Hej,
Det blåser hårda vindar från alla möjliga håll i skogsfrågan just nu. Det är svårt att veta var jag ska börja, så jag tar det i god kronologisk ordning.
1. 9 februari presenterade Skogsindustrierna i sin tidning ”Skog och industri” en fullständigt galen, felaktig och snedvriden bild av vad miljörörelsen vill och kräver. Man har inför denna felaktiga presentation inte ens bemödat sig att ta reda på hur Naturskyddsföreningen anser att Nagoyaåtagandet skall uppfyllas innan man presenterar sin schablonmässiga uträkning. Vi har pratat med Skogsindustrierna som bekräftat sin felräkning, men vägrar att dementera den i sin tidning som nu spritts brett… detta trots att man i sin egen tidning faktiskt publicerat falska siffror. Siffror som även stöds av Sveaskog och LRF…. Pinsamt om jag får säga det själv. Pinsamt för Sveaskog som ställer upp på detta. Pinsamt för LRF, för jag är tveksam om alla medlemmar inom LRF ställer upp på denna falska ”marknadsföring”.
2. Den 30 mars presenterade Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en skrivelse, utifrån ett regeringsuppdrag, om Sveriges arbete med bevarandet av biologisk mångfald utifrån Nagoyaåtagandet. Nagoyaåtagandet handlar om att minst 17% av landarealen ska skyddas, främst områden som är speciellt viktiga för den biologiska mångfalden, såsom produktiv skog. Skrämmande i denna skrivelse är att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har olika uppfattningar om hur arbetet för att bevara den biologiska mångfalden ser ut. Detta ledde till att myndigheterna skickade iväg varsin rapport till regeringen, dels eftersom Skogsstyrelsen helt duckade frågan om relevans av skydden för att nå målet. Naturvårdsverket konstaterar enkelt i sin rapport att de sammanställningar som Skogsstyrelsen redovisar är missvisande på flera punkter. Behöver jag säga att Skogsstyrelsens rapportering är skrämmande lik skogsnäringens linje?
3. Den 30 mars presenterade Naturvårdsverket uppföljningen av Sveriges miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket konstaterade att det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Miljömålet innebär att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Skumt då att Skogsstyrelsen inte står upp för den produktiva skogens värde för att nå Nagoyaåtagandet (samt våra egna mål givetvis), utan tycker att improduktiv skog kan räknas som ett skyddsinstrument… Inte heller miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” bedöms möjligt att nå till målåret 2020.
4. Den 13 april var det meningen att Skogsstyrelsen skulle ha presenterat sina polytaxinventeringar. Det har blåst många vindar i denna fråga. Skogsstyrelsen som sedan 1998 följt upp den miljöhänsyn som tas i samband med avverkningar har länge redovisat hur skogsbruket lever upp till lagens krav vid avverkningar. 2011 redovisades en absolut bottennotering, 37% av avverkningarna nådde inte upp till lagens krav. Dessa katastrofala siffror på bristande miljöhänsyn har flitigt ifrågasatts av bland andra de stora skogsbolagen. Därför har Skogsstyrelsen nu valt att inte presentera polytaxen så att vanligt folk förstår den (det vill säga – det enkla presentationssättet: hur många avverkningar når upp till lagens krav i taxering). Och av någon outgrundlig anledning har polytaxen inte heller presenterats ännu…
5. Den 17 april lanserar Skogsindustrierna, Sveaskog, Bergvik skog, SCA och Holmen ett kartverktyg som heter skyddadskog.se. Kartverktyget visar inte bara skyddad skog utan även skyddad natur varav en extremt stor del utgörs av fjäll.. lite missvisande kan tyckas givet namnet på webbsiten. Dock är det bra att allmänheten via denna sida får ta del av de stora bolagens avsättningar, samt se de delar som i ”skogsskyddet” idag dubbelräknas. Det vill säga – frivilliga avsättningar som överlappas av formellt skyddade områden, alltså räknas dessa områden dubbelt när man räknar hur mycket skog som är skyddat eller avsatt. Man kan väl i rimlighetens namn endast räkna ett områdes areal en gång.. eller?? Dessutom, om dessa avsättningar ska kunna kallas för ”skyddad” skog så måste dom också uppfylla kriterier om långsiktigt avsatta och bästa kvalitet av produktiv skog. Vidare så är denna karta inte heltäckande för alla avsättningar som är gjorda i landet vilket leder oss till ett litet problem – hur ska man kunna betrakta något som ”skyddat” när man inte vet var det finns och består av?
6. Den 25 April visade Uppdrag granskning ett program om IKEAs urskogsskövlingar i Ryssland. Möbeljätten hugger alltså urskog under flaggen av ”miljö”märkningen FSC och tillverkar Bokhyllan Billy. Känns sådär.. FSC ska garantera att virket kommer från uthålligt skogsbruk. Jag ser inget uthålligt i att kalhugga urskog…
7. Den 26 april lämnade miljöorganisationen Jordens Vänner FSC. Detta betyder att endast två organsiationer återstår i miljökammaren inom denna ”miljö”märkning av skog. Hur många som sitter i den ekonomiska kammaren? Långt långt fler än två…
8. Den 29 april publicerar DN en stor granskning av skog och dagens skogspolitik. Den 30 april kom den andra delen i artikelserien. En av landets främsta journalister, Maciej Zaremba, har gjort en djupdykning i skogsfrågan. Han konstaterar vad vi redan vet: Skogsvårdslagen är tandlös och bara en rökridå, bakom denna ridå döljer sig en värld där 250-åriga fjällskogar får avverkas, där myndigheten Skogsstyrelsen anser att miljöorganisationer inte ska ha talerätt när det råder kris för den biologiska mångfalden i skogen En värld där skogsnäringen tillåts fragmentera stora sammanhängande skogsområden – något som är avgörande att bevara för den biologiska mångfalden. En värld där skogen runt knuten inte har något som helst skydd från kalhuggning även om den används flititgt av närboende. Zarembas artikelserie fortsätter på söndag. Jag ser fram emot hans vidare granskning av skogsbruket och skogspolitiken.
Det blåser som sagt en hel massa vindar i skogsfrågan. Jag hoppas att alla dessa virvelvindar kommer att samsas om vilket håll dom ska blåsa, och att detta håll innebär att Sveriges riksdag och regering inser att något måste hända NU. Om 20 år kan det vara försent…
Fridens,
Malin
Skogsbloggen 
31 kommentarer
Comments feed for this article
3 maj, 2012 den 11:38
Skogsströvare
Tack Malin för en bra sammanfattning.
3 maj, 2012 den 13:05
Intresserad
Kan bara hålla med ”skogsströvare”, bra sammanfattning av läget! Kan lägga till rapports lilla inslag om det hela http://playrapport.se/#/video/2790328
Angående den relativt ensidiga och mer känslo- än faktamässigt grundade artikelserien skriven av Maciej Zaremba, pristagare av Stora Journalistpriset 2006. Jag skulle gärna veta hur du/ni på naturskyddsföreningen ställer er till den.
Anser ni också att serien är uppbyggd kring ett fall som är ganska irrelevant för vad som måste diskuteras? Fallet handlar om en man som bor på landsbygden (300 meter till närmaste hus längs vägen och 1,5 KM till närmaste hus åt andra hållet längs vägen) och har och förlorat sin promenad- och svamplockarskog. Om man fördjupar sig i fallet kan man läsa att skogen har låga naturvärden och inte hyser några rödlistade arter. Med tanke på att det är inom en kilometer från ett vattendrag och just vid inlandsbanan är det rimligt att tro att detta var skog planterad av Stora under återbeskogningsvågen i början av 1900-talet, dvs så långt från urskog (och naturskog för den delen) som det går.
Det är ju inte sådana skogar som staten ska lägga sina ynkliga ”skogsbevararpengar” på, det är få vitryggiga hackspettar hjälps av att man sparar sådana skogar.
3 maj, 2012 den 13:25
skogsbloggen
Hej intresserad,
Tack för hänvisningen till Rapport som jag ”tappade” bort i bloggen. Ett bra och viktigt inslag.
Vad gällande Maciej Zarembas DN-artikelserie,
Han utgår ifrån ett fall och beskriver problematiken i skogspolitiken. Tror det är viktigt att inte stirra sig blind på ett enskilt fall utan sätt hans artiklar i sammanhanget skogspolitik i Sverige. Artikelserien är ju ännu inte slut, och det ska bli spännande att se vad resten av artiklarna kommer att innehålla. I detta enskilda fall har dock en person kämpat för att få ha kvar åtminstone lite skog i sin närhet. Som jag förstått det så utgörs hela området av hyggen och ungskogar. Ska vi ha någon form av hållbart skogsbruk i Sverige så är det ju än viktigare att man låter åldersfördelningen i områden variera lite mer än att bara utgöras av hyggen och ungskogar. Möjligen hade denna konflikt kunnat förhindras om Stora Enso och Bergvik istället hade avverkat med hyggesfria metoder – om inte annat för att landskapet skulle kunna ha chans till någon form av kontinuitet i framtiden.
Jag vill minnas att jag läste någon artikel i en lokaltidning om att byborna i just detta fall hade föreslagit hyggesfritt för markägaren (jag kan ha fel här, detta är bara något jag drar mig till minnes).
Vänliga hälsningar
Malin
3 maj, 2012 den 20:57
Intresserad
Det är just det, när man sätter hans artiklar i sammanhanget så är det lätt att förledas i tron att detta är fel och att mannen det handlar om har full rätt att ha kvar sin svampskog, vilket han inte har. Zaremba framställer saken på ett sätt som grovt vilseleder medelsvensson och antyder att detta inte får ske i Sverige. Men varje någorlunda påläst och sansad människa förstår att avverkningsförbud på alla marker i Sverige, liknande den i Storfors, inte är en rimlig väg att gå, det tror inte jag du/ni heller anser.
7 maj, 2012 den 22:27
skogsbloggen
@intresserad:
Har inte sagt att totalt avverkningsförbud bör råda på alla marker i hela landet. Dock att rim och ranson bör vägleda tillsammans med rådande kunskap om biologisk mångfald och sociala värden. Om det då bara finns hyggen och ungskogar kvar i detta område… bör inte en viss del av den något äldre skogen få stå kvar som åtminstone buffert för dessa värden?
Malin
3 maj, 2012 den 15:35
Karin Ericson
Jag hade tänkt tipsa om inslaget i rapport, som jag tyckte var mycket bra. Ser nu att någon annan redan gjort det:-)
Det kändes som en liten ljusglimt mitt i allt mörker.
Karin E
3 maj, 2012 den 22:36
Kasplina Berggren
Svar till Intresserad. ”En någorlunda påläst och sansad människa” skriver du. Det är sans att skapa balans i vår natur genom att inte avverka det mesta av värdefull skog. Du skriver ”avverkningsförbud på alla marker inte är en rimlig väg att gå” Hur räknar du nu? Idag har vi avverkningsförbud på det som är skyddat, hur får du det till alla marker? Du vet lika väl som jag vet att vi inte ens har kommit upp i 10 % skydd, däremot betydligt lägre. Hur kan detta bli alla marker? Tråkigt med denna återkommande överdrivning från näringen – att man inte klarar av att hålla sig till saklighet. Kasplina Berggren
17 maj, 2012 den 21:23
Intresserad
Hej Kasplina!
Jag ber om ursäkt om jag var otydlig med min syftning och meningsbyggnad i mitt förra inlägg, du verkar i alla fall grovt ha missförstått vad jag menade.
1. ”Det är sans att skapa balans i vår natur genom att inte avverka det mesta av värdefull skog.”
Jag tryckte ganska väl på att skogen inte är att betrakta som ”värdefull” i vanlig mening, då den är homogen, likåldrig, enskiktad och med största sannolikhet resultat av plantering. Den duger till att plocka svamp och botaniskt verkar den mest bestå av ytterst triviala mossor. Visst är det sans att inte avverka den mest värdefulla skogen, men nu är det ju så att Vargskogen inte var någon sådan.
2. ”Hur räknar du nu? Idag har vi avverkningsförbud på det som är skyddat, hur får du det till alla marker?”
Jag syftar på det i Zarembas text halvt framlagda förslaget att all skog NÄRA MINSTA LILLA BEBYGGELSE ska undantas avverkning, inte på något förbud som redan finns. Och OM ett sådan förslag skulle genomföras skulle det kosta multum.
3. ”Tråkigt med denna återkommande överdrivning från näringen – att man inte klarar av att hålla sig till saklighet.”
För det första, jag tillhör absolut inte näringen och vem av oss som inte orkar hålla sig saklig – det lämnar jag till betraktaren att avgöra.
4 maj, 2012 den 11:52
Gunnar Lind'en
Bara ett förtydligande. LRF och knappast heller Sveaskog stöder den felberäkning som gjordes i tidningen Skog & Industri. Däremot har siffrorna sitt ursprung i en PM som LRF står bakom. I denna finns dock inte felet som Malin åsyftar. Sedan PM:n skrevs har dock ny statistik kommit som gör att några andra siffror behöver justeras.
5 maj, 2012 den 05:53
Gunnar Lind'en
Jag menar naturligtvis att LRF inte stöder felberäkningen.
7 maj, 2012 den 22:18
skogsbloggen
Hej Gunnar
Gott att höra att LRF inte stöder den pinsamma felberäkningen i tidningen Skog & Industri. Frågan är bara om LRF stöder uträkningen som ligger till grund för artikelns snedvridna budskap? I det PM som artikelns beräkning stöder sig på står LRF och Sveaskog som två av de tre avsändarna. Detta PM är gravt missvisande då beräkningen syftar till att 17% av landarealen ska skyddas i form av produktiv skog. Inte att 17% av den produktiva skogen (i relation till andelen produktiv skog) ska skyddas. För, handen på hjärtat, när har Naturskyddsföreningen någonsin bett om 17% skydd av BARA produktiv skog på hela landarealen? Detta krav skulle ju i realitet innebära att vi då även begär att skydd för de redan skyddade fjällområdena, trädbevuxna myrmarker, trädbevuxna impediment mm. mm. avskaffas.
Knappast troligt…
Men hur som helst, gott att höra att LRF inte stöder Skogsindustrins lobbying!
Vänliga hälsningar
Malin
8 maj, 2012 den 05:48
Gunnar Lindén
Det finns ingen beräkning i PM:n som syftar på att 17 % av landarealen ska skyddas i form av skog. LRF tar heller där aldrig upp vad SNF tycker.
5 maj, 2012 den 14:45
tomasojohansson
Det kommer aldrig till den springande punkten, att det hela inte handlar om ”vinstintressen” eller en skurkaktig näring, tvärtom, staten har varit pådrivande hela tiden när kalhuggningsprincipen utarbetats, en ”Svensk uppfinning” brukar man säga, knappast ”näringens” (företagens) projekt.
Att ge sig på små problem i sammanhanget ger inte mycket, det är en sak för riksdagen att ta upp, staten bör inte vara inblandad i utrotning av ekosystem, men det har varit så i eviga tider, kronans skog är basen, därtill kommer hela systemet av statlig ”skogsforskning” (SLU) och ”myndighetskontroll” (Skogsstyrelsen, Fastighetsverket, Lantmäteriet mm).
6 maj, 2012 den 00:26
Viktig DN-artikel om svenskt skogsbruk! |
[…] nr 1 av Zaremba http://www.dn.se/kultur-noje/lagen-ar-en-rokrida artikel nr 2 av Zaremba https://skogsbloggen.wordpress.com/2012/05/03/det-blaser-nya-vindar-i-skogsfragan/ Malin Sahlins senaste Skogsblogg med senaste […]
6 maj, 2012 den 08:36
Susanne
Hoppas verkligen att många uppmärksammar Zarembas artikelserie
”Skogen vi ärvde” i DN. (Särskilt politikerna i riksdagen!)
Läste idag del 3 om kalhyggespolitiken och om Skogsstyrelsen.
6 maj, 2012 den 15:09
tomasojohansson
På sin plats att påpeka, angående söndagens DN-artikel om kalhyggestvånget och de få skogsägare som vågar vägrar kalhugga ända upp i rättssalen, värt att påpeka är att SNF inte stöttar dessa skogsägare.
Den enda förklaringen till det är vad jag kan hitta är politisk, att SNF har fastnat i gammaldags miljöpolitiskt tänk från 70-talet, en (skogs)ägare kan aldrig vara ”god”, han är alltid ”ond” eftersom i socialismen är ägandet felaktigt, ja det var det och det hänger ännu i.
Jag är mycket besviken på SNF:s agerande vad gäller upproret mot kalhyggestvånget. Det brukar också vara ett tecken på feghet att inte stötta de få som opponerar sig mot myndigheter och institutioner, för det innebär stora risker eftersom ingen kan vinna ett brottmål eller en tvist mot myndigheter eller staten i Sverige. Kanske är det till slut dags att bevisa sakfrågan och våga stämma staten för sin misslyckade skogspolitik de senaste 150 åren.
6 maj, 2012 den 21:21
skogsbloggen
Okej Tomas. Du gillar inte naturskyddsföreningen. Det är ganska solklart efter ett antal superkritiska kommentarer från dig. Men vad i hela världen grundar du ditt uttalande på? Föreningen struntar i markägarna som vill bedriva hyggesfritt? Läs vår skogspolicy innan du kritiserar. Tack.
7 maj, 2012 den 14:28
tomasojohansson
Det är du som pratar om att ogilla , jag bara konstaterade ett faktum.
Det är ett bra prov på hur högt det är i tak om man får säga sin mening i en förening.
Alla vet att ny idéer behövs, nya strategier, om man inte ens får nämna det då kan man väl knappast komma framåt, eller?
7 maj, 2012 den 21:59
skogsbloggen
Fair enough Tomas. Jag tolkar många av dina inlägg som att du starkt ogillar Naturskyddsföreningen. Jag kan ha fel och i såfall ber jag om ursäkt för feltolkningen. Du är dock starkt kritisk till vårt arbete förmodar jag efter att ha läst dina kommentarer där du bland annat säger att du är glad att du sedan länge inte längre är medlem. Möjligen har jag rätt, möjligen har jag misstolkat dig. Oavsett så håller jag med dig till fullo. Nya idéer behövs, nya strategier behövs. Och du är mer än välkommen att lyfta dessa. Har aldrig sagt något annat, tvärtom.
Taket är jättehögt. Men låt oss hålla oss till sakfrågan, vilken jag tokar vara problemet att nå våra nationella och internationella mål. Skydd är en lösning, alternativa metoder en annan. För detta krävs mer än resurser och pedagogik…
MVH
Malin
8 maj, 2012 den 12:45
tomasojohansson
Jag är mycket mycket ledsen att jag inte är medlem, men jag kan inte.
Sveriges största naturorganisation är givetvis en trög sak att leda.
Att SNF misslyckats vad gäller skogsekosystemet det vet alla, ja alla har misslyckats fullständigt när det gäller vår viktigaste miljöfråga. Det beror menar jag på hur den är uppbyggd, helt olik andra miljöfrågor, eftersom det inte är ”en aktör på marknaden” som är förövaren, utan staten, finns därför inga lagar eller rättsliga principer att ta till. Kanske går det därför inte att stoppa skövlingen, men men bör ändå kämpa in i det sista, även om man aldrig kan lyckas. Att ge sig på IKEA är bra, men verkningslöst, de har inte hittat på alltihop, inte heller kan man kalla dom ansvariga när vi vet att skogsstyrelsen sedan länge kräver kalavverkning och plantering av påhittade förädlade ekologiskt stendöda monokulturer.
SNF behöver en ny ordförande och därefter behöver man säga som det är, inte backa som nu i denna fråga bara för att den är ovanligt svår.
12 maj, 2012 den 00:01
Sebastian Kirppu
Jag pratade med flera forskare för inte så längesen om varför den svenska skogsbruksmodellen och skogspolitiken är så dålig. Svaret jag fick var att den svenska skogspolitiken och skogsbruksmodellen är framtagen av skogsnäringen själv i samråd med staten. Alltså det ekonomiska särintresset har varit vägledande. Inga naturvårdsforskare har varit delaktiga i den processen på det sätt som man t ex skapat en skogspolitik i USA och Kanada där naturvårdsforskarna varit delaktiga och haft en större roll än det ekonomiska särintresset från näringen. Inte konstigt då att de amerikanska forskarna har ”Den svenska modellen” som ett skräckexempel när det kommer till ett hållbart skogsbruk. http://www.atl.nu/skog/forskare-kritiska-till-svenska-modellen
Så att bara skylla på staten är nog inte helt riktigt Tomas. Men visst har de varit med på ett hörn, det ska jag inte förneka. Och är så även nu, då generaldirektören på Skogsstyrelsen blint lyder landsbygdsminister Eskil Erlandsson och hans stab utan kritiskt tänkande eller en uns av självrannsakan 😦
Dock är det glädjande att se hur forskarna inom naturvård och ekologi hunnit ikapp skogsbruksforskarna och idag faktiskt kan bevisa att den svenska modellen utarmar vår skog. Nu kan man bara hoppas på att allmänheten gillar det svenska skogsekosystemet tillräckligt mycket att de faktiskt börjar ställa krav på skogsbolagen att sluta skövla, vare sig de är statligt ägda eller privat ägda.
17 maj, 2012 den 21:02
Intresserad
@Sebastian Kirppu Spännande! Vore mycket tacksam om du kunde dela med dig av namnen på dessa forskare som berättar om hur dåligt det svenska skogsbruket är samt politiken som det grundar sig i. Dessa forskare behöver låta högre i debatten!
8 maj, 2012 den 08:48
Susanne
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201112/MJU12/
Samtliga motioner om skogspolitik avslogs i riksdagen den 21 mars. (Motioner från enskilda ledamöter)
Hur påverkar man politikerna i riksdagen? Varför är t ex miljöpartiet så blekt när det gäller svensk skogspolitik?
8 maj, 2012 den 12:50
tomasojohansson
Miljöpartiet tystnade väl om skogsfrågan efter att de satt sig i knäet på S/LO som alltid försvarar statliga Sveaskogs skövlingsräder och hatar ”trädkramare”, de anser att vi är jordens avskum.
Svårt förstå men skogs o träfacket (LO) har skrivit de mest hatiska debattartiklarna jag någonsin läst om ”oss”.
13 maj, 2012 den 23:52
tomasojohansson
Sebastian:
Du har inte bilden klar för dig, det är staten som byggt de grundläggande principerna, det gjordes i de norrländska via avvittringen gratis ”förvärvade” stora skogarna.
Här skövlades med maximal fart, den gigantiska kalhyggestekniken utarbetades på uppdrag av staten, vanliga företag eller normala ekonomiska principer var aldrig inblandade. Givetvis inga miljöintressen heller, miljöfrågan var inte ens uppfunnen på den tiden (1500-1800).
Det hela har ett tydlig kolonial bakgrund, koloniala system sköts inte av bolag utan av despoter, dåtida kungar bestämde vem som ägde, dvs dom själva, sen byggdes allt upp efter deras önskan. Du måste ha kollat lite i historieböckerna för att fatta det där. Men miljörörelsen misslyckas så kapitalt just med skogsmiljöfrågan genom att man inte kan skilja den från de andra där ”kapitalintressen” alltid anses vara den självklara boven, i skogen är det nästan tvärtom. De som vill ha normal upprepad säker avkastning på sitt skogsinnehav förstör den inte frivilligt, åtminstone inte de som äger eller har betalt ärligt för sin egendom, det gjorde aldrig staten, men staten tvingar alla att göra som dom via skogsstyrelsens sjuka makt. Därför ser det ut som det gör, men jag anar att du är en av dom som har miljöintresset parallellt med det miljöpolitiska, där man fastnat i den röda fållan, trist i detta fall, eftersom man inte kan tänka sig anklaga den egentliga förövaren, av ideologiska skäl, ett av skälen till att det still,
eller oftare går bakåt än framåt.
16 maj, 2012 den 01:20
Skogsströvare
Jag hoppas att ni alla skogsintresserade kommenterar på artiklarna som handlar om skogen på DN debatt just nu. Det gäller att hålla bollen i rullning, så att det kanske sker någon förändring av skogsbruket i positiv riktning. Vanligt folk behöver upplysas och politiker behöver påverkas.
16 maj, 2012 den 12:04
Skogsstyrelsen
Några korta kommentarer från Skogsstyrelsen, som flitigt kritiseras i detta blogginlägg.
När det gäller Sveriges arbete med bevarande av den biologiska mångfalden utifrån Nagoya-åtagandet, så handlar det överhuvudtaget inte om att ducka för frågan om relevans av olika skydd. Vi tolkade uppdraget som att det är Miljömålsberedningens uppgift att värdera vad som ska räknas som ”skyddad skog” och hur olika skyddsformer ska vägas mot varandra. De bör rimligen värderas på olika sätt beroende på vilken styrka de har och vilken effekt de har på den biologiska mångfalden. Vår uppgift är att presentera ett heltäckande underlag – värderingen ska Miljömålsberedningen göra.
Det finns inte heller någon outgrundlig anledning till att polytax ännu inte publicerats. Kort och enkelt – arbete pågår med att utveckla hur vår statistik ska presenteras. För att det ska bli lättare – inte krångligare – för de skogsägare som i praktiken ska ta miljöhänsyn i skogen att förstå vad som krävs för att miljöhänsynen ska bli bättre.
Avslutningsvis så uppskattar vi den granskning och diskussion av skogspolitikens tillämpning och vår roll som DN och Maciej Zaremba gjort. Men vi tycker det är anmärkningsvärt att vi angrips utan att ges möjlighet att svara på frågor och bemöta påståenden i artiklarna.
Läs gärna vårt svar på DN Debatt: http://www.dn.se/debatt/nej-zaremba-varken-lagen-eller-vi-kraver-kalhyggen
17 maj, 2012 den 10:25
Susanne Halvardsson
Hejsan Skogsstyrelsen!
Bra att ni uppskattar debatt. Det behövs verkligen
en bred och stor debatt om det ska bli en ändring av svensk skogspolitik och kalhyggespolitik.
Jag själv brukar vara i norra Värmland och har sett fruktansvärda kalhyggen. Hänsynslös skövling. Kalhyggen i tvära branter. Förstörda bäckar och gamla stigar. Kalhuggning av stränder. Groteska hjulspår av skogsmaskiner. Gamla träd finns väl snart inte kvar i våra skogstrakter. Arter försvinner. Fågelsången tystnar. Själva förfulningen av landskapet är också någonting som berör många människor djupt. (När man ser exempel på denna brutalitet på plats så undrar man självklart vad Skogsstyrelsen sysslar med.)
Råkade höra Eskil Erlandsson på P1 igår… Allt verkar vara frid och fröjd i svensk skogsbruk enligt honom… Hur påverkar man regering och riksdag för att uppnå en ändring av svensk skogpolitik?
17 maj, 2012 den 16:58
tomasojohansson
”Hur påverkar man regering och riksdag för att uppnå en ändring av svensk skogspolitik?”… Ja det är den stora frågan!
Vi har ett miljöparti, men dom vågar inte, jag kan förstå dom, men det är deras uppgift, eller så kan de lägga ner sitt parti nu.
18 maj, 2012 den 07:10
skogsbloggen
Bästa Skogsstyrelsen
En kort återkommentar.
För det första:
När det gäller Sveriges arbete och bevarandet av den biologiska mångfalden utifrån Nagoya-åtagandet så hänvisar jag till själva uppdraget som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fick. Utdrag ur själva uppdraget:
”Uppdraget ska innehålla en översiktlig bedömning av i sammanhanget relevanta formella och icke formella skyddsinstrument och bevarandeinstrument”
Skogsstyrelsen tolkade detta som att myndigheterna inte skulle värdera graden av relevans.
Naturvårdsverket tolkade detta som det stod, och gjorde en bedömning av relevans för skyddsformerna. Myndigheterna kom inte överens eftersom Naturvårdsverket tydligen ansåg det viktigt att vikta de olika instrumenten mot varandra. Det blev två rapporter istället för en som det var tänkt.
Detta är vad jag grundar mitt påstående om att Skogsstyrelsen duckar i frågan. Dessutom, i och med att Skogsstyrelsen inte ville värdera graden av relevans så hamnade även impediment i redovisningen, på samma sätt som näringen räknar in impediment i vad som är skyddat. Men säg mig, anser Skogsstyrelsen impediment vara av samma vikt för biologisk mångfald som produktiv skog? Och är impedimenten skyddade mot annan exploatering vid förändrad markanvändning? Hade båda myndigheterna i detta fall gjort som Skoggstyrelsen, dvs att även redovisa impediment. Vilka signaler ger detta till beslutsfattarna??
För det andra:
Skogsstyrelsen hänvisar till att redovisning av polytaxen inte är klar ännu då det pågår ett arbete med att utveckla hur statistiken ska presenteras så att det blir lättare för skogsägarna att förstå. Låt mig ställa en fråga tillbaka till Skogsstyrelsen: Är inte myndighetens uppdrag även att kommunicera läget i skogen med allmänheten, som i de flesta fall inte har en blekaste aning om olika termer och logistik? Jag hoppas verkligen att ni tar med dessa personer i beräkningen i ert arbete. Skogsstyrelsens roll är inte bara att serva skogsnäringen, utan inte minst allmänheten.
För det tredje:
Jag läste Skogsstyrelsens svar på Zarembas artiklar. Där hänvisar ni till att ni har en policy för hyggesfritt skogsbruk, och att ni från och med i år har en person på varje distrikt med särskilt ansvar för frågan. Detta är ju jättebra! Verkligen. Men handen på hjärtat, hur många dagar per år har denna person allokerade explicit till att råda markägare till hyggesfritt? Jag har en bestämd känsla att det dessvärre inte är så många.
Vänliga hälsningar
Malin
20 maj, 2012 den 12:34
tomasojohansson
Jag hörde Po Tidholm på P1 idag, han talade sig varm för vänsterpartipolitik nu idag, förra söndagen talade han som en tvättäkta skogsräddare.
Det är liksom problemet i sin kärna, partipolitik med skogsfrågan som en hävstång, motiveringen för att deras lösningar ska ses som nödvändiga.
Inte ovanligt, den socialistiske storbabblaren Göran Greider brukar göra samma sak. Målet är då att kraftigt begränsa eller avskaffa fri näringsverksamhet helt och hållet, bara ha statliga skogsbruk t ex…
Det blir hopplöst, för skogsfrågan är inte en vanlig miljöfråga, det är ingen ”kapitalism” som skövlar skogen, men målet är att få oss tro det, det är liksom orsaken till hopplösheten i frågan.
Det är tvärtom, skogen skövlas inte av ”näringsverksamhet”, utan av dess motsats, den som vill ha normal långsiktig avkastning skövlar givetvis inte sin egendom frivilligt.
Skövlar gör brottslingar, de som stjäl bilar brukar fort göra dom till skrot, samma gäller i skogen, de som äger skog ärligt är mot skövlarmetoderna, de som stulit skövlar, och all skog staten äger är stulen, åtminstone här i norr, samma gäller de multinationella bolagen.
Därför finns numera det DN beskrivit, några mindre ”riktiga” skogsägare som till slut vågar opponerar sig mot kalavverkningstvånget, de vet att det går sämre i slutändan ekonomiskt av att skövla, det skiter skogsstyrelsen och Sveaskog i, ja även SCA och Holmen förstås. Ja hela etablissemanget, inklusive politiska parter, t o m Miljöpartiet skiter i det.
Po Tidholm m fl storpratare blir då ett stort problem då när de vrider sönder den insikt vi numera borde ha.
Att även normala företagare med vinstintresse är mot skövlingsvansinnet är ett mycket bra bevis på att det är just bara är fullständigt vansinnigt, men det innebär inte att skövlandet upphör, tvärtom, det ökar…
Dags angripa felet istället för att blanda in folk med andra avsikter än att värna ekosystemen.
Dags för en ny strategi???
Näringsverksamhet är inte ond, tvärtom, allt vi gör är kopplat till olika näringsverksamheter, bra hälsosam näringsverksamhet då givetvis, vi brukar välja bort usla verksamheter, vi borde ha valt bort storbolagens/statens ”näringsverksamhet” i skogen för länge sen, vägra använda deras produkter helt enkelt. Men då måste andra produkter finnas att välja.
Det behövs t ex en miljömärkning av virke som fungerar, FSC är skamlig.