
Att jag skulle ha något egenintresse i att skapa krångel för andra är ju bara trams.
”Den som sa det, han var det.” , som ungarna brukar säga. 🙂
30 augusti, 2014 den 09:34
Erik Andersson
Det handlar nog lite mer än att skapa krångel för andra. Förslagen från främst V och MP är ju inskränkningar i äganderätten och den är grundlagsstiftad. Vi har redan lagar och regler som reglerar hur skogsbruket får skötas.
Miljörörelsen har haft väldigt svårt att definera vad de menar med hyggesfritt, så jag håller med Lars L i den debatten.
30 augusti, 2014 den 10:06
W
Vad V och MP ”egentligen” menar med sina förslag får du fråga dem om. För egen del är jag bara intresserad av att situationen för skogsnaturen ska bli bättre, vilket politiskt block initiativen kommer ifrån är av mindre betydelse.
Att det redan finns lagar och regler betyder inte att dessa fungerar eller är tillräckliga. Dagens regelkrav är svaga eftersom det nästan aldrig blir påföljder när dessa bryts. Dessutom är lagnivån väldigt låg jämfört med hur det ser ut för andra näringar.
Äganderätten pratas det mycket om när det kommer till skogsmark, men jag är inte fri att göra vad/hur jag vill vare sig med mitt hus eller min tomt. Ska det i konsekvensens namn vara total ”frihet under ansvar” inom all verksamhet? Gruvbrytning, villatomter, kärnbränslehantering, jakt osv? Om inte, varför ska skogsindustrin ha lägre krav än andra?
30 augusti, 2014 den 10:50
Erik Andersson
Och vad är lägre krav än andra? Vill gärna ha några konkreta exempel på vad du menar.
30 augusti, 2014 den 14:28
W
T.ex att efterlevnaden av skogsvårdslagen enligt ansvarig myndighet är låg, trots det blir nästan aldrig någon fälld för brott mot den. Jag kan inte komma på någon annan näring där det anses vara ok siffror när ca 1/4 av verksamheten inte uppnår lagkravet (enligt skogsstyrelsen). Skogsvårdslagens krav är till råga på allt väldigt lågt satta.
T.ex att fiskerinäringen på senare år alltmer har fått rätta sin mun eftermatsäck och anpassa sig till kvoter. När kvoten är fylld är det färdigfiskat.
T.ex att alla andra arealkrävande näringar måste göra en MKB av sin verksamhet.
T.ex att djurbönder genomgår noggranna kontroller för att säkra att verksamheten sköts enligt lagen.
T.ex att det i skogsvårdslagens portalparagraf står att det sk ”miljömålet” och ”produktionsmålet” ska vara jämnställda utan att det finns några lagar och regler som säkerställer att det i verkligheten faktiskt blir så. Alla vet det, men inget görs åt det. Jämnställt i min värld är 50/50.
Osv..
30 augusti, 2014 den 14:53
Erik Andersson
Skogsstyrelsens själv har ju omarbetat sättet att kolla upp naturhänsynen vid avverkning. Resultatet blev för ojämnt när det bedömdes av inventerarna.
I Skogsvårdslagens om miljömålet var det aldrig tal om att skriva in lagar för att efterleva målsättningen med att jämställa produktion och miljömål. Näringen själv gavs ansvar för att det skulle fungera. Sen kan man ju ha olika åsikter om detta har efterlevts. Vissa särintressen tycker tydligen inte det, men ingen forskning har påvisat motsatsen hitills.
30 augusti, 2014 den 16:42
W
Ja, det är precis det som är min poäng. Allt för mycket är utlämnat till godtycke istället för att vara reglerat.
Att du påstår att ingen har ”motbevisat” att det inte är jämnställt mellan målen, bevisar just det jag säger. Alla andra större verksamheter som har påverkan på naturen har skyldighet att redovisa dess påverkan på naturen, men i skogsbrukets fall så ska tydligen det motsatta gälla. ”Bevisa att vi har fel.”, liksom..
Förövrigt så finns det massor av rapporter och data som visar på att det defenitivt inte är jämnställt mellan miljö/produktion. Om man inte litar på de uppgifterna så kan man med fördel gå ut i skogen och se efter själv. Är det verkligen 50/50? När det talas om skydd på 20% av skogsmarken så anses det av skogsindustrin vara utopiskt. Idag ligger vi väl på 4% eller däromkring..
30 augusti, 2014 den 19:25
Lars Lundqvist, SLU
Lagen säger inte att det är likställda mål eller 50/50. Den säger:
”1 § skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som
ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt
som den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intres-
sen. Lag (2008:662).”
30 augusti, 2014 den 20:04
W
Den första meningen i förordet till den skrift L.Lundqvist citerar lyder ”Den skogspolitik som beslutades av riksdagen 1993 kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål.” Att det sedan står andra saker efter det som går att tolka på på olika sätt är väl ett tecken om något på att lagen är svag? Det är vad i alla fall jag pratar om.
Kan jämnställda mål tolkas på något annat sätt än att de är lika mycket värda och därmed ska arbetas lika hårt för? Ja, 50/50 var mina ord, inte något som jag hävdade står i lagtexten. Jag vidhåller ändå att det är den bästa sifferkombinationen att använda för att försöka förklara det avsedda förhållandet mellan de två målen. Eller vore 5/95 bättre enligt dig?
30 augusti, 2014 den 23:33
Lars Lundqvist, SLU
Den skrift du hänvisar till är förordet i Skogsstyrelsens utgåva av SVL. Alltså en tolkning gjord av en myndighet.
31 augusti, 2014 den 01:37
W
Den tolkningen är alltså fel enligt L.Lundqvist. Jag föreslår att du skriver till skogsstyrelsen och klagar om du är missnöjd.
30 augusti, 2014 den 18:39
Erik Andersson
Det är svårt att reglera bedömningar som utförs av folk på fältet. Lätt att det blir godtyckligt då. Och vem kan göra bedömningen om rätt påverkan görs i skogen vid varje åtgärd. Vi skulle få ett kontrollsamhälle utan dess like om vissa skulle få sina miljöönskningar uppfyllda. Jag tror mer på Frihet under ansvar, för de flesta skogsägare är rädda om sina naturvårdsavsättningar. miljötänket i skogen är mycket bättre än det var när jag började i skogen i slutet av 70-talet.
30 augusti, 2014 den 20:41
W
Ja, byråkrati och kontroll är lätt att ogilla. Särskilt onödig sådan. Kan man undvika att krångla till det så gör man ju gärna det.
Inget vore bättre än om industrin själv såg till att säkra naturvärdena i skogen utan att man med skattepengar behövde köpa in reservat m.m. Men, eftersom inte så är fallet så måste man reglera skogsbruket med lagar och förordningar. Det är väl ”marknaden som styr” eller något liknande som brukar anges som skäl till att man inte anser sig ha råd.
Personligen så tror jag att om lagen var tydligare preciserad med t.ex minimimått på kantzoner mot vattendrag, så skulle det bli mycket enklare att både veta om man var på fel/rätt sida om gränsen samt att följa upp. Självklart kan inte varje åtgärd i skogen kontrolleras av någon, men med hjälp av flygbilder och stickprovskontroller skulle man nog komma ganska långt. Flygbildstolkning är inte så personalkrävande som fältbesök heller. Det krävs förstås att det satsas resurser för att få en rimlig kontroll jämfört med dagens situation då Skogstyrelsen knappt verkar ha resurser för att kontrollera något.
En användbart ord som tål att tänkas på är: Försiktighetsprincipen.
30 augusti, 2014 den 19:21
Lars Lundqvist, SLU
En fråga till W:
Hur ser du skillnad på en skog som sköts kalhyggesfritt och andra skogar? Om man ska kunna kvantifiera det som sköts kalhyggesfritt så måste man ju kunna skilja dem åt, i fält, objektivt, baserat på nåt slags mätvärden.
30 augusti, 2014 den 20:06
W
Man ser det på att skogen inte blivit kalhuggen, förstås. 😉
30 augusti, 2014 den 23:25
Lars Lundqvist, SLU
Nästan all skog i Sverige har någon gång blivit kalhuggen.
31 augusti, 2014 den 01:34
W
Jaha, då är det väl dags att prova något nytt då.
31 augusti, 2014 den 16:09
Lars Lundqvist, SLU
Du missar själva poängen.
Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” bara får inkludera skogar som aldrig tidigare blivit kalhuggna så är det bara en mycket liten del av Sveriges skogar som kvalificerar sig.
Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” däremot får inkludera alla skogar som inte just nu är kalmark eller plant-/ungskog så ingår i storleksordningen 80-90% av all skog i landet i begreppet.
Jag frågade ”hur ser du skillnad på skog som sköts kalhyggesfritt och andra skogar” och du svarade att den ”inte blivit kalhuggen”, och då måste man även väga in tidsaspekten – aldrig, eller inte nyligt?
Att definiera skogsbruk efter vad man INTE gör i skogen är helt vettlöst. Man måste beskriva skogsbruket utifrån vad man faktiskt gör. Avverkning kan ske som gallring eller som slutavverkning. Om gallring räknas som hyggesfritt så sköts redan 80-90% av Sveriges skogar hyggesfritt. Om bara vissa sorters gallringar räknas så måste man kunna definiera vad som skiljer en hyggesfri gallring från andra gallringar, och det lär ingen klara av.
31 augusti, 2014 den 19:08
W
Du såg inte gubben som blinkade med ögat efter min kommentar?
Men visst, jag har sett lämnade fröträdställningar och gallringar som mycket väl skulle kunna blivit grunden till ett annorlunda skogsbruk. Det är bara det att fröträden tas ner eller att gallringsskogen kalhuggs så småningom.
Om slutdestinationen för de 80-90% av skogen som du talar om är ett kalhygge så förstår jag inte hur du resonerar för att kalla det för hyggesfritt. Det är faktiskt första gången jag hör någon hävda det. Hela iden med hyggesfria metoder är väl att bevara en viss kontinuitet i trädskiktet?
För min del så är jag positiv till kalhyggesfria metoder så länge de ökar variationen i dagens skogslandskap, vilket de per automatik gör eftersom all skog idag sköts enligt kalhyggesmodellen.
31 augusti, 2014 den 21:16
Lars Lundqvist, SLU
Jag ställde en fråga: hur ser du skillnad på en ”hyggesfri” gallrig och andra gallringar?
Om man föryngrar med skärmställning så är marken aldrig kal. Man går direkt från den gamla skogen till en ungskog, så det är ett slags skoglig kontinuitet, speciellt om man lämnar evighetsträd.
Eller menar du egentligen ett skogsbruk där man hela tiden har gammal skog och aldrig ungskog? Då finns det bara ett alternativ – blädningsbruk – och det fungerar bara i granskog och bara om skogen från början är fullskiktad. Annars tar träden slut och det blir ändå hygge/ungskog.
31 augusti, 2014 den 23:21
W
”Ack, så många frågor. Men oh, så få svar”.
Du verkar inte vara så noga med att läsa svaren du får på dina frågor.
Om det (enligt mig) ska vara någon mening med ett kalhyggesfritt skogsbruk så ska det oavsett metod gynna naturvärden på ett bättre sätt än trakthyggesbruket gör.
Olika former av blädning och plockhuggning har historiskt varit det vanligaste sättet att hugga skog på. Att det nu plötsligt skulle blivit omöjligt tror jag inte ett dugg på.
Jag är visserligen ingen expert på hyggesfria metoder, men att röja och gallra ”hyggesfritt” i 80 år för att sedan pausa lite för kalhuggning och därefter åter köra ”hyggesfritt” i 80 år, det kvalar nog tyvärr inte in som hyggesfritt skogsbruk. 🙂
1 september, 2014 den 12:34
Lars Lundqvist, SLU
Blädningsbruk, som i realiteten är det enda fungerande äkta hyggesfria alternativet (alltid gammal skog) kräver organiserad, genomtänkt naturvårdshänsyn för att verkligen gynna naturvärden. Annars blir det en ren granskog där det visserligen finns stor variation i trädstorlekar, men inga lövträd och ingen död ved, och när träden blir riktigt stora så avverkas de.
Det finns många som har åsikter idag om hyggesfritt skogsbruk, men väldigt få som egentligen kan nånting om det, så jag uppskattar din kommentar om att du inte är expert. 😉
Men jag har forskat om just hyggesfritt i drygt 30 år nu, så jag tror det är rimligt att kalla mig expert på området. 🙂
1 september, 2014 den 13:50
Erik Andersson
En liten fråga till experten 🙂 Kan Sveriges skogar ställas om till ett blädningsbruk, eller är det som expertisen säger att det är bara ca 4% som i dagsläget passar in att bläda. En fråga till när jag ändå är i farten. Hur skulle det påverka skogssverige att göra den omställningen, ekonomiskt och skötselmässigt?
1 september, 2014 den 14:26
Lars Lundqvist, SLU
Det är teoretiskt möjligt att omvandla ”vanlig” granskog till fullskiktad men det tar väldigt lång tid. Det handlar om minst 50-150 år, beroende på utgångsläge. De simuleringar vi gjort tyder på att man förlorar ca halva tillväxten under omställningsperioden, beroende på att man måste ha ganska gles skog för att få igång tillräcklig föryngring och inväxning under omställningen.
Så rent praktiskt är det knappast tänkbart att göra det inom ramen för ett planerat, produktivt skogsbruk i någon större skala. Det räcker ju att man gör EN felaktig åtgärd under omföringen så spolierar man hela processen. Däremot kan man väl tänka sig att en och annan privat markägare kan göra en omvandling av bestånd som redan är relativt heterogena.
Problemet är att det inte fungerar i tallskog. Där kan man modifiera slutavverkningen på olika sätt – exv timmerställning/skärm och luckhuggning – men slutresultatet blir ändå en ungskog, fast med en mjukare övergång från gammal skog till ungskog än om man gör ett kalhygge.
1 september, 2014 den 15:55
W
Ser man det från rent ekonomisk synvinkel så vore det bästa kanske att skippa naturhänsynen helt, gödsla mera, dika mera, plantera mera exotiska trädslag osv.
Ser man på det ur rena naturvårdsaspekter så vore det bästa kanske att lämna all skog för fri utveckling.
Men, eftersom vi befinner oss i en gråzon mellan dessa två ytterligheter så är det valören på det gråa som är intressant. I dagsläget så är det enligt mig en kraftig slagsida till produktionens fördel, vilket är anledningen till att jag är positiv till kalhyggesfritt skogsbruk på större arealer. Jag är övertygad om att det skulle skapa en större diversitet av miljöer och därmed gynna naturvärdena och även de sociala värdena.
Ja, jag känner till att du Lars länge har jobbat med frågan och du har säkert fog för din hållning utifrån dina erfarenheter och intentioner. Men, det finns ju faktiskt även andra som forskat i detta på andra håll och det finns företag och skogsbrukare som faktiskt arbetar med det här och vågar satsa på det. För oss vanliga dödliga ”oexperter” så gäller det att bilda sig en uppfattning om vad experterna träter om samt vad utkomsten av deras ideer kan tänkas bli.
1 september, 2014 den 17:05
Lars Lundqvist, SLU
Svårigheten när man studerar skog är att det tar så lång tid från åtgärd till resultat och att man ovanpå det har en ganska stor naturlig variation. Det gör att det krävs relativt stora datamängder och noggrann dokumentation av vad som görs och vad som händer. I praktiken är det därför omöjligt för en enskild skogsägare att lära sig av egen erfarenhet. Det går inte att 20-30 år senare minnas exakt hur det såg ut innan och exakt vad man gjorde, och framförallt kan man omöjligt veta vad som hade hänt om man hade gjort på ett annat sätt. Det sista kan man bara lösa genom kontrollerade experiment. Därför är det i realiteten bara genom långsiktig forskning som vi kan lära oss hur olika typer av skogsskötsel påverkar skogen på lång sikt.
Totalt är vi bara en handfull personer i Norden som aktivt forskat om hyggesfritt. Däremot finns det många ”privatspanare” som påstår allt möjligt, men nästan uteslutande utan något som helst stöd för det de påstår.
Om någon har _dokumenterade_ erfarenheter av hyggesfritt som jag och andra inom forskningen inte känner till så är vi naturligtvis intresserade av att ta del av det.
1 september, 2014 den 17:45
W
Nja, det finns faktiskt en hel del forskning som pekar på högre naturvärden i blädade skogar.
Den stora trätofrågan är väl ändå ekonomin?
Företrädaren för Silva skog här nedanför verkar i alla fall få ekonomi på sin verksamhet.
31 augusti, 2014 den 22:29
Tomas Johansson
Huvuddelen av vårt virke kommer från skog som aldrig varit i kontakt med skövlande skogshantering, förrän nu vid kalavverkningen. Naturskog om man så vill kalla det. Kvalitetsvirke.
De stora hyggena/plantagerna som gjorts från 70-talet och framåt är på tillväxt. Men de utgör ännu en mindre del av det som avverkas och skadefrekvensen är hög, virkeskvalitén låg.
Med SNFs gamla hopplöst snäva definition på vad som är värt att bevara så kan Lundqvist m fl få vatten på sin kvarn och påstå att det mesta som finns i skogarna redan är värdelöst i miljöhänseende, finns en stubbe i skogen så klassas det som ett gammalt hygge, fritt fram att renraka.
Vi har stora möjligheter att värna betydande delar av europas skogsekosystem.
Men det saknas intresse för det.
31 augusti, 2014 den 23:01
Lars Lundqvist, SLU
Nej Tomas, du har faktiskt fel.
Jag kan rekomendera att du läser artikeln om skogshistoria i ett av förra årets nummer av Skog & Framtid:
Klicka för att komma åt SkogFramtid_nr%202_2013.pdf
1 september, 2014 den 12:55
ulf
gud vad trött jag blir på alla dessa lögner….att slu hade föreställningen att trakthyggesbruket började först på 1950 talet är ju givetvis sant, det är ju skrattretande att lars lägger ut den klarläggande faktan, men det var väl en miss från lögnarna på slu… men sen kommer lögnerna och förvanskningarna av historien staplade i stora dynghögar…1984 är inte bara en bok om statens kontrollbehov, det är också året då skördaren gjorde sitt inträde i skogen….efter den dagen har möjligheterna att göra sådana angrepp på naturen att den inte klarar att självläka längre, idiotskövlingarna som pågår nu, görs för att det är möjligt, ingen verkar förstå att historiskt har vi inte haft dessa möjligheter, inte ens om vi gjort om alla medborgare i sverige till skogshuggare för 100 år sen hade dom kunnat göra den skada som 2400 skördare gör idag…att man för 100 år sen avverkade tre månader under vintern (på dagtid 6 timmar) gör att ska det omsättas i dagens åretruntskövlande, där inte ens peroden juni-juli då hela naturen är en barnkammare, så skulle vi nog behövt låna både danskar, finnar och norrmän med yxa och såg…..gå in på google eart lars och begrunda vad du och dina gelikar tillåtit att göra med vårt lands natur…..att det är makten och ”kapitalet” som äger våra skogar, wallenberg, lundberg och lite desperata röstfiskare på regeringskansliet gör ju inte saken lättare, vad behövs för att stopppa dessa psykopater…jag undrar..
1 september, 2014 den 14:40
silvaskog
Hej alla! Och kanske framför allt Lars Lundqvist.
Jag håller helt med Lars i att: ”Arealstöd till hyggesfritt skogsbruk är därför ett rent ut sagt korkat förslag, eftersom det inte går att skilja en ”hyggesfri” gallring från andra gallringar…..”
I det har han alldeles rätt; ”hyggesfritt” som term säger lika lite om vilket skogsbruk man bedriver som ordet ”politiker” säger om politisk ståndpunkt och agenda. Därför behöver man diversifiera och specificera. Det finns former av hyggesfritt som jag skulle tro att vi båda två är överens om är rent ut sagt dåliga – sen finns det en del varianter där vi ser saken på olika sätt.
Lars och Malin och en rad andra ”i den inre skogskretsen” vet redan vem jag är, för er andra, en kort intro.
Mitt namn är Mikael Karlsson, VD på Silvaskog och tillika en av dess grundare. Silvaskog är ett konsultbolag som jobbar med rådgivning och planering kring en specifik form av ”hyggesfritt” skogsbruk: I Sverige kallad Lübeckmodellen, i Tyskland kallad integrerat processkydd och räknas internationellt till gruppen Close To Nature Forestry*
* Close To Nature Forestry är ett samlingsnamn för olika skogsbruksmodeller som har det lokala ekosystemet som mall och mål. Det innebär att man sköter om och skördar de träd som naturligt växer på en plats genom selektiv plockhuggning. Detta ger med tiden varierande blandskogar med en rik biologisk mångfald och höga rekreationsvärden.
Det handlar om selektiv plockhuggning där man utgår ifrån PNV (en för platsen Potentiellt Naturlig Vegetationstyp) och Minimum interferens. (Att man vill utöva minsta möjliga påverkan på ekosystemet skog; både i form av körskador, artsammansättning, biologisk mångfald, näringsläckage etc.)
På vanlig bonn-svenska kan man säga att man gallrar och avverkar några väl utvalda träd och i övrigt låter skogen sköta sig själv. Givetvis med omsorg och eftertanke där miljöhänsyn och produktion utgör två av grunderna. Genom detta slipper man även i huvudsak ifrån behovet av plantering och röjning, då skog generellt föryngrar sig själv.
Vi arbetar med hur man kan ta ut en ny riktning för skogsbruket, på en global nivå. I vilken världsdel man befinner sig, hur jordmånen ser ut, årsnederbörden, medeltemperaturen och inte minst hur skogen ser ut idag, är några faktorer att ta hänsyn till när man lägger upp en design för en omställning.
Skogsdebatten har en tendens att snöa in på ordvrängning och definitionstjafs. Skulle vi inte kunna lägga det på hyllan och börja prata om vad det egentligen handlar om?
Missuppfattningarna kring ”hyggesfritt” skogsbruk och Lübeckmodellen är nästan lika många som det finns jägmästare. En förklaring av alla tekniska aspekter så som drivning och planering, till ekologiska aspekter så som biologisk mångfald och sociala värden, skulle uppta 10 spaltmeter text – minst. Och generera frågor för ytterligare 10 spaltmeter.
Härav inbjuds SNF, SLU, politiker, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, övriga NGO´s, berörda universitet och forskningsinstitut till ett seminarium i Stockholm den 16:e januari 2015.
Så kanske vi kan spara några spaltmeter inlägg och samtidigt komma ett steg vidare i samtalet kring brukandet av våra skogar.
Närmare schema och detaljer kommer att läggas upp i slutet av september på http://www.silvaskog.se
Här och nu vill jag bara helt kort säga om hyggesfritt skogsbruk, i vår tappning:
Jo – det går.
Nej – det blir inte bara gran.
Och – det kan vara lönsamt.
Vänliga hälsningar, Mikael Karlsson, VD Silvaskog.
1 september, 2014 den 18:17
ulf
mikael..du förespråkar ett skogsbruk som är självklart i ett friskt land, men i ett förljuget land som sverige ses det friska som sjukt och vise versa..fram till 50 talet fanns ju dessa underbara skogar i hela sverige, och att som slus folk och övriga skogsnäringen förvanska historien för att rättfärdiga sina nuvarande övergrepp på våra skogar, gör mig heligt förbannad…att bedriva ett hänsynsfullt skogsbruk är svårt och fordrar stora kunskaper, men det försvarar inte den svenska modellen som är ett skogsbruk för hjärndöda…det finns ju nyanser i helvetet och jag hoppas att silva skog får stora framgångar, även om jag själv tycker lubeckmodellen är i mesigaste laget för min smak…men å andra sidan är det just detta jag vill se..en variation av skogsbruk som törs se våra skogar som mosaiker där varje del sköts utifrån sina specifika förutsättningar…vi har aldrig haft så mycket ung skog i sverige, och aldrig så falsk statistik….tex säger den att sen 50talet har skog mellan 120 och 160 år fördubblats, kan någon förstå hur man lyckas ljuga så in i h-e….sanningen är ju som alltid oförskämd i ett förljuget sammanhang och sanningen om dessa skogar är ju att de inte existerar, man har räknat myrholmar, myrkanter, berg och uppgraderat impediment till produktiv skog, dessa taniga och knotiga gamla träd hålls nu som gisslan för att få averkningarna/skövlingarna på rätt sida om lagen.men dom för också våra politiker (om dom bryr sig) bakomljuset…gallringar är numera förtäckta averkningar, där man ofta går ner under 800 stammar/hektar och därmed kan få göra slutaverkningar några år senare på en 50 årig skog, för att det ser så tunt ut att det är lika bra att ”börja om” så fult och falskt fungerar friheten under ansvar…
1 september, 2014 den 19:51
silvaskog
”mikael..du förespråkar ett skogsbruk som är självklart i ett friskt land, men i ett förljuget land som sverige ses det friska som sjukt och vise versa..”
Lars – vad är din tanke om detta?
Med vänliga hälsningar en ”glad privatspanare” 😉
1 september, 2014 den 21:13
Lars Lundqvist, SLU
Min tanke är att filosofin om ”naturnära” skogsskötsel går att tillämpa oavsett vilket skötselsystem man väljer att arbeta enligt, men att Lübeckmodellen och andra liknande idéer bara har ungefär 20 år på nacken, alltså ungefär tiden mellan två gallringar. De långsiktiga konsekvenserna ser vi inte förrän om ytterligare 40-50 år eller mer.
Skälet till att vi har så stora virkesförråd i skogen idag så att Mikael Karlsson m fl kan tala om för folk hur dom ska sköta sina skogar ”naturnära” är ju att tidigare generationer skogsbrukare har planterat ljunghedar, rakat ner resterna av söndertrasade skogar i norr och planterat, lagstiftat för att tvinga fram återplantering efter slutavverkning, och lagstiftat mot för hårda gallringar. Det Mikael och andra inte tycks förstå är att när jag och andra skogsutbildade pratar om långsiktiga konsekvenser så menar vi inte de närmaste 20-30 åren eller ens 40-50 åren, utan de närmaste 80-100 åren eller mer, alltså minst en omloppstid.
Det är inget svårt att bedriva ett försiktigt, skonsamt, naturnära skogsbruk om man inte har några större krav på långsiktig produktion och långsiktig avkastning. Men om man vill avverka ungefär i nivå med boniteten så fungerar det inte att man ”avverkar några väl utvalda träd” i en skog vilken som. Om skogen inte är fullskiktad så tar träden helt enkelt slut till sist. Vi slipper hyggen och ungskogar idag, och överlåter istället åt våra barnbarn och deras barn att ta ner resterna och börja om.
2 september, 2014 den 06:28
ulf
lars..du börjar närma dig pudelns kärna…i nova scotia hade stora enso leasingavtal med provinsen, i de skogar man leasade fick man ta ut 1,5 kubik/har/år, när man sen försökte öka på de kvoterna blev det tvärstopp och politikerna tog tillbaka skogen ( under hårt tryck från befolkningen) hur det slutade vet vi alla, det kostade storaenso över 60 miljarder att försöka införa den ”svenska modellen” i ett friskt land, i sverige tycker vi att 3,6 kubik/har/år är hållbart …fan trot, men du tror vi kan närma oss 5,5, det måste vara lika idiotiskt som siffrorna står för i ett annat sammanhang…..vi har aldrig haft så mycket skog, är ett mantra ni hjärntvättat politiker och allmänhet med…det är lögn, vi har aldrig haft så lite skog, de frodväxta virkesåkrarna väger 100 kilo/kubik mindre än den kvalitetsskog som växer under lugnare förhållanden, det är 100 kilo mindre fibrer, det är formvirke utan något värde i många sammanhang, vem vill ha dessa skitskogar om 50 år…..behöver vi biobränsle då, kan vi sälja det som massaved när konkurenten eukalyptusträdet blir 40 meter högt på 7 år….är det överhuvudtaget värt att skörda, den biologiska mångfalden raseras för flera omloppstider, en virkesåker med 25 kärlväxter lägger inga fröbanker som poppar upp när vi om 100 år försöker restaurera det ni på slu är med om att rasera…
2 september, 2014 den 13:00
Martin Jentzen
För att hamna i ett läge där man ”tvinga ta ner resterna och börja om” krävs det att man hugger rätt hårt. Du säger samtidigt att vi idag har ett högt virkesförråd. Ser man på det ur ett naturnära skogsbruks perspektiv är det att betrakta som lågt överlag. Dvs; vi bör inte börja med att hugga särskilt hårt utan i stället bygga upp virkesförråden till en högre nivå, precis som man gör på de platser man jobbar med ett seriöst naturnära skogsbruk.
Och ja, det kan så klart leda till ett mindre kassaflöde från skogen i närtid. Men träd är inte värdelösa för att de står i skogen i stället för att vara omvandlade till pengar. Skogsägaren har tillgången kvar men i en annan form än just pengar. Man kan på sätt och viss säga att man investerar en del av det närtida kassaflödet i en bättre skoglig produktionsapparat. – ”timmer växer på timmer” så att säga.
(Observera att resonemanget är generellt och det inte är allmängiltigt i alla tänkbara fall av olika bestånd med tanke på dess vitalitet etc.)
2 september, 2014 den 13:10
Lars Lundqvist, SLU
Nej Martin, det räcker att man gallrar ut den förväntade tillväxten några gånger, så blir slutresultatet efter 40-50 år en gles, lågproduktiv skog, därför att på den korta tiden hinner inte nya plantor och småträd växa upp underifrån och ta över efter de stora träden.
1 september, 2014 den 20:12
Om en förvirrande valspurt | Skogsbloggen | Familjeskogsbrukaren
[…] viaOm en förvirrande valspurt | Skogsbloggen. […]
2 september, 2014 den 07:10
silvaskog
Godmorgon Lars och övriga läsare. Var just på en fantastiskt vacker morgonpromenad – det är alltid lika härligt http://instagram.com/p/sbhyzbjyHf/
Jo – ekonomin är själva grunden i Lübeckmodellen och resultaten är goda.
Jo – tillväxten har visat sig att öka. Och vänta innan du säger att det där är i Tyskland och de har helt andra förutsättningar – vilket stämmer. Det handlar om helt annan princip av skogsbruk än den du är skolad inom.
Vidare skulle jag vilja säga att det är trakthyggesbruket som är obeprövat – i Norrland inte ens en omloppstid.
Close To Nature Forestry is a mimic of nature – and nature has been going on for millions of years. Fritt översatt: Nära naturen Skogsbruk är en imitatör av naturen – och naturen har pågått i miljontals år.
Och hur du tänker när du säger att träden skulle ta slut om skogen inte är fullskicktad, så förstår jag inte riktigt hur du tänker.
Om du är rädd för att träden skall ta slut verkar ju kalhygge som en riktigt dum ide – där är ju vartenda träd borta.
Rätta mig gärna om jag har fel, men som jag förstått det så kom först växter, djur och skogarna här på jorden, sen någonstans så kom människan.
Ja tror ju inte det var så att först så kom människan, planterade träden och så skapades skogarna.
Önskar alla en riktigt fin dag, nu lämnar jag denna tråd. Ni som vill veta mer är välkomna att höra av er.
Även välkomna till vår heldagskonferens på Brygghuset i Stockholm den 16:e januari.
Där kommer vi att presentera nya resultat kring ekonomi och produktion samt titta på de möjligheter och utmaningar som finns kring Lübeckmodellen och Close To Nature Forestry här I Sverige.
Med vänliga hälsningar, Mikael
2 september, 2014 den 08:02
Lars Lundqvist, SLU
Att du inte förstår varför träden tar slut i ditt system förvånar mig inte. Det brukar vara den del som de allra flesta har svårast för att förstå. Men egentligen är det väldigt enkelt.
Ta en till promenad i skogen. Räkna och mät toppskotten på de plantor du hittar som är 0-0,5 m, 0,5-1,0 m, 1-2 m, 2-3 m, 3-4 m och 4-5 m, så att du kan räkna ut hur många plantor du har i varje höjdklass och hur lång tid det tar för plantorna att bli 5 m i din skog (höjdklassen dividerat med toppskottslängden ger det antal år det tar att växa igenom höjdklassen).
Sen räknar, klavar och borrar du träd i exv 5-cm diameterklasser och räknar ut hur lång tid det tar för träden att växa igenom varje 5-cm-klass (50 mm dividerat med årsringsbredden gånger två).
Med dessa siffror kan du räkna ut hur lång tid det tar för en liten planta att växa upp och bli lika stor som de stora träd du avverkar idag, och då kan du också räkna ut hur länge de stora träden måste räcka för att plantorna ska hinna växa upp och bli stora nog att kunna avverkas. Du kan också räkna ut ungefär hur stor inväxningen är, och därmed ungefär hur många träd du kan avverka per år utan att riskera att träden tar slut.
Min gissning, baserat på de studier som finns publicerade från olika delar av världen, är att du kommer att hamna i Ulfs resonemang, dvs om du nöjer dig med att avverka betydligt mindre än halva tillväxten så kan du få det hela att fungera. Men om du räknar med att kunna avverka nästan i nivå med boniteten, att regelbundet avverka 30-35% av virkesförrådet, så kommer träden ta slut långt innan plantorna hunnit bli stora nog att avverka.
2 september, 2014 den 09:01
Familjeskogsbrukaren
Intressanta fakta och intressant metod för inventering och skattning av produktionen. Har du någon referens som man kan använda för mer permanent bruk?
2 september, 2014 den 11:24
Lars Lundqvist, SLU
Nej, det bygger visserligen på en gammal studie från Tyskland (Prodan 1944) men det är ju väldigt enkel matematik i botten. Om du vet hur mycket trädet växer i genomsnitt på ett år, på höjden eller på diametern, så kan du ju enkelt räkna ut hur lång tid det tar att växa exempelvis 1 m på höjden eller 10 cm på diametern.
Om det då tar 150 år för de små plantorna att bli så stora som de stora träd vi avverkar idag, så måste vi alltså redan idag ha _alla_ de träd som vi ska avverka de närmaste 150 åren, plus lite marginal för att täcka upp för den naturliga avgång som sker under dessa 150 år.
2 september, 2014 den 14:27
Martin Jentzen
Lars!
”Nej Martin, det räcker att man gallrar ut den förväntade tillväxten några gånger, så blir slutresultatet efter 40-50 år en gles, lågproduktiv skog, därför att på den korta tiden hinner inte nya plantor och småträd växa upp underifrån och ta över efter de stora träden”.
– Nu skrev jag ju i och för om att bygga upp förrådet. Det görs väl knappast genom att hugga den förväntade tillväxten. Snarare genom att hugga mindre än den förväntade tillväxten.
Men vad skulle problemet vara med att de stora träden tar slut på någon delyta av ”skogen”? Eller för den delen en större del av den i extremare fall? Det gör de även i de ”orörda urskogarna” som en följd av olika störningar eller hög ålder etc. Det gör de, i ännu större grad, inom de flesta skogsbrukssystem, som ju i princip är en ”extrastörning” utöver de naturliga som alltid finns med. De stora träden ger då utrymme för mer plantor och deras tillväxt. -Visst just på den platsen finns det inga stora träd att avverka under en tidsperiod. Men vad är själva problemet med det? Kalhyggessystemet måst ju sägas vara extremfallet av detta där det verkligen inte finns ett enda vettigt, ens halvstort, träd alls under vissa perioder. Anser du att även det är problematiskt?
Hur resonerar du kring om beståndet skulle drabbas av tex en stormskada så avgången blir större och eller annorlunda än den i din kalkyl antagna? Vilka konsekvenser anser du att det skulle få och hur förslår du att det hanteras?
Att som du föreslår basera sin kalkyl för inväxningen utifrån i praktiken enstaka borrade provträds diametertillväxt måste rimligen vara förknippat med osäkerheter. Dimetertillväxten i brösthöjd säger endast i begränsad omfattning något om trädets totala tillväxt, eftersom man endast har data från en punkt på stammen på några få träd. Trädens formtal påverkas ju av olika faktorer som bla gallringsingreppen styrka. På samma finns det i praktiskt arbete svårigheter att ta ett större antal mått på trädens höjdtillväxt när de blir större.
Så rimligen måste det vara ytterst svårt att utforma sina avverkningsingrepp så att det finns en ”evig skog”. Men den viktiga frågan som jag ser det är varför ska skogen alltid vara ”fullskiktad”?
2 september, 2014 den 14:50
Lars Lundqvist, SLU
Om man har låga krav på tillväxt, inte förväntar sig att avverka så mycket per år i genomsnitt, så fungerar nästan vad som helst. Då kan man anpassa sig efter det som råkar finnas och finns inget att avverka så väntar man.
Problemet uppstår när man förväntar sig att i genomsnitt sett över längre tid kunna avverka nästan i nivå med boniteten, vilken man ju kan i trakthyggesbruket därför att den yngre skogen har en väldigt hög löpande tillväxt, 1,5-2 ggr högre än boniteten.
Alternativet är att ha en skog som kontinuerligt ligger på en tillväxt som är ungefär lika med boniteten, som man gör vid blädningsbruk.
De data och studier som finns visar att avvikelser från dessa två ytterligheter, enskiktad skog med snabb ungdomsutveckling eller fullskiktad skog med stort virkesförråd, ger produktionsförluster sett över längre tid.
Varför måste den ”eviga skogen” vara fullskiktad? Därför att träden växer långsamt och alla de träd som du ska avverka under den tid det tar för plantor att ersätta de stora träd du avverkar idag, måste finnas där idag. Du måste alltså redan idag ha alla de träd du vill avverka idag, om 20 år, om 40 år, om 60 år, om 80 år, om 100 år, osv. Annars finns det helt plötsligt inga träd att avverka.
Det jag beskrev var inte en kalkyl för inväxning som underlag för hur mycket man kan avverka, utan ett sätt att få en uppfattning om hur lång tid det tar för plantor att växa upp till stora träd inne i skogen. Den tiden avgör för hur lång tid det redan idag måste finnas träd för framtida avverkning, om man vill ha en evigt gammal skog.
Har man den fullskiktade skogen är det väldigt enkelt att utforma avverkningsingreppen. Det brukar vi kunna lära ut på några minuter. Om de dessutom vill förstå varför de ska gallra på det viset brukar vi behöva lite längre tid, men det tar max en timme för den som verkligen lyssnar och försöker förstå dynamiken i systemet, och hur det skiljer sig från det man är van vid från trakthyggesbruket.
3 september, 2014 den 08:15
Martin Jentzen
Jag har tidigare vid mailkorspondens med dig bett dig kvantifiera det tillväxttapp du brukar tala om i dessa sammanhang. Hittills har du inte gjort det vilket innebär att det är svårt – omöjligt att värdera den påstådda ”tillväxtförlust” du talar om i relation till andra effekter av olika skogsskötselsystem. Du säger att något finns men inte hur stort det är. Med andra ord har du egentligen inget sagt! Men du kanske kan göra det nu då du uppenbarligen hänvisar till ”data och studier”? Det är ju dessutom nödvändigt att veta hur dessa studier lagts upp för att kunna avgöra för vilka typer av skogsskötselsystem de kan antas vara relevanta i olika grad.
Ja, trakthyggesbruket, eller snarare plantageskogsbruket, kan ge en hög tillväxt då man utnyttjar de unga beståndens snabba tillväxt som en kalhuggning ger som följd av den radikala störning kalhuggningen är. Det finns gott om ledigt livsutrymme och gräs och trädplantor växer så mycket de hinner under några år, under dessa tidiga successionsfaser. Samma sak händer när man som bonde plöjer ner en gammal gräsvall och etablerar en ny. Efter att den väl är etablerad är den högproduktiv. Men efter några år avtar produktionen och den liknar mer och mer den vall man plöjde ner. – Och man måste göra om det hela igen med ny plöjning och med de bieffekter det har i form av humusförluster (kolavgång till atmosfären) etc.
Trots skillnaderna i tidsperspektiv är det i princip det samma som man som plantageskogsbrukare vill göra när man försöker köra den tidiga högproduktiva successionsfasen på ”repeat” och hoppa över de andra senare ”tråkiga” då det växer långsammare. Anser du att det kan betraktas som uthålligt att välja ett utsnitt ur ”en skogs långa liv” på detta sätt? Sett ur ett naturvårdsperspektiv är ju effekten flitigt diskutrad i form av brist på gamla skogar.
3 september, 2014 den 22:51
Lars Lundqvist, SLU
Jo Martin, du har fått svar flera gånger på frågan om tillväxttapp. Hur produktionen påverkas beror på hur du behandlar skogen. Ju mindre du lämnar kvar, desto sämre växer det. Ju mer du lämnar kvar, desto bättre växer det.
Jag sammanställde för knappt två år sen de studier som hittills publicerats i Norden och som redovisar fältmätningar i skiktade skogar, alltså inte datorsimuleringar utan faktiska förlopp i riktig skog.
http://shop.skogsstyrelsen.se/sv/publikationer/rapporter/virkesproduktion-och-invaxning-i-skiktad-skog-efter-hoggallring.html
Din jämförelse med vallodling blir lite konstig, för det du säger är att om man inte börjar om, genom att plöja och så nytt, så blir det gradvis sämre och sämre produktion. Man kan alltså inte kontinuerligt skörda en gräsvall utan att allting till sist går i stå. Precis det argumentet brukar jag få höra som kritik mot blädningsbruk, från de som _inte_ gillar ”hyggesfritt”. Det känns lite märkligt att få det argumentet från någon som säger sig företräda hyggesfritt. De äldsta, fortfarande fungerande blädningsytorna är visserligen bara ca 90 år, men hittills fungerar det. I takt med att man bygger upp virkesförrådet på ytorna så stiger dessutom tillväxten, förutsatt att man regelbundet blädar. Även blädningsskogen tycks må bra av en måttlig regelbunden ”störning” för att växa bra. Vi kommer visa upp ett bra exempel i samband med kursen som vi håller på Siljansfors försökspark 15-17 september.
Anmäl er gärna till den så får vi en chans att både inomhus och i fält diskutera skiktad både gran- och tallskog, vad som händer med plantor som man planterar inne i skogen, och hur skärmställningar fungerar.
2 september, 2014 den 20:11
Smutsigtmjöl - Om professorers tragiska öden
[…] läste det senaste inlägget på Skogsbloggen i dag. Eller rättare sagt, jag började i går men blev så matt av att läsa kommentarerna så […]
3 september, 2014 den 07:09
ulf
jag håller med di, smutsigt mjöl…låt alla små skogsägare (upp till 30 hektar tex) göra vad fan dom vill med sin skog…det är inte dom som är problemet..problemet är råkapitalet wallenberg, lundberg och svansen på regeringskansliet…dom styr slu, dom styr skogsstyrelsen och dom har tolkningsföreträdet, vilka idiotier som än kommer från deras kluvna tungor får en status av att vara sanna, deras sätt att gömma sig bakom små privata bonnläppar äcklar mig, det är enligt dom någon slags folkrörelse att äga skog…men inget kan vara mer fel..denna maffia äger mer än 70% av vår natur, ytterligare 20% ägs av bortkollrade baggböleoffer, några huserar här i bloggkommentarerna…för 40 år sen fick du mer betalt för ditt virke än idag, men priserna på skogfastigheter har 7dubblats, att förklara detta är enkelt, det kallas råkapitalism, och dom baggbölade offren står som fågelholkar eller håller med professorn i bloggkommentarena, arma människor, snart drar kapitalet vidare till nya jaktmarker och vi står kvar med dom utarmade skitskogarna, virkesåkrar som inte kommer att bli skogar igen på 100tals år….man kan inte anpassa naturen efter maskinerna, som dessa kapitalister tror, det har man förstått i många länder, men inte här….professorn talar bara om pengar, lönsamhet, tillväxt och produktion, det var nog inte därför han skaffade sig en skoglig utbildning initialt, men sen har han och många andra tappat bort sig i ungskogarna där alla gamla stigar körts sönder…naturen vet inte vad konjuktur är för nått, så ge fan i att tvinga på den eran kvartalsekonomi, man blir skrämd när slu folk talar om att lönsamheten minskar med 20-30% om vi ska gå över till ett skonsammare skogsbruk….va fa…då är det väl bara att göra det…nu inte i morgon…
3 september, 2014 den 15:41
Tomas Johansson
Låt säga att det skulle vara så att det blir en högre produktion om ekosystemen snabbtöms på allt liv som sedan ersätts av konstgjort odlat att snabbplantera.
Lantbruksforskningen funkar när det handlar om begränsade jordbruksytor, men är ganska värdelös när det kommer till ekosystemen.
(intressant att Lundqvist här, och kanske fler på SLU?, som basfakta refererar till forskning från tyskland när det var som galnast, nära krigsslutet 1944… kan någon ta det på allvar?)
Svensk skogsindustri hanterar ofta ekosystemet som biltjuvar med motorfordon, roar sig en kort tid och lämnar resterna åt oss andra.
Ett annat problem, särskilt här norra norrland, är att dom stora drakarna som skövlat mest inte förvärvat sin skog på hederligt sätt, utan även det ungefär på det sätt biltjuvar förvärvar egendom.
Givetvis hänger det där ihop. Den som äger ärligt behandlar för det mesta sina ägodelar med omsorg.
Även där har staten gått i ledningen för galenskaperna.
4 september, 2014 den 00:05
Lars Lundqvist, SLU
Att en rumän kunde disputera i Tyskland på en avhandling om dynamik i blädningsskog, mitt under brinnande världskrig, har förvånat mig också, men det var inte unikt. Det bedrevs skogsforskning och publicerades blädningsstudier även i Sverige och Finland vid samma tid.
Prodan fortsatte för övrigt att publicera sig även efter kriget.
4 september, 2014 den 07:24
ulf
en miljon arbetstillfällen har försvunnit inom tillverkningsindustrin de sista 40 åren, detta beror bla på att vi blivit 20 gånger effektivare att producera… på 70 talet trodde alla, framförallt våra politiker…att den utvecklingen skulle leda till ett paradis med minimal arbetstid och ett välstånd utan like, vi har nu facit i hand och det var inte en siffra rätt, som vanligt när våra styrande ska tänka…något som blivit än mer effektivt är våra skogsavverkningar, dom är 200 gånger effektivare och hjärntrusten på slu och inom skogsindustrin försöker nu få vår natur att hänga med i utvecklingen….är det någon som tror dom är rätt ute….
4 september, 2014 den 08:34
Martin Jentzen
Hej igen Lars. Hoppas eta går att flja då jag inte lyckas få upp någon ”replikruta” i den ursprungliga tråden .
Jo det generella sambandet; hög volym och hög tillväxt har vi diskuterat. Och det är ju inte så mycket av en nyhet. Själv brukar jag ju argumentera för just högre förråd.
Men du kvantifierar fortfarande inte det tillväxttapp du varnar för här! Jag har ännu inte fått något tydligt svar från dig hur det förhåller sig inom det spann som ryms mellan de ”extremformer” du nämnt tidigare här på bloggen och som ju var det vi diskuterade ursprungligen. Du skrev tidigare ” De data och studier som finns visar att avvikelser från dessa två ytterligheter, enskiktad skog med snabb ungdomsutveckling eller fullskiktad skog med stort virkesförråd, ger produktionsförluster sett över längre tid.” Hur stora dessa tillväxtförluster är vid olika tänkbara senairer har jag frågat dig tidigare och du har då svarat att det inte går att säga generellt. Likväl gör du ganska generella påståenden här på bloggen men likväl utan att kvantifiera dem.
Ang. vallodling; På vilket vis anser du att jag använde vallodling som argument? -Och för vad?
Slåttervallar är inte skogar. De är artificiella system – odlingar. De blir skogar med tiden om man inte underhåller dem. Slåttervallen går dock inte ”i stå”, den fortsätter att producera länge men på en lägre nivå än i början. Det går utmärkt att skörda 30-40 år gamla vallar men de är annorlunda än de nysådda vad gäller producerad mängd och artsammansättning.
Den fråga jag ville lyfta med exemplet var om man kan anta att det är uthålligt att med olika åtgärder välja ut en viss mer produktiv del av ett växtsamhälles liv och därmed utesluta andra delar, på det sätt man gör inom det kahyggesbaserade plantageskogsbruket. I förlängning tycker jag det intressant att reflektera över om en sådan tillväxtnivå som ”stressas fram” är en rimlig utgångspunkt och referens för frågan.
(För att förtydliga ytterligare; Jag anser inte att vallodlingen självklart kan ses som uthållig, i alla fall inte om man ska upprätthålla de tidiga årens produktionsnivå då det kräver återkommande energiinsatser och ger en negativ påverkan på bl a. markens kolförråd.)
4 september, 2014 den 14:36
Lars Lundqvist, SLU
Nej, man kan inte kvantifiera exakt hur stora förlusterna blir, eftersom det beror på hur illa du hanterar skogen, men det är väldigt lätt att tappa halva produktionen genom att exv ha alltför gles och ojämn skog. Det syns ganska tydligt i de äldre studier som jag refererar till i rapporten jag länkade till.
5 september, 2014 den 16:11
Tomas Johansson
Frågan om det produceras mer kubikmeter i en plantage jämfört i ett fungerande skogsekosystem är ointressant eftersom miljö och produktion ska väga lika tungt, då blir idén att kalavverka skog för att göra papper och plank omöjlig.
Så fort lagstiftningen börjar verka, så är de sönderkörda kalhyggenas tid över, som i övriga Europa.
Det är självklart numera.
Ingen får utrota ekosystemet för att producer något, oavsett vad det är, fisken får inte urotas vid fiske, älgarna får inte utrotas av älgjakt, skogen ska finnas kvar efter att vi tagit våra plankor, skövling är inte tillåten, inte i något av våra sköra hotade ekosystem.
Sveaskogs verksamhet är brottslig.
SLU uppviglar till brott.
Men vem ska åtala???
6 september, 2014 den 16:32
ulf
det är många ´som ser att sveriges skogar skövlas, dock verkar våra politiker inte ha fattat vad som pågår, en av sveriges största tänkare, (enligt mig) lars gustafsson skriver så här på sin blogg om den stora branden i augusti och vår skogspolitik….”Polisutredningen ,säger Stora Enso,som har råd till mycket dyra advokater,skall klargöra om och på vilket sätt underleverantören har misskött sig. Till dess önskar skogsexportören,känd för sina brutala upphuggningar av väg genom bondeskog,sina skövlingar av biologiskt ovärderlig gammelskog långt in i det ryska ladogaområdet,för att bara nämna några punkter i en förskräckande kolonial meritlista, avstå från kommentarer.
Så har man tänkt sig att slingra sig ur.Detta får naturligtvis inte ske.Det rättsliga ansvaret ligger hos Stora Enso och skall det återstå någon tilltro till det svenska rättsväsendet är det där en domstol självklart bör placera skulden och betalningsansvaret. Att skicka fakturan på så där 400 miljoner kronor till en av slumpen utvald maskinoperatör vore ett vidrigt rättsövergrepp.
Nej. Det började inte den där dagen,den 31 juli vid Hörjesjön.Det började för decennier sedan.Den stora branden är inget annat än den dystra kulminationen på några decenniers vanskötsel och utplundring av den svenska skogen.En snarast kolonial utplundring där alla andra intressen än exportpriset per kubikmeter ,har avfärdats som estetiskt trams. Av vår jordbruksminister och andra. Varningar från experter,ledarskribenter som Göran Greider,välinformerade journalister som Maziej Zaremba har i årtal nonchalerats.Skogsbönder som sett sina innehav brutalt ituskurna av kalhyggesjättens vägar har resignerat inför de alltför stora advokatarvodena.Så långt har dessa – delvis olagliga – praktiker – en chef för skogsstyrelsen som påtalade det, fick snabbt sluta- brett ut sig att det knappast finns någon biologisk skogsforskning värd namnet i Sverige.Den så kallade forskningen handlar om kubimetrar per arealsenhet.
Denna tunnelsyn grinar nu emot oss med de döda skogarnas stumma uppsyn.” man kan inte annat än hålla med…
11 september, 2014 den 11:14
Johan Eklöf
bra skrivet. Jag har satt ihop ett litet bildspel som visar på svensk ”skog” av naturfotograf Jens Rydell – http://www.ensvenskskog.nu
11 september, 2014 den 14:14
Erik Andersson
Vart har alla plant och ungskogar som också visar svensk ”skog” tagit vägen? Lite ensidigt bildspel på hyggen och skogsbruksmark. Naturvårdshänsynen som var på hyggena skymtade bara lite snabbt förbi. Vad var meningen med att visa detta bildspel, Johan?
11 september, 2014 den 16:24
ulf
erik du är ju patetisk, vad var meningen med din kommentar….försökte du vara ironisk, om du saknar plant och ungskogar efter detta bildspel, så ta en tur på hyggena så kommer du fram till dom…dom ligger där ute i verkligheten..mellan hyggena..
11 september, 2014 den 17:38
Tomas Johansson
Se även ny bok:
/Resa i Norrland/
Gudrunsson
11 september, 2014 den 20:48
Familjeskogsbrukaren
Ja bildspelet var väl knappast producerat för att visa ”svenska skogar” på ett objektivt sätt – går väl i stilen av ”hata hyggen” som är väl företrädd i denna blogg och dess kommentarer.
13 september, 2014 den 10:38
Tomas Johansson
Familjeskogsbrukare är vanligt folk, dvs det finns ungefär lika stort motstånd mot kalhyggen bland privata småskogsägare som bland allmänheten i övrigt, även om det sällan framgår. SNF-folket ser på skogsägare som lede Fi oavsett. Ett arv från miljösocialismens era.
Och att gå ut som skogsägare och säga att man inte vill kalavverka sitt arvegods, det är nog inte det smartaste man kan göra, om jag förstått det hela rätt. Så den skogsägare som inte vill skövla sin mark vågar för det mesta inte säga det, om de vågar så kan de ändå inte genomföra det.
Att t ex mitt i Sveaskogs sönderkörda kalvvarkningshelvete i övre norrland försöka göra på ett annat sätt, är väl ungefär lika lätt som att flytta berg. Sveaskog är en av världens stora skogsägare, Europas största, dikterar utvecklingen, förr dikterade dom under namnet Domänverket även i samhället som helhet i norra norrlands skogsbygder. Skulle det behövas har dom SLU och skogsstyrelsen med i fälttåget.
Hela systemet är väl inarbetat, komma med avvikande idéer är liksom ganska meningslöst. I skogen råder centralstyrd monotoni, alla avvikelser motarbetas effektivt, på alla fronter, statens tankestyande jägmästare finns överallt, öven här i spalterna.