Hej!

För ett tag sedan så höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen ordentligt. Den 28 november 2011 närmare bestämt. Då kom ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen där dom i princip sänker hela sitt mångåriga inventeringsarbete, den såkallade polytaxen. Polytaxinventeringarna har pågått sedan 1998 och innebär att Skogsstyrelsen inventerar en avverkningsanmäld skog innan den avverkas. Inventeraren bedömer där, bland annat, vilken naturhänsyn som bör tas i relation till lagens krav. Sedan avverkas skogen och inventeraren återbesöker området för att se om markägaren lyckats ta den naturhänsyn som Skogsstyrelsen under den tidigare iventeringen hade dokumenterat. Det sammanvägda resultatet för dessa inventeringar har sedan starten sjunkit från 23 % som inte når lagens krav, till förra årets pinsamma bottennotering på 37%.

Tillbaka till pressmeddelandet…

Så, den 28 november släpper Skogsstyrelsen en bomb: Kontrollinventeringar visar att polytaxresultaten inte är tillförlitliga! Jisses tänker jag. Vad är detta!!? Jag läser pressmeddelandet, där myndigheten främst lyfter att det är stora brister i polytaxinventerarnas och kontrollinventerarnas bedömningar. Ojojoj tänker jag, det här är ju inte bra alls. Sen klickar jag vidare till själva rapporten och plötsligt utkristalliseras en hel massa som inte framkommer i själva pressmeddelandet.

1. Kontrollinventeringen har inte genomförts med samma metod som själva polytaxen. – Hallå!!! Om man nu ska göra en kvalitetssäkring av sitt arbete, borde man inte göra det på rätt sätt då??? Eller tänker jag fel? Kontrollinventerarna har i sin kontroll bara besökt området EFTER avverkningar, medan polytaxinventerarna varit där även före. Kontrollinventerarna har besökt hygget ett till flera år efter att polytaxinventerarna var där – under den tiden kan mycket ha hänt…markberedning, man har huggit ner en del av det man tidigare lämnade som hänsyn (jo det sker det också, men det pratas det väldigt tyst om) etc etc. Alltså faktorer som gör att kontrollinventerarna därmed har helt andra förutsättningar för att ens ha chansen att göra en liknande bedömning som polytaxarna.

2.Detta var den första kvalitetssäkring som någonsin gjorts (dessutom med en annan metod). Och direkt slår man på stora trumman och sänker polytaxen?? Hur seriöst och trovärdigt känns detta? Rimligen bör man ju mäta efter samma metod – över tid – för att kunna fastställa något med säkerhet.

3. Myndigheten går medialt ut med fokus på att inventerarna har gjort olika bedömningar. Detta sänker ju per automatik polytaxens trovärdighet. När man går ut med ett sådant meddelande så får iallafall jag känslan av att man måste ha gjort en jättekontrollinventering! I sjävla verket har man gått ut och kontrollerat (återigen, med en annan metod) 39(!) av de 424 ursprungliga polytaxobjekten. Ehhh….ett ganska klent underlag för att diskvalificera sitt eget arbete måste jag säga. Varför så bråttom? Hade man gjort denna kontroll nästa år, med samma metod som polytaxen, och sedan året efter det….och något år till.. och då kommit till slutsatsen att inventerarna gör olika bedömningar, DÅ hade resultatet varit mer relevant än i dagsläget.

Framförallt hade det haft lite substans.

Det finns en rad faktorer till som är besynnerliga i denna uppskruvade, hitills enda genomförda, kontrollinventering. Läs gärna deras rapport och reflektera. Jag tänker inte gå in mer i detalj kring själva rapporten. Däremot skulle jag vilja reflektera över myndighetens olika synsätt på att använda en metod som bygger på och kräver före och efterinventeringar:

1. Den ideella naturvården inventerar en skog och bedömer att den håller nyckelbiotopsklass. Markägaren är FSC-certifierad och får inte avverka nyckelbiotoper.

2.Skogsstyrelsen hinner inte ut för att göra en bedömning av om det är en nyckelbiotop eller inte. Markägaren avverkar skogen.

3.Vi hävdar att dom har brutit mot FSC-certifieringen och gör en anmälan om att markägaren har avverkat en skog som hållit nyckelbiotopsklass. Skogsstyrelsen kallas in.

4. Skogsstyrelsen åker ut i fält och kan inte säga särskilt mycket om den avverkade skogen. Man anser nämligen att man inte bara kan åka ut i efterhand och bedöma om det har varit en nyckelbiotop eller inte. Detta eftersom man måste ha sett själva skogen för att kunna göra en nyckelbiotopsklassning.

Sätt nu detta i relation till kontrollinventeringen:

1. Polytaxinventeraren åker ut i skogen och bedömer skyddsvärda biotoper.

2. Skogen avverkas.

3. Polytaxinventeraren åker ut på hygget och konstaterar fakta: de dokumenterade skyddsvärda biotoperna är borta eller står kvar.

4. Kontrollinventeraren åker ut till hygget ett år senare (när det kan vara markberett eller ändrats väsentligt pg a andra faktorer) och bedömer huruvida skyddvärda biotoper är borta eller inte, UTAN att först ha gjort en bedömning av de skyddsvärda biotoperna i skogen.

Är det bara jag som tycker att detta är helknepigt?

Slutligen är det ytterligare en sak till som jag vill reflektera över….

När Skogsstyrelsen centralt går ut i media och dömer ut reslutatet av den mångåriga polytaxinventeringen… har man någonstans på vägen pratat och diskuterat detta med sina medarbetare som lagt ner sin själ i polytaxinventeringarna under många många år?

För jag kan tänka mej att det finns en och annan mycket kompetent polytaxinventerare därute som känner sig totalt överkörd i dagsläget.

Jo, och föressten… resultatet av kontrollinventeringarna visade på ett SÄMRE sammanvägt resultat än själva polytaxinventeringen. Det pratar man inte så högt om…Men om det egentligen har någon relevans i frågan är tveksamt givet det mycket klena underlaget och sättet som kontrollen genomförts på. Men, oavsett så pekar det åt samma håll för naturvården i skogen, vilket polytaxinventeringarna visat på år efter år, …..neråt.

Fridens

Malin