Hej,

Så var det dags igen då. Nyligen har redovisningen av kometprogrammets resultat för 2013 lanserats. För drygt ett år sedan rapporterade jag om komet. Och jag har väl egentligen föga nytt att säga mer än att jag har mycket svårt att förstå varför i hela världen myndigheterna klamrar sig fast vid denna ineffektiva metod så hårt? Att LRF och flera av skogsägarorganisationerna pratar sig blåa om kometprogrammets suveränitet kan jag kanske ha förståelse för, men de myndigheterna som är ansvariga för att vi ska nå miljökvalitetsmålen rörande skog?

Låt oss kika lite på hur det har gått de åren som komet har genomförts i de olika provområdena:

2010 rapporterades följande till miljödepartementet: ”Markägarorganisationer och skogsägarföreningar, WWF liksom de flesta större skogsbolagen har visat engagemang för programmets genomförande. Detta gäller särskilt utformningen av anvisningarna där mark- och skogsägarföreningarna framförde sypunkten att icke-registrerade nyckelbiotoper som eventuellt framkommer vid intresseanmälan, inte ska registreras. Synpunkten tillgodosågs…”

Redan där lades ribban riktigt riktigt lågt. Och att WWF ska ha visat särskilt engagemang för att hemlighålla nyckelbiotoper har jag mycket svårt att tro givet att en av de frågor som WWF uttalat i debattartiklar handlar om just stopp för avverkning i skyddsvärda skogsbiotoper.

2011 redovisades så en första avrapportering till miljödepartementet. Här konstaterades att:

  • Genomsnittsarealen på de skyddade områdena inom kometområdena är lägre än utanför,
  • Skyddsvärdet är lägre på de skyddade områdena inom Kometprogrammet än utanför,
  • total areal som skyddats är mindre i jämförelse med resten av landet,
  • allt detta till en högre kostnad än resten av landet.

Påträffade nyckelbiotoper hemlighålles.

2012 redovisades så den andra avrapporteringen till departementet. I denna konstaterades att:

  • Genomsnittsarealen och totalarealen på de skyddade områdena inom kometområdena är lägre än utanför,
  • skyddsvärdet är lägre på de skyddade områdena inom Kometprogrammet än utanför,
  • endast ca 1 % av markägarna i Kometområdena har lämnat in en intresseanmälan,
  • kostnaderna är högre för skydd av områden inom Kometprogrammet jämfört med resten av landet.

Påträffade nyckelbiotoper hemlighålles.

Och slutligen kom då rapporten för 2013, med resultatet:

  • Genomsnittsarealen och totalarealen på de skyddade områdena inom kometområdena är lägre än utanför,
  • skyddsvärdet är lägre på de skyddade områdena inom Kometprogrammet än utanför,
  • endast ca 1 % av markägarna i Kometområdena har lämnat in en intresseanmälan,
  • kostnaderna är högre för skydd av områden inom Kometprogrammet jämfört med resten av landet.

Påträffade nyckelbiotoper hemlighålles.

Sen konstaterar man också en massa konstiga saker. Som till exempel: Kometprogrammet utvecklas positivt i alla väsentliga delar – samtidigt konstaterar man att kometprogrammets bidrag till måluppfyllelse beträffande skyddad skog är låg. Vänta lite nu, menar myndigheterna alltså att själva måluppfyllelsen inte utgör en av de väsentliga delarna? Eller hur tänker man?

Man konstaterar vidare att enskilda markägares intresse för naturvård har stimulerats – Jajamensan, en hel procent av markägarna har ju visat intresse för programmet! Och kunskapen om att programmet ens finns är generellt låg. Missförstå mig inte fel nu. Hela tanken med komet och den samverkan den innebär är givetvis ett gott initiativ. Men detta är inte heller något nytt fenomen – vilket jag även rapporterat om tidigare – man har som markägare alltid haft möjlighet att kontakta Skogsstyrelsen om man önskar skydda sin skog. Det som är unikt med komet är snarare att all annan skyddsverksamhet i princip helt avstannat – vilket helt enkelt resulterat i mindre skyddad areal av sämre kvalitet till ett högre pris. Dessutom så registrerar inte Skogsstyrelsen nyckelbiotoperna som hittas inom kometprogrammet.

Trots att man 3 år senare inte nått någon vidare framgång i miljöarbetet inom kometprogrammet – utan istället tärt på de alltför eländigt låga resurserna som idag finns för skogsskydd klamrar sig myndigheterna av någon anledning fast vid detta program. Ivrigt påhejade av LRF och diverse skogsägarorganisationer som i alla möjliga och omöjliga sammanhang förordar kometprogrammets utvidgning till att bli det primära skyddsarbetet i hela landet. Fast å andra sidan kan jag förstå dem, med den motviljan till att registrera nyckelbiotoper som jag upplevt hos många företrädare från skogsägarorganisationerna så kan jag förstå att de vill utöka detta hopplösa program till hela landet. För det kan ju knappast handla om att man vill uppnå någon måluppfyllelse inom den närmaste framtiden vad gällande skogen, för det är ju redan konstaterat att det går trögt på just den biten inom kometområdena.

Och på något sätt så tänker jag  att alla skyddsverktygs primära mål och syfte ändå rimligen borde vara just måluppfyllelse av miljökvalitetsmålen. Och eftersom det börjar brinna i knutarna att uppnå dessa, vilka ska ha nåtts om mindre än 6,5 år, så ser jag hela kometfarsen som ett enda stort misslyckande i just detta syfte.

En annan skum rapportering är regeringens budgetproposition som presenterades relativt nyligen. I denna beskriver sittande regering för riksdagen det kommande årets finansplan, budgetpolitiska mål, förslag till anslag med mera. Man ger även en nulägesbeskrivning, och jag höll både på att ramla av stolen och få hicka när jag läste följande i propositionen:

”De åtgärder regeringen vidtagit inklusive Skogsstyrelsens arbete har haft stor betydelse för att uppnå målen i skogspolitiken under 2012. … Sammanfattningsvis bedömer regeringen, baserat på årets resultat och valda indikatorer, att den befintliga modellen för skogsförvaltningen samt gällande regelverk är i väsentliga delar väl anpassade för att uppnå politikens syften och de två jämställda målen om produktion och miljö.”

I politikens syften ingår, såvitt jag vet, att uppnå såväl miljökvalitetsmålen som våra internationella åtaganden. Att vi inte kommer nå miljömålen med dagens politik har såväl Naturvårdsverket som Skogsstyrelsen redan slagit fast. Och de fantastiska åtgärder som man hänvisar till då? Jo, det involverar bland annat (vilket särskilt betonas i propositionen)       Skogsrikets vision som lyder:

”Skogsriket – med värden för världen: hållbart brukande, förädling och innovation, upplevelser och rekreation samt Sverige i världen.”

Från Skogsriket har jag ännu inte sett något matnyttigt lanseras om ett hållbart skogsbruk för att vi ska nå våra miljökvalitetsmål. Eller de jämställda miljö- och produktionsmålen heller för den delen. Ingenting om hur vi ska kunna hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald. Ingenting om hur Skogsriket ska bidra till måluppfyllelse av våra internationella åtaganden, med mera med mera.

Jag läser vidare i propositionen:

”Det behövs förbättrad samsyn inom skogssektorn om målbilder och prioriteringar av miljöhänsyn. Dialogen mellan sektorns intressenter om miljöhänsyn som samordnas av Skogsstyrelsen har väsentligt bidragit till att utveckla sådan samsyn.”

Bevare mig väl. Har vi samsyn? Och i så fall; vad är det vi har samsyn om?? Sveriges största miljöorganisation lämnade i ett tidigt skede dialogen då vi ansåg att den var oacceptabelt insnävad till detaljfrågor istället för att följa regeringens ursprungliga uppdrag. Även WWF klev i ett tidigt skede av dialogen på liknande grunder. Så vi har knappast någon form av samsyn inom dialogprojektet..

Eller Reinfeldt och Borg kanske inte tycker att miljörörelsen ingår bland skogssektorns intressenter.

Eller menar de att vi har samsyn inom den dialoggrupp som vi ändå inte lämnade? I sådana fall har Reinfeldt och Borg någon egen definition av samsyn som jag inte riktigt förstår. För i den gruppen är det knappast någon lysande samsyn som råder givet att såväl skogsbruket som Naturskyddsföreningen har lämnat in avvikande meningar till gruppens utarbetade målbilder.

Man kan bara konstatera att  ovanstående rapporteringar är väl modifierade för att låta så bra som möjligt. Mottagarna kommer säkerligen helt missa problembilden, vilket är mycket bekymmersamt eftersom vi har ett stort problem i skogslandskapet – inte minst sett i skenet av att vi fortfarande förlorar livsmiljöer för hotade arter till förmån för ensartade skogsplanteringar. Avrapporteringen av kometprogrammet är särskilt snurrig, man verkar vilja prisa ett ineffektivt program som kostar dyra pengar samtidigt som man konstaterar att det har en låg måluppfyllelse. Budgetpropositionen är inte lika snurrig men väl en skönmålning som svajigt balanserar på gränsen till vad som faktiskt är sant.

Fridens,

Malin