Hej,
Sitter och funderar lite.
Att bryta mot lagen är per definition olagligt och förenat med straff. Kan man åtminstone tycka.
Låt oss ta ett exempel; om jag kör 90 km/tim på en väg som bara tillåter 70 km/tim så får jag direkt en bot på ungefär 2400 kronor. Har jag dessutom struntat i att spänna fast säkerhetsbältet så kan jag förvänta mig ytterligare 1500 spänn i böter. Lite dyrt kan någon fartglad person kanske tycka, men knappast helt orimligt eftersom det handlar säkerhet för såväl förare som medmänniskor.
Låt oss nu jämföra en lagöverträdelse för samhället i stort med en lagöverträdelse i skogsbruket.
I Skogsvårdslagen står det tydligt att skador på mark och vatten ska förhindras, liksom att skadlig slamtransport ska förhindras. Dessutom står, med allra största tydlighet, att allvarliga körskador SKA förhindras. Inte att de ska begränsas eller undvikas, utan rätt och slätt förhindras. Allvarliga körskador är till exempel sådana som leder till skadlig utförsel av slam.
Det finns alltså tre hela föreskrifter under 30 § skogsvårdslagen som gör gällande att man inte får köra sönder skogsmarken sådär lite hur som helst. Vilket inte sällan är fallet i dagsläget. Tre föreskrifter som faktiskt borde innebära att man omedelbart stoppar sina skogsmaskiner där marken inte bär och tänker om. I synnerhet eftersom att man ju per definition faktiskt bryter mot det som står skrivet i lagen om man kör fram och tillbaka där marken inte är stark nog att bära tyngden av en skogsmaskin.
Det är här det hela blir lite intressant. För så som regleringen av skogsbruket fungerar så har markägaren inte brutit mot lagen genom att orsaka allvarliga körskador som leder till utförsel av skadligt slam. Även om det i lagen står att just detta SKA förhindras. För att det ska anses som ett lagbrott att bryta mot lagen så måste nämligen Skogsstyrelsen först ha skrivit någon form av förbud om att markägaren, i detta fall, inte får köra fram och tillbaka på känslig mark om det är så att resultatet kan bli allvarliga körskador. Ha här i minne också att Skogsstyrelsen endast besöker max 10 % av avverkningsanmälningarna. I många distrikt ännu färre. Och körskador är bara en av de många föreskrifter som står skrivet i lagen.
Snurrigt?
Låt oss ta ett konkret exempel ur verkliga livet för att göra det hela lite tydligare:
För ungefär en vecka sedan skickade vi in en begäran till Skogsstyrelsen om att de skulle lämna in ett fall till polis och åklagare för undersökning om åtal för brott mot skogsvårdslagen. Ärendet gäller att Norra Skogsägarna i Västerbotten har lyckat med bedriften att totalkvadda en värdefull öringförande bäck genom att köra fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka i denna med tunga timmerlass. Detta resulterade givetvis i något som snarare ser ut som ett inferno av stora körskador, slam, lera, gegga – you name it – än en liten skogsbäck. Det anmärkningsvärda i historien är att Norra Skogsägarna i sin anmälan om avverkning dessutom redovisade att man ämnade ta följande hänsyn:
”avser förhindra skador på vatten vid transport över bäckar” genom att ”vara på plats rätt tidpunkt/stockmattor”. (Stockmattor innebär att Norra Skogsägarna lovat att bygga någon form av bro/överfart över vattendraget i syfte att inte skada det).
Stockmattor byggdes, men höll inte. Här kan man tycka att någon lite röd varningsflagga ska ha börjat vifta som fick Norra Skogsägarna att stanna maskinerna, bygga en bro som höll och säkerställa att inga allvarliga körskador orsakades.
Men icke då.
Ärendet är bedömt av Skogsstyrelsen som att allvarliga körskador har orsakats samt att uttransport av skadligt slam är pågående. Alltså brott mot det som står i lagen. För detta har Skogsstyrelsen skrivit ett föreläggande om att körskadan måste återställas (hur i hela friden man nu återställer detta inferno). Skogsstyrelsen har dock inte lagfört själva brottet mot lagen.
Det ska bli intressant att se hur vår hemställan tas emot. Om man tänker pröva ärendet eller inte. Om vi får rätt? Jag tippar på att så inte kommer att ske eftersom det inte är olagligt att bryta mot skogsvårdslagen såvida inte Skogsstyrelsen på förhand sagt till markägaren att denne inte får bryta mot lagen.
Detta snurriga system innebär i klartext att Skogsstyrelsen måste utfärda någon form av förbud i varje enskilt avverkningsärende där det finns en bäck…eller någon som helst möjlighet att markägaren skulle bryta mot någon annan del av skogsvårdslagen vid avverkning.
I hela landet.
Vid varje given avverkning.
Kommer så att ske?
Knappast inte. Istället förlitar man sig på att markägaren inte bara ska följa lagen, utan dessutom ta ett ansvar UTÖVER vad lagen kräver.
Det är det som kallas för sektorsansvaret. Det är det som hela skogspolitiken bygger på. Frihet under ansvar. Det är därför också ganska bedrövande att läsa slutsatserna av en analys som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket nyligen gjort:
”Sammantaget visar resultatet av analysen att en betydande areal kända värdekärnor med avgörande betydelse för bevarandet av biologisk mångfald inte undantas vid skogsbrukets urval av områden som avses avverkas. Statliga insatser genom rådgivning, tillsyn och formellt skydd av akut hotade värdekärnor är fortsatt nödvändigt för att säkerställa inga omistliga naturvärden går om intet. Likaså kan det konstateras att i det uttalade sektorsansvar som skogs- och miljöpolitiken innebär återstår väsentliga förbättringsåtgärder för skogsbruket att vidta vad gäller att undanta de mest skyddsvärda och kända områdena från skogsbruksåtgärder.”
Fridens,
Malin
Skogsbloggen 
39 kommentarer
Comments feed for this article
16 juni, 2014 den 16:50
Mia
Det här är sjukt. Varför gäller inte lagen för skogsbruket på samma sätt som för alla andra? Om man bryter mot det som står i lagen så får man straff. Svårare än så är det inte. Varför gäller det för alla andra utom skogsbruket?
Kan någon svara på det? /Mia
17 juni, 2014 den 08:04
Sebastian Kirppu
En av anledningarna Mia är att åklagare har svårt att bevisa uppsåt. Det vill säga att skogsägaren eller skogsbolaget har haft uppsåt att bryta mot lagen och förstöra naturen. Man kan jämföra det med den nu uppmärksammade våldtäktsdomen där en man erkänt att han använt våld och att kvinnan i fråga sagt nej vid flera tillfällen men han trodde att det ingick i sexleken med dominanssex och därmed går han fri för att både tingsrätt och hovrätt bedömer att han inte med uppsåt har våldfört sig på henne.
En annan anledning är att det är så små straffskalor när det gäller brott mot skogsvårdslagen att man inte ägnar någon tid att utreda. Utredningen kostar troligen mer än själva straffsatsen ger.
18 juni, 2014 den 14:03
Tomas Johansson
Vilken otroligt dålig jämförelse. Om man gör grova brott som det här handlar om, menar du då att det finns en logik i att man bara kan säga, ”det var inte meningen, jag tänkte inte göra det”.
När vi vanliga gör fel så kan vi inte bara skylla ifrån oss, kör man för fort får man böta, punkt slut, inga konstiga undanflykter fungerar.
I skogen kan dom skylla på vad som helst och komma undan alla straff.
Enda förklaringen som jag kan hitta är att lagstiftaren och det ledande bolaget är samma sak, staten.
Då upphör rättssystemet.
Modellen kunde studeras i det gamla kommunistiska östeuropa, staten sköter allt och är ovanför lagen.
16 juni, 2014 den 19:00
Erik Andersson
Tyvärr ett riktigt bottennapp av Norra Skogsägarna. Sådär ska det inte se ut!
Att skador kan ske är nog omöjligt att förhindra, men i detta fallet skulle skotningen ha stoppats tills en ny stockbro iordningsställts.
Enligt § 30 ska vattendrag rensas från avverkningsrester och deras naturliga lopp återställas efter en körskada
Hoppas Norra Skogsägarna får svara varför denna körskada uppkom och varför resultatet blev som bilderna visar.
16 juni, 2014 den 21:25
jägmästarn
Nja, jag är inte lagspecialist, men nu tror jag Malin missuppfattat skogsvårdslagen. I fallet ”kraftiga körskador” så kan, så vitt jag vet, Skogsstyrelsen gå direkt till domstol utan att i förväg ha meddelat något körförbud eller liknande. Däremot gäller en sådan gång när det gäller diverse naturhänsyn, exv avverkning av värdefulla naturvärdesträd. Och det senare är inte så konstigt eftersom det dels är svårt/omöjligt för markägaren att känna till alla potentiella naturvärden, dels är en subjektiv tolkning vad som är naturvärden av den nivå att de måste lämnas. Kravet på rättssäkerhet gör därför att markägaren måste fått någon information i förväg om vad som myndigheterna bedömer vara ”naturvärden som måste sparas”. Gången är dessutom så att Skogsstyrelsen lämnar ett eventuellt lagbrott till en åklagare och det är hen som sedan beslutar om åtal ska väckas. Avverkning av registrerade nyckelbiotoper utan till stånd är exv åtalbart och likaså förstörelse av kända fornminnen.
Sedan bara ett litet påpekande. Det är illa att man kör sönder en överfart över en bäck. Men riktigt så illa att man ”totalkvadda en värdefull öringförande bäck” är det väl inte? Traktorn har ju inte kört på och längs med bäcken, den har kört tvärs över. Bäcken ovanför är ju opåverkad och nog lär det biologiska livet nedanför överfarten också leva relativt opåverkat. Hade det varit så illa att en påverkan på 10 m av en bäck haft dramatiska långsiktiga effekter på bäckens liv, ja då hade vi nog inte haft många levande bäckar kvar. Varje bro eller trumma skulle ju då förstöra en bäck, själv har jag haft utmärkt öringfiske både inne i trummor och under broar. Jag tror inte att någon seriöst kan skriva under på Malins konstaterande och jag tillskriver den något överdrivna formuleringen Malins berättigade upprördhet och häftiga temperament. För någon uppföljning av vad som förstörts har väl ej skett?
Vad avser ditt avslutande citat från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen så kan det ju vara av intresse att påpeka att man bråkar om hur långt skogsägarnas ekonomiska ansvar ska sträcka sig. Och i det enskilda fallet kan detta innebära att kravet på en markägares hänsyn skulle kunna innebära att han inte fick avverka alls om nu hela hans mark utgörs av värdekärna. Och kravet skulle då kunna ske utan ersättning, eftersom staten inte har tillräckligt med pengar.Och eftersom staten inte ersätter i alla sådana fall så sker avverkningar av värdekärnor. Men, självklart kan man hitta fall där man kan diskutera markägaren moral, och självklart kommer det alltid att finnas fall där myndigheternas åsikter om naturvärden – och markägarens åsikter om samma sak, skiljer sig.
17 juni, 2014 den 07:18
skogsbloggen
Hej Jägmästarn,
Jag brukar ju inte så ofta gå in och kommentera enskilda kommentarer, men i detta fall vill jag nog ändå belysa några saker som du fått lite om bakfoten om jag tolkar ditt inlägg rätt. Givetvis kan det också vara så att jag inte varit tillräckligt tydlig med det jag skrivit i bloggen också som medför missuppfattningar. Hur som helst,
1. Skogsstyrelsen kan inte gå direkt till domstol ens i ärenden som gäller allvarliga körskador såvida de inte har meddelat ett förbud i förväg. Däremot så har Skogsstyrelsen senaste året skärpt tillsynen av just körskador genom att öka antalet meddelade förbud innan avverkning. Om det har det skrivits ganska mycket i skogsmedia det senaste året. Men detta innebär att åtalsanmälningar inte kommer att kunna genomföras förrän efter avverkning har skett och om markägaren/entreprenören har brutit mot förbudet. I just detta specifika ärende har Skogsstyrelsen dessutom uttalat sagt att ”För att kunna åtalsanmäla ett företag måste vi före avverkningsstart ha meddelat förbud, att de till exempel inte får förstöra bäcken.” Givet de omfattande körskadorna och tydliga brottet mot SVL som detta ärende ändå innebär så vill vi pröva om ärendet går att lagföra – därav vår hemställan till myndigheten.
2. Det behövs inget tillstånd för avverkning av nyckelbiotoper. Endast avverkning av skog ovan fjällnära gränsen samt ädellövskog är tillståndspliktiga. Vid avverkning av nyckelbiotoper krävs dock samråd enligt 12:6 miljöbalken. Detta innebär dock inte att avverkning av nyckelbiotoper är förbjudet. Skogsstyrelsen kan endast skriva förbud om avverkning upp till intrångströskeln, förbud utöver detta – även om det gäller nyckelbiotoper – måste ersättas i enlighet med 31 kap miljöbalken.
3. Jag håller med dig om att jag givetvis hade kunnat vara mer nyanserad i min beskrivning av den ”totalkvaddade bäcken”. Dock kvarstår faktum att överfarten är fullständigt sönderkörd vilket i sin tur, även enligt Skogsstyrelsen, har inneburit att ”området runt bäcken är nu skadat av hjulspår från maskiner. I bäckfåran och i bäckens närområde ligger det kvar rester av kavlingsvirke. Slam från intilliggande hygge samt påverkad bäckbotten har ökat vattnets grumlighet”. Detta innebär, åtminstone i min värld, att långt mer av bäcken än bara själva överfarten har skadats. Även om den visuellt tydligaste skadan givetvis är själva körskadorna. Dessutom är bäcken korsad av maskiner även på annat ställe, dock utan samma enorma körskador, men även utan kavelbro eller dyl.
4. Att jag är upprörd över körskadan är ganska givet. Att jag har häftigt temperament? Det påståendet får nog stå för dig.
Vänliga hälsningar
Malin
17 juni, 2014 den 13:05
jägmästarn
Hej igen Malin! Ja, jag lägger mig platt! Du har rätt när det gäller skogsstyrelsens möjlighet att åtala enligt skogsvårdslagen för markskada som påverkar vattendrag. Jag har gjort lite research och det är oklart, tror jag, om inte Miljöbalken är tillämplig, eller EUs Vattendirekiv. Vore trevligt om någon lagkunnig, exv Jörgen Ringagård, kunde gå in och utreda frågan här.
Vad gäller avverkning i nyckelbiotoper så har vi samma åsikter, dvs avverkningen måste först passerat skogsstyrelsen som har att inte reagera (dvs tillåta), kräva speciella hänsyn (upp till viss nivå utan ekonomisk ersättning och med ekonomisk ersättning därutöver), eller rent av helt helt förbjuda (mot ekonomisk kompensation).
Sammanfattningsvis, jag är lika upprörd som du över den aktuella skadan och jag hade fel om åtalbarhet enligt skogsvårdslagen (kanske är det åtalbart enligt andra lagar). Jag tycker som du att lagen borde ändras så att denna typ av skador blir åtalbara och jag kan inte se att en sådan ändring skulle ha något med rättssäkerhet att göra. Och så ber jag om ursäkt för min skrivelse om ”häftigt humör”. Det var ett dåligt skämt. MVH
16 juni, 2014 den 21:49
sebastian kirppu
http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/ledare-var-ska-du-hitta-dina-barnbarns-levande-skogar
17 juni, 2014 den 18:11
Tomas Johansson
Göran Greider är en av dom som gör privata karrärbefrämjande politiska poänger med skogsfrågan som hävstång.
Otroligt irriterande.
Hans analyser är dom sämsta jag vet.
Fick han igenom sin vilja så skulle allt privat ägande upphöra och statliga Sveaskog få tillåtese att skövla hela det svenska skogsbeståndet och skicka hela vinsten från allt som görs i skogslänen direkt till huvudstaden, inte bara från skogen.
Kolonialismen i kvadrat.
Sämre skogspolitik än den Greider står för finns inte.
16 juni, 2014 den 21:59
Perisoreus infaustus
Helt galet att man får förstöra marker så till den grad att de inte kan återställas förrän efter nästa eventuella istid.
16 juni, 2014 den 23:24
hybridasp
Det är inte förbjudet att avverka i nyckelbiotoper. Det är dock svårt att sälja virket.
16 juni, 2014 den 23:32
hybridasp
Ingen markägare önskar att markskador ska uppstå, tro mig. I en majoritet av fallen så avverkar inte markägaren själv utan rätten att avverka överlåts till en virkesköpare som i sin tur anlitar en entreprenör att utföra jobbet. Ansvaret för att skador uppstår åligger oftast entreprenören eller virkesköparen, inte markägaren.
Själv drabbas jag sällan av markskador eftersom jag alltid kräver att avverkning ska ske på tjälad mark.
De fall jag fått markskador är då jag drabbats av stormskador vilka enligt lag måste upparbetas innan insektsskador kan uppstå på levande skog.
17 juni, 2014 den 08:17
Sebastian Kirppu
Skönt att höra du ställer krav på att det ska vara tjälad mark 🙂
Ansvaret ligger som jag förstått det alltid på markägaren men markägaren har rätt att ställa krav på entreprenören, även om entreprenören brukar ta på sig ansvaret om fel gjorts i avverkningen för att inte bråka med markägaren. Om alla markägare skulle ställa kraven att inga markskador får göras skulle entreprenörerna och skogsbolagen inse vilka krav de faktiskt då får på sina axlar för att genomföra en avverkning på ett regelrätt sätt. Likadant vore det om markägarna ställde kraven att de inte vill ha kalhyggen på sina marker. Då skulle entreprenörerna behöva utbilda sig i kalhyggesfria skogsbruksmetoder, lära sig se skogen med andra ögon än rent kapital och även börja lyssna till markägarna. Så ni markägare kan göra så oerhört mycket nytta för både er själva och skogsbiologin och att vi skulle få ett mer ekologiskt hållbart skogsbruk i Sverige, för det har vi inte idag. Men för att detta ska kunna bli av måste flera markägare ha bättre kunskap om sin skog och dess ekologi. Först då kan inte bolagens virkesköpare övertala markägaren att för skogens bästa så borde han/hon avverka sin gamla skog.
18 juni, 2014 den 14:06
Tomas Johansson
Du verkar ha missat grundproblemet i svenskt skogsbruk.
Kan du verkligen mena att vanliga maktlösa privatpersoner som ärvt lite skog ska lösa det som stat och storbolag genomfört med olika tvångsmetoder i 150 år?
Eller menar du att privatpersoner är grundproblemet, att det var bätte om staten tog över all skog?
Vad tror du händer med privatpersoner som gör tvärtemot det som förväntas, får dom diplom?
Nä, snarare besök av myndigheter, kanske hamnar man i rätten, eller får diverse andra problem som skogsmaffian ger åt den som inte slaviskt förjer kalavverkningstvånget.
Vår får du dina teorier ifrån? Göran Greider?
17 juni, 2014 den 08:43
DagL
Ingen vill att det skall bli dåligt men man måste se till vad som är realistiskt för att få det bättre. Proportionalitet och kostnadseffektivitet och vad som är vettigt i stort.
Det framförs exemplet med bilkörning över den tillåtna fartgränsen. Jag har säkert kört för fort vid tusentals tillfällen men aldrig fått böter. Det beror på 1) att det varit en liten procent av den totala sträckan; 2) att det sällan varit mycket för fort; 3) att det sällan varit trafikfarligt.
Jag vill inte köra för fort men ibland så är man tanklös, ibland observerar man inte fartgränsen och ganska ofta kör man lika fort som bilarna framför och bakom även om man tror det går marginellt för fort, Man vill inte bryta mot trafikrytmen. Jag tror den minskning av hastigheten som blivit resultatet av om jag fått böter 50 ggr istället för noll hade blivit mycket marginell ur trafiksäkerhetssynpunkt. Men det vore tekniskt möjligt, bevakniingen är tillräckligt intensiv med alla trafikkameror. Antalet trafikdöda per km har mer än halverats under decennierna utan drastiska ökningar av hastighetsböter. Med detta sagt att satsning på böter inte behöver vara en bra lösning.
Att reglera saker i domstolar och med straff när det inte rör sig om allvarligt och uppenbart uppsåt av väl definierade personer har ofta negativa sidoeffekter, det kan kosta mycket resurser för samhället och ändå te sig trubbigt och orättvist. En ökad formell laglydighet behöver inte innebära en reell förbättring av skogsbruk i allmänhet, om misstron mot myndigheter ökar. ”Brotten” är ofta svåra att bedömma och det är inte lätt att utreda vem som egentligen är ansvarig. Den ”flexiblare” certifieringsiden verkar på mig mer lovande.
Det är klart att det kan vara nyttigt att driva exempel där det ofta gått snett, annars är risken stor att för lite händer. Körskador har uppmärksammats som ett betydande generellt problem och det ter sig möjligt och önskvärt att få en förbättring. Chansen att få bättring i allmänhet ökar då om man för fram ett uppenbart exempel med uppenbara effekter. Men att lösningen ligger i ett mer juridiskt repressivt samhälle är ingen självklarhet.
Beträffande nyckelbiotoper är exemplen mindre uppenbara och jag undrar om inte kraven nu tenderar att bli för omfattande i förhållande till den reella nyttan.
17 juni, 2014 den 09:40
Karl-Gösta
Mycket arbete har skett inom skogsteknisk forskning vid SLU för att minska eller förhindra körskador vid avverkning/transport. Där ingick marktyper,förmultningsgrad,grundvattennivåer och inte minst kartläggning av körskador på mark vid körstråk (stickvägar) vid skiftande underlag. Körskador på markvegetation,trädrötter och stammar längs körstråken studerades noga. Effekter för reducering av skador ingick med risning av körstråk på olika marktyper liksom mätning av förekommande snödjup.
Rapporter från studierna är utgivna vid Institutionen för skogsteknik/Skogshögskolan Jan Scholander . SLU-studier följde genom Anders Fröding uppföljning av problematiken ”Körskador”
17 juni, 2014 den 10:53
Tomas Johansson
Jag menar att körskadorna är avsiktliga.
Givetvis sägs varenda gång att det beror på misstag, så slipper dom tydligen åtal.
Vardagliga misstag…
Tveklöst är det medvetet, när man man talar med dom som kör så hör man hatet mot ”miljömupparna” som dom gärna skulle vilja ge ett kok stryk.
Gamle ordföranden för SMF skogsentreprenörerna, Ulf Sandström, har skrivit hatinlägg om naturvården i tidningarna i många år. Ingen tvekan om vad han tycker om varsamhet mot naturen.
Från Sveaskogs ledning är det inte heller något tvivel, Herman Sundqvist m fl hatar också miljövård och miljömuppar.
Det är en självklar del av skyttegravskriget, den konflikt som piskats upp.
Konflikter skapar förödelse.
Samabete skapar resultat.
Därför är upprätthållandet av konflikten grunden för fortsatt förödelse.
Därför känns det så rätt att inte delta, inte tillhöra någondera sidan.
Men det blåser lite kallt här i ingenmansland.
17 juni, 2014 den 11:41
Stolabacken1
Ja det är synd att debatten polariserats så mycket och i många fall saknar vetenskaplig grund.
Själv blir jag förvånad över att miljörörelsen så ofta missar möjligheten att göra verklig skillnad. Det beror ofta på att de som tar plats i debatten är de mest radikala, vilket förstör för övriga.
Miljörörelsen skulle lätt kunna nå stora framgångar genom att lyfta fram de aktörer som på vetenskaplig grund försöker påvisa att man med alternativa skogsbruksmetoder kan nå lika bra, eller ibland bättre, ekonomiskt resultat än med rådande trakthyggesbruk. Kan man på så sätt få de privata markägarna på sin sida så kommer snabbt radikala förändringar till stånd.
Men vad gör man? Jo man skuldbelägger markägaren för skador som andra orsakar, och försöker få lagändringar/lagtillämpningar till stånd som ska tvinga markägare att avstå mark från skogsbruk utan rimlig ersättning. På det sättet vinner man inga vänner.
Med rätt argument så kan man frivilligt få stora delar av den svenska floran och faunan skyddad utan kostnad, samtidigt som markägaren stärker sin ekonomi, en win-win situation.
Men det kanske är så att miljörörelsen saknar skogsutbildade människor och ekonomer i sina skaror som kan ta upp en sådan stafettpinne?
Men är någon beredd att försöka med att tala med markägarna för att motivera dem så får de gärna höra av sig till mig så kan jag hjälpa till med både argument och referenser. Men ska det ske så måste det ske på vetenskaplig grund och vara en seriös satsning, och man måste också kunna se bjälken i sitt eget öga…
18 juni, 2014 den 06:37
ulf
stolabacken1….varför tror du skogsägarna på något sätt skulle ha en bättre utbildning på skog än skogsexperterna i miljörörelsen…den största delen av skogarna är arvegods och när du ärver en skog blir du inte automatiskt en skogsexpert…utan snarare ett villebråd för skövlarmaffian vare sig det är privat eller bolag, kyrka skogar så är det numera de tvåtusen entrepenörerna som skickas ut att avverka din skog….och dom skiter fullständigt i om det regnat en månad när dom kommer till din skog eller om hela skogen är en barnkammare som den är just nu….maskinerna ska betalas och då måste det gå snabbt och dygnet runt…när det gäller vetenskapen så ger jag inte ett rött öre…slå på slu’s hemsida..skriv in produktion så får du 6658 träffar, tillväxt/3804, gallring/641, biobränsle/554, kortare omloppstid/46, men slå, längre omloppstid/8 eller kvalitetsvirke/15 det är våran kära vetenskap, köpta av industrin och snälla medlöpare till katastrofen, men hur fan ska man annars få forskningspengar tror du, och hur ska man kunna göra karriär utan att sitta i knä på eskil erlandson…. det är dom fellärda jägmästarna som styr skogssverige, det är dom som styr vetenskapen, skogsbolagen, länsstyrelserna, skogsstyrelsen, politiken, hur tror du att det ska kunna bli rätt då? den katastrof som vi ser med vår natur nu kommer att dömas mycket hårt av våra barn men då kan vi ju alltid säga ”det var såna tider då”…när sverige står med 90% tall och granodlingar som bara duger till biobränsle och massa, är det någon som behöver det om 30 år?…
18 juni, 2014 den 14:32
Stolabacken1
Jag tolkar ditt svar som att Du:
a) inte intresserad av att med hjälp av markägarna frivilligt få stora delar av den svenska floran och faunan skyddad utan kostnad.
b) hellre söker en konflikt som leder till ett ställningskrig som knappast gynnar den svenska skogen.
Det var inte en sådan som dig jag efterfrågade.
Tack ändå för visat intresse.
18 juni, 2014 den 09:12
Emil Bengtsson
Man må tycka att skogsvårdslagen är svag, men Skogsstyrelsen arbetar intensivt med att använda de ”tänder” vi har som tillsynsmyndighet. Antalet förbud och förelägganden ökar stadigt. Förvisso från en låg nivå – men riktningen är tydlig, skärpt tillsyn ska bidra till att skadorna minskar.
Under 2013 skrev vi 21 stycken förelägganden om återställande efter skada av vilka majoriteten var kopplade till en tillsynskampanj mot allvarliga körskador i västra Sverige. Vi kan konstatera att i princip samtliga större skogsbruksaktörer inom ”tillsynsområdet” genomförde utbildningar i mark och vatten för sina medarbetare efter vår tillsynsinsats. Ett av företagen införde dessutom en markskoningsgaranti.
Under våren har vi genomfört en liknande tillsynskampanj i mellersta Sverige, riktad mot allvarliga körskador. På flera håll har helikopter använts –en kraftig effektivisering som gör att betydligt större områden kan kontrolleras på kortare tid än vid traditionella fältbesök. Inom kort släpper vi resultaten – men vi har sett såväl riktigt allvarliga skador som perfekt genomförda avverkningar. I detta nu genomförs fältbesök på ett urval av områdena med allvarliga körskador för att avgöra om återställande ska krävas.
Samtidigt är det som du skriver Malin, inte alltid möjligt att återställa skadorna. Därför är den återkoppling om resultatet som vi ger till skogsbruket, minst lika viktig som lagens krav. För det handlar även om ett lärande om vi ska se färre körskador i skogen. Just det faktum att körskador kan ge så negativa miljökonsekvenser och kan vara svåra eller omöjliga att reparera, gör det extra angeläget att lyfta att det viktigaste för att förhindra att körskador uppstår är förebyggande arbete. Ju bättre planerad en avverkning är, desto lättare undviks skador – och informationen måste flöda genom alla led. Vi ser att skogsbruket under det senaste åren har initierat bland annat utbildningsinsatser och utveckling av drivningsmetoder som pekar i en positiv riktning. En utveckling vi följer parallellt med skärpt tillsyn och intensiv återkoppling till skogsbrukets aktörer.
Emil Bengtsson, Tillsynsansvarig, Skogsstyrelsen
19 juni, 2014 den 07:18
ulf
vem ska sätta stopp för skövlingarna och raserandet av våra skogar….sanningen är att det inte finns någon annan än du själv, du som läser detta…för alla människor som finns i de styrande leden är fångar i sitt eget system…till styrandet hör ett ansvar som får dig att bli förlamad, hänsyn tas i första hand till ekonomi och redan där hamnar man totalt ur kurs, det går nämligen inte att äta en kaka och ha den kvar, att idag bedriva skogsbruk med vinst fordrar att man äter kakan…att man överavverkar….skogsstyrelsens förra gd, enander sa just detta och då fick han gå…alla tjänstemän i skogssverige är medberoende till de styrande, men dom kan säga som det är privat, och därför hör man ofta sanningen från dom, men det går man aldrig ut med i sin roll som tjänsteman, där är man solidariska med de sjuka styrande ledarna..vilka är då dessa styrande, givetvis ministrarna, landshövdingarna, generaldirektörerna och skogsbolagens chefer men jag vill påstå att det också är forskarna på slu som snällt kämpar för att rättfärdiga skövlingarna av sveriges natur…kurage från dom som känner sig träffade och en jävla folkstorm är det enda som kan stoppa vansinnet…
19 juni, 2014 den 16:57
Tomas Johansson
Lönsamt? Vad som är lönsamt beror på vem som räknar.
Har man tillgång till en naturresurs i ett avlägset kolonialt projekt i världen, då är snabb utvinning utan försiktighetsåtgärder lönsammast.
Helt annorlunda blir det om det ska göras i närområdet eller på egen mark, då blir snabbskövling inte lönsamt på samma enkla sätt.
Svensk naturresursutvinning har en kolonial historia, främlingar byggde upp det i ”ingenmansland”, det som sen blev kronmark.
De som i århundraden byggt palats i mälarområdet på naturresursernas vinster har en självklar syn på lönsamheten i svenskt storskogsbruk.
19 juni, 2014 den 14:47
Lars Lundqvist, SLU
Apropå Malins och Jägmästarens diskussion om vad Skogsstyrelsen kan och inte kan göra, och vad som är förbjudet eller inte, kan det ju vara på sin plats att se efter vad lagen egentligen säger om bäckpassager. Malin skriver att:
”I Skogsvårdslagen står det tydligt att skador på mark och vatten ska förhindras, liksom att skadlig slamtransport ska förhindras. Dessutom står, med allra största tydlighet, att allvarliga körskador SKA förhindras. Inte att de ska begränsas eller undvikas, utan rätt och slätt förhindras. Allvarliga körskador är till exempel sådana som leder till skadlig utförsel av slam.”
Men det står det faktiskt inte. Malin överdriver ganska rejält. I föreskrifterna till 30§ står det:
”7:2 Med uttrycket skador ska förhindras eller begränsas avses i föreskrifterna att skador ska förhindras helt, om det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram.”
Det står alltså att skador ska förhindras om det inte avsevärt försvårar för skogsbruket. Ramen är alltid ”pågående markanvändning”, alltså skogsbruk. Direkt i lagens första paragraf betonas att skogen ”ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning”. Malin vinklar alltså texten ganska hårt genom att utesluta en mycket viktig del av föreskriften.
Sen när det gäller slamtransport så står det att:
”7:14 Passager över vattendrag ska utformas så att vandringshinder för vattenlevande organismer inte uppstår och att vattendraget behåller sin naturliga botten.”
”7:16 Vägdiken ska utformas så att de inte ansluter direkt till vattendrag eller sjö, eller åtgärder vidtas så att skadlig slamtransport förhindras.”
Slamtransport är alltså bara nämnd i samband med vägdiken, inte i samband med bäckpassager.
Bilderna på den sönderkörda bäcken ser naturligtvis hemska ut, när det nyss har hänt och det är vår med mycket vatten i markerna. Men nog vore det intressant att som jämförelse få se motsvarande bilder när det har gått 5-6 år och det har börjat växa igen både på hygget och i traktorvägarna. På våra breddgrader har skogen och marken en otrolig förmåga att tåla kraftiga störningar.
Man ska naturligtvis undvika skador, men när de sker så är det sällan den katastrof som Malin vill få det till. Öringbäcken är inte ”totalkvaddad”. Det kommer finnas öringar i den även framöver.
När jag läser SNFs vildsinta angrepp på svenskt skogsbruk undrar jag alltid vad man egentligen är ute efter. Det är inte så svårt att ta foton som väcker känslor av indignation och ilska. Stubbar, ris, spår av maskiner, hyggen, markberedning, osv, går alltid att framställa som skövling och förstörelse. När bilderna visas för folk med insikt i skogsbrukets villkor och betydelse så skapar de debatt och diskussion, och det har jag inga problem med. Men när de marknadsförs mot den urbaniserade majoritet av befolkningen som till stor del saknar kunskap om skogsbruk, så riskerar man att få en mer kategorisk reaktion – förbjud skogsbruk! Men SNF är väl inte ute efter att få ett totalstopp på svenskt skogsbruk? SNF vill väl att vi ska fortsätta avverka på ungefär samma nivå som idag, för att kunna ersätta fossila råvaror med trä, eller hur?
19 juni, 2014 den 17:24
Tomas Johansson
Det finns två traditionella spår att verka i, ”skövlarspåret” eller ”stoppaalltspåret.
Det ena gänget tycker som du att: -Det gör väl inget… om några år är skadorna säkert borta… så resonerar många andra underliga typer också, dom som slår sönder annat i samhället, att om några är är det lagat, den jag misshandlat på krogen har säkert repat sig osv.
Mot den bakgrunden är det begripligt att åsikten att stoppa allt frodas.
Det är skralt med förebilder när det gäller ekologiskt skogsbruk i landet.
Man måste därför välja sida.
Delta i en konflikt!
19 juni, 2014 den 19:16
Mia
Jag är ingen skogsbrukare och kan inte särskilt mycket om lagar och regler eller annat. Jag tycker däremot om att vistas i en riktig skog, men tyvärr är det inte så lätt att ha chansen att göra det eftersom jag bor i en del av landet där skogarna består av kalhyggen och skogar som mest kan liknas vid plantager. Jag lär mig mycket om skogen av skogsbloggen, och jag lär mig också mycket av att läsa andras bloggar om skog. Jag måste säga att jag blir väldigt förvånad när jag läser att en forskare på SLU gång efter annan på andra bloggar och denna försvarar saker som kalhyggen och nu också körskador!!
Var inte Malins poäng att lagen är tandlös? Jag slog upp i lagen om körskador och där står det faktiskt att körskador ska förhindras. Men så kommer en SLU forskare och försvarar bilderna på de avskyvärda körskadorna som Malin visar på bloggen? Menar du att du tycker att dessa körskador borde vara lagliga?
Jag tycker inte så mycket om Ulfs arga inlägg, men jag börjar tro att han har rätt när han säger att SLU forskarna är köpta.
Om du dessutom läser vad Malin har skrivit i kommentarerna så säger hon ju att hon givetvis kunnat vara mer nyanserad med ”totalkvaddad ”.
Jag har också läst igenom SNF:s nyaste rapport som är ett lagförslag. Eftersom lagen tydligen är så tandlös att man inte kan bli fälld för brott så tycker jag att mycket som står i rapporten är vettigt. Inte minst eftersom det blir rättsäkert istället för det flummiga begreppet pågående markanvändning som inte får försvåras. Där står det i SNF:s rapport:
”Med pågående markanvändning avses laglig pågående markanvändning. Markägaren har inte rätt till ersättning för att denne inte får bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som strider mot lagstiftningen.”
De körskadorna som visas på denna blogg kan omöjligt vara lagliga. Ändå går det inte att anmäla dem? Och vad vet egentligen du om Norra skogsägarna var tvungna att orsaka dem eftersom pågående markanvändning annars försvårades? För du antyder ju detta.
Om du läser SNF:s rapport så kan du också se att dom inte är emot skogsbruk, men att det ska bedrivas inom ekosystemets ramar. Tycker du att skogsbruket idag gör det? Vilka bevis har du för det? Du är ju forskare så du borde ju veta.
Ursäkta min upprörda ton. Men jag tycker det är förfärligt att läsa när en forskare försvarar körskador!
/Mia
19 juni, 2014 den 21:41
Lars Lundqvist, SLU
Jag försvarar inte körskador. Jag påpekade att Malins beskrivning av lagstiftningen var felaktig, och det gör det svårt att föra en seriös debatt om skogsbrukets villkor och metoder.
Tycker jag att skogsbruket idag bedrivs inom ekosystemets ramar? Ja i stora drag. Tycker jag att kalhyggen är en styggelse? Nej.
Den helt övervägande delen av de växt- och djurarter som vi har i den svenska skogen är väldigt störningståliga och klarar av den starka störning som en kalhuggning innebär, framförallt om man lämnar död ved, enstaka stora, grova träd, stora lövträd, osv. Sen finns det arter som inte alls klarar detta, och dessa måste vi skydda genom att helt undanta mark från skogsbruk.
Ja, jag är forskare. Mitt specialområde är hyggesfritt skogsbruk, som jag studerat sen tidigt 1980-tal. Gör det att jag måste ogilla dagens skogsbruk?
19 juni, 2014 den 23:41
Saturn
Jahaja. Så pågågende markanvändning är skogbruk och då ska det köras sönder och förstöras utan limits. Är det en del av skogsbruket?. Att kräva att man inte gör enomra körskador är ju inte att stoppa sk pågående markanvändning. Men att ställa vissa krav på hur den bedrivs. Det görs inom andra yresområden utan att de som håller på blir helt chockade och förnärmade och minsann pekar på att man lämnat ett träd avsågat på mitten och ett par ”lövträd”. Visst det är ju fina sovenirer från den skog som fanns men mer än så är det inte när de står i den nya plantagen på den sönderkörda marken. Faan så löjligt!
20 juni, 2014 den 14:10
Lars Lundqvist, SLU
Ja, Skogsvårdlagen säger att den mark som inte uttryckligen används för annat ändamål är skogsmark och som producerar mer än 1 m3 virke per år och hektar ska den användas för skogsbruk. Det betyder att ”pågående markanvändning” är skogsbruk.
Måste man köra sönder och förstöra ”utan limits”? Nej, naturligtvis inte, och det görs det inte heller. Det är ju inte så att all mark körs sönder vid alla avverkningar, utan det tillhör trots allt undantagen på de ca 600 000 hektar där man årligen gallrar eller slutavverkar.
De träd som lämnas avsågade på mitten lämnas för att det ska finnas grov död ved i den uppväxande skogen. De är en av de åtgärder som görs för att förbättra överlevnadsmöjligheterna för arter som kräver död ved.
19 juni, 2014 den 21:51
Mia
Försvarar du även kalhuggning av livsmiljöer för hotade arter där man sen ersätter en gammal långsamtväxande skog med snabbväxande skog? Hur kan det vara bra för biologisk mångfald?
Hur motiverar du att skogsbruket bedrivs inom ekosystemets ramar när naturvårdsforskarna, naturvårdsverket och miljöorganisationerna säger att det inte gör det?
/Mia
20 juni, 2014 den 10:24
jägmästarn
hej Mia! I ett inlägg ovan antyder du att forskarna på SLU är köpta av näringen. Jag tycker du då måste klargöra om det gäller de på SLU som arbetar med frågor för bättre ekonomi och högre och värdefullare virkesproduktion (typ Lars Lundqvist) eller de som arbetar mer med ”bevarande” frågor (typ Artdatabanken). Eller är det så enkelt att man tycker om de människor som har samma åsikt som en själv och ogillar de som tycker annorlunda? Forskarna på SLU är ju till större delen betalda av Staten och inte av näringen. Utifrån hur de försörjer sig kan man knappast säga att de är köpta av näringen. För att ytterligare visa problemet i ditt tankesätt kan resonera resonera så här: Malin som har denna bloggen har ju sin lön från Naturskyddsföreningen. Tycker du att hennes åsikter är mindre värda? Hon är ju faktiskt köpt av de naturskyddande intressenterna! Jag tycker inte det och jag vet att vi som jobbar med skogens produktion och skörd, vi är samma människor som de som jobbar med skogens bevarande. Jag tror att vi tillsammans skapar en bättre värd genom att olika parter utbyter åsikter och försöker förstå varandras argument- alltså en viss ödmjukhet.
21 juni, 2014 den 11:05
Tomas Johansson
Staten leder näringen.
21 juni, 2014 den 19:44
Tomas Johansson
Lars Lundqvist skriver apropå problemet med många svåra körskador: ”Den helt övervägande delen av de växt- och djurarter som vi har i den svenska skogen är väldigt störningståliga”…
Vi kunde skrota hela rättsväsendet om den typen av av undanflykter skulle gälla.
Vad är det för fel på SLU?
21 juni, 2014 den 21:10
Lars Lundqvist, SLU
Nej, jag skrev:
”Den helt övervägande delen av de växt- och djurarter som vi har i den svenska skogen är väldigt störningståliga och klarar av den starka störning som en kalhuggning innebär”
Det var ett svar på frågan om jag anser att skogsbruket bedrivs inom ekosystemets ramar och inte en kommentar om körskador.
22 juni, 2014 den 16:27
ulf
det är märkligt hur man givit upp allt motstånd mot det perversa svenska skogsbruket hos våra forskare, nu säger lars l att växterna klarar störningen som en kalhuggning skapar, hallå är alla hönsen hemma…25 kärlväxter i en 20 årig granplantage är inte en störd skog? i en hållbar skog är det minimum 150 kärlväxter…jag kommer ihåg zarembas gatlopp mellan illskna slu forskare , (efter sin fantastiska ögonöppnare för sveriges befolkning om vad som händer med DERAS natur), 15 skogsforskare som frenetiskt försvarade det svenska skogsbruket, det blev så patetiskt att man gapskrattade när man läste deras försvar för mammons rätt att ta över vår natur…nu får lars mej att gapskratta igen, ”Den helt övervägande delen av de växt- och djurarter som vi har i den svenska skogen är väldigt störningståliga och klarar av den starka störning som en kalhuggning innebär” tillåt mig tvivla…
23 juni, 2014 den 09:58
ulf
när det gäller bevarande av biologisk mångfald så ligger sverige i botten, om vi tittar på östersjöstaterna..vi borde skämmas..danmark, estland, finland, litauen, tyskland, polen är alla bättre på att bevara den biologiska mångfalden, länder som låg i ruiner efter andra världskriget och vi som tjänade stora pengar på deras uppbyggnad, vad gjorde vi med dom pengarna, det enda vi är bra på, är att dra våra lögnvalser om hur mycket bättre vi är…dax att se oss själva i spegeln kanske…
24 juni, 2014 den 23:22
Tomas Johansson
Det är en oerhört bra fråga!
Varför har inte körskador tagits upp till prövning i domstol.
Om det är som Malin skriver, att skogsvårdslagen bara gäller om skogsstyrelsen i förväg meddelat att den ska gälla. Det låter som ett dåligt skämt.
Vi kan anta att en hord jurister kommer förhindra att prövninng av markskador mm kommer att ske. Det handlar om ett av världens största skogsbolag, med svenska staten i ryggen.
26 augusti, 2014 den 18:12
Om en förvirrande valspurt | Skogsbloggen
[…] det verkligen tydliggöras vad som är lagligt och olagligt inom skogsbruket. Jag skrev tidigare ett inlägg om lagliga lagbrott där vi hade skickat in begäran till Skogsstyrelsen om att polisanmäla två ärenden om […]
31 augusti, 2015 den 15:39
Om riktlinjer, rutiner och att hålla det man lovar | Skogsbloggen
[…] genom att mer eller mindre detaljerat beskriva att hen inte får bryta mot föreskrift X. Jag har skrivit om detta otaliga gånger tidigare, men det är så absurt att det faktiskt är värt att nämna […]