Vår inventeringsresa har äntligen startat, och jag sitter i vanlig ordning på morgonkvisten i bilen och jobbar. Olli serverade mig precis en kopp kaffe och dom andra ligger fortfarande och sover sött i tälten. Mikael är med oss i år igen, vilket känns tryggt eftersom han är en klippa. Vi befinner oss just nu i Stockholms län och jag har precis vaknat upp. Spenderade natten i kanten av ett hygge. I det område vi är i nu verkar man vara synnerligen mån om att förmedla vad det är man gör när man skövlar skog. I kanten på ett par hyggen (riktigt fula sådana) hittade vi följande informationsskylt:

Informativ skylt med positiv anda i kanten på en avverkad naturskog

Man kallar alltså det skogskötsel att avverka grova lövträd på alldeles för våt mark? Intressant vinkling kan jag tycka..  Resultatet av att köra tunga maskinfordon på våt mark brukar ju i regel resultera i djupa körskador, vilket Södra Skogssällskapet och Stockholms Stad verkar ha förutsett eftersom dom lovar att åtgärda dessa. Intet var ännu åtgärdat på det hyggena vi var på. Och hur man har tänkt att åtgärda något man redan förstört på det mest brutala sätt, det låter jag vara osagt men drar mej till minnes de ”åtgärdade” körskadorna på ett hygge i Jämtland, som jag tidigare skrivit om, där jag så när var tvungen att livrädda min kära hund som höll på att sjunka ner i den ”åtgärdade” skadan.

Vi har inte bara besökt skruttiga hyggen, tvärtom, vi har besökt en hel del fina skogar också. I dessa trakter håller skogarna inte bara biologiskt höga värden, utan inte sällan även mycket höga sociala värden. Igår gick jag i en skog som jag blev stormförtjust i. Skogen ligger i Nynäshamns kommun och är avverkningsanmäld av Stockholms Stad. Det var en liten pluttskog på ca 6 hektar som ligger omgärdad av hyggen på ena sidan och åkrar samt en drös små bostads/fritidshus på andra sidan. Det var en kuperad och varierande skog med grova lövträd i de frodigare delarna, fina tallar på åsryggarna och granar i sänkorna. När jag gick i denna skog så väcktes minnen från min barndoms skogar och jag började plötsligt se denna skog ur ett helt annat perspektiv! Jag såg inte efter särskilda mossor på klippblocken, jag såg istället gömställen för kurragömmalekar eller ett mysigt hemligt ställe där man delar hemligheter med sin bästa vän. Jag såg inte de omkullfallna döda trädens viktiga betydelse för den biologiska mångfalden, utan hellre en balansgångstävling upp på stocken – där den som vågar sig högst upp vinner! När jag gick genom skogen och drömde mig tillbaka till alla de lekar som jag själv haft i min barndoms skog så korsade jag plötsligt en stig, och senare en stig till.  Två solklara bevis för att denna skogen redan används, troligtvis av de barn som bor vid skogens kant, troligtvis även av de vuxna som bor i skogens kant. Ett fint ställe att rasta hunden, att bara få vara och vistas. Alternativet skulle vara att promenera på en åker eller ett gammalt skruttigt hygge. Jag vet iallafall vart jag skulle välja att rasta min hund:

underbar blandskog full med stigar, gömställen, skrymslen och biologisk mångfald. Stockholms Stad har avverkningsanmält. De närboende kommer bli utan skog.

Jag hoppas verkligen att vi kommer lyckas rädda denna skogen. Den har självklart biologiska värden att ta hänsyn till, däri råder ingen tvekan – skulle skogen få stå i fred skulle den även utveckla ännu högre värden, men i detta fallet tänker jag främst på de värden som kommer att gå förlorade för de som lever vid skogens rand.

Vi fortsätter idag vår resa söderut i Nynäshamns kommun. Jag håller mej undan fästingarna – som jag är uppriktigt livrädd för – och ser fram emot skogsbesök i de fina, lövrika områdena som vi befinner oss i. Och detta tillsammans med en hel drös ideellt aktiva hjältar som är med oss och inventerar i år. Intresset för våra inventeringar är verkligen jättestort i år och medlemmar reser från norr till söder för att sluta upp med oss. Jag hoppas att vi med denna resa kommer skapa ett än större nätverk av skogsräddare i landet!

Fridens,

Malin

Annonser