Hej,

Brukar inte lägga allt för mycket tid på att läsa olika skogsforum där intresset inte handlar om bevarandet av biologiskt mångfald. Det finns många olika intressen i skog. Ekonomiska (och då tänker jag inte bara på virke utan även turism, rennäring, mm), sociala, hälsa, livsavgörande ekosystemtjänster, mm. Givetvis tänker jag också på min favoritart rosenticka – men den är ganska liten i sammanhanget, även om den indikerar höga värden av allt ovanstående…i synnerhet ekosystemtjänster och hälsa.

Hmm…rosentickan är alltså inte så liten i sammanhanget givet vad den indikerar. Givet att vi värnar ekosystemtjänster och hälsa. Och sen är det ju dessutom en fantastiskt fin ticka också. Rosa och allt..

Rosenticka

Hursomhelst. Lägger väldigt lite tid, alltför lite tid visar det tydligen sig, på att läsa skogsforum. Fick ett mail från en person som löd:

Har ni varit inne på skogsforum.se någon gång? 

Från en tråd med rubriken ”Nyckelbiotop” :

”””Problemet är ju bara att vi inte har det ansvaret! Det har ju staten tagit ifrån oss i och med sättet de stjäl mark på. Det finns hur många som helst berättelser om hur det går till.Vi har bara en massa skyldigheter men inga befogenheter.

Håller med om att det för hemskt att jag går runt i min skog och letar efter lågor, torrträd, och annat som de far efter. Sen tar jag bort det. Evighetsträd, varför det, kan ju bli gammaltallar som gör att de snor hela skogen. Kom på det för någon månad sen så nu åker de. Är man som jag omgiven av ett naturservat så bli man kanske extra nojig. Varför kan man inte få skriva ett avtal som säger att om jag lovar att sköta skogen på ett bra sätt. Spara gamla träd och sätta undan ett och annat blöthål och så vidare så lovar staten att ALDRIG stjäla skogen från mig eller mina barn. Jag är inte dugg intresserad av ersättning, finns inga pengar i världen som kan ersätta mig.”””

Inlägget kommer som ett svar på följande:

Vi som äger skog har ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden. Frågan är inte om det skall vara biotopskydd eller inte utan frågan gäller ersättningen. Det kan inte vara så att vi skogsägare skall ta kostnaden för miljömål i världsklass. Men att förstöra en nyckelbiotop känns inte rätt. Tycker nog att jag har fått rimlig ersättning i mina fall.

Frågan besvaras av en person som i mina ögon verkar ytterst aktiv inom detta forum, och som betitlar sig själv som huggarmästare.

Denna huggarmästares svar tycker åtminstone jag är lite skrämmande…

Jag tycker det låter skrämmande hur huggarmästaren hänvisar till att han/hon letar efter biologiskt viktiga substrat för en mängd arter och ”tar bort” dem, liksom naturvärdesträd. Det är ett faktum att en mängd skogsarter är hotade med anledning av att deras livsmiljöer minskar – det kommer vi aldrig ifrån. Att då ”ta bort” de substrat som dessa arter är beroende av såsom lågor, torrträd och gamla träd tycker i alla fall jag inte har något som helst med ansvar att göra.

Huggarmästaren skriver i sitt mail att skogsägarna har en massa skyldigheter. Vad jag vet så handlar en skogsägares skyldigheter, vid avverkning, om att återplantera så att återväxten följer lagens krav, att man ska avverkningsanmäla skogen som ska avverkas samt att man ska ta miljöhänsyn i relation till skogsvårdslagens krav. Huggarmästaren önskar vidare att det fanns ett avtal där han/hon, som skogsägare, lovar att sköta skogen på ett bra sätt, att spara evighetsträd, att avsätta ett och annat ”blöthål” för att skogen inte ska tas ifrån sig och sina efterkommande. I mina öron låter detta som generell hänsyn, något som måste tas enligt SVL. Ett avtal för att följa lagen är alltså vad huggarmästaren önskar? Och sen avverka en skog med mycket höga naturvärden med egenskaper för att rädda de hotade eller missgynnade arterna i skogen? Givetvis förstår jag dennes önskan att dess barn och barnbarn och barnbarnsbarn ska få möjligheten att bruka skogen efter sig. Men ska detta brukande verkligen få ske i en nyckelbiotop, vilket jag förstår att det möjligen handlar om utifrån inlägget, en biotop som kan vara otroligt viktig för en mängd arters överlevnad?

Generell hänsyn i en föredetta tallnaturskog. De stackars träden som står kvar ska nu bära den biologiska mångfalden som en hel skog bär. I flera hundra år..

Generell hänsyn enligt SVL i en föredetta tallnaturskog. De stackars träden som står kvar ska nu bära den biologiska mångfalden som en hel skog bär. I flera hundra år..

Tråden som jag blev hänvisad till har rubriken nyckelbiotop. Som ni alla säkert redan vet så är nyckelbiotoper skogsområden med mycket höga naturvärden som har egenskaperna för de hotade eller missgynnade skogsarternas överlevnad. Alltså kommer knappast nyckelbiotopernas höga naturvärden eller livsmiljöerna för hotade arter att öka om man plockar bort de substraten som är livsviktiga för dessa arter. Så om det är en nyckelbiotop som huggarmästaren hänvisar till när denne skriver att han/hon ska ta ut torrträd, lågor och gamla träd – så låter det inte bra alls. Det låter mer som en skräckfilm för naturvårdare, och en dålig reklam för det privata skogsbrukandet. Ett skogsbruk som åtminstone jag har ett förtroende för. Det privata skogsbrukandet härrör ju ofta från generationers ägande, där det finns själ och hjärta i skog och brukandet – till skillnad mot storbolagens brukande som bara andas snabba vinster och falsk marknadsföring. När jag läste tråden blev jag därför ganska bestört. Sen gick jag in på skogsforum och läste vidare och inser att det finns fler än en tråd om att gallra bort naturvärden. Skrämmande. Trodde verkligen att det privata skogsägandet hade mer känsla än så. Framförallt mer ansvarskänsla för sitt ägande. Givetvis är det ju inte alla markägare som pysslar med detta, utan förhoppningsvis ett litet undantag. Men att det diskuteras så livligt inom forumet tycker jag är mycket skrämmande. Surfade därför runt lite på skogsforum och hittade följande citat (ett axplock från olika trådar i forumet): 

Hej! Jag är ny här på forumet. Jag har fått ärva några hektar skog som nog kan klassas som en nyckelbiotop, men har ingen större erfarenhet av skogsbruk. Har hört och sett här att man kan gallra för att ta bort risken att skogen blir skyddad från slutaaverkning. Har någon tips på företag eller person som utför sådana arbeten?

Att få ersättningsmark är inte lätt att ordna i praktiken. Möjligen ett större skifte långt bort om du är beredd att lägga pengar emellan. Gå dit med röjsåg och städa lite. det är en bra början.

Gå och titta! Det kan ju faktiskt hända ett det är ett fint område som du vill ha kvar och som inte har så stort ekonomiskt värde. Ofta finns nyckelbiotoperna i brant occh stenig terräng eller ute i blötmarker dit ingen har tagit sig förut.  Men vill du hugga så går det. Virket går alltid att sälja på ena eller andra sätter. Skriv ett leveranskontrakt och gör upp direkt med entreprenören så slipper köparen se avverkningsplatsen.

Om det är så att skogen omkring nyckelbiotopen är likartad bör du vara försiktig med att ta dit SVS eller göra en avverkningsanmälan. De kan få för sig att utvidga nyckelbiotopen. Att ”överklaga” en nyckelbiotopstämpel och få den upphävd eller minskad är väldigt svårt. Innan du påbörjar kontaken med SVS bör skogen runt nyckelbiotopen gallras med avseende på lövträd och gamla/grova barrträd. Om det dessutom finns död ved i form av snöbrott och vindfällen bör dessa forslas bort, antingen in i befintlig nyckelbiotop eller ut på ett impediment.

 hugg och dika allt vad du hinner för annars så konfiskerar dom din skog utan nån ersättning för dom har slut på pengar som vanligt.

Gräv nya, hugg, gallra, kör med maskiner innan dom konfiskerar din skog!

Och en av kärnfrågorna….för inte skulle väl dom stora FSC- eller PEFC-certifierade bolagen hugga livsviktiga miljöer för hotade arter:

sen jag vill nog påstå att det inte spelar så stor roll hur mycket hänsyn vi skogsägare tar..
för har man arbetat med stor miljöhänsyn i sitt skogbrukande/ägande hela livet och det sen blir ”fel” entreprenör som avverkar skogen så är ju generationers arbete förstört på bara ett par dagar..

Så, vi har ju uppenbarligen ett problem. Markägare uppmuntrar andra markägare att hugga bort sin nyckelbiotop. Att ta bort de livsviktiga substraten för en mängd skogslevande arter som redan är hotade av att deras livsmiljöer försvinner. Hur ska detta någonsing kunna lösas? Personligen önskar jag inget hellre att staten skulle göra det enkelt med flerpartsbyten med statlig mark, inte bara stora skiften bolagen mellan, utan att mindre markägare skulle kunna få ett produktionsskogsskifte i sin närhet i utbyte mot ett biologiskt värdefullt område som inte bör brukas av hänsyn till den biologiska mångfalden. Inte minst för att vi ska nå de nationellt antagna och demokratiskt beslutade miljömålen som bland annat säger att: 

– skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras

– skogsekosystemets naturliga funktioner och processer upprätthålls

– skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation i trädslagssammansättning värnas

– hotade arter och naturtyper skyddas

– inhemska växt- och djurarter fortlever under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd

– hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att livskraftiga populationer säkras 

Miljömålen bedöms dessvärre inte möjliga att nås till målåret 2020 detta eftersom att flera skogstypers tillstånd inte är stabilt, eftersom 861 skogslevande arter är hotade och riskerar att försvinna på sikt, eftersom naturliga störningar har försvunnit osv… 

Hoppas att Huggarmästaren härmed förstår att jag med bakgrund av bla detta tycker det är sorgligt att läsa att han/hon tänker hugga ner sina gamla träd i sin skog, att denne tänker ta bort sina lågor och sina torrträd. Dessa substrat för skogslevande arter och ett fungerande skogsekosystem. Bara för att Huggarmästaren möjligen har ”drabbats” av en nyckelbiotop (ett uttryck jag tidigare bara hört men just insett är ett etablerat uttryck i det forum jag just surfat runt på; skogsforum.se – ett forum för skogsägare. Ansvarstagandet för biologisk mångfald inom detta forum kan jag dock tycka, utifrån vad jag läst, i flera fall vara tvivelaktigt).

Fridens,

Malin