Hej,
Förra veckan deltog jag i föreningen Skogens höstexkursion. Ämnet var skogspolitik och diskussionspunkterna var många. Det handlade om skydd, hyggesfritt, sociala värden, samverkan, uppföljning med mera med mera. Det som genomsyrade hela exkursionen var det lite tjatiga ämnet om den allsmäktiga dialogen som verkar vara Skogsstyrelsens patentlösning på alla problem och utmaningar som vi står inför. Det var mycket tydligt att såväl myndigheten som skogsbruket vill att miljörörelsen återigen sätter sig runt dialogbordet. För det ska föras en himla massa dialoger framöver. Det ska föras dialog om skydd, det ska föras dialog om hyggesfritt, det ska föras dialog om sociala värden osv.. Vi ska alltså prata bort ännu mer tid än vad vi redan gjort. Och ju längre vi håller på att dialoga oss igenom detaljer istället för att hantera helhetsbilden (givetvis baserad på vetenskapliga fakta) i skogslandskapet, desto fler sår rivs under tiden upp i värdefulla skogsområden. Missförstå mig inte nu, givetvis är dialog och samsyn viktigt och bra, men dialogerna kan inte fortsätta baseras på att skogsbruket, myndigheter och miljörörelsen ska sitta och komma överens om hur skogen ska brukas, under tiden som den paradoxalt nog kalhuggs på ett ohållbart sätt. Naturvårdsforskningen måste istället vara inkopplad från dag ett och förklara för skogsbruk, myndigheter, miljörörelsen och övriga intressenter VAD som krävs.
- Skogsstyrelsens uppföljningar visar att skogsbruket skadar naturvärden, upplevelsevärden och inte minst kulturmiljövärden.
- ArtDatabanken har i en rapport visat på att många skogslevande arter bedöms ha ganska risiga framtidsutsikter på landskapsnivå. Dessutom krävs det att miljöhänsynen i skogsbruket måste uppfylla de enskilda arternas krav OCH att hänsynen lämnas där arterna finns före avverkning för att miljöhänsynen ska ha någorlunda effekt. Sen måste givetvis dessa små livbåtar av miljöhänsyn bindas ihop med andra livsmiljöer. Miljöhänsynen måste alltså planeras ur ett landskapsperspektiv.
- Vi har en lång lista av hotade och nära hotade arter, som knappast kommer att minska så länge som deras livsmiljöer fortsätter att försvinna.
- Naturvårdsforskning pekar på att i storleksordningen 10-30 % av en arts livsmiljö behövs på landskapsnivå för att arterna ska kunna fortleva.
- Tröskelvärdet 20 % av bevarade livsmiljöer är väl känt.
Allt detta vet vi redan. Ändå är det inte där vare sig skogsbruket eller ansvarig myndighet verkar vilja börja i dialogandet. Utan det ska istället dialogas fram någon form av samsyn istället, en samsyn utan vetenskaplig förankring eller med utgångspunkterna i naturvårdsforskningens kunskap om tillståndet i skogen – och vad som krävs för att förbättra detta dystra tillstånd.
Det skogsbruk vi har är inte hållbart. Även om tillväxten är (marginellt) högre än avverkningstakten så anser jag det vara en skymf för hela naturvården och naturvårdsforskningen att hävda motsatsen.
Skogsbruket anser att de inte behöver lära sig arter, utan bara strukturer (ArtDatabankens budskap: ”Hänsyn måste lämnas där arterna finns före avverkning om den ska ha önskvärd effekt”). Hade jag fått en krona för varje gång jag hört ”Det är orimligt att begära att vi ska kunna identifiera rödlistade och hotade arter” så hade jag varit en rik kvinna idag. Jag vet inte heller hur många gånger jag har stått på ett kalhygge tillsammans med skogsbruket där ideell naturvård tidigare dokumenterat mängder av rödlistade och hotade arter och hört att ”Vi bedömer att arterna kommer klara sig fint i detta område eftersom vi har tagit lite mer hänsyn än normalt”. Vilken vetenskaplig grund skogsbruket har för dessa bedömningar har jag aldrig riktigt fattat.
Jag tar ett (av väldigt väldigt många) exempel:
Naturskyddsföreningen upprättade ett klagomål vad gällande en värdefull naturskog som slutavverkades och markbereddes. Föreningen hade i området dokumenterat förekomster av flera hotade arter innan avverkning – arter vars största hot utgörs av just slutavverkning och markberedning enligt artexperterna. Svaret från markägaren var att man ”bedömer att den hänsyn som lämnats vid avverkningen och i omgivande landskap ger goda förutsättningar för att gynna rödlistade arter.”
Detta svar är ett ganska schablonartat (och oerhört nonchalant) svar som vi får av de flesta markägare.
En naturlig, och självklar följdfråga på ett sådant svar är: ”De hotade arterna som fanns i denna skogen – finns de dokumenterade i övriga landskapet? Eller ens i de små hänsynsytorna som ni bedömer vara goda förutsättningar för arten?” Personligen tycker jag att det är en ganska relevant fråga givet att det hos markägarna bevisligen görs en aktiv bedömning att övriga landskap och små hänsynsytor ger goda förutsättningar för arten. (Upprepar återigen ArtDatabankens budskap ”Hänsyn måste lämnas där arterna finns”)
Markägarna tycker inte detta är en relevant fråga, och det brukar vid en sådan följdfråga uppstå en viss besvärande tystnad eftersom bedömningar likt ovanstående oftast inte ens grundar sig på några dokumenterade artförekomster. Och jag undrar stilla om någon forskare eller expert vågar sig på att stödja dessa bedömningar i relation till tillståndet för de skogslevande arterna.
Ett annat intressant faktum kring skogsbrukets negativa påverkan på miljön är den senaste rapporteringen från Skogsstyrelsen gällande vårt kulturmiljöarv, närmare bestämt fornlämningarna. Myndighetens uppföljningar visar att på 68 % av hyggena har skogsbruket skadat fornlämningar, och ännu mer anmärkningsvärt: andelen skadade och negativt påverkade fornlämningar som har ett Länsstyrelsebeslut kopplat till sig (t ex råd, förbud etc) uppgår till inte mindre än 70 %! Det här är så bedrövliga siffror att jag faktiskt blev helt mållös när detta presenterades under höstexkursionen förra veckan. Noteras ska dessutom att alla de fornlämningarna som myndigheten har undersökt har varit mycket väl kända och registrerade i diverse offentliga databaser. Skogsbruket har således haft full kunskap om var dessa fornlämningar finns, men ändå skadat eller påverkat dem negativt. Nonchalans? Brist på respekt? Bristande kommunikationsvägar mellan utförare och planerare? Jag vet inte, men okunskap är det då i alla fall inte eftersom fornlämningarna varit väl dokumenterade. Det kändes därför ganska fånigt när en skogsägarorganisation ställde sig upp och sa: ”vi känner inte igen oss i denna bild”.
Trots de hårda fakta vi har om tillståndet i skogen och tillståndet för de skogslevande arterna, trots den enorma kunskapsluckan kring skogens sociala värden – och inte minst trots att vi vet att skogsbruket skadar en mycket stor del av våra fornlämningar så fortsätter skogsnäringen ändå att bestämt hävda att de bedriver ett hållbart skogsbruk. Till och med ett så hållbart skogsbruk att vi borde exportera modellen till hela världen.
Detta gör mig uppriktigt bekymrad. Ett hållbart nyttjande av skogen (rörande biologisk mångfaldsaspekten) måste till att börja med ändå ta avstamp i den enda definitionen som finns fastlagd i ett juridiskt bindande dokument, dvs. i CBD:s artikel 2: ”Nyttjandet av komponenter av biologisk mångfald ska ske på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålles”.
Biologisk mångfald definieras förövrigt också i samma juridiskt bindande dokument: ”Variationsrikedomen bland levande organismer i alla miljöer samt de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem”. Kort sagt; biologisk mångfald omfattar mångfald på genetisk-, art- och ekosystemnivå.
Sett till dessa definitioner – som Sverige faktiskt skrivit under på – så är vi oerhört långt ifrån ett hållbart nyttjande av skogen.
Skogsstyrelsens storsatsning på dialogprojekt har inte heller tagit avstamp i dessa begrepp och diskuterat hur de ska operationaliseras i skogsbruket. Givet den pågående förlusten av biologisk mångfald och de fakta som finns om det dystra tillståndet i skogen så måste begrepp som dessa, samt de politiskt beslutade miljökvalitetsmålen och dess preciseringar vara helt centrala i diskussionerna – liksom de vetenskapliga underlag som finns, såsom bristanalyser etc. Att börja i änden med att försöka skapa någon samsyn mellan ett ekonomiskt särintresse, som helt uppenbart bär den stora skulden för det risiga läget i skogen, och miljörörelsen är helt fel ände att starta i. I synnerhet då parternas verklighetsbeskrivning skiljer sig så oerhört både före under och efter dialogerna. Och myndigheten själv har ju inte direkt gjort sig känd för att förmedla läget i skogen på ett tydligt sätt till samhället (vilket förövrigt är deras skyldighet att göra).
Jag menar att dialog måste utgå från tydliga mål, som exempelvis ”Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation” (=precisering inom miljökvalitetsmålet). Att dialog måste baseras på vetenskapliga fakta och de definitioner som finns kopplade till ett hållbart nyttjande. Att EU-direktiv, miljökvalitetsmål och internationella åtaganden ska och bör vara ledande inom en dialog.
Att diskutera detaljer kan vi göra sen.
Fridens,
Malin
Skogsbloggen 
85 kommentarer
Comments feed for this article
4 september, 2013 den 18:22
Bosse
Det var hårda ord och inga visor direkt. Är lite rädd att, om det som framförs här, är i linje med vad som framförs vid möten mellan de olika skogliga intressena – så är det nog stor risk att öronen går i baklås hos den ena parten. Att dunka ”vetenskap” och ”lagböcker” i huvudet på ”skogsgubbar” tror jag inte är den mest framkomliga vägen. Om man samtidigt nedvärderar dialogen som en framkomlig väg att lösa problem – ja då är det stor risk att den nödvändiga konstruktiva debatten går i baklås – men det är kanske det ni eftersträvar?
4 september, 2013 den 18:26
Bosse
PS – hur det ser ut med de rödlistade arterna råder det olika uppfattningar om – ”Och det storskaliga skogsbruk som miljörörelsen så hårt kritiserar har faktiskt inte utrotat några arter i vårt land, trots återkommande larm om rödlistor, biologisk mångfald i kris och ouppnådda miljömål.” – från http://hermansundqvist.wordpress.com/
4 september, 2013 den 21:29
Sebastian Kirppu
Värmlandslaven som Sverige hade ett världsansvar för då vi hade de flesta och rikaste fyndlokalerna på 1950-talet utrotades på grund av skogsbruk. Man fridlyste träden där laven satt men högg skogen laven levde i. Så nog har det utrotats arter på grund av skogsbruk. Rödlistan är ju också en beräkning på risken för en art att dö ut i framtiden på grund av t ex skogsbruk. Men vi har ju inte svaret på detta ännu då utdöende sällan sker pang på rödbetan. Ett tydligt exempel är ju den vitryggiga hackspetten som troligen skulle varit utdöd om inte Projekt Vitrygg hade sett till att fylla på den svenska stammen med nytt blod från Norge och Baltikum under de senaste 10 åren.
Det visar sig att 76 arter knutna till skog i vårt land klassas som försvunna/utdöda http://www.biodiverse.se/articles/nar-tar-ansvaret-slut
och jag har svårt att tro att det är något annat än en negativ påverkan på skogen som skapat dessa utdöenden. Vem som sen är ansvarig för dessa negativa miljöförändringar kommer, liksom allt annat som har med skogen att göra, bli en tolkningsfråga där kapitalet säger en sak medan forskningen säger en annan. Ledsamt nog så är det oftast kapitalet som vinner, hur det nu kommer sig?
4 september, 2013 den 18:39
Magnus
Ett tvärstopp för avverkning i naturskogar och nyckelbiotoper först och främst. Sedan kan ju en dialog om hur vi ska återskapa den utplånade biologiska mångfalden vara aktuell. En sparad naturskog kan ju alltid avverkas i framtiden om det nu skulle visa sig att skogsbruket skapande av biologisk mångfald genom att lämna 10 träd per hektar fungerar. Annars är bara kommer skogsstyrelsens dialog fortsatt vara en dimridå för att hinna avverka de sista naturskogarna och på så vis nå det för skogsbruket så åtråvärda slutmålet att slippa alla krav på hänsyn/bevarande av biologisk mångfald.
4 september, 2013 den 20:04
Bosse
”det för skogsbruket så åtråvärda slutmålet att slippa alla krav på hänsyn/bevarande av biologisk mångfald.” – säger man så så känner nog inte många småskogsägare (eller storskogsägare för den delen) igen sig. Ja jag gör det definitivt inte! Vad tror ni om oss egentligen?
4 september, 2013 den 19:57
Bosse
PS2 – skogsexkursionen har gett andra reflektioner än dagens inlägg. Reflektioner som också pekar på att attityden som sprids från miljöorganisationer inte alltid är så konstruktiv. I inlägget ”Öppet sinne är bättre än villkorat deltagande” – så skriver Herman ”Jag är övertygad om att ett öppet sinne i längden är mer konstruktivt än villkorat deltagande. Om regeringen bjuder in till ett arbete om vad vi ska använda skogen till borde väl inte den första responsen vara att ”vi är bara med om det gynnar våra intressen”? För mig är en sådan positionering ett uttryck för bristande respekt för demokrati.” och får kommentarer som går i samma riktning ”Det är olyckligt om man får störst inflytande genom att inte samtala.” – ja läs gärna hela inlägget med dess kommentarer så kan ni få ett lite annorlunda perspektiv. http://hermansundqvist.wordpress.com/2013/08/30/oppet-sinne-ar-battre-an-villkorat-deltagande/
5 september, 2013 den 07:41
Mattias Ahlstedt
Bosse och andra: Jag och många inom naturvårdsrörelsen är trötta, förbannade, upprörda och till bristningsgränsen helst less på att höra från skogsbruket att: ”Vi har ett uthålligt skogsbruk, frihet under ansvar fungerar, miljö och produktion är likställt inför lagen, den svenska modellen är hållbar, vi är certifierade (FSC mfl) så vi har ett hållbart skogsbruk, naturvårdshänsynen i skogsbruket blir allt bättre” etc
När dessutom staten inte gör mycket för att sveriges ska klara miljömål och internationella åtaganden genom att minska anslag till skydd av skog och försämra myndigheters arbete med frågan (länsstyrelser och skogsstyrelsen) så havererar hela arbetet med naturvård i skogen. Många inom miljörörelsen har under årtionden försökt att föra dialog, prata, komma överens och kompromissa. Nån gång har det kanske funkat, men i det stora hela har det inte blivit bättre. Snart finns inget att föra en dialog om…Vi måste säga ifrån! Nu går det inte längre! Botten är nådd! För att ha en liten chans att kunna behålla och restaurera det skogliga ekosystem vi har är det tvunget att, som Magnus skriver, stoppa avverkningar i naturskog, skog som aldrig kalavverkats (kontinuitetsskogar) och all annan skog med höga natur-, kultur- och sociala värden. Det här arbetar jag i första hand inte för att jag ska kunna i en framtid gå ut i skogen och leta upp oansenliga små lavar, tickor, kryp eller mossor. Utan för helheten, att i framtiden med barn och barnbarn kunna uppleva en ”riktig” skog, där alla dessa arter ingår i helheten. Skogen och marken tillhör inte bara markägaren. Den tillhör oss alla!
5 september, 2013 den 11:28
Kalle
Nej Mattias. Skogen tillhör markägaren, inte dig, inte allla mäniskor och inte heller samhället. Ofattbart att det skall vara så svårt för vuxna mäniskor att skilja på mitt och ditt. Det är just denna attityden som du har som är grunden till konflikterna mellan naturvården och skogsägarna. Vi är ”trötta, förbannade, upprörda och till bristningsgränsen helst less på att höra från” folk som vill lägga sig både hur vi sköter vår mark och allt annat som de inte har det bittersta med att göra men ändå vill ha synpunkter på.
Dialog däremot är nödvändigt för en fungerande naturvård. Jag medger gärna att inte alla av de kunniga mäniskorna som förr fanns inom naturvårdsorganisationerna har gått ur föreningarna och om sådana kommer till oss utan krav men med kunskap och goda råd så lyssnar vi mer än gärna och om rådet går att genomföra till en rimlig kostnad så blir det också genomfört. Det räcker däremot inte bara med dialog eftersom åtgärderna oftast blir för dyra för en enskild person att bära och då måste det till pengar utifrån annars blir det ingen naturvård även om markägaren gillar åtgärderna och hade velat om han hade haft obegränsade resurser. Det är här som Sverige kastar bort sin natur för kommande generationer. Staten vill inte lägga ner pengar, SNF skulle inte få för sig att bidra ekonomiskt och aldrig har jag då sett någon insamling bland SNFs medlemmar som annars mycket väl skulle kunna räcka till att skydda stora naturvärden. Ni värderar helt enkelt inte naturvärdena tillräckligt högt. Ni vill ha allt gratis och leva på andras bekostnad men det kommer vi aldrig att tillåta. Det är därför som de gamla träden faller i landet.
5 september, 2013 den 09:48
Tomas Johansson
Punkt nr ett i kravlistan här ovan:
”Skogsstyrelsens uppföljningar visar att skogsbruket skadar naturvärden, upplevelsevärden och inte minst kulturmiljövärden.”
Nu är det ju Skogsstyrelsen som genom åren infört det skadliga skogsbruket… hur skulle någon förvänta sig att förövaren skulle ordna problemet???
Det tar ett tag att få in det i huvet, men detta liknar inget annat, det är sällan myndigheten är förövaren, polisen står inte för huvuddelen av brottsligheten osv, annat än i terrorstater.
Antingen ger man upp, eller så inser man problemet och tar en annan ståndpunkt, riktigt vilken är väl frågan.
SNF är en del av problemet, ledningen verkar lämna walk over, att Malin m fl inventerare ska leda SNF:s arbete mot skogsskövlingen är bara omöjligt. Vad Axelsson och Karlsson pysslar med är obegripligt, det vi vet är att de tassar som fega skitar i dena fråga, sveriges tveklöst viktigaste miljöfråga.
Givetvis förstår vi orsaken, för vem vågar utmana staten, facket och hela den besuttna maktapparaten, då blir man spolad från ordförandeposter.
Men någonstans måste någon upp i hierarkin börja, om inte annat för nattsömnens skull. Om det nu inte är så att samvetet saknas.
5 september, 2013 den 13:49
Kalle
”hur skulle någon förvänta sig att förövaren skulle ordna problemet???”
Tänk om ändå fler personer kunde inse detta. Att kalhyggesbruket dominerar så totalt i Sverige trots de negativa följderna för djur och växter beror inte på någon sorts naturlig utveckling av skogsbruket eller nya kunskaper utan det har pressats fram av staten. Dels har lagarna skrivits så att andra skogsbruksmetoder motarbetas och dels har man indoktrinerat skogsägarna genom propaganda sedan generationer. Till slut har de flesta låtit sig övertalas trots att trakthyggesbruk i de flesta fall har lägre avkastning än andra metoder. Anledningen är att trakthyggesbruk är helt överlägset som metod om man vill att industrin skall få tillgång till mycket råvara av låg kvalitet till ett billigt pris vilket skapar skatteintäkter och arbeten i massabruken och skogsföretagen. Att hugga dyrt fint timmer när träden blir mogna och låta de yngre stå kvar och växa i beståndet utan planterings och röjningskostnader tjänar bara skogsägaren och i viss mån sågverksägaren på. Detta är inget som ses som önskvärt i dagens samhälle.
Det kommer att dröja länge innan skogsstyrelsen erkänner detta. Visst finns där en eller annan som förstår men den som säger att kejsaren är naken får nog inse att han inte lär ha några större karriärsmöjligheter i framtiden.
5 september, 2013 den 10:20
Johan Ekenstedt
Känslan att de sista naturskogarna huggs har funnits väldigt länge. På 70-talet krävdes de att en naturskog knappt skulle ha en avverkningsstubbe, på 90-talet skulle det finnas osttickor, gränstickor och andra signalarter, idag verkar det vara att en skog som aldrig har varit hygge. Därför har man alltid kunnat påstå att den sista naturskogen håller på att huggas och att föra en dialog är verkningslöst eftersom just nu huggs de sista naturskogarna.
Jag har själv bytt från att vara ideell skogsaktivist i början av nittiotalet till att jobba i skogsbruket. Det har varit givande att få titta på inte bara det som avverkas utan även på det som avsätts som hänsyn och naturvårdsskog. Det har gjort att jag ser en positiv utveckling; vi får mer och mer äldre skog, äldre träd, naturvärdesträd, lövträd i både våra avsättningar och på produktionsmarken. Det har gjort att jag har svårt att känna igen den verklighet som numera beskrivs av Naturskyddsföreningen.
Jag tror att dialog är bästa sättet att komma framåt, men det är det jobbigast sättet. Man kan börja inse att man själv haft fel och att man måste ändra sig.
Alternativet är konflikt, men om det leder till att man sänker ett skogsbruk som är mindre dåligt än alternativen. Vad har man då vunnit? Fler medlemmar och ett större fossilberoende?
5 september, 2013 den 10:35
Tomas Johansson
Johan, jag tolkar det som att du till viss del gett upp inför det omöjliga, som så många andra. Sen görs det säkert framsteg i det storskaliga skogsbruket, givetvis, hyggena har blivit mindre, plöjnigen har slopats osv. Men grundfelet är kvar, det koloniala vansinnet består, skövling för andras räkning på statens och storbolagens marker, och att miljöintresserade skogsägare tvingas skövla mot sin vilja. Det sista nu är att Sveaskog säljer det man skövlat är ju bara makabert; -Vi stjäl din egendom, skövlar den, sen får du ”förmånen” att KÖPA tillbaka resterna…
Vad skulle du vilja göra annat än sköta din dagliga syssla i systemet.
Att få inblick är alltid intressant, särskilt från dig som en gång haft ett upproriskt synsätt på saken, ”bytt sida” så att säga.
5 september, 2013 den 10:43
Lars Gerre
Hej! Jättebra skrivet! Dialog=förhalning av hela frågan, kan jag tycka. Ytterst är det väl Eskil E som är ansvarig för denna taktik. (Han gör något liknande i fiskefrågor. Man förhandlar om att höja fiskekvoter utöver forskarnas rekommendationer, så blir det även mer fisk att fiska i havet, tycks han tro.) Vänliga hälsningar, Lars Gerre Göteborg
________________________________
5 september, 2013 den 13:52
Kalle
Malin, angående fornlämningarna.
Var skogsägarorganisationen möjligtvis Södra?
5 september, 2013 den 17:21
Lars
@kalle: ”Det är här som Sverige kastar bort sin natur för kommande generationer. Staten vill inte lägga ner pengar, SNF skulle inte få för sig att bidra ekonomiskt och aldrig har jag då sett någon insamling bland SNFs medlemmar som annars mycket väl skulle kunna räcka till att skydda stora naturvärden. Ni värderar helt enkelt inte naturvärdena tillräckligt högt. Ni vill ha allt gratis och leva på andras bekostnad men det kommer vi aldrig att tillåta. Det är därför som de gamla träden faller i landet.”
Det låter som en värdefull insikt: att detta är skogsägare och dito bolag fullt kapabla till trotts vetskap om vad det kommer att leda till. Jag är dessutom ganska säker på att åsikten är representativ. Och med dessa ska man ha dialog :-D.
Själv är jag beredd att satsa rejält med kapital för att skydda skog även om jag egentligen anser att det är en uppgift för staten med skattepengar och lagstiftning. Naturvård ska ej vara föremål för allmosor!
5 september, 2013 den 19:56
Kalle
Heder åt dig Lars för att du är beredd att ta kostnaden för vad som krävs för att rädda vår natur, det finns inte många som du. Jag instämmer helt i att det är helt och hållet statens uppgift att bekosta skyddet av mark och att allmosor inte skall behövas men inställningen att kunna tänka sig att själv offra något för naturen är ovanlig och vinner respekt hos markägare, vi är otroligt trötta på bortskämda kravmaskiner.
Åsikten är både representativ och naturlig. Försök se saken från vår sida en kort stund och överväg hur skydd av skog, vilket gynnar alla medborgare, kan finansieras.
Det finns i grova drag två sätt.
1. Markägaren förbjuds att avverka sin skog. Detta kostar honom personligen 100000 kr per hektar.
2. Samhället löser in marken till marknadspris. Detta kostar varje medborgare 1 öre per hektar. Enligt myndigheterna är detta en enorm samhällskostnad och man vill inte öka anslagen.
Vilket alternativ är rimligt? Hur många 100000 kr kan samhället stjäla från dig utan att du går i konkurs? Vilket alternativ leder till att markägare låter skog stå orörd för att utveckla större och större naturvärden? Borde samhället istället betala en summa per hektar och år för att skog över en viss ålder skall förbindas till att få stå orörd? Skulle markägarna i så fall anstränga sig för att skapa fler gammelskogar?
Jag hoppas att du inser att skogsägare inte hugger ner gammelskog av dumhet eller illvilja, vi njuter av naturen minst lika mycket som någon annan.
Vår ekonomi står och faller dock med vad vår skog är värd.
5 september, 2013 den 21:05
Lars
Låt mig börja i en annan ände. Jag tror att ett avsevärt skäl (finns fler förståss) till människors indignation över kalhyggen, sönderkörd mark, täta granbestånd och avsaknad av andra träd och gamla träd, är att den betraktas som ”vår” natur.
Alla är nog medvetna om att marken ägs av någon. Men naturen som sådan, med träd, andra växter, djur och insekter, ägs inte av någon. Den är allas vår natur! Handen på hjärtat, det är så vi uttrycker oss av gammal hävd. Det är så de allra flesta tänker. Detta är inte unikt för Sverige, synsättet kan hittas överallt. Äganderätt finns för egen tomt och bebyggd fastighet men äganderätt över naturen finns inte i folksjälen!
Jag tror det är därför människor kan känna sådan upprördhet över ett hygge. Jag har sett och hört det själv där jag bor, från människor dom står lika långt från någon miljörörelse som Eskil Erlandsson och hans centerparti. Vilket vill inte säga lite!
Det synsättet kommer inte att ändras och jag tycker faktiskt det skulle vara ytterst olyckligt för den framtida naturen och mångfalden om så skedde. Den konflikten borde vi således inte ta, vilket vi kanske just nu är på väg att göra.
Alltså: Staten MÅSTE gå in med större anslag, möjligen med extra hjälp från ideella initiativ. Vi har gjort det tidigare. För länge sedan drogs el- och telefonnät i landsbygden därför att statens resurser inte räckte till. Nuförtiden gör landsbygdens gemensam sak, med statliga bidrag, för att dra fram bredband när inte de stora leverantörerna tycket det skulle löna sig.
Vad skulle sägas om statliga eller regionala bidrag till lokala stiftelser etc som bedriver naturvård? Utopi? Vad skulle sägas om att NSF och skogsägarna helt sonika gjorde gemensam sak mot regeringen för att utverka större anslag och bidrag? Om naturskydd verkligen ligger oss bägge varmt om hjärtat.
5 september, 2013 den 21:19
Lars
Ursäkta min klantighet. Det ska givetvis vara ” För länge sedan drogs el- och telefonnät i landsbygden av vanligt folk därför att statens resurser inte räckte till.” och inget annat 😉
5 september, 2013 den 22:38
Kalle
Lars, utopi eller inte så är det dit vi måste komma. Privatskogsbruket och naturvårdsorganisationerna måste samarbeta mot staten och skogsbolagen om det skall finnas någon naturvård värd namnet. Idag spelar de ut oss mot varandra och har lyckats splittra oss trots att vi har all anledning att samarbeta, vi förstår inte varandra längre och har inget ömsesidigt förtroende. Detta ger bland annat som resultat att NSF lägger förslag som kan få enormt stora negativa konsekvenser för enskilda skogsbrukare bara för att föreningen tänker på hur förutsättningarna ser ut på bolagens och sveaskogs marker.
Om du är med i någon naturvårdsorganisation så tala med dem gamla gubbarna om hur mycket lättare det var att samarbeta förr i tiden. Jag medger att det visserligen var ont om skogsägare med kunskap om naturvård på den tiden men man var i alla fall intresserad av djur och natur och det är faktiskt ännu mera sällsynt att hitta någon inom NSF med kunskap om skogsbruk idag. Förr var det inte så hos er, många av NSFs kunnigaste personer förstod skogsbrukets förutsättningar och hur skogen påverkar ägarens liv på alla plan.
Det finns en anledning till att jag och många skogsägare med mig har gett upp och gått ur NSF. Det hade inte behövt vara så.
5 september, 2013 den 23:08
Tomas Johansson
Kalle, Lars m fl, bra diskussion, jag har också lämnat SNF, av ungefär samma skäl. Jag vet inte var man ska hitta något positivt i frågan, det finns ingen strategi som fungerar. Det är inte lönsamheten som styrt in oss på skövling och massaplantager, det är dumhet och förtryck.
Givetvisfinns inget intresse från storskogsbruket för en fungerande skogsdebatt, de gör stora insatser för att splittra och förvirra.
Skulle systemet fungera som andra brancher skulle det bli lönsamt att sköta skog bra och uthålligt, vem skulle skövla sin egendom frivilligt, köra sönder sin egen tomt och ersätta natur med underliga dösdömda plantor av en typ som aldrig har fungerat eller kommer att fungera.
Det svenska framgångsrika skogsbruket bygger på fungerande naturskog. De konstgjorda plantager som står på tillväxt är förutom naturförstöringen de ger alla drabbade av monokulturens problem; massangrepp av skadegörare eller så faller de när det blåser, eller av snölast eller torka mm, det kommer inte ge framtida avkastning på samma sätt som verklig fungerande skog. Allt klass ett virke förvinner, det som skapat svensk träindustri. Den fina norrländska furan är på väg bort, i dess ställe kommer uselt krokigt skit, med låg hållfasthet, mycker kvist och svåra skador.
Resonemanget måste bygga på verkligheten, svårt, kanske, men det är inte vinst som styrt oss. Det hjälper inte med ännu större insatser av skattemedel, det som hjälper är att avskaffa galenskaperna, ge betalt för bra saker, låta marknaden gå från dagens stalinistliknade enformighet till frihandel. Skogsägaren ges inga ekonomiska skäl eller möjligheter att göra det som egentligen ger långsiktig vinst.
Avsätta skog med skattemedel är nog bra. Men många kommuner har 1-3% skyddad skog, om det så fördubblas, vilket är mycket osannolikt så skulle det inte förändra salen mer än marginellt.
Det är vad vi gör i den brukade skogen som är den viktiga frågan.
Det finns ännu inga miljöanpassade träprodukter att köpa, hur mycket du än vill och är beredd att betala så finns ändå inget miljövirke eller kvalitetsvirkesbutik att finna.
Der är den enda branschen som inte utvecklats med tiden och våra bättre kunskaper.
Nog vet vi vad det beror på, eller?
5 september, 2013 den 23:35
Lars
Upplys mig!
5 september, 2013 den 23:48
Bosse
Ja upplys oss om varför du har så negativ syn på branschens utveckling. Jag och nog många med mig ser en utveckling åt rätt håll även om den ju alltid kunde gå snabbare. Men en så negativ och konspiratorisk syn tror jag inte gagnar en mer konstruktiv debatt.
7 september, 2013 den 06:25
Tomas Johansson
Bosse. Du har sagt det där nu väldigt många gånger, menar du att man bara får säga saker om de är snälla och trevliga, som på ett kyrkkaffe efter högmässan?
6 september, 2013 den 07:54
Tomas Johansson
Bosse, Lars. Ni menar att problemet är löst och nu finns ingen skövling mer? Bosse, du bor väl söderut där staten tvingat på er rysk gran i monokultur istället för den lövskog som ska vara där, dvs det är ungefär som här uppe i norr, är det för konspiratoriskt och negativt? Vi får se när nästa giganthaveri kommer drabba de konstgjorda fula plantagerna där nere. Här uppe florerar skadeangreppen på planterad ungskog, som förväntat. Skogsstyrelsen har ingen aaaaaning om vad de kan bero på, men de brukar titta upp mot himlen och komma in på nåt fiffigt om väder och vind just i år… Men nog måste man imponeras över att staten kan få det till att ”vädret” eller ”fuktig mark” eller något annat varit orsaken, själva är dom satta ovanför lagen, som av gud utsända. Skulle det handla om vem som har den bästa tankestyrningsapparaten så är det svenska storskogsbruket bäst i världen.
6 september, 2013 den 08:51
Lars
@Thomas: Inte alls 🙂 Jag är högst medveten om att skövling pågår oförminskad. Ber om ursäkt om jag varit otydlig på den punkten. Det jag ville bli upplyst om var sista frågan i ditt sista inlägg från igår, nämligen: ”Nog vet vi vad det beror på, eller?”. Jag funderar fortfarande på det du skrivit om hur du anser att problemet ska lösas.
Hittills känns den metodik som Kalle och jag var överens om som den praktiskt mest genomförbara vägen.
6 september, 2013 den 11:48
Tomas Johansson
Ok! Hade jag vetat svaret och skrivit det här så hade ändå ingen lyssnat, i Sverige måste man ha en organisation med sig. Men SNF tiger, Miljöpartiet likaså. Läste igenom en bunt SNF tidningar häromdan, där fanns en sak om miljövänligt smörjmedel till cykelkedjan… man ser framför sig den hjälmförsedde SNF-aren trampandes med nej till kärnkraftknappar på konkenryggan och med miljövänligt smord cykel.
Man efter att ha utan resultet stångats med skogsskövlingen så är det givetvis trivsammare arbeta med med cykeloljan, något slags resultat i alla fall.
Självklart håller jag med om att miljömedverna skogsägare och miljörörelse ska samarbetra, jag har skrivit om det här flera gånger. Men vi vet att inom miljörörelsen är detta en otänkbar sak, skogsägare är den lede Fi, punkt slut. Miljöfrågan ägs av socialister, än, dessvärre.
Vi kan ju börja där, skapa en äppen liberal miljödebatt i motvikt till miljösocialismens tröstlösa position.
6 september, 2013 den 09:07
Sus
En dialog som inte inbegriper den forskning som finns: Vad är det?
Vem sätter ramarna för en dialog? Alla parter?
6 september, 2013 den 09:15
ulf
sus..vilka parter pratar du om!!! företräder tex våra folkvalda oss? fotfolket, gräsrötterna, …forskarna!! vem betalar dom? du biter inte den hand som föder dig…sus va inte så naiv, du kan säkert tänka lite längre om du besvärar dig…
9 september, 2013 den 09:01
Susanne
Ulf…
Tänkte på vad Malin skriver om förutsättningarna för en dialog och om det hon saknar och efterlyser:
B la: ” Utan det ska istället dialogas fram någon form av samsyn istället, en samsyn utan vetenskaplig förankring eller med utgångspunkterna i naturvårdsforskningens kunskap om tillståndet i skogen” … ”Att dialog måste baseras på vetenskapliga fakta och de definitioner som finns kopplade till ett hållbart nyttjande. Att EU-direktiv, miljökvalitetsmål och internationella åtaganden ska och bör vara ledande inom en dialog.”
Vad är syftet med en dialog, vem bestämmer förutsättningarna och utgångspunkterna, är relevanta frågor.
Så här beskriver Skogsstyrelsen Dialog om miljöhänsyn: http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/Pagaende-projekt/Dialog-om-miljohansyn/Dialog-om-miljohansyn/Dialogens-utformning/
9 september, 2013 den 09:24
Bosse
Men för mig är ”Dialog” inte bara vad Skogsstyrelsen menar utan också det allmänna begreppet där man pratar med varandra – och inte bara till varandra. Mer av sådan öppen och fri dialog behövs runt skogsbruket och skogspolitiken.
6 september, 2013 den 11:35
Johan Ekenstedt
Ulf, att du så tvärsäkert kan uttala dig om hur jag resonerar säger nog mer om ditt sätt att dela in världen i de onda eller de goda. En bra diskussion utmärks inte av personangrepp.
Jag såg en kommentar om att någon frågade sig varför så få från skogsbrukarsidan är inne och lägger inlägg på den här sidan? Det kanske finns en orsak…
6 september, 2013 den 19:21
ulf
johan e…skogsbrukarsidan föröder ju våran natur…har aldrig hört att förövare är särskilt pigga på att visa sig i rampljuset, vad ska dom säga…att dom sköter om skogarna på bästa vis? att packet (de stora skogsbolagens chefer, politiker, skogstyrelse och forskare på slu) tycker att skogsbruket är bra skiter jag fullständigt i, dom får ju betalt för att säga det, ..när det gäller de privata skogsbrukarna vet jag av egen erfarenhet att många skäms och ångrar sig när konsekvenserna av deras slutavverkning står klart för dom…men va fan det var ju så man skulle göra om man lyssnade på packet….att jag så tvärsäkert kan uttala mej om hur du resonerar beror på att jag läst vad du skrev….”Jag har själv bytt från att vara ideell skogsaktivist i början av nittiotalet till att jobba i skogsbruket. Det har varit givande att få titta på inte bara det som avverkas utan även på det som avsätts som hänsyn och naturvårdsskog. Det har gjort att jag ser en positiv utveckling; vi får mer och mer äldre skog, äldre träd, naturvärdesträd, lövträd i både våra
avsättningar och på produktionsmarken.” ..är du lika tvärsäker på det du skriver? vad är meningen med dialog om man inte tar in vad andra skriver och säger, jag har aldrig förstått varför man enfaldigt ska nicka bifallande till en massa lögner, men det är mycket vanligt i sverige, konflikträdsla kallas det om ni inte visste vad det är för fel på er…
6 september, 2013 den 12:13
Lars
@Thomas: Ok, då förstår jag dig bättre och du kan ha en poäng där. Dock utesluter inte det ena det andra sas. Det finns en del vi kan göra med kortare varsel enligt vad jag försökt argumentera för ovan.
7 september, 2013 den 20:47
Klas
Vi skall förhandla sägs det,
alltså
skall vi skära av det ena eller båda öronen på vårt barn?
8 september, 2013 den 08:45
Klas
”Ny kunskap tränger inte igenom för att de äldre forskarna ändrar sig.
Den blir accepterad för att de äldre dör eller går i pension.”
Citat från Karin Bojs’ artikel i Dagens Nyheter 2013.09-08.
8 september, 2013 den 09:13
Klas
Exempelvis:
från tio försöksytor i norra Sverige med totalt ca 200 000 plantor redovisas att det blir samma överlevnad och tillväxt efter 15 år, antingen man har markberett eller ej. De markberedda ytorna och de icke markberedda behandlades i övrigt på helt lika sätt och låg parvis intill varandra. På de icke markberedda ytorna utfördes grönrisplantering.
Markberedning behövs ej.
9 september, 2013 den 08:44
skogsappar
Låter intressant. Skulle vi kunna få referensen till var dessa data publicerats. Tycker mig känna igen lite av detta påstående och om jag minns rätt var det det tämligen speciella förutsättningar på dessa ytor. Jag tror personligen inte det skulle funka i sydsverige med stark gräsväxt och hårt snytbaggetryck.
9 september, 2013 den 09:07
Klas
gå in på http://www.fsy.se/naturbruk/blanketter.asp
Där finns ”Markberedning är onödig” (blankett 75.pdf)
en bit ner på hemsidan.
9 september, 2013 den 10:06
Bosse
Ja det var just det jag misstänkte. Det är en av Mats Hagner rapporter som inte har publicerats vetenskapligt. På Mats webb som är fylld med rapporter men också högst personliga spekulationer, finns en del intressant att läsa – text om att använda ballonger i skogsbruket – http://www.fsy.se/naturbruk/blanketter/blankett99.pdf.
När det gäller kritiken som framförts mot påståendet om att markberedning inte behövs, så är den viktigaste invändningen att slutsatsen kan bara dras för just dessa bestånd som var typiska norrländska tallbestånd om jag minns rätt. Att av den rapporten dra slutsatsen att markberedning aldrig skulle behövas är nog minst sagt överdrivet – och nog inte ens Mats mening. Men påståendet om att markberedning inte skulle behövas kommer ändå upp i debatten av och till – och kan nog få en och annan som inte är så insatt i skogsbruk att vilja motarbeta markberedning. Men som sagt var det finns marker där markberedning inte är nödvändig – och det är något som tom Skogsforsk nämner i sin information om markberedning – http://www.skogforsk.se/sv/KunskapDirekt/Skoglig-grundkurs/Foryngring/Markberedning/?si=D1F48D04302E926F9694E00030D355B8&rid=1998898814&sn=SFSearchIndex
9 september, 2013 den 20:07
Klas
Grönrisplantering med insektsskyddade plantor har sedan 1964 studerats av många forskare i mer än 200 olika fältförsök i alla delar av Sverige. Resultaten visar sammantaget detsamma som i ovan nämnda försök:
=> Markberedning är inte nödvändig för att få acceptabel överlevnad och tillväxt.
=> Grönrisplantering är billigare och enklare än plantering på konventionellt sätt.
——————
Varför markbereder man 80 % av alla kalhyggen i Sverige?
Jo, därför att det visat sig att plantorna överlever bra och de växer också fort. Allra bäst växte plantorna (i förhållande till plantor som man satte i mossan mellan de markberedda fårorna) om man satte dem uppe i tiltan med jord, som bildades när man plogade skogsmarken. Nu är plogning förbjuden, men högläggning, som är den vanligaste metoden ger nästan lika bra tillväxt.
Nästan alla skogsmän är helt övertygade om markberedningens förtjänster. Det beror på att man jämfört plantor satta i blottlagd mineraljord med plantor, som satts mellan de markberedda fläckarna. I dessa försök var alla plantor oskyddade. De oskyddade plantorna blev offer för snytbaggar, som lockades till det markberedda hygget på grund av att många levande rötter från stubbar skadades och avsöndrade terpener som lockade snytbaggarna. De oskyddade plantorna i mossan blev dessutom beskuggade av gräs, hallon och mjölkört som växte upp på hygget det andra och tredje året efter avverkning. Snytbaggarna är rädda för att bli uppätna av fåglar och trivs därför inne i denna skyddande vegetation. De få oskyddade plantor som överlevde hade blivit nästan dödligt skadade av snytbaggen och växte därför svagt i förhållande till plantorna på markberedd mark.
Denna typ av jämförelse har övertygat svenska skogsmän om markberedningens förträfflighet. Resultaten av grönrisplantering verkar vara i stort sett okända av svenska skogsmän.
9 september, 2013 den 20:57
Bosse
Nja helt okänt är inte detta med Grönrisplantering – tom Skogsstyrelsen nämner det på sina sidor. Men jag kan hålla med om att Grönrisplantering skulle diskuteras mer så vi kan lära oss om när och var det kan vara ett alternativ. http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skota-skog-/Foryngring-/Plantering-/
12 september, 2013 den 13:02
Klas
Några myter inom skogsbruket
– Konkurrens mellan stora och små träd resulterar i låg volymtillväxt
– Friläggning av marken är nödvändig (maskinell markberedning)
– Små träd är gamla och kan därför inte växa till fullstora träd
=> Därför måste man kalhugga, hyggesrensa, markbereda och plantera
8 september, 2013 den 19:25
Tomas Johansson
Klas, vi kommer snart få höra mer, som att det inte lönar sig att plantera. Skog går inte pressa fram i lab, liksom det inte heller gick få fungerande fiskbestånd när man utrotat normal naturlig fisk med rotenon och ersatt den med monokulturfisk på 60-talet. Sjöarna har ännu inte hämtat sig. Samma sak gäller all ekologi, natur är omöjlig att göra industriellt. Det blir en dyr smäll. Orsaken till att man ändå gör samma galenskaper om och om igen är antagligen mest prestige, potentater med hög lön i statsapparaten har hela sin personliga staus upphängd på hierarkier och idéer från förr, sen är det deras uppdrag från högre ort av någon som inte kan ett skit om saken i riksdan.
Forskarnas arbete på SLU har Mats Hagner beskrivit bra. Han är ju själv en pensionerad kalavverkningsprofessor.
Det är många i systemet som vänder helt efter ett liv i skövlingens tjänst. Då kommer ångern och det dåliga samvetet över allt man förstört.
9 september, 2013 den 08:51
Bosse
Tror ju inte Mats Hagner skulle vilja beskriva sig som ”kalavverkningsprofessor” – och även om han skulle vara en förespråkare för trakthyggesbruk – vilket han definitivt inte är enligt min uppfattning – så tycker jag det är lite fel att använda sådana överdrivna ord i debatten. Visst får man ta ut svängarna – men en överdriven och osaklig retorik skrämmer definitivt bort de mer moderata skogsintresserade. Kvar riskerar bara bli fanatikerna – men det är kanske det som är meningen – helt i linje med att förringa och bekämpa försöken till dialog.
9 september, 2013 den 10:13
Tomas Johansson
Bosse, nu är det av Mats Hagner själv jag tagit beskrivningen, han berättar gärna om sin tid i kalavverkningens tjänst på SLU, tills några av hans elever börjat ifrågasätta om det verkigen är lönsamt att ta bort alla träd, inklusive de små, underröjningen, och sedan sätta dit dom igen, i odlad form. Då insåg han att modellerna inte stämde, var fel, och ägnade all sin kraft åt att istället hitta sanna lösningar. Om jag minns rätt så gjorde han denna helomvändning innan han gick i pension, men pensionen verkar inte ha minskat hans arbetskapasitet, tvärtom! Han är en av de få som vågar säga sanningar om skogsbruket, det resten av Europa redan vet, att levande fungerande bra skogar inte går plantera.
Nu raderar de hans arbeten på SLU, för det passar inte i deras uppdrag från staten, att göra Svea Rike till en massaplantage.
9 september, 2013 den 10:45
Bosse
Jo jag känner mer än väl till Mats Hagners historia – det finns många dråpliga och intressanta inslag i den. Det finns väl en del tänkvärt i vad han gjort och en nödvändig debatt om skogsbruket har han definitivt väckt. Men jag förstår fortfarande inte att han INTE vill publicera sina resultat efter vetenskaplig granskning – utan insisterar på att bara ge ut dem på eget förlag helt utan vetenskaplig granskning – men med en beskrivning som av många uppfattas som att det är vetenskapligt granskade rapporter. Jag tror att detta är en bidragande orsak till att SLU inte velat fortsätta att underhålla hans privata rapporter på deras servrar – han är ju pensionerad sedan snart 20 år. Att finnas på SLUs servrar kan ge ett intryck av vetenskaplig legitimitet som kanske inte SLU känner sig motiverad att ge hans privata rapporter. Och med dagens möjligheter på nätet finns ju inga hinder för Mats att sprida sina rapporter.
10 september, 2013 den 06:06
ulf
det är ett jävla tjat om dialog, medan vi avlivar objektet för dialogen, men det kanske är iden, att tala ihjäl de som ser vad som händer med skogen..mats hagner är en av dom människor i sverige som har mest civilkurage, att gå emot hela det hycklande och politiskt korrekta packet som förstört vår natur, är en uppoffring där bosse skulle skita i brallan bara han tänkte tanken…. ja, han var en hjärntvättad, felutbildad jägmästare, men hade klokheten att inse detta och framförallt, ta sig ur det, det är få som har den styrkan, så när du gör dig rolig på hans bekostnad så framstår du som den tråkiga mobbare du är, det är lugnast att sitta mitt i fårskocken och bräka, att skratta åt hagners luftballonger gör man väl till skogsindustrin börjar använda dom, då får du väl ängsligt skratta åt något annat som inte är politiskt korrekt…
10 september, 2013 den 09:33
Bosse
Oj … nu börjar ”ulf” komma i form – känner igen debattstilen från andra ställen – och visst kan den vara uppfriskande – men jag tror den skrämmer iväg en hel del av de skogsintresserade som inte är vana att umgås med ”troll”. Och som jag sagt förr – kanske är det meningen så att bara de ”troende” skall hålla sig kvar i debatten.
Att bli beskylld att vara PK var ju en ny upplevelse. Jag brukar annars vara känd för att säga ifrån mot PK-maffian som regerar i många delar av den svenska debatten. Mats Hagner har jag stor respekt för som den ”fritänkare” han är. Men även fritänkare och deras efterföljare behöver också tåla kritik och ifrågasättande. Ja kanske är jag fostrad av mitt universitets devis ”Att tänka fritt är stort – att tänka rätt är större”. Min kritik mot idéerna som Mats och andra för fram är grundad i en allmän skepsis mot idéer som inte vill eller vågar utsätta sig för kritisk granskning. Börjar jag märka inslag av konspirationsteorier och förföljesemani så blir jag än mer skeptisk – på gott och ont.
Min kritik syftar till att stimulera debatt och få oklarheter och ofullständigheter i idéerna utredda. På samma sätt som jag ifrågasätter Mats och liknande idéer, försöker jag i andra skogliga sammanhang ifrågasätta skogliga ”sanningar” – exvis ”björkbekämpningarna” på 70-talet, gallringsmallar, gallringsfritt/glesplantering, vildsvinsutfodringar, varginplantering etc etc.
9 september, 2013 den 08:17
Göran Rune
Jag tycker det är tråkigt och väl snävt sett, när du ser dialogarbetet som vår patentlösning på skogsbrukets problem och utmaningar – så är det inte och kommer inte heller att bli – men det är ett viktigt verktyg för att möta dem.
Dialog om miljöhänsyn var vårt första dialogprojekt av en så pass stor omfattning. Självklart har vi saker att lära av hur den genomfördes. På just Höstexkursionen, vid vår nyligen genomförda första hearing om ett nationellt skogsprogram och i andra sammanhang så har vi varit tydliga med att vi behöver se över formerna för våra deltagarprocesser. Framförallt för att organisationer med begränsade resurser ska kunna bidra utan att nödvändigtvis delta i hela dialogarbetet.
Vi är övertygade om att dialog är ett bra verktyg som verkligen kan leda framåt, istället för att vi står kvar och stampar i gamla skyttegravar. Sedan må det ta tid – men det måste dialog få göra om vi ska få resultat som står sig. Efter knappt två år har allt vårt pratande inom dialogprojektet blivit konkret och resulterat i mycket tydliga målbilder hur miljöhänsyn ska tas – målbilder som det nu är upp till skogsbruket att genomföra.
Vi har många bra verktyg. Dialog är ett. Skärpt tillsyn ett annat. Till nästa år skruvar vi ytterligare på dem båda för att få mer verkstad och konkreta effekter i skogen – inte minst när det gäller miljöhänsyn och hänsyn till kultur-och fornlämningar.
/Göran Rune, chef skogsavdelningen, Skogsstyrelsen
11 september, 2013 den 04:07
Lars
Hej Göran, jag tror många natur- och skogsintresserade människor kan hålla med Malin. Med tanke på, sedan länge, rapporterade trender för många arter i svensk natur, så är det just nu för mycket snack och för lite verkstad. Det är dags att öka miljöhänsynen inom skogsbruket nu och hosta upp pengarna som nödvändiga avsättningar kräver. Staten bör här vara ett föredöme.
Jag känner inte sällan som Ulf uttryckte det ovan: ”det är ett jävla tjat om dialog, medan vi avlivar objektet för dialogen”. Det börjar brådska!
11 september, 2013 den 10:11
Susanne
Göran!
Det är självklart att man som Malin måste kunna yttra sig om dialogens förutsättningar och utgångspunkter.
”det måste få ta tid” skriver du. Naturskog minskar mer och mer. Fortfarande körs marken sönder. Fortfarande förstörs stränder, bäckar stigar och fornfynd.
Där det bryts mot föreskrifter finns väl ingen anledning att dialoga om. Där är det tvärstopp som gäller!
Förfulningen av landsbygden fortsätter och skogens sk sociala värden urholkas.
Det är inte konstigt på något sätt att folk blir förbannade om man upplever att ”inget händer”. Och att man känner sig kränkt då man ser den brutalitet som ofta visar sig vid kalavverkning.
För övrigt så är det anmärkningsvärt att så lite medel avsätts för skydd av
skog. Det är ju knappast penningbrist det är frågan om…
11 september, 2013 den 10:51
Bosse
Men om ni nu inte tror på dialog – och jag menar inte nödvändigtvis skogsstyrelsens definition – hur vill ni då gå vidare? Med politiskt agerande tvinga fram nya lagar och detaljregleringar och tvinga fram ett myndighetstillsyn som likt en skogsgestapo slår ner på alla avvikelser är det det ni är ute efter? Ja då har vi nog snart en situation som liknar den runt djurskyddet där inspektörerna lever med ständigt hot om våld, och djurägare som känner sig rättslösa – knappast en situation vi vill ha.
BTW bra att ni nämner detta med Naturskog – det är ju fokus för den här bloggen. Naturskogen omfattar c:e 3% av skogsarealen – så det mesta av våra skogar är brukade kulturskogar. Kan vara bra att ha med i tänket runt vad som kan accepteras av påverkan av skogsbruket. http://sv.wikipedia.org/wiki/Naturskog
11 september, 2013 den 13:35
Lars
Bosse, det finns nog en växande frustration hos många miljövänner angående skogen. Man ska nog ha även det i åtanke när man diskuterar denna fråga. Kanske speciellt med tanke på det du skrev: ”det mesta av våra skogar är brukade kulturskogar. Kan vara bra att ha med i tänket runt vad som kan accepteras av påverkan av skogsbruket”.
Det är brukad mark men, som jag skrev i ett tidigare inlägg, det ÄR också vår (Sveriges) natur vi pratar om! Om vi verkligen ska bevara mångfalden i skogen måste det till större skyddade arealer och ett, i många fall, skonsammare skogsbruk (det finns skogsägare som föredrar t ex blädning istället för trakthyggesbruk).
Vilken dialog kan jämka samman dessa synsätt? Jag kan verkligen förstå att för många miljövänner känns det som nästintill meningslöst. Jag ser just nu inget annat sätt att lösa dilemmat än att stat och engagerade organisationer och privatpersoner hostar upp de pengar det krävs för att skydda större arealer. Alltså köpa loss artrik och skyddsvärd skogsmark till marknadspris.
För egen del tror jag det blir svårt att komma så värst mycket längre än idag utan ett mycket stort kunskapslyft och sådan tar tid, kanske tar det en generation? Under tiden fortsätter mångfalden att minska.
I den ideala världen hade alla skogsägare haft förståelse för att bevarandet av mångfald för framtiden är viktigt, inte minst av försiktighetsprincip. Då hade alla skogsägare också förstått att skogen är svenskarnas natur och en turistattraktion och att denna natur är mycket mer än träden som ger dem inkomst. Då hade de också förstått att denna natur inte fungerar utan dessa träd. Då hade de åckså förstått att en granplantering inte är detsamma för mångfalden som en skog som är skiktad och blandad artmässigt. Om denna ideala värld funnits hade skogen behandlats annorlunda, det är jag helt övertygad om. Jag påstår givetvis inte att all skog ska skyddas men det förstås säkert. Jag tror alla miljövänner förstår att skogen brukas för råvaran och inkomsten men förstår skogsägarna vikten av att bevara mångfalden för framtiden?
Jag vill ställa denna retoriska fråga: Ska vi tillåta fiskarna att fortsätta fiska hotade bestånd bara för att det råkar vara deras nuvarande levebröd? Det finns verkligen inget stort stöd varken hos politikerna eller allmänheten för den åsikten. Där sätter politiken ned foten. Låt inte bestånden av skogslevande djur och växter hamna i samma sits!
Bosse, om du tror på dialogen i denna fråga har du säkert en vision av hur långt den kan nå och på vilket sätt den kan nå dit. Kan du dela med dig av den visionen?
11 september, 2013 den 15:00
Bosse
Jag tror att dialog leder längre – och är mer gynnsamt för alla inblandade parter än alternativet – som väl är diktat genom lagar och förordningar. Dagens politik vad gäller jordbruk och skogsbruk har nog av många upplevts som klåfingrig och detaljreglerande, och den kostar väldigt mycket tid och engagemang att följa. Att då än hårdare styra dessa verksamheter med ytterligare detaljregleringar tror jag gör det blir än svårare att få i synnerhet de små jord- och skogsbrukarna att orka med. Dessa småbrukare med sina olika förhållningssätt och möjligheter skapar mångfald i skogen bara genom att vara så olika. Tvingar vi bort dem – eller gör det svårare för dem – kommer strukturrationaliseringarna som leder till än mer av storskaliga drifts och ägandestrukturer att än snabbare ta över förvaltandet av skogen – och det tror jag definitivt inte gynnar mångfalden. I stora delar av Sverige är det redan idag svårt att få betesdjur på alla marker som behöver betas. Betena växer igen och blir på många ställen granskogar på en generation (om de inte aktivt planteras igen direkt) – och där tror jag personligen vi har den stora förlusten av mångfald i naturen. En förlust långt större än vad skogsbruket i sig kan förväntas ge. Sedan kan man ju fråga sig om mångfald verkligen behöver vara så ”helig” som den är i dagens debatt. Knappt någon vågar ifrågasätta strävan mot ökad biologisk mångfald. Och det finns många ”sanningar” om vad som gynnar mångfalden som kan behöva skärskådas. Därför är det bra att det nu dras igång ett forskningsprojekt för att försöka reda ut detta – http://www.atl.nu/skog/hyggesfritt-skogsbruk-ska-studeras
11 september, 2013 den 18:39
Lars
Några snabba kommentarer:
Bra att man studerar alternativ till trakthyggesbruk!
Jag tror du har alldeles rätt i att bete som håller markerna öppna också är viktigt för mångfalden. Där har jordbrukets djurhållning en del att bidra med. Däremot ersätter inte detta skydd av de skogsområden som jag tänker på. Det handlar om olika arter och biotoper. Mångfaldsbegreppet handlar ju inte bara om en totalsumma för alla arter. Det handlar om summan för enskilda arter och mer därtill. En dylik jämförelse kan lätt bli en jämförelse mellan äpplen och päron.
Din avslutning gör mig en smula orolig. Jag uppfattar inte att någon officiell representant för miljövännerna eftersträvar en ökning av mångfalden. Åtminstone inte i bemärkelsen att locka hit fler arter än vad som funnits här under senare tid. Däremot avses nog en återställning, allra minst ett bibehållande.
Att börja fundera på om en ytterligare minskad mångfald verkligen är så illa tror jag är en mycket farlig väg! Den idén kan man inte ta med sig in i den debatt vi diskuterar. Då hamnar vi ännu längre från varandra (jag kan visserligen göra ett undantag för fästingar).
12 september, 2013 den 12:48
Tomas Johansson
Bosse, du skriver väldigt bra saker blandat med ren smörja. Det är väl en träningsperiod för mig och andra som lämnat skyttegravskriget att klara av att lyssna på alla parter utan att bryta ihop. Den stalinistiska detaljregleringen tar död på mycket, helt rätt, då tar stordriftsvansinnet över, när det personliga ägandet utplånas. Dessutom vet vi att skogsstyrelsens regelverk är rena stenåldern, mycket skrivet innan ordet miljö fanns i språket. Men att tre procent av skogen är naturskog, det har du fått från de galna typer som vill få oss tappa fotfästet och frivilligt delta i deras vansinnesprojekt. Naturskogen, dvs den som inte odlads, är fortfarande basen i svensk skogsindustri, plantagerna ger inte mycket, kommer troligen aldrig att göra, de är för dåliga och drabbas oftast av skadeangrepp eller annat innan de vuxit klart, typiskt för konstgjorda monokulturer. Att rödlistat är ”heligt” är också en bra reflexion, vissa skogsaktivister är rabiata vad gäller det orörda, de kan kännas som om de ratar allt som inte är totalt orört, som om det då kan offras till plantagevansinnet eftersom det ändå är värdelöst, det är en galen syn som bara innebär ett alibi för skövlare. SNF behöver verkligen tänka om vad gäller strategierna. En procent perfekt natur och 99% skövlat ger ju ingenting, bara små dödsdömda tofsar i landskapet. Det är vad vi gör med de 99%-en som är viktigt, givetvis. Miljöorganisationerna har misslyckats med frågan.
Jag har läst artikeln du tipsat om i ATL om Hyggesfritt. Skogsstyrelsen är för det första en del i kalavverkningsmaskineriet, så trovärdigheten vad gäller objektiva resultat när de nu ska ”studera kalhyggesfritt” är ca noll.
Skogsstyrelsen skriver att kalavverkning är dominerande i Sverige och internationeltt. Det är FEL! Det vet dom, i Europa i övrigt finns inga kahyggen, de finns BARA i Sverige, åtminstone så totalt dominerande.
Citat ur texten:
”Forskarna på SLU menar att det finns indikatorer på att selektiv avverkning har mindre negativ påverkan på skogens mångfald jämfört ,med trakthyggesbruk” … … …öh. Välkomme till planeten Tellus!!!
Ja herregud vilket dravel, men skogsstyrelsen kan häva ur sig nästan vad som helst, utan att de får sparken eller att någon reagerar.
Tänk dig att polisen skulle skriva att det finns indikation på att brottsligheten kan ha en viss negativ inverkan på samhället… att de nu ska undersöka saken.
Stön!
9 september, 2013 den 17:08
ulf
alla vet att skogsstyrelsen har minskat sin personal med 100 tals personer de senaste åren ..varför då dra i oss att tillsyn och dialog ska bli bättre än den varit!!! ska personalen jobba 80timmars vecka? kan vi börja tala sanning nån gång…
11 september, 2013 den 18:43
Bosse
Dialog om miljöhänsyn – hittade idag den intressanta rapporten om Uppföljning av Miljöhänsyn – iallafall ngt som verkar bra som Dialog har lett till. http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art12/20103912-89d2e5-1855.pdf
11 september, 2013 den 22:19
Lars
Rapporten handlar om kravspecifiering för nytt IT-system för uppföljning av hänsyn vid skogliga åtgärder och som ska ersätta det nuvarande systemet Polytax. Under vissa förutsättningar kan det leverera sin första resultatrapport år 2017. Förstår jag det hela rätt?
12 september, 2013 den 12:40
Lars
Att ha bra verktyg för uppföljning underlättar!
12 september, 2013 den 14:31
Klas
Några felaktiga hypoteser bakom kalhyggesbruket
1. Kalläggning av marken är nödvändig för att få den
solvarm och därmed aktiv
2. Markens mosslager måste rivas bort med maskinell
markberedning för att få ned värme och ge
plantorna god tillväxt
3. Små träd är gamla och kan därför inte växa till
fullstora träd
4. Små träd har kommit efter i utvecklingen därför att
de är genetiskt undermåliga
5. Konkurrens mellan stora och små träd resulterar i
låg volymtillväxt
12 september, 2013 den 14:35
Klas
Uttalande enligt prof Björn Elfving :
”Högsta produktion bör i princip uppnås,
om man kan hålla ett bestånd evigt medelålders,
det vill säga ta ut de mogna träden
och fylla på med nya träd i lagom takt.”
12 september, 2013 den 14:36
Klas
Om biologisk mångfald
t. ex. data från över 400 publicerade experiment visar
att färre arter i ett ekosystem medför
minskad mängd växtbiomassa.
American Journal of Botany, 2012
Cardinale B. , Univ. of Michigan.
Detta gäller generellt från encelliga alger till träd.
12 september, 2013 den 15:33
Tomas Johansson
För min del räcker det att ha förstått grunderna i ekologin, det som bygger livet på Tellus. Då inses lätt att hela skogsekosystemet inte kan bytas ut mot konstruerad odling. Orsakerna till det är hur många som helst, flera av orsakerna känner vi till redan och vi lär oss nya allt eftersom.
Jag behöver inte räkna upp dom nu kända, men om någon här inte förstår vad jag menar så rekommenderas någon slags snabböversikt i ämnet ekologi, ingår nu i baskunskaperna utöver matematik, språk och fysik.
12 september, 2013 den 16:15
ulf
tomas, det är inte ofta jag får anledning att le uppskattande när någon skriver om skog, men du får tamefan mig på gott humör, hoppas det finns fler med en sån glasklar syn på sakernas tillstånd…då finns det ju hopp..en liten titt på kunskaperna om skog 1895 författare axel nikolaus lundström ”
En annan olägenhet, som vidlåder den odlade
barrskogen, är den, att själfva träden i densamma på långt när
icke blifva såsom sågtimmer så värdefulla som naturskogens.
Detta gäller såväl om tall som om gran, hvilka, då de odlas,
icke rensa sig, d. v. s. fälla de äldre kvistarne, och lämna
så kvistrena sågstockar, som fallet är med våra naturskogars
barrträd. Detta är en så viktig sak, att därpå beror i
väsentlig grad den svenska trävarumarknadens dominerande
ställning i utlandet. Och betecknande är i detta afseende, att
den svenska trädvaruexporten på Tyskland under de senaste
10—15 åren i högst betydlig grad ökats, fastän detta land
äger så stora odlade skogar och med hög tull belagt import
af sågade trädvaror från andra länder. Det är våra
naturskogars goda egenskaper, som vi hafva att tacka för detta
lyckliga förhållande. Visserligen är det ej otänkbart, att en
uppkvistning för hand skulle kunna gifva de odlade
barrträden samma goda egenskap som den natursådda, men det
är långt ifrån säkert, och den ekonomiska sidan af saken
ställer sig därvid så, att vi icke kunna nedlägga synnerligen
stora kostnader på skogskulturen, om vi skola erhålla valuta för
våra penningar, ty det ligger här en lång tid emellan sådd och
skörd, och det nedlagda kapitalet växer med ränta på ränta.” är det någon som tycker vi gått framåt!!! i så fall tycker ni fel…
12 september, 2013 den 20:30
Tomas Johansson
Tack Ulf, det är som du säger inte ofta man får känna något positivt i detta ämne. Själv är jag ogillad i skogsmiljökretsar för att jag i deras ögon ”älskar skogsägare”. Här på skogsbloggen är jag väl den enda som blivit raderad flera gånger. Det beror på att jag säger det jag sett, som att statens skogsinnehav är mest skövlat och sönderkört, att SNF misslyckts med hela sin skogsstrategi och att SNF:s högsta ledning med Mikael Karlsson är hopplösa att ha å göra med, och att jag säger att privatpersoner som äger skog är de enda som ger oss hopp, och ofta de enda i hela kommuner som har åtminstone lite fin skog kvar, när stat och storbolag skövlat allt. Så får man inte säga, kapitalet och äganderätten ska vara boven enligt SNF, staten lösningen.
De enda jag sett som kan göra skillnad är de få skogsägare som likt Harald Holmberg inte vill kalavverka sin egen mark. Få vågar trotsa det fullständigt vansinniga plantagetvånget, men Harald har utmanat hela staten, själv. Inte illa, det civilkuraget är extremt ovanligt.
13 september, 2013 den 15:02
skogsbloggen
Nej Tomas, du har inte blivit raderad av något av ovanstående anledningar. Jag har tagit bort inlägg där du gått till personangrepp på enskilda människor. Vilket jag även klargjort för dig varje gång. Jag uppskattar såväl dina kommentarer som alla andras. Kommentarer som innehåller personangrepp kommer jag dock aldrig acceptera på bloggen.
Vänliga hälsningar
Malin
14 september, 2013 den 08:04
ulf
jag måste klargöra vad såna som bosse så felaktigt tjatar om, ”nättroll” stämplas ofta människor helt felaktigt, visst ska man försöka skilja på sak och person, men det är ingen gyllene regel, ta tex bosse som gör personangrep gång på gång i nån slags skenhelig sörja,… när han kallar mej för troll är det ett personangrep, men det fattar inte bloggens ordningsman….ett besläktat begrepp är rättshaverist, vilket har en mycket negativ klang, när forkare har gått igenom dessa människors kamper visar det sig att den stora majoiriteten har helt rätt i sina åsikter, stämpeln dom fått är från objekten som använder unken härskarteknik för att föringa dessa människors rättmätiga kamp. ett utdrag ur wikipedia ” Det är viktigt att vara medveten om att det medför en risk i sig att dra alltför stora växlar på begreppet troll. Det händer att internetanvändare falskeligen anklagas för ”trollande”, trots att de har ett seriöst uppsåt med positiva förtecken. Användare kan exempelvis anklagas för att vara ”troll” antingen som ett uppsåtligt retoriskt knep, eller som en följd av missförstånd. En person med åsikter som skiljer sig från majoritetens upplevs lätt av andra debattörer som provokativ, och kan i förlängningen komma att beskrivas som ett ”troll”, trots att en mer neutral genomlysning av diskussionen kanske visar att det egentligen inte alls ligger till på det sättet. En annan orsak till att en person felaktigt upplevs som ”troll” kan vara att personens meddebattörer har en annan uppfattning om vart forumets debatt bör leda.
12 september, 2013 den 21:40
ulf
den korrumperade maktaparaten avstyrde väl en rättegång mot harald som skulle givit svenska folket en inblick i ruttenheten med kalaverkningar, så där såg man hur alla som står för rådande ordning sluter sig samman när man hotas …och det är inte för människors väl…att man fortsätter att hjärntvätta och hota privata skogsägare med ekonomisk ruin om dom inte kalaverkar, är ju också helt sjukt..detta görs som jag sagt av både skogsstyrelse och slu, det har vi ju kunnat se på denna blog tex.. och dom krafter som inte håller med i denna ynkedom sitter tysta och stilla i båten…jag tänker på martin luter kings ord ”det är inte dårarna vi ska frukta..det är dom goda men tysta”…
13 september, 2013 den 09:44
Tomas Johansson
Rättsystemet får det svårt när förövaren är samma som kontrollaparaten. Skogsstyrelsen, SLU och Sveaskog är staten, det är dom som infört skövleriet. Hur ska vi eller rättsystemet då agera? Som jag sagt här flera med gånger; det liknar inget annat, jo kanske saker som fanns i gamla östdiktaturerna.
Jag var med på ”rättegången” mot paret Hallmans från Valvträsk, om möjligt ännu mer absurt. Åtalet drevs av Polisen… ”brottet” var att ha stått för nära en skogsmaskin… De hittar på eftersom, för att skrämma och tysta, en uppvisning i svenskt rättshaveri i kafkaklass. En myndighet gör bort sig, men räddas av en annan myndighet i samma ”gäng”.
När jag nu hört om en helt annan sak, Qvickrättegången, hur den förlöpt, så kan jag säga att den är välskött i jämförelse.
Men återigen, vi samtalar på SNF:s blogg här, så vi borde tala om SNF.
Jag stör mig mycket på de som sitter högst i SNF och sover, eller vad de nu gör, Karlsson säger aldrig något om sveriges största miljöproblem.
Jag skulle vilja ge honom ett pris, finns det inte nåt sånt där dum-pris, för årets sämsta samhällsinsats, borde gå till Mikael Karlsson, SNF:s ordförande. Igår stod han återigen i media och snackade om medialt gångbara struntsaker, vargantalet. Efter Gudrun som var beviset på monokulturernas haveri, då pratade han också om annat, nåt sidospår. Att SNF riksledning inte gör sitt jobb innebär ett alibi för skövlarna.
13 september, 2013 den 18:11
ulf
det är ju väldigt mycket pengar som kommer till snf från staten varje år, närmare 50 miljoner, och man vill väl inte bita handen som föder förstår jag, men det får vara måtta på krypandet…
13 september, 2013 den 20:06
Susanne
Om Kyrkan som skogsägare..
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=5642159
14 september, 2013 den 08:54
ulf
om hållbart nyttjande och dialog var ju rubriken på denna bloggpost…då tänker man…om vi ska hållbart nyttja skogen och föra en dialog om detta så måste vi ju vara utbildade för att kunna genomföra en dylik operation, så då tittar vi på utbildningen ..på naturbruk.se finns alla skolorna, avdelningen skog klickar vi på…två av kategorierna verkar relevanta miljö och naturvård, den andra heter skogsmaskinförare, dom utbildningarna borde ha ett stort inflytande på vårt hållbara nyttjande..då tittar vi på antalet skolor för var och en av dessa kategorier .skogsmaskinförare 20 skolor!! miljö och naturvård 2 skolor!!…är det konstigt att det ser ut som det gör?
14 september, 2013 den 18:20
Tomas Johansson
Det finns ingen dialog i skogsfrågan (naturresursutnyttjandet). Det finns två grupper med tydliga åsikter; skövlarna och miljöfolket, däremellan ingenmansland. Ingen av dom har rätt. Det finns inte heller någon vilja till dialog från någotdera hållet. Hur skulle det se ut om de kunde samsas och komma fram till bra saker, då skulle ju svenska staten inte kunna fylla på kassan som förr. Nu ska operan i Stockholm byggas om för två miljarder, det blir ytterligare X antal kvadratkilometer kalhyggen i övre norrlands sista naturskogar. Det är ju en otroligt smart modell att snabbt och enkelt fylla på konungarikets finanser, det kan man väl inte ändra på bara sådär? Nya gruvor ska startas, för att bygga ringvägar runt Stockholm mm, LKAB Kiruna betalade tunnelbanebygget. Det är ett vinnande koncept.
14 september, 2013 den 19:31
ulf
när forest service och park service hade sina duster i usa under första halvan av 1900talet och man slogs om rätten till naturen och skogarna var det oftast park service som fick igenom sina krav, det är man mycket glad för idag när turismen i usas parker passerat i miljard besökare per år…många av forest service veteraner har vittnat om att dom idag inte kan förstå att dom ville bedriva skogsbruk i dessa numera inkomstbringande och skyddade parker…tänk om vi haft ett naturvårdsverk befolkat med park service folk och en uppdelad skogsstyrelse, en för natur och en för industri…men nu sitter alla som gisslan i reinfelts källare och gör lydigt som dom blir tillsagda….
15 september, 2013 den 12:35
Tomas Johansson
Vi går mot ett läge med varken det ena eller det andra. På Sveaskogs, SCA:s Holmens m fl marker växer pappermassa, vilket kan bli värdelöst i konkurrens med snabbväxande från t ex Brasilien. Inte heller har vi något för turisterna annat än i fjällen, inte heller kvalitetsvirke, det kan bli det arv vi får av vårt skogshaveri.
Värst anser jag det vara för befolkningen i Sveaskogs kärnområde i norrbotten, där blir det inte intressant att bo när detta har slutförts, dessutom gick hela vinsten från skövlingen dessa bygder förbi. Det är en kolonial ordning mitt i västeropa.
Apropå Reinfelt så är de alla likadana. Socialdemokraterna kanske tar toppositionen, det var under Palmes storhetstd det var som värst, aldrig har såna gigantiska kalhyggen tagit upp och plöjts sönder på staens mark i norr som under palmeeran. Han kunde få folk tro på vad som helst.
15 september, 2013 den 13:09
ulf
ja är det inte märkligt!!! det enda vi skulle kunna vara bra på i vårat skogsbruk…kvalitetsvirke med millimeter mellan årsringarna har vi bytt ut mot en idiotiskt massa och bränsle produktion, man blir mörkrädd…i bland tror jag inte man från skogsnärinhgen har tittat på en jordglob de senaste 20 åren, om du drar ett finger från stockholm västerut hamnar du i anchorage, mitt i alaska, där jag bodde på 80talet om du drar fingret österut hamnar du på den sibiriska taigan, all tillväxt i dessa skogar står still 8 månader om året, här ska man intensiv odla!!! vilka idioter har kommit på det?…det skitvirke som produceras till byggmax och andra brädgårdar är ett skämt, men folk är ju så dumma att dom köper skiten och då tror man väl att det är ok…du drar en skruv rakt igenom dessa brädor och reglar som det vore balsaträ..det är bara sorgligt…
15 september, 2013 den 13:32
ulf
stora ensos välutbildade virkesköpare såg jag i somras hade klassat 150 år gamla kvistrena granar 20-25 centimeter i brösthöjd som biobränsle, dom hade ingen aning om att som slöjdvirke var det värt 5tusen kubiken… det är såna idioter som hanterar våra skogar nu..och smartare lär dom inte bli…
16 september, 2013 den 18:59
Tomas Johansson
Det är en total avsaknad av marknadsmässighet i storskogsbruket, det liknar sovjet. Allt virke är likadant i deras inkrökta värld. Folket på SNF som ständigt skyller på kapitalet och näringens vinsthunger borde ta och kolla lite med verklighten. Men givetvis ger det fina utmärelser i miljökretsar att slicka gammelsocialister medhårs.
Göran Greider är en sån som marknadsför sig själv som samhällsdebattör i forntida socialism via sitt påstådda engagemang i allt möjligt, typ miljöfrågor. Målet knappast bra miljö, men att staten ska konfiskera allt.
15 september, 2013 den 14:17
ulf
när stradivarius byggde sina fioler använde han till locket just ett sådant virke jag beskrev här ovan, om någon undrar vad det ska vara bra till…till botten använde han lönn…
17 september, 2013 den 14:15
Anita Sderman
Heja, heja, Du har s rtt.
Samsyn eller consensus r ju hopplst och ovetenskapligt, trodde mera det hrde till socialdemokratins era, men gr uppenbarligen att ta fram som sista utvg i trngt lge av vem som helst. Naturligtvis r det vetenskap och avtal som ska rda, nr nu sdana finns p plats! Vad r det d att samsyna om? Ska man g runt vetenskap och avtal kanske?
Det om kulturlmningar r extra trkigt men vl i linje med annan trkighet i form av utfrsljningar m m. Jag tnker p Mlsker m fl som nu ska sljas till privata kpare. Kanske rivning och utarmning av skog till fljd. Vi behver en National Trust, som i England, med verinsyn ver det konkreta kulturarvet i form av gods och grdar och med frvaltarplikt, visningar etc.
Sjlv visade jag min liten herrgrd i sndags fr ett 60tal, glada personer som ocks betittade nraliggande gruvor i Norrskedicka gruvor. Mycket lyckat. Hller p att slss fr dessa gruvors bevarande hos Lnsstyrelsen i Uppsala ln som verkar minst sagt lite frgande.
Hlsningar
Anita Sderman
Date: Wed, 4 Sep 2013 16:50:43 +0000 To: anbita1@hotmail.com
18 september, 2013 den 15:25
ulf
råkade slinka in på skogsstyrelsens hemsida, kurser…bland allt mumbojumbo som ”framtidens skogsrike formas nu” och ”från prat till resultat” så fanns en som lät intressant ”bli rådgivare åt markägare” hmm vore kul att gå bara för att få veta vad man ger för råd…bla stod att man ska lära sig att bevara och utveckla mångfald…när startar den tänkte jag…..inga kurser planerade …ja ja vi går emot en dyster höst med monika stridsman som härförare..suck
19 september, 2013 den 05:26
Tomas Johansson
Stridsman, känd våldsverkare på fjällnära. Sen har vi general Persson som ordförande för Sveaskog, han skapade ju en egen sorts massakerhygge redan som statsminister, där man först sopade rent, sen ryckte upp trädens rötter, kan beskådas lite här och där, ”Perssonhyggen”. Chef för den sjuka firman SLU Tomas Lundmark är både plantageexpert och aktiv socialdemokrat, dvs polare med generalen och stödd av LO i sitt värv, LO stödjer helhjärtat alltihop, varför är en gåta.
Det liknar inget annat.
Om någon i systemet skulle ha en avvikande syn på saken, då finns alternativen uppsägning, ufrysning, förtidspensionering eller långtidssjukskrivning.
19 september, 2013 den 08:58
Susanne
Hur ska skogsfrågan komma ut brett i den allmänna debatten?
Så att den märks. Eller kanske är det helt kört…
Är detta en ickefråga i nästa val?
19 september, 2013 den 09:53
Lars
Jag tror ett effektivt sätt kan vara att engagera journalisterna. Minns vilken debatt som Maciej Zaremba åstadkom i DN förra året. Det är, tror jag, en bredare kunskap hos befolkningen i stort om hur utvecklingen i den svenska skogen sett ut under de senaste decennierna som behövs. Samtidigt är det mycket viktigt att visa upp de goda exempel på hållbart skogsbruk och vilja att skydda som finns. Det är de dåliga exemplen som ska hängas ut. Inte dra alla över en kam.