Hejsan!

Det har nu gått oacceptabelt lång tid sedan det senaste inlägget. Har dock lyckats hålla näsan över ytan och genomfört allt från exkursion med miljömålsberedningen i Norrköping till seminarie om monokulturer i Stockholm samt exkursion i småland arrangerad av LRF i samröre med skogsägarrörelserna i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island liksom ett föredrag för en bunt internationella åhörare. Årskortet på SJ har fått göra skäl för priset – tåget har till och med levererat mig i tid..

Sitter de senaste dagarna och spottar ur mig FSC-anmälningar enligt någon sorts löpande-band princip. Det börjar med klagomål till bolaget – som ska svara oss – och sen går vi vidare (eller ibland stänger vi ärendet där). Vissa bolag svarar, andra försöker tiga ihjäl det.

Fick ett svar från ett bolag häromveckan. Vi hade skickat ett klagomål angående bland annat körskador:

Okej, jag tror ni har förstått anledningen till klagomålet. Enligt § 30 Skogsvårdslagen så ska man göra följande: ”Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas på mark och i vatten”.  I detta området tycker åtminstone jag att man gjort sitt yttersta för att undvika att undvika skador på mark och vatten. Men det verkar bara vara jag, för Holmen svarar oss följande:

”Holmen Skog anser sig inte ha orsakat allvarliga körskador” (citat från det svar vi erhållit från bolaget). Däremot är man inte stolt över de skador som man orsakat… men vad gnäller jag över, man tänker ju åtgärda dessa!!…?

Okej, hur åtgärdar man en körskada?  Jag vet inte, men vad jag vet är följande:

Det svenska skogsbruket står för en stor del av läckaget av kvicksilver. Läckaget fortsätter i flera år efter avverkningen. Beräkningar från SLU, visar att marken kan läcka dubbelt så mycket kvicksilver och metylkvicksilver efter en avverkning som före. Problemen är allra störst i blöta marker och i samband med kraftiga mark- och körskador.

En stor del av det kol som finns bundet i våra skogar är bundet i marken. Vid kalavverkning, markberedning och andra störningar av markskiktet ökar utsläpp av växthusgaser.

Körskador i anslutning till sjöar och vattendrag ökar risken för att humus, slam, näringsämnen och tungmetaller, som till exempel kvicksilver, läcker ut i vattnet.

Att reparera körskador ekologiskt är i princip omöjligt. Estetiskt fungerar det nog relativt bra – en grävmaskin och lite ifyllnad och marken ser iallafall jämn ut. Dock är det inte de skador som syns som är de värsta. Det är mycket svårt att återställa bärigheten i marken eftersom denna till mycket stor del baseras på de rötter och den vegetation som man har utplånat i och med skadorna.  Dessutom innebär grävning ytterligare störning med  ytterst ohälsosamma bieffekter av att ytterligare tungmetaller och slam får möjlighet att spridas vidare. Det tar troligen mycket, mycket lång tid för de grövsta skadorna att läka, i värsta fall till nästa istid. 

Vi är hursomhelt inte särskilt nöjda med Holmes svar gällande detta klagomål och har därmed upprättat ett formellt klagomål till Holmens certifierare gällande detta hygge..

Jag sitter just nu på tåget mot Dalarna för en vecka i fält vilket kommer att följas av en vecka i Härjedalen. Jag har ännu inte hunnit med att upprätta klagomål för alla de områden där vi i somras dokumenterat brister mot certifieringens regler. Jag misstänker också att kommande veckor kommer att bygga på högen av brott mot certifiering och skogsvårdslag ytterligare. Mina fältbesök i Dalarna och Härjedalen kommer främst att fokusera på återbesök till skogar med mycket höga bevarandevärden där bolagen med helt öppna ögon har kalhuggit skogarna. Dom har varit fullständigt medvetna om de höga bevarandevärdena men ändå, av någon outgrundlig anledning, valt att hugga ner skogen. Sen säljer dom virket. Stora delar av detta går till pappersmassa. Om detta kan ni se mer i den tyska dokumentär om pappersförbrukning som visas i tysk tv kl. 22.00 ikväll.

Jag är glad att jag har med mig en av våra superaktiva superhjältar på denna resa. Man behöver ett gott sällskap för att orka med arbetet.

Fridens, och på återhörande från Dalarnas oskogar (oskog = ickeskog, alltså hygge)

Malin

 
 


Annonser