Hej,

Hållbar utveckling är ett globalt mål som finns inskrivet i EU sedan sent 90-tal. Hållbar utveckling är även ett övergripande mål för Sveriges regerings politik, inte minst inom dagens skogspolitik som fastställdes innan dess att Sverige ens gått med i EU. I den stund vi blev medlemmar i EU förband vi oss också att genomföra bindande regler om miljön, vilket inte minst gäller skogen. Det finns idag ingen entydig definition av begreppet hållbar utveckling, eller rättare sagt, det finns ett antal olika definitioner av begreppet som alla har samma koppling. Värt att nämnas är dock grunden till hållbarhet som härstammar från Brundtlandkommissionen 1987:

”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov.”

Sedan dess har begreppet utvecklats och i handlingsplanen från FN:s miljökonferens i Rio 1992 nämns tre dimensioner av hållbar utveckling som alla ska väga lika: miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. För att nå hållbar utveckling så måste naturresurserna givetvis nyttjas hållbart också. I konventionen om biologisk mångfald (CBD) som antogs samma år och som ratificerades av Sverige 1993 definieras hållbart nyttjande på följande sätt:

”nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålls”

Detta innebär att Sverige har ett ansvar för att bevara Sveriges mångfald på såväl gennivå, artnivå och ekosystemnivå. Detta ansvar berör i allra högsta grad skogsbruket. I skogsvårdslagens portalparagraf återspeglas hållbar utveckling genom att produktion och miljö ska väga lika samtidigt som hänsyn ska tas till andra allmänna intressen.

Hållbar utveckling bygger alltså på tre principer. Varav en av dessa principer är en helt och hållet grundläggande förutsättning för att vi överhuvudtaget ska kunna uppnå hållbarhet inom de andra två principerna. Eller ens existera. För utan ett fungerande ekosystem så kommer vi knappast kunna dra vare sig ekonomisk eller social nytta av de varor och tjänster som ekosystemen tillhandahåller oss.

Om vi tänker oss en triangel där de tre begreppen inom hållbar utveckling finns utmarkerade vid varsin spets. Låt oss sedan applicera denna triangel på hur skogsbruket bedrivs i Sverige. Om man då lyssnar på förespråkare för dagens skogsbruksmetoder så ligger vi nog ändå helt okej till i denna triangel. Även om skogsbruket själva  säger att det finns lite mer att göra för att tillgodose de sociala och miljömässiga aspekterna så anser man ändå generellt att svenskt skogsbruk är hållbart så som det bedrivs idag. Man vill absolut inte se några förändringar i vare sig politik eller regelverk eftersom man anser dessa komponenter är helt tillräckliga som de är. Alltså förmodar jag att man tycker att man ligger hyfsat nära mitten på denna triangel, möjligen med en liten dragning åt produktionshållet, men inte så mycket att det behövs göras några särskilt omfattande förändringar.  Detta trots de ansvariga myndigheternas krassa konstaterande att vi inte kommer kunna uppfylla de miljömål som rör skogen med dagens styrmedel. Och trots att vi idag ännu har en pågående förlust av biologisk mångfald.

Reflekterar lite över att förlusten av biologisk mångfald ska ha hejdats och miljömålen vara uppnådda om lite drygt 6(!) år. Under de 20 år som dagens skogspolitik har varit gällande så har mycket hänt där politiken inte hängt med, som exempelvis upprättande av miljömål samt bindande internationella åtaganden och regler om (skogs)miljön. Den 20 år gamla politiken tar helt enkelt inte tillräcklig hänsyn till vare sig ökade kunskaper eller nya samhällsmål. Även om hänsynen vid avverkningar har förbättrats de senaste 20 åren så kan denna hänsyn aldrig någonsin ersätta förlusten av livsmiljöer och naturskog som aldrig tidigare avverkats, hur mycket företrädare för dagens skogsbruksmodell än vill detta. Varje kalhuggen gammal naturskog, varje totala omdaning av skog med avverkning, markberedning och återplantering av trädslag, oftast utan genetisk variation, är ett fortsatt spadtag i gropen förlust av biologisk mångfald. Och i kölvattnet av denna förlust följer även de sociala och ekonomiska värdena.

Nåväl, åter till den där triangeln. Om man applicerar denna triangel på skogspolitikens avvägningar mellan bevarande, produktion och mångbruk av skogen så borde vi även här ligga helt okej till. I alla fall om man lyssnar på de som ivrigt hävdar att dagens skogspolitik och regelverk är tillräckligt balanserad för att tillvarata alla skogens intressen. Utifrån denna synvinkel blir det då ganska intressant att se hur Sverige står sig i jämförelse med andra länder i denna triangel. I en rapportering från FAO (Food and Agriculture Organization) om utvecklingen mot ett hållbart skogsbruk, så faller sig de jämställda målen för skogsbruket ganska platt. Med en rejäl duns måste jag nästan tillägga. Grafen här nedan har tagits fram av Future Forest utifrån data som de olika ländernas myndigheter har tillhandahållit:

 

malin

 

Jämställda mål? Men det är åtminstone skönt med klarspråk – även om det blott är en graf. Denna graf återspeglar tydligt även den jämförande studie som Lena Gustafsson presenterade för ett par år sedan och som visar att Sverige är näst sämst på naturhänsyn vid avverkning.

Det är som sagt ca 20 år sedan dagens skogspolitik såg ljuset. Det är en skogspolitik med en mycket stor kostym att fylla upp. Innehållet i politik och regelverk ska se till att mål uppnås, att förlust av arter och livsmiljöer upphör, att fragmentering stoppas, med mycket mera.

Vi kan bara konstatera att det saknas rejält med muskler för att fylla upp denna kostym inom lite drygt 6 år. Just nu hänger den ganska fladdrigt på en tunn lekamen som fortsätter tillåta avverkning av nyckelbiotoper, fragmentering av biologiskt viktiga skogsområden, avverkning av livsmiljöer för hotade arter och viktiga närmiljöer för människor. Ersättningen utgår i form av några hänsynsträd och små trädgrupper på hygget – som sedan återplanteras med träd av samma art och ålder.

Och det ekonomiska värdet av virket i dessa, ofta snabbväxande och i synnerhet ensartade, planteringarna kan man ju också diskutera.

Fridens

Malin