God kväll!

Idag har vår resa i Dalarnas föredetta underbara tallskogar fortsatt. Frustration varvas med ren ilska till en sinnesstämning som närmast kan liknas vid håglöshet. Kan inte göra annat än att skaka på huvudet. Vi har hunnit med två och ett halvt hygge idag. Samtliga skogar har vi tidigare besökt under våra fältinventeringsresor. Samtliga skogar har hållt höga naturvärden och varit bo- och växtplats för en stor mängd arter, rödlistade, hotade, starkt hotade liksom fåglar och insekter. Jag minns känslan av att ha gått i dessa skogar tidigare. Oj vad fint!! O vad bra jag har det som får chansen att se dessa skogar!

Jag hade det nog bättre än dom flesta, för jag fick se dom innan dom försvann… storheten av detta fattar man inte förrän man trampar omkring på hygget och ser förödelsen.

image

image

Ovanstående bilder visar två olika skogar. Före och efter att bolaget valde att hugga dessa skogar som dom visste höll mycket mycket höga naturvärden.

I Dalarna finns det fantastiskt fina tallskogar. Tyvärr innehåller dessa den typ av virke som marknaden hungrar efter. Alltså avverkas dom. På några av hyggena vi klampat omkring på idag så har det lämnats en del lite större hänsynsytor. Det är ju bra, men det kan aldrig ersätta skogen som stod där. Runt dessa ytor kommer det att växa snabbväxande tallar som ska avverkas igen om en sisådär 70 år. När kvalitetsvirket i hänsynsytan tar slut av naturliga skäl – dom dör och förmultnar, vad händer då? Det är ju knappast så att det återskapas träd som är 110 år med en diameter på en decimeter? Det vill säga, senvuxen ved. Sådan ved återskapas inte i dagens skogslandskap och idag har vi sett hundratals och åter hundratals av avverkade senvuxna träd. Alltifrån 110 år till mer än 200 års ålder. 

Träd som för alltid är borta – kvalitetsvirke som håller på att ta slut. Allt eftersom pengar är viktigare än natur och biologisk mångfald.

Fridens

Malin