Hej,

Häromdagen satt jag och bläddrade lite förstrött i Sveaskogs tidning Forum Sveaskog. Måste säga att jag blev ganska provocerad av den temaartikeln som publicerats ”Kontinuitet eller trakthygge”. Som jag läser artikeln så är den en hyllning till kalhyggen som allenarådande metod och, i princip, sågar någon annan skogsbruksmetod vid fotknölarna. Mest provocerande tycker jag dock att det är de personerna som är tillsatta att förvalta svenska folkets skogar som så envist hyllar kalhyggesbruket. För inte tusan har jag blivit tillfrågad om hur jag vill att min skog ska förvaltas. Det kanske är dags för Sveaskog att göra en undersökning bland svenska folket för att se vad vi egentligen vill med våra skogar?

Hur som helst. Nu är jag verkligen ingen expert när det gäller hyggesfria metoder därför kontaktade jag Martin Jentzen som har hållit på med  naturnära skogsbruk i många år och bad honom att göra ett gästspel på min blogg.

Fridens,

Malin

Nedanstående är Martins reflektioner på Sveaskogs artikel utifrån hans kompetens inom ämnet:

Ang. artikel  Sveaskog-forum 2 2013

Sveaskog har ju uppenbart bestäm sig för att ta debatten om hur skogen ska brukas (och verkar inte sky några medel).

Man hävdar i artikeln att ”kontinuitetskogsbruk” knappast är möjligt och än mindre lämpligt på någon större del av skogsmarken. Hur kommer man då fram till det? Jo, genom att med hjälp av akademiska definitoner resonera sig fram till att det finns endast, och verkligen endast, två sätt att sköta skog på. Trakthyggesbruk eller blädning. I det ena fallet jobbar man med återkommande kalhuggningar eller fröträdställningar/skärmar och odlar fram skogsbestånd som i stort sett är likåldriga, enskiktade skogar. På samma sätt som man odlar en ettårig gröda på en åker. Skillnaden är att det nu handlar om en längre tid för odlingen att nå vad man anser är mognad.

Det andra sättet är att använda sig av blädning. Då odlar man skog enligt metodiken att det ska finnas träd i alla åldrar på alla ytor, i hela skogen samtidigt. Vad som sägs om skogsodlingsformen blädning är i princip helt korrekt. Det är en intensiv skogsköselmodell som tillämpas med, i första hand, skuggtåliga trädslag som gran bok och alm.

Men allt resonemang i Sveaskogs artikel handlar om odling av skog! Måste skog verkligen odlas på samma sätt som jordbruksgrödor och trädgårdsväxter? Nej, det finns en uppenbar skillnad. I princip alla våra jordbruks- och trädgårdsgrödor växer inte spontant här i Skandinavien. Men det gör träd – skog! Man kanske måste odla skog om man vill maximera volymproduktionen av ett visst trädslag.  Observera att det inte är entydigt med en god monetär avkastning då skötsel/odling kostar. Generellt sett sjunker marginalnyttan för ökade volymer. D.v.s. kostnaden för att få ut den sista ”extra kubikmetern” virke, som följer av någon produktionshöjande åtgärd, är avsevärt högre än för den första spontant uppkomna kubikmetern. Likaså är det heller inte utan ekologiska risker, vilket är rätt uppenbart om vi ser till dagen skogssituation.

Men är det då en annan intensiv skogsodlingsmodell som opinionen, med sitt oakademiska och ”valhänta” språk utan klara definitioner, efterfrågar? Det kanske inte är det, utan det kanske är en annan attityd och förhållningssätt till våra naturresurser/ekosystemtjänster som efterfrågas. Helt enkelt en annan grundtanke i brukandet av naturen? På sätt och vis kan man säga att artikelförfattaren lägger orden i munnen på den opinion som efterfrågar ett annat skogsbruk än den ”svenska modellen”. Man utnyttjar att orden saknar tydliga definitioner och att allmänheten inte besitter den korrekta nomenklaturen för att diskutera detta. Då är det enkelt att säga. ”Jaha, ni vill ha blädning, jo det heter så (tycker/förstår vi) Men nej, tyvärr det gå inte. Bara lite”.

Naturnära skogsbruk, som nämns i Lars Lundqvists rapport  kanske bättre motsvarar vad som efterfrågas? Lars nämner detta i sin rapport men konstaterar att det inte är en skogsbruksmodell, utan en filosofi! Alltså, en tanke men det finns inte riktig på riktigt.

Vad handlar det då om? I princip handlar det om att reducera den mänskliga påverkan på skogen och låta den till större del sköta sin utveckling själv. Istället för att styra och ställa – odla – skogen så låter man den växa och skördar frukterna av eksosystemet skog. Det handlar då naturligtvis inte endast om virke utan en bred palett av ekosystemtjänster som skog ger oss. Men är det inte något riktigt brukande av naturen? Är det bara filosofi och lösryckta slumpmässiga åtgärder, som Lars Lundqvist i princip hävdar, eftersom vi inte har total kontroll över skogen och dess utveckling?

Ja det kanske det är, eftersom det inte helt faller inom definitionsramarna för trakthyggesbruk eller blädning. Det kanske är något mitt emellan? Är t.ex bärplockning och jakt ”filosofi” medan odling på åker och intensiv djuruppfödning i stallar är ”riktigt” brukande av naturen? Bären växer ju som de önskar och vi saknar full kontroll över viltstammarnas utveckling. Nu brukar det tyvärr ofta vara så att naturen är svår att entydigt stoppa in i påhittade definitioner. Och om brukandet av den är lika svårt att definiera skulle man nog kunna se det som ett tecken på att det just är naturnära. Skogen och naturen är oerhört komplex och det mänskliga samhället kommer aldrig att kunna förstå eller beskriva den fullt ut. Just därför är det så riskabelt att i stor skala manipulera systemet. Vi vet ju inte vad vi håller på med!

Artikeln tar på sätt och vis upp vad som kommer att hända om vi inte sköter skogen lika intensivt som idag. Om vi inte kalhugger och grejar kommer den växa igen till en ogenomträngligt mörk djungel av granar utan ett grönt strå på backen. Jag använder här medvetet värdeladdade formuleringar då man även i Sveaskogs tidning väljer att göra så. Och visst vad man tycker och upplever är ju subjektivt.

Sveaskogs artikel visar på en total okunskap om hur naturen fungerar. Så enkelt är det i mina ögon. Att det skulle bli monotona granskogar om vi minskar vår påverkan är knappast troligt Gran är inte ens det naturliga klimaxträdslaget på en stor del av skogsarealen, – särskilt inte i Götaland. Likaså upphör inte naturlig successionsdynamik om vi minskar den mänskliga påverkan – Tvärtom, den återfår spelutrymmet!! Naturen strävar alltid mot ökad diversifiering. Nu brinner det inte i skogarna, för tillfället, men det komplexa systemet ”skog” lär knappast gå i stå för det. Om så vore fallet skulle det redan hänt då skogen redan blivit av med en och annan art och process. Ofta till följ av mänsklig påverkan, Givitvis blir det annorlunda utan exempelvis bränder, men det blir aldrig statiskt. Att som i artikeln antyda att de ”ljusälskande” trädslagen i våra skogar är beroende av trakthyggesbruk är häpnadsväckande!  Skogsekosystemen är en ständig process.  Dessutom, är likriktning, utjämning ord som ofta användes under min skogliga utbildning vid SLU etc. Detta innebär att skogsbruksåtgärderna, röjning och gallring, som utförs syftar i huvudsak till att begränsa skogens variation!!

Man kan givetvis diskutera hur en opåverkad eller lågpåverkad skog utvecklas och fäktas med akademiska referenser. Men jag skulle istället vilja uppmana alla, inklusive Sveaskogs ekologer, att i stället gå ut i skogen och titta med öppna ögon. Besök en skog som inte påverkats av trakthyggesbruk på lång tid. Är den ett mörkt, granigt inferno som Sveaskog beskriver i sin artikel? Eller är det en rikare mer varierad miljö än de skogsplantager som faktiskt dominerar i våra landskap?

Martin Jentzen