Hej, 

I Sverige har vi idag skyddat mindre än 4 procent av den produktiva skogen i ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och dokumenterat skydd. Det är inte mycket. I synnerhet som att forskare visar på att åtminstone 20 procent behöver skyddas för att vårt ekosystem ska fungera, och särskilt då Sverige även internationellt har åtagit sig att skydda minst 17 procent. Vi har alltså en lång väg kvar att gå innan vi har nått våra mål.

Det krävs således flera olika angreppssätt för att lyckas uppnå tillräckligt mycket skydd för att säkra den biologiska mångfalden – och nå mål som att alla arter ska få fortleva i sina naturliga utbredningsområden, i livskraftiga bestånd. 2010 lanserade regeringen därför den ”nya” skyddsformen – KOMET. 

KOMET är en förkortning för ”Kompletterande metoder för skydd av skog” och innebär att markägare själva ska ta initiativ till att skydda sin skog, främst genom att själva kontakta myndigheterna. Detta ska entusiasmera markägare till naturvårdsarbete.

Så långt – allt väl. Jättebra med ökat naturvårdsintresse hos markägarna, i synnerhet om KOMET peppar till att rädda skogens biologiska mångfald. Ett av syftena med Kometprogrammet är nämligen att de metoder som utformas för det kompletterande arbetssättet ska öka möjligheterna att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen. 

Det är bara en liten hake här, KOMET är inte alls något nytt. Markägare har i alla tider fått kontakta myndigheterna om de vill skydda sina skogar.  Man har alltså bara uppfunnit hjulet igen – på ett ganska mycket mindre kostnadseffektivt sätt dessutom. Men visst, med ett riktat program så har man möjligen nått ut till fler markägare med denna möjlighet. 

Så, låt oss därför titta lite på vad KOMET hittills har lett till:

1. I de fem pilotområden där KOMET har använts så har, enligt tjänstemän i dessa områden, allt annat skyddsarbete upphört! Komet ska ju vara en KOMPLETTERANDE metod till pågående skyddarbeten, men det har tydligen blivit precis tvärtom. Det har varit den enda metoden. Myndigheterna har förvisso fått avsluta redan påbörjade ärenden, men har inte fått ta några nya initiativ till områdesskydd. Initiativen ska komma från markägarna själva… ett tankeexempel på detta:

Innan KOMET: En markägare (A) kontaktar Skogsstyrelsen och vill upprätta ett naturvårdsavtal på sin skog. Skogsstyrelsen åker ut till A och konstaterar att det rör sig om en riktigt fin skog. Denna fina skog angränsar till markägare B och C som även de har kanonskogar. Skogsstyrelsen hör då av sig till B och C för att tillkännage detta och försöka nå en lösning med avtal eller biotopskydd för att göra skyddet så funktionellt som möjligt för den biologiska mångfalden.

Med KOMET: A hör av sig till Skogsstyrelsen som åker ut och konstaterar, liksom ovan, att B och C även har kanonskogar. Skogsstyrelsen får i detta fall inte kontakta B och C för att upprätta ett avtal, eftersom det bara är markägarna som ska komma med initiativen. Resultatet blir ett mindre funktionellt område.

2. Sammanlagt 231 intresseanmälningar har lämnats in. Eftersom KOMET syftar till att nå miljömålen så är ju självklart varje intresseanmälan jätteviktig. Dock har intresset sjunkit mot slutet av utvärderingsperioden. KOMET är en stor satsning som har kostat mycket pengar.  Mycket av KOMETpengarna har säkert gått till uppstarten. Men om nu intresset har sjunkit så bör ju detta rimligen innebära att ytterligare medel måste skjutas till administrativa kostnader för att få upp intresset igen. 

3.  När det nu kommer till vad KOMET verkligen har inneburit för själva skogsskyddet efter 14 månader: 

  • Sammanlagt 57 hektar har skyddats
  • Gällande måluppfyllelse för skyddad skog i relation till resten av Sverige så har det i KOMETområdena skyddats mindre arealer.
  • Gällande måluppfyllelse för skyddsvärde så har biotopskyddsområdena i KOMETområdena lägre värdegruppsplacering än resten av landet.
  • Inom KOMETområdena är den genomsnittliga storleken på de skyddade områdena mindre än utanför.

Är det bara jag som ser en koppling av dessa punkter till det faktum att myndigheterna inte längre får ta egna initiativ i KOMETområdena??

Men visst, 57 hektar är 57 hektar och om markägarnas intresse för naturvårdsavtal och formellt skydd ökar så är ju det en vinst i sig. Synd bara att intresset sjunkit sedan uppstarten av KOMET. Samtlig information ovan är hämtad från avrapporteringen efter 14 månaders försök (förutom punkt ett som är information från tjänstemän). Så det är inte mina egna åsikter jag presenterar..

Och prislappen för dessa 57 hektar??

8,5 miljoner kronor. Det vill säga 149 122 kronor och 80 öre per hektar. Det är ganska mycket pengar för 57 hektar utspritt i landskapen. I synnerhet då myndigheterna troligen behöver fortsätta med, och möjligen öka, informationssatsningen för att bibehålla ett intresse för KOMET, som i sig inte ens är en ny skyddsmetod.

Det är alltså såhär som vår regering tycker att vi bäst använder våra skattemedel  för att nå våra miljökvalitetsmål? Det verkar inte bättre. Jordbruksminister Eskil Erlandsson ser mycket positivt på KOMET och vill utöka det till att gälla hela landet. Som KOMET har fungerat hittills så vore det inte annat än en ren katastrof. Inte för att markägarnas intresse inte är något värt – tvärtom – utan hellre för att allt annat skyddsarbete avstannar.

Dessutom. KOMET är ju inte något nytt. Det står varje markägare fritt att kontakta myndigheterna för att upprätta naturvårdsavtal. Alla har ju säkert i detta läge hört talas om KOMET. Varför kan då inte vår regering nöja sig med att informera om denna möjlighet istället för att plädera för en utvidgning av ett kostsamt program som dessutom hittills har visat sig ineffektivt ur miljömålssynpunkt?

Fridens,

Malin