”Det har aldrig funnits så mycket skog i Sverige som det gör idag”. Detta är ett citat som stora delar av den svenska befolkningen har tagit till sig och därmed lugnt invaggats att tro att skogen i Sverige är utom hot. ”Det har aldrig funnits så mycket träd i Sverige som det gör idag” är närmare sanningen. Mer än halva landet är täckt av ”skog”, men den trädbevuxna marken består till huvuddelen av trädplanteringar. Monotona virkesåkrar där skogen har avverkats och ersatts av träd av samma art och ålder. Inte sällan utgörs dessa träd av plantor från en plantskola någon annanstans som oftast inte har sitt ursprung i den skog som tidigare funnits. Endast en liten del av den svenska skogen består idag av varierad och biologiskt rik naturskog. Skog som aldrig tidigare kalavverkats. Marker som varit trädbärande sedan istiden. Skog som sjuder av liv, där artrikedomen och variationen är stor. Skog som berör. En skog där det bakom varje stenblock döljer sig något nytt och spännande, där varje träd har sin egen historia. Där man kan vandra i timmar och hela tiden bli överraskad av något nytt. Denna typ av skog blir allt mer ovanlig och inte sällan är besökaren hänvisad till något av de naturreservat som avser att skydda de få procent gammal naturskog som finns i landet.

Det svenska skogslandskapet håller snabbt på att omvandlas från orörda eller extensivt brukade skogar med stor biologisk mångfald, till monokulturer. Planteringar där träden inte tillåts bli gamla och som saknar den variation och artrikedom som naturskogen hyser. Stora skogsarealer har omvandlats till ett produktionslandskap vilket missgynnar skogens växter och djur. Sedan 1950 har ungefär 60 procent av Sveriges skogar kalhuggits. Hur stor andel av biologiskt rika naturskogar som finns kvar vet vi inte. Men arealen minskar så länge vi fortsätter tillåta att dessa avverkas. Och det som är mest skrämmande av allt är att varje kalavverkning av en naturskog med en lång trädkontinuitet är ett irreversibelt ingrepp i naturen. Ändå tillåter vi att detta sker.

Skogsindustrin i Sverige är överdimensionerad och råvarubehovet överstiger vad den svenska skogen långsiktigt  hållbart kan ge. Speciellt om skogsbruket ska vara hållbart ur naturens perspektiv. De gigantiska arealerna av tidigare avverkade, och återplanterade, skogar har ännu inte blivit avverkningsmogna och man är i många fall hänvisad till att avverka i den resterande gamla naturskogen. Intresset för att avverka av de sista äldre naturskogarna är därför fortfarande stort och kampen om de kvarvarande, värdefulla skogarna och kärnområden, har hårdnat betydligt. Många av skogens djur och växter blir alltmer trängda. Majoriteten av landets hotade och nära hotade arter är beroende av produktiv skog och arealen av den typen av skog som krävs för deras överlevnad krymper. Forskare, experter, miljöorganisationer och myndigheter larmar om det akuta hotet mot skogens mångfald. Samtidigt satsar riksdag och regering alldeles för lite för att bevara de skogar vi åtagit oss att skydda och lagen är så svag att den inte ens skyddar de mest känsliga områdena – samtidigt som det inte finns tillräckligt med resurser för att lösa in dessa. I Sverige är det dessutom fullt lagligt att avverka träd som är 500 år gamla.

Den ideella naturvården söker efter de skyddsvärda skogarna som är hemvist till en mängd arter. Jag är en av dem. Med kamera, lupp och GPS ger vi oss ut i skogen och dokumenterar och informerar om våra betraktelser.

Jag sätter mig nu i bilen för avfärd mot Härjedalen. Under ett par dagar tänker jag dokumentera hur skogsbruket har hanterat områden som vi tidigare dokumenterat. Skogar där vi hittat hundratals fynd av hotade och nära hotade arter. Där vi nogsamt har rapporterat detta till både myndigheter och markägare. Där vare sig myndigheter eller markägare har lagt två fingrar i kors för att bevara området – trots vetskapen om de mycket höga skyddsvärdena som dessa skogar har haft. För jag vet nämligen att dessa skogar, trots våra larm, är kalhuggna. Ytterligare irreversibla ingrepp i vår natur.

Fridens,

Malin