I måndags gav Skogsstyrelsen, denna myndighet som är ansvarig för att produktion och miljö ska ha samma värde i skogen, tillstånd till avverkning i ett urskogsområde, i en fjällskog med extremt höga naturvärden. Tillstånd att avverka i det finaste vi har – fjällskogen. Tillstånd att omvandla en del av vårat naturarv, i ett mycket känsligt område, till ett homogent trädplantage. Tillstånd att fragmentera i anslutning till ett stort urskogsområde. Tillstånd att avverka i anslutning till ett världsarv – Laponia. Tillstånd att i praktiken bryta mot lagen. Tillstånd att hugga ner något som i praktiken fritt har fått sköta sig själv sedan istiden – och gjort det naturen gör bäst själv; försörja oss med en mängd livsviktiga ekosystemtjänster, såsom rent vatten och ren luft.

Visst har jag väldigt ofta tvivlat på att miljön väger lika mycket som produktion i Skogsstyrelsens beslut, vilken ”sida” myndigheten verkligen har stått på när dom ska väga båda sidorna lika i sina beslut. Men jag har ändå alltid hoppats på att den myndigheten som är satt att ansvara för skogen har vägt in naturvården i sina beslut eftersom jag är en obotlig optimist. Visst har jag tvivlat på väldigt många av deras beslut. Visst har många skogar fallit på grund av att Skogsstyrelsen givit tillstånd till detta. Men de flesta av dessa skogar har fallit för att skogs”vårds”lagen är för svag för att skydda värdefulla skogsområden – därför har jag ofta knutit händerna i fickorna och svurit över en fullständigt värdelös lag. Jag har sparsamt kritiserat myndigheten för dess beslut, eftersom dom följer lagen, en lag som bevisligen inte är ämnad att överhuvudtaget skydda naturvärden. Men nu har Skogsstyrelsen gått för långt. Skogsstyrelsen har med kraft satt ner foten och visat var dom står och vad dom främjar. Myndigheten som ska väga miljö och produktion lika har brutit mot den lagstadgade paragrafen i skogs”vårds”lagen som säger att fjällnära skog inte får tillåtas avverkas om det strider mot väsentliga intressen för naturvården. Beslutet om att tillåta avverkning i detta fantastiska område tar Skogsstyrelsen dessutom EFTER att de själva varit ute och klassat 51 hektar av de avverkningsanmälda 55 hektaren som nyckelbiotop. Och inte vilken nyckelbiotop som helst. En fjällnära nyckelbiotop i ett stort sammanhängande urskogsområde. Ett område som dessutom Länsstyrelsen anser vara av väsentligt intresse för naturvården.

Fjällnära – urskogsområde – nyckelbiotop

Om inte detta är av väsentligt intresse för naturvården. Vad är då väsentligt intresse för naturvården? Skogsstyrelsen har ALDRIG NÅGONSIN tillämpat paragrafen som är skriven för att skydda just sådana här områden. Ändå finns paragrafen där, på pränt, i skogs”vårds”lagen. Med detta facit i handen så kommer den troligen heller aldrig att tillämpas. Här har Skogsstyrelsen ett gyllene tillfälle att, genom skogsVÅRDSlagen, faktiskt göra naturvårdsnytta, att visa att naturvård faktiskt betyder någonting i verkligheten – inte bara i skrift. Men myndigheten väljer att främja produktionsintresset – igen.

Med detta dåraktiga, oansvariga och helt vansinniga beslut har myndigheten lagt ribban. Vad ska nu förhindra att andra extremt värdefulla fjällskogar inte avverkas? Om man får tillstånd till att avverka i det absolut finaste vi har, varför skulle inte fjällnära skog med något lägre naturvärden (lika höga naturvärden som finns i den nu dödsdömda skogen vid Änokdeltat i Jokkmokk är mycket svåra att hitta i vårt land)  få avverkas?

Jag är djupt besviken.

vy över den urskogsartade skogen vid änokdeltat som Skogsstyrelsen inte anser vara av tillräckligt stort intresse för naturvården att bevara eftersom den ligger i ett stort urskogsområde.

Fridens,

Malin