I går satt jag tillsammans med ett antal representanter för skogsbruket och diskuterade en del saker, bland annat polytaxen. Polytax är, som jag i tidigare inlägg nämnt, benämningen på Skogsstyrelsens inventeringar som i år visar att 37 % av avverkningarna inte lever upp till lagens lägst ställda krav på miljöhänsyn. Dessa inventeringar har pågått regelbundet sedan 1998. Siffrorna på avverkningar som inte lever upp till kraven på miljöhänsyn har sedan starten av inventeringarna sjunkit från låga 23 till oerhört svaga, och för näringen rejält pinsamma, 37 %.

 Eftersom just polytaxen var ett av ämnena uppe för diskussion igår så fick jag en del missnöjda kommentarer.. Kanske inte helt oväntat så tyckte somliga att Naturskyddsföreningen är orättvis som antyder att det rör sig om lagbrott.. Vi har inte sagt detta, det är näringens egen tolkning av våra uttalanden. Men en reflektion dock: i vilken annan värld som helst så hade det handlat om ett lagbrott om man inte når lagens krav. Men nu är det skogsvårdslagen vi pratar om, och där är det inte lagbrott att inte leva upp till lagen. Bara ett konstanterande att läget ser dystert ut. Dessutom verkar näringen ytterst onöjd med att deras hyggen blir underkända om de inte lever upp till lagens nivå gällande miljöhänsyn. Enligt dem själva så når de med råge upp till godkända nivåer. Något som bland annat Sveaskog proklamerat högljutt i media på sistone.

Fast det var inte kommentarerna gällande polytaxen som jag hängde upp mig på igår. Det var främst Prima Skogs kommentar om Nagoya avtalet. Ett internationellt åtagande att skydda 17 % av landytan. Enligt Prima Skogs representant igår så har ju 20 % redan skyddats.

Finemang. Klappat o klart. I alla fall enligt denne representant.

 Låt oss gräva oss ner lite i Nagoya avtalet. Sagde representant hävdar alltså att 20 % skog är skyddat. Detta överensstämmer knappast med verkligheten. Ca 4 % är formellt skyddat och kvalitetssäkrat. Ytterligare ca 5 % är frivilligt avsatt. Nu pratar vi produktiv skog… Kvaliteten på avsättningarna är inte särskilt väl kartlagd – trots detta fortsätter man hugga skogar med dokumenterat skyhöga naturvärden. Representanten från Prima Skog klargjorde även tydligt att det gäller att följa FAOs definition av skog. Detta är den internationella definitionen där även impediment räknas. Impediment innefattar exempelvis hällmarker, myrar och andra mycket glest trädbevuxna arealer. Vad denne person helt verkar ha tappat på vägen är nyckelorden i avtalet, nämligen ”ekologiskt representativa”. Svara mig hur en myr, eller en bergsbrant, eller en glest bevuxen fjällbjörkskog för den delen, kan vara ekologiskt representativ för en produktiv skog. För det förstår jag inte. Men för sagde näringsrepresentant var detta tydligen solklart. Fick dock inte någon närmare förklaring på tankesättet.

Jag blir nästan mörkrädd…

Jag har en obotlig tro på människans välvilja. Någonstans djupt inne vill jag också ändå tro att näringen vill göra rätt. Att näringen vill bevara den biologiska mångfalden i skogen – inte utplåna den. Varför ser det då ut som det gör i skogen? Varför fortsätter skövlingen, trots att man inte har koll på vad man har avsatt? Istället väljer man att ifrågasätta Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventeringar, man ifrågasätter Skogsstyrelsens bedömningar av skogar och man hugger frenetiskt allt som inte formellt klassas som nyckelbiotop.

 Man hugger även nyckelbiotoper…

 Man hugger tamejtusan allt man kommer åt – tydligen dessutom utan att begå brott mot sin ”miljö”certifiering … vilken det enligt våra erfarenheter i princip är omöjlig att bryta mot i tillräcklig omfattning för att förlora sitt certifikat. Det är bara att tuta och köra. En liten avvikelse här och där. Certifieringen kräver ju ändå inte perfektion vid varje givet tillfälle…(ett svar givet till mig från en certifierare vid ett klagomål som vi lämnat gällande upprepade brott mot certifieringen)

Igår skakade vissa bara på huvudet åt den stackars lilla flickan som intet förstår. Hon som tjatar om hotade arter och hotade biotoper för dessa arter varje gång hon deltar i dessa möten. Hon har ju så fel, för de har minsann varit med så länge så att de vet allt. Även om forskare säger annorlunda så vet de ändå allt. Och detta ”allt som dom vet” går rakt i motsatt riktning mot naturvårdsforskarnas resultat och klargöranden.

 Och jag vet tydligen ingenting.

Men jag vet att minst en skog med mycket höga naturvärden i Sverige idag har omvandlats till någon form av papper. Kvar finns bara några små enstaka träd som ska utgöra livbåt för alla de djur och växter som var beroende av skogen som tidigare stod där.

 MEN en ljusglimt spirar i allt det stora elände och den sörja som det ”rationella” skogsbruket har resulterat i. Skogsstyrelsen har tidigare anmält en enskild person, Harald Holmberg, för att ha valt en vettigare väg att bruka sin skog, nämligen att inte kalavverka, utan istället använda sig av en skonsammare metod. Skogsvårdslagens sneda regler gör det mycket svårt att göra annat än kalhugga skogen. Harald Holmberg har dock stått på sig. Harald Holmberg har vunnit. Skogsstyrelsen lägger ner sin överklagan, och jag hoppas att detta innebär att fler skogsägare väljer denna väg att bruka skogen de äger. Jag hoppas att fler skogsägare står på sig, och jag hoppas att skogsvårdslagen i framtiden skrivs om så att markägare själva kan välja att bruka skogen kalhyggesfritt. Det skulle vara en stor vinst för skogens alla värden!

Fridens

Malin

Annonser