Hej,

Holmen Skog rensar stigar från avverkningsrester för att tillgodose skogens sociala värden fick jag  veta när jag efter en rask marsch från färjan, med andan i halsen, nu kommit in mitt i Skogsindustriernas Almedalsseminarium. Halleluja! Då följer Holmen åtminstone lagen (ha dock i minnet att skogspolitiken förväntar sig att skogsbruket ska gå längre än lagens krav om Sverige ska nå sina mål rörande skog). Att rensa stigar från avverkningsrester är förövrigt i princip det enda konkreta som står i lagen om just sociala värden. Nu hade jag ju i och för sig missat större delen av framförandet, så Holmen kan ju ha sagt en hel mängd klokheter innan jag stormade in – detta vet jag inte. Oavsett hade Holmen dock rätt i en sak: Det saknas kunskap.

Ämnet för Skogsindustriernas seminarium är alltså skogens sociala värden.

Skogsindustriernas Mårten Larsson presenterar nu industriernas rapport ”Levande skogar” som är en liten trevlig saga om hur allt är i princip frid och fröjd i våra skogar när det gäller biologisk mångfald. I år det tredje året som rapporten släpps och nu hanterar den även skogens sociala värden.

Det är nu det börjar bli riktigt intressant. För är det en sak som såväl naturvården, skogsbruket och myndigheterna är ense om så är det att det saknas kunskap om skogens sociala värden. Det saknas kunskap om vad dessa egentligen är, var de finns och hur de hanteras (det ena ger det andra antar jag). Ändå har Skogsindustrierna tagit fram en rapport om måluppfyllelse för skogens sociala värden… Utan att egentligen ha kunskap om dessa värden… eller hur tänker dom?

Inte helt överraskande så går det enligt Skogsindustrierna ganska okej för de sociala värdena i skogen. Det finns förvisso  lite att jobba på, men i det stora hela går det liksom ganska okej. Förutom för målområdet kunskap då… där var det som sagt röd gubbe.

Lustigt.. ingen kunskap, men ändå en massa bedömningar om att det går hyfsat åt rätt håll att nå målen? Det uppdagades dock ganska snart hur dessa bedömningar är gjorda då vår vice ordförande Karin Åström ställer frågan om vilken typ av underlag man använt sig av för att göra exempelvis bedömningen att målet om samråd med närboende går spikrakt åt rätt håll. Mårten ger, efter viss tvekan, svaret att  detta helt enkelt är Skogsindustriernas egna bedömningar.

Jag undrar om alla de människor som har hört av sig till mig genom åren och varit fullständigt förtvivlade över att deras rekreationsskogar har kalhuggits helt utan att någon ens har andats ett ljud om det i förväg håller med Skogsindustrierna i deras egen bedömning.

Och dessutom…hur ofta får vi inte höra att vi är ett ”särintresse” (i och för sig helt utan ekonomiskt intresse eller vinning i det vi gör, utan endast en vilja att nå ett miljötillstånd som är hållbart) som bara sitter och tycker saker när vi presenterar våra åsikter – vilka alltid baserar sig på vetenskapliga fakta. Och här får Skogsindustrierna släppa en hel rapport, i delar baserad på egna bedömningar, utan att någon lyfter på ögonbrynen?

Verkar som det är helt och hållet fritt fram för vissa att komma med antaganden och presentera dessa som kalla fakta utan att detta uppmärksammas? (ungefär som när Skogsindustrierna under en period pumpade ut budskapet om att någonstans runt 25 % av skogen är skyddad)

Vi andra, som värnar naturens mångfald och därmed givetvis inte har ett ekonomiskt intresse i att bruka livsutrymmen för hotade arter och områden viktiga för människan, måste ha både hängslen, livrem och helst säkerhetssele och störtkruka i form av vetenskapligt stöd innan vi säger något.

Fridens,

Malin