Hej,

Just hemkommen från virrvarret av lobbyister, politiker, seminarium och debatter i Almedalen. I onsdags hade vi vårt eget skogsseminarium ”Finns det plats för oss människor i skogen?”. Liksom på Skogsindustriernas seminarium så fokuserade även vi på skogens sociala värden i år. Ett värde som skogspolitiken i princip helt har glömt bort att hantera under de 20 år som den funnits. Tack vare Maciej Zarembas artikelserie i DN och efterföljande bok har skogens värde för oss människor äntligen lyfts, både inom politik och skogsbruket, vilket inte är en dag försent. Det var även därför naturligt för oss att bjuda in Maciej till vårt seminarium där han själv fick berätta om hur han, utifrån den resa han gjorde när han skrev sina artiklar, uppfattar att människan uppfattar skogen.

Nu kan man tro att de bästa citaten från vårt seminarium skulle kunna hämtas från Zarembas dragning, och det kan de säkert eftersom den mannen är en fena på att uttrycka sig. Men min personliga favorit är helt klart när professor Patrik Grahn från SLU berättade hur han inledde sin forskarkarriär om människor, natur och hälsa:

”När folk sa åt mig att man mår bättre av att vara i naturen så tänkte jag: Är ni inte kloka? Vi är ju inga grönsaker heller!”.  Men bara det faktum att någon sagt detta till honom väckte hans nyfikenhet. Så han gjorde som de flesta forskare gör, han grottade ner sig i ämnet. Och han presenterade mycket intressanta resultat under sin föreläsning.

Till exempel visar hans (och andras) forskning att just skogen är oerhört viktig för människors hälsa, inte minst stressåterhämtning. En ökad grad av ålder, variation (vilket givetvis ofta också innebär en större artrikedom) och dessutom den areella storleken på skogen innebär större kvaliteter för välbefinnande och återhämtning. Dessutom är närheten till denna typ av skog det absolut viktigaste för att folk ska vistas i den. Så tvärtemot vad Skogsindustrierna framhöll på sitt seminarium – utifrån sina egna undersökningar (att majoriteten av oss människor vill gå i pelarsalar av skött, gallrad, ensartad skog – okej, nu sa dom uttryckligen inte ensartade, men pelarsalarna av skött, gallrad skog brukar vara just ensartade…) så visar forskningen att en variationsrik skog, gärna en gammal sådan, är av största vikt för människans hälsa.

Dessa två olika uppgifter får mig att reflektera lite faktiskt… Kan det möjligen vara så att resultatet av Skogsindustriernas egen undersökning är en produkt av att de flesta människor faktiskt aldrig har upplevt en naturskog? För det är ju faktiskt så att de flesta människor rör sig i skogen i sitt närområde – och i tätorter är skogarna inte sällan hårt påverkade av skogsbruk. Dessutom består ju den absoluta majoriteten av våra skogar av just skötta, välgallrade (eller inte gallrade alls eftersom gallringen av ungskog är kraftigt eftersatt), ensartade skogar. Så en läskig hypotetisk slutsats är att majoriteten av den svenska befolkningen inte har en aning om hur en vild och vacker skog ser ut. Och för att förekomma mina kritiker här så lägger jag i begreppet vild och vacker följande:

  1. Aldrig tidigare kalhuggen (kan dock vara påverkad av uttag)
  2. Åldersspridning
  3. Diametersspridning bland stammarna
  4. Död ved (stående och liggande) i olika åldrar och nedbrytningsstadier
  5. Senvuxna träd
  6. Artrikedom – vilket i detta fall, givet ovanstående kriterier, inte sällan innebär hotade och rödlistade sådana.

Självklart finns det en mängd olika åsikter om vad en vild och vacker skog är, för ett barn kan till exempel en liten skogsdunge vara vild och vacker. Men det var inte riktigt poängen med min hypotetiska slutsats. Utan det var snarare att en stor del av den svenska befolkningen kanske inte alls vet hur en naturskog ser ut, av den enkla anledningen att det inte finns så mycket kvar av den. Och kanske särskilt inte där människorna bor.

Och om min hypotetiska slutsats nu skulle vara riktig så anser jag personligen att vi har ett mycket stort samhällsproblem. För hur kan ca 4% av Sveriges befolkning som utgörs av skogsägare tillåtas fortsätta omvandla den dryga halvan av Sverige som skogen utgör, genom att kalhugga och exploatera den, så att det försvårar för människor få tillgång till den sortens skog som är så oerhört viktig för vår egen hälsa?  Nu stavas ju givetvis det självskrivna svaret: Äganderätten, Min egendom och Min rätt till att göra vad jag vill med den. Men sätt detta i relation till Min rätt att bygga ett hus precis hur jag vill på Min tomt – oavsett vad grannarna tycker. Med äganderätten följer givetvis en förfoganderätt, men inte ett fritt förfogande. Som för alla andra samhällsområden gäller att markägaren får använda sin mark i enlighet med ett regelverk som innebär tydliga begränsningar. Fast detta gäller inte skogen med den politik vi har idag…

Hur som helst, ovanstående hypotetiska slutsats ska ses som ett tankeexperiment. Hade jag kunnat så hade jag härnäst raddat upp lite vetenskapliga studier som bevisar detta. Men det kan jag inte. För när det gäller skogens värden för människas välbefinnande, rekreation och hälsa så vet vi inte särskilt mycket.

Vi vet dock att det är av mycket stor vikt att bevara skogens sociala värden – detta är sedan länge fastställt i forskning. Vi vet dessutom att skogens sociala värden ska skyddas enligt de övergripande skogspolitiska målen.  Tyvärr har dessa mål glömts bort, sopats under mattan och/eller ignorerats under de 20 åren som nuvarande skogspolitik har varit gällande. Ingen – vare sig myndigheter eller beslutsfattare – har bemödat sig med att ta reda på vad som behövs för att säkerställa dessa värden, eller hur mycket skog som ens har någon form av skydd för sociala värden. Kunskapen om skogens värde för oss människor är helt enkelt ett stort svart hål och det behövs en rad åtgärder för att komma tillrätta med detta gigantiska problem. Detta visar vi i vår nya rapport; Människan i skogen – det skogspolitiken glömde.

Jag begriper faktiskt inte riktigt hur skogsbolag, skogsägarföreningar och skogsindustrierna så tvärsäkert kan säga att vår nuvarande skogspolitik fungerar bra. Det finns ingen forskning som stöder detta vad jag har sett. Däremot stöder forskning och myndigheter följande:

–          Vi har en pågående förlust av biologisk mångfald

–          Vi når inte våra miljökvalitetsmål rörande skog

–          Vi har en pågående förlust av livsmiljöer för hotade arter

Addera till detta att vi nästan inte vet ett skvatt om hur det är ställt med skogens sociala värden – förutom att de är viktiga då. För det har politiken, och inte minst den myndighet som är satt att genomföra politiken, i bästa fall hanterat med armbågen. För att citera en tjänsteman när önskemål om rådgivning för hyggesfritt skogsbruk alternativt inlösen av en skog för friluftslivets skull framfördes från en privat person:

”Du och din förening har i flera brev uttryckt krav och önskemål om avverkningsstopp, långsiktigt skydd m.m. för området. Det finns inga som helst möjligheter från Skogsstyrelsens sida att få till något sådant. De pengar som finns avsatta för områdesskydd måste användas till områden med mycket höga naturvärden och inget annat.”

Så mycket för att tillgodose människans behov av skogen – och att hjälpa till med rådgivning för hyggesfritt så att människorna kunde få fortsätta njuta av den skog som låg nära.

Fridens,

Malin