Hej,

Sitter just nu färdig med alla förberedelser i lokalen där vi om 10 minuter startar vårt seminarium om skog och skogsbruk. Ska bli spännande. 4 deltagare med i princip helt olika bakgrund och kunskaper om skog ska presentera sin syn på dagens skogslandskap.

Och där gick startskottet!

Vår vice ordförande Karin hälsade välkommen och lämnade över ordet till miljöhjälten Sebastian Kirppu, Basti.

Basti visar bilder på de små rester av urskog som finns kvar i norra Sverige, och jämför med bilder på det fragmenterade landskapet som utgör vår skog idag. Basti visar även på jämförelsen av hur mycket gammal skog som det fanns i Sverige för hundratals år sedan mot hur det ser idag.

…en lite annan bild än den som skogsnäringen vill lyfta…

Han visar även bilder på hur miljöcertifierat bolag ”hämtar hem” hänsyn – dvs man hade tidigare lämnat stora hänsynsytor vid avverkning som man ett år senare återvände för att avverka. Kvar av den tidigare hänsynsytan finns idag bara några små träd..

…det märks att publiken blir berörd. Och jag tänker i mitt stilla sinne att just detta är den generella hänsynen som, enligt både Sveaskog och Bergvik från gårdagens seminarier jag var på, ska rädda den mångfalden.

Kort sagt så gjorde Basti ett utomordentligt jobb att visa på de stora problemen i som finns i skogen idag. Och de stora utmaningar vi står inför.

Nästa talare ut är Skogsmästaren Martin Jentzen från Silvaskog. Martin pysslar endast med naturnära skogsbruk – hyggesfritt alltså..

Varför gillar Martin det han gör? Jo – han gillar helt enkelt skog, och han tycker att det förödande  kalhyggesbruket  är ”ganska ocharmigt” som han lite försiktigt uttryckte det. Martin visar på att kalhyggesfritt skogsbruk faktiskt lönar sig ekonomiskt och han är kort sagt oroad för den ekonomiska utvecklingen i skogen. Den svenska skogen är just nu under restaurering, och om myten att vi ”aldrig har haft så mkt skog i Sverige som idag” säger han att ”njae vi har mer skog i Sverige idag än vad vi hade när vi hade som minst.”

…Tycker att Martins bild stämmer ganska bra överens om det två kartbilder över fördelningen av gammal skog i Sverige från dåtid till nutid som Basti visade. Då fanns det en herrans massa gammal skog. Som var gammal på riktigt. Idag finns det bara fragment och idag kallas den gamla skogen för gammal om den är över 120 år… knappt giftasmogna alltså.

Tillbaka till Martin som nu slår fast att ”Svenskt skogsbruk är ett plantageskogsbruk”. Och han ställer sig frågan ”vad är en riktig skog?”.

Det ska bli mycket intressant att höra vad de många representanterna för skogsbruket som sitter här inne har att säga om detta under panelen.

Martin berättar även om att i princip alla dagens problem med sönderblåsta skogar, insektshärjningar mm är ett resultat av de monotona skogarna vi har i landet. Dessa ensartade virkesåkrar klarar inte att stå emot störningar på samma sätt som en varierad skog. För ett hållbart skogsbruk, där ALLA värden väger lika tungt, så säger Martin att den brukade skogen måste likna opåverkad skog med naturlig sammansättning, naturliga strukturer och ett bibehållande av naturliga processer.

… ganska självklart… och enkelt i all sin enkelhet.

Martin drar några viktiga punkter kring kalhyggesfritt: ingen kalhuggning, minimera gallring och röjning, låt skogen föryngra sig själv, inga främmande arter eller monokulturer, ingen bearbetning av marken, ingen gödsling, inga gifter, lämna hela delar av skogen utan åtgärder..mm

…låter som en dröm…tänk om alla våra skogar i Sverige brukades på detta sätt! Skogens mångfald skulle gå en helt annan framtid till mötes än vad den gör med dagens metoder. Det vi håller på med just nu är konstgjord andning. Martin pratar om en långsiktighet för både människa, djur, natur och ekonomi.

Tack Martin för ett väl framfört föredrag!

Nu alltså dags för nästa talare, Mårten Larsson från Skogsindustrierna.

Mårten berättar lite om skogshistorik – detta eftersom skogen sedan länge har brukats hårt utan hänsyn. Han lyfter även att vi sedan ca 20 år tillbaka har en skogsvårdslag med jämställda mål – produktion och miljö.

…och ni vet ju säkert alla vad naturvården tycker om jämställdheten i dessa två mål….

Nu tar Mårten upp miljökvalitetsmålet Levande skogar. Jag gissar att nästa bild kommer visa att gammal skog har ökat, att död ved har ökat, att de frivilliga avsättningarna är suveräna…

…och jag hade rätt..

Mårten visar en bild på ett exempel av frivilliga avsättningar – där 5% av ett landskap är avsatt.. Inget fel i det. Det är ju givetvis jättebra att skogsbruket avsätter skog för naturvård. Inget annat har vi sagt (givet att dessa är transparanta, långsiktiga och kvalitetssäkrade såklart).

…Frågan är bara om dessa 5 % frivilliga avsättningar räcker?? I synnerhet sett till att vi inte har en susning om vilken typ av skog hälften av avsättningarna består av och vart i landskapet denna hälft befinner sig.. Jag menar, ska man rädda skogens mångfald så måste man ju rimligen veta var den räddas och av vilken kvalitet den är…

…och att den får stå kvar…

Sorry.. flöt iväg lite. Åter till Mårtens framträdande:

Nu kommer han till ett av mina ”favoritämnen”: Polytaxen – dvs att 36% av hyggena inte når upp till lagens krav på miljöhänsyn. Han sänker polytaxens trovärdighet – (och detta resonemang är faktiskt alltför komplicerat för att snabbt återge här). Enligt Mårten så är det ”bara” 25% av avverkningarna inte når lagens krav.

… som om det vore en fjäder i hatten för näringen… Att polytaxen visar på sämre och sämre resultat över tid sägs det inte så mkt om. Sedan fortsätter han sänka polytaxen genom att ta upp den kvalitetssäkring av skogen som skogsstyrelsen gjorde.

En kvalitetssäkring som utfördes med en annan metod än den metod den avsåg att kvalitetssäkra… Något som inte nämns…

Om ni nu tycker att jag bara har sågat den del av Mårtens presentation som jag har redovisat så är det inte min mening. Vi står helt enkelt bara så oerhört långt ifrån varandra att det är omöjligt att inte kommentera det han säger. Det ligger i sakens natur. Kort och gott så måste jag ändå säga att Mårten framförde en mycket bra presentation av sin bild av skogen.

Nu till nästa talare, fritids- och utomhuspedagogen Britt-Marie Sundström, Brittis.

En helt annan bild av skogen och nyttjandet av skogen än vad tidigare föredragare har haft och berättat om. Brittis kan inget om skogsvårdslagar, polytaxer, generell hänsyn eller skogsekonomi. Brittis vet dock varför skogen är viktig. För barn. För hälsa. För lärandet.

Brittis ger oss en utomordentlig inblick i hur man kan använda skogen på ett helt annat sätt än det som näringen förespråkar. Hur barnen älskar att vistas i skogen. Hur dom mår bra av det. (Ungefär här någonstans lämnade Sveaskogs skogschef seminariet…jag hoppas att han hade bråttom till något annat seminarium, och jag beklagar verkligen att han inte ville stanna kvar till diskussionsdelen).

Brittis älskar verkligen det hon gör! Det märks. Om jag hade barn skulle mina barn få gå i Brittis skola.

Brittis visar bilder från sina lektioner i skogen och förklarar hur man kan använda skogen i barnens lärande.

…Och Brittis berättar om när hon och barnen kom tillbaka till skolan förra sommaren efter sommarlovet. Då var skogen borta… helt borta. Jag hör hur det går ett sus genom publiken. Ett ganska förtvivlat sus.. Brittis berättar om barnens reaktioner när dom såg hygget; förtvivlade, arga, ledsna, förvirrade…

”varför måste de ta vår skog?”

”vart ska våra fåglar bo?”

Den lilla dungen, den generella hänsynen, som hade lämnats kvar på hygget, och som hon visade en bild av, har förövrigt nu blåst ner berättade hon.. Och Brittis har fått lägga om sin skogsutomhuspedagogik till hyggesutomhuspedagogik.

Jag hoppas verkligen att Brittis föredrag fick några att förstå att det finns annat i skogen än bara virke, eller lavar och mossor också för den delen… De finns ett värde så stort så stort. Värdet för vår framtid, våra barn.

Brittis  föredrag lämnade nog ingen oberörd.

Den efterföljande panelen blev en bra och balanserad debatt där alla sidor fick komma till tals.

När seminariet var över så pratade jag lite med en ”helt vanlig” människa. Som inte kan särskilt mycket om skog. Han bara gillar skog, vilket i mina ögon är gott nog. Han sa till mig följande:

”De där skördeförarna som dom kör omkring med och avverkar borde egentligen kallas skövlarfördare. För det är precis det de är”

Och jag kan bara hålla med.

Nu ska jag rusa vidare till ett seminarium som LRF arrangerar. I kölvattnet av Zarembas artiklar så har LRF döpt sitt seminarium till ”Det är vi som ärvde skogen”. Blir intressant…

Vi hörs därifrån!!

Fridens

Malin