I måndags gav Skogsstyrelsen, denna myndighet som är ansvarig för att produktion och miljö ska ha samma värde i skogen, tillstånd till avverkning i ett urskogsområde, i en fjällskog med extremt höga naturvärden. Tillstånd att avverka i det finaste vi har – fjällskogen. Tillstånd att omvandla en del av vårat naturarv, i ett mycket känsligt område, till ett homogent trädplantage. Tillstånd att fragmentera i anslutning till ett stort urskogsområde. Tillstånd att avverka i anslutning till ett världsarv – Laponia. Tillstånd att i praktiken bryta mot lagen. Tillstånd att hugga ner något som i praktiken fritt har fått sköta sig själv sedan istiden – och gjort det naturen gör bäst själv; försörja oss med en mängd livsviktiga ekosystemtjänster, såsom rent vatten och ren luft.
Visst har jag väldigt ofta tvivlat på att miljön väger lika mycket som produktion i Skogsstyrelsens beslut, vilken ”sida” myndigheten verkligen har stått på när dom ska väga båda sidorna lika i sina beslut. Men jag har ändå alltid hoppats på att den myndigheten som är satt att ansvara för skogen har vägt in naturvården i sina beslut eftersom jag är en obotlig optimist. Visst har jag tvivlat på väldigt många av deras beslut. Visst har många skogar fallit på grund av att Skogsstyrelsen givit tillstånd till detta. Men de flesta av dessa skogar har fallit för att skogs”vårds”lagen är för svag för att skydda värdefulla skogsområden – därför har jag ofta knutit händerna i fickorna och svurit över en fullständigt värdelös lag. Jag har sparsamt kritiserat myndigheten för dess beslut, eftersom dom följer lagen, en lag som bevisligen inte är ämnad att överhuvudtaget skydda naturvärden. Men nu har Skogsstyrelsen gått för långt. Skogsstyrelsen har med kraft satt ner foten och visat var dom står och vad dom främjar. Myndigheten som ska väga miljö och produktion lika har brutit mot den lagstadgade paragrafen i skogs”vårds”lagen som säger att fjällnära skog inte får tillåtas avverkas om det strider mot väsentliga intressen för naturvården. Beslutet om att tillåta avverkning i detta fantastiska område tar Skogsstyrelsen dessutom EFTER att de själva varit ute och klassat 51 hektar av de avverkningsanmälda 55 hektaren som nyckelbiotop. Och inte vilken nyckelbiotop som helst. En fjällnära nyckelbiotop i ett stort sammanhängande urskogsområde. Ett område som dessutom Länsstyrelsen anser vara av väsentligt intresse för naturvården.
Fjällnära – urskogsområde – nyckelbiotop
Om inte detta är av väsentligt intresse för naturvården. Vad är då väsentligt intresse för naturvården? Skogsstyrelsen har ALDRIG NÅGONSIN tillämpat paragrafen som är skriven för att skydda just sådana här områden. Ändå finns paragrafen där, på pränt, i skogs”vårds”lagen. Med detta facit i handen så kommer den troligen heller aldrig att tillämpas. Här har Skogsstyrelsen ett gyllene tillfälle att, genom skogsVÅRDSlagen, faktiskt göra naturvårdsnytta, att visa att naturvård faktiskt betyder någonting i verkligheten – inte bara i skrift. Men myndigheten väljer att främja produktionsintresset – igen.
Med detta dåraktiga, oansvariga och helt vansinniga beslut har myndigheten lagt ribban. Vad ska nu förhindra att andra extremt värdefulla fjällskogar inte avverkas? Om man får tillstånd till att avverka i det absolut finaste vi har, varför skulle inte fjällnära skog med något lägre naturvärden (lika höga naturvärden som finns i den nu dödsdömda skogen vid Änokdeltat i Jokkmokk är mycket svåra att hitta i vårt land) få avverkas?
Jag är djupt besviken.

vy över den urskogsartade skogen vid änokdeltat som Skogsstyrelsen inte anser vara av tillräckligt stort intresse för naturvården att bevara eftersom den ligger i ett stort urskogsområde.
Fridens,
Malin
13 kommentarer
Comments feed for this article
4 februari, 2011 den 05:41
Tweets that mention Är ingenting heligt längre? « Skogsbloggen -- Topsy.com
[…] This post was mentioned on Twitter by johanna wahlberg and erika chotai, Naturskyddsförening. Naturskyddsförening said: Är ingenting heligt längre? http://wp.me/pWdSq-7R […]
4 februari, 2011 den 10:48
Jarl
Den fruktansvärda sanningen är denna: När det finns tillräckligt mycket pengar i den ena vågskålen så kan vilka värden som helst i den andra vågskålen offras. Det må gälla skogar och sjöar, djur och människor, frihet och demokrati. Absolut ingenting är heligt inför Mammons hunger.
4 februari, 2011 den 12:40
Karin
Miljöministern har ju pratat om att 20% ska skyddas… Han kan ju börja med att ta skogsstyrelsen i örat, utöva lite ministerstyre och skydda skogen vid Änokdeltat. …
4 februari, 2011 den 14:39
Joanna
Men det är ju helt fruktansvärt! Verkligen inte okej.. Man blir mållös. Går det inte att göra någonting åt det här?
4 februari, 2011 den 16:36
Leif Danielson
Anmäl förhållandet till Miljöministern, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, EU.
Överklaga Skogsstyrelsens beslut. Här i syd hade aldrig SVS gått med på detta. Är dom ”knäppa” uppe i norr? Vi ska skydda 17% nu. Fram med pengarna regeringen!
Fullt pådrag är det som gäller!
Hälsningar
Leif Danielson
4 februari, 2011 den 18:11
Tomas Johansson
Vem äger marken?
Min gissning är att det även i detta fall inte handlar om pengar. Beror på vem som äger.
Ofta så är kalavverkning i de trakter det handlar om här inte lönsam, beror på vem som räknar förstås. Det är mer en principsak, det ska tamejfan kalavverkas, ungefär så resoneras det ju ganska ofta, oavsett effekterna av ingreppet.
SLU-utbildat folk styr, de är tränade att bete sig på det sätt som är målet med deras ganska värdelösa utbildning.
-Renraka och räkna kubik…
Ekologi är inget de behöver ta hänsyn till, samtidigt som de härjar i ekologin…
Samtidigt så behövs nytt tänkande, det är inte rimligt att bara ha reservat i övre norrlands fjällvärld, det funkar inte, miljömålen kan inte bäras av bara en naturtyp. Bedömningen av vad som ska sparas kan inte bara göras med rödlistan för då blir det nästan bara reservat i de rester som Sveaskog missat i övre norrland.
Även triviala skogar på andra plaster måste undantas, restaureras.
5 februari, 2011 den 00:02
skogsbloggen
Helt rätt Tomas.
Över 200 forskare har ställt sig bakom ett krav på 20% skydd. I Nagoya var målet 20% skydd – kompromissen blev 17%. När det gäller produktiv skogsmark i Sverige så finns det troligen inte ens 17% produktiv skog kvar med höga naturvärden. Vi måste rädda vad som räddas kan. Mycket blir självklart lagt i norra sverige – där det fortfarande finns sammanhängande områden med riktig skog kvar. MEN i den södra halvan av vårat avlånga land måste fokus läggas på att återskapa och restaurera. För många arter i södra delen av Sverige krävs troligen mer än 20%, som jag har förstått det kan det krävas uppemot 30% (men jag kan givetvis ha fel – jag är inte forskare). Rödlistan är även söderut en bra indikator för vad som behövs. Ta tillexempel den akut hotade arten vitryggig hackspett. Det finns endast ca 10 fåglar kvar i landet. Arten är en paraplyart, vilket (som du säkert vet) innebär att en rad andra arter är knutna till samma biotop. För att rädda vitryggen från en säker undergång (vilket troligen kommer att ske om det inte görs något åt situationen – idag existerar fågeln genom att Nordens Ark och Naturskyddsföreningen föder upp och planterar ut fågeln) krävs att en betydande areal återskapas och/eller restaureras. Miljömålen skall absolut inte bäras av en enda naturtyp. Men med tanke på hur lite urskogsartad skog som finns kvar – är det värt att hugga det lilla som finns?? Den boreala barrskogen, liksom de lövrika svämskogarna, liksom den fjällnära urskogen. Vi har ett ansvar att se till att alla dessa skogstyper överlever människans övernyttjande av naturresurserna.
Malin
8 mars, 2011 den 05:30
Utas Jorik Tingelskog
Bra talat! Det behövs en helt annan syn på Djur & Natur. Det måste sättas till kunnigt folk som har gedigen ekologisk bakgrund. Människor som kan se sambanden när man skrapar lite på bankvärldens spegelväggsfasader.. Vi får sluta vara flata & zombiefierade. Vi må bryta oss ur detta paralyserade tillstånd av ”vi kan ingenting göra”. Vi måste skapa ”Real Aktion”.
4 februari, 2011 den 19:38
johanna
Hej och tack för din engagerande text! Den berör och jag blir upprörd. Jag ser att Leif Danielson här ovan har skrivit att man kan överklaga skogsstyrelsens beslut. Leif, vet du hur man gör det? Och vem som kan göra det?
Vänliga hälsningar johanna
5 februari, 2011 den 17:27
Johannes Glännman
Visst finns det något som är heligt, det heliga heter pengar och ingenting ska få vara i vägen när någon vill komma åt dessa pengar.
Tack än en gång för ett otroligt bra inlägg och att ni kämpar för detta..
mvh // Johannes
7 februari, 2011 den 20:05
Lena
Skogen är säkert väl värd att skyddas, MEN varför har inte LÄNSSTYRELSEN gjort det redan? Skogen runt det aktuella området är ju naturreservat så vitt jag vet. Det är väl ändå Länsstyrelsen som bildar naturreservat, inte Skogsstyrelsen?
7 februari, 2011 den 22:46
skogsbloggen
Hej Lena,
Jo, vi har kliat oss lite i huvudet också – när det ändå bildades reservat i området så förefaller det besynnerligt att inte detta område ingick. Möjligen tänker Länsstyrelsen om i detta fall. Se följande pressklipp: http://www.skogsland.com/myndigheter-i-kollission-om-fjallavverkning/2011-02-04
Fallet handlade initiellt dock om urtolkningen av en aldrig använd paragraf i skogsvårdslagen. Tyvärr räckte den inte till för att rädda ens den här unika skogen.
Malin
28 februari, 2012 den 12:03
Om miljöorganisationers talerätt och hotad urskog « Skogsbloggen
[…] har tidigare rapporterat om Änok, den urskogsartade fjällskogen i Jokkmokk som står under avverkningshot. Kort resume över händelserna till dags […]