Hejsan

Tillbaka till verkligheten och arbetet. Jag har haft en stunds frånvaro från bloggandet i allmänhet och datorn i synnerhet och istället njutit av utomhustid på min semester. Häromdagen var jag dock involverad i icke-semesterrelaterad aktivitet i och med att ett samråd hölls i den lilla jämtländska byn Vallbo mellan de boende och Statens Fastighetsverk (SFV) som äger skogarna runtomkring byn. Samrådet gällde Fastighetsverkets planer för en grannaturskog som angränsar till Vallbo. Jag var deltagande i detta samråd eftersom vi förra året besökte skogen i Vallbo under vår inventeringsresa. Att skogen håller höga naturvärden är det inget tvivel om, detta dokumenterade vi flitigt under vår inventering. Vallboskogen håller även höga sociala värden då ett antal stigar löper genom området. Det finns även en anlagd natur- och kulturstig genom denna mycket fina skog. Nu vill  SFV dock avverka. Dom vill avverka genom att använda en annan metod än att kalhugga skogen utan istället göra ett uttag på ca 40 % av skogen. Att SFV använder alternativa metoder är jättebra. Men frågan är dock; ska man verkligen in och avverka, ens med alternativa metoder, i en grannaturskog som redan håller höga värden vilka, vid fri utveckling, kommer bli ännu högre?? En grannaturskogs naturvärden ökar om man lämnar skogen ifred – knappast om man avverkar.

Det handlar om ca 20 hektar skog. På statens mark, alltså skattebetalarnas skog som Statens Fastighetsverk är satta att förvalta.

Vallboskogen

Under samrådet visade SFV en karta över skogarna i närheten av byarna Vallbo och Östra Vålådalen. Denna karta redovisade den målklassning (hur man har tänkt att sköta, avverka eller spara skogarna) som är gjord i de få skogarna som är kvar utanför reservatet. Kartan var mest vit, med några små målklassade duttar i kanterna, samtliga i direkt närhet till reservatet. Det vita i kartan representerade de stora hål i naturen som redan är gjorda i och med de enorma kalhyggena som har tagits upp tidigare. Där står idag ungskog – ännu inte mogen att avverkas. Alltså ska SFV nu in i de enda äldre skogarna som finns kvar i området och avverka med motivet att man gör en satsning på ett alternativt skogsbruk.

Missförstå mej inte nu. Att SFV bedriver hyggesfritt skogsbruk är jättebra. Fram för mer sådant på större ytor i landet, på alla markägares marker. Underlätta för de som vill bedriva hyggesfritt. Det som är problemet i detta, och i många storskogsbolag, är att man, som i Vallbo, så uppenbart gör detta i det sista av de gamla värdefulla skogarna, de fjällnära skogarna. Jag ställde en fråga under samrådet; ”om det skulle vara så att alla de ungskogar som omger oss hade varit avverkningsmogna, skulle ni då gå in och avverka i denna skogen?”

Svaret var nej.

Det finns alltså inte tillräckligt med avverkningsmogen produktionsskog i Sverige för att föda industrin – för att få fram virke använder man alla medel.

Lite grann min röda tråd i denna blogg.

I detta fallet, och i många fall gällande statliga Sveaskog, huggs skattebetalarnas, våra, biologiskt värdefulla naturskogar ner, till fullo eller ibland med alternativa metoder – trots att dom, för den biologiska mångfaldens skull, skulle vara mer värdefulla om dom fick stå kvar.

Är det så vi vill att staten förvaltar våra skogar?

Fridens

Malin

Annonser