Hej!
Det är svårt att inte älska livet dagar som denna. Det är svårt att inte uppskatta naturen när man befinner sig mitt i den. Denna livnärande, fantastiska och inspirerande plats jag bor på. Jag har förmånen att i stort sett bara kliva utanför dörren och befinna mej i natur som denna. Hösten i år är oslagbar. Skogarna sprakar av färger, fjällen lyser, formligen brinner, och solen verkar skina från en osinande källa av ljus. Jag vandrar mil efter mil de dagar jag befinner mig hemmavid, och bara njuter.
Jag bor också i ett område där exploateringen är av högsta intresse. Tyvärr möts jag i dessa magiska fjäll av syner som denna..
uppbruten myr, skogen nedan har sedan denna bilden togs, avverkats
Allt för exploateringsintresset.. Detta är en svår balansgång säger man. Kommunen lever på turismen. Turismen måste få kosta. Kosta natur också. Okej, jag förstår att området måste utvecklas för att hänga med. Jag förstår att man måste bygga nya liftar och nya turistbäddar. Det är inte där skon klämmer riktigt (även om den klämmer himla mycket när man fullständigt plöjer myrar, kör sönder vattendrag och fäller värdefulla skogar). Skon klämmer ändå som mest när man börjar exploatera nya områden innan man ens lyckats sälja ut de tomter som redan skapats i tidigare fina skogar och på tidigare obruten fjällmark. Detta är verkligheten vi brottas med där jag bor; i direkt närhet av nedanstående område planeras några 1000-tal nya turistbäddar, trots att det redan finns 1000-tals nyplanerade bäddar på många många hektar redan bruten mark (som aldrig tidigare kalavverkats eller brutits), och som ännu inte har sålts…
Inte exakt här, men i orörd natur i direkt anslutning till detta vildmarksområde planeras ett tusental nya turistbäddar, trots att redan exploaterade områden i dalen ännu finns till salu. Ska man inte sälja klart vad man har att erbjuda innan man fortsätter förstörelsen av magisk natur till förmån för hus som endast kommer att vara bebodda ett par veckor om året?
När jag tänker på det som har hänt i denna dalen och det som hotar den vildmark vi har så blir jag extra glad av de närapå hundra skogsväktare vi har fått inom Naturskyddsföreningen! Närapå hundra personer ute i landet vill hjälpa till att vakta värdefulla skogar. Närapå hundra personer är oroade för vad som händer med vår natur. Närapå hundra personer som är jätteviktiga för naturen. Jag känner en djup respekt för er och ert engangemang, jag hoppas att vi tillsammans nu kan rädda några områden från skogsmaskinernas förödelse av de hotade naturskogarna!
En av de skogar från vår skogskarta som har fått en egen skogsväktare är Abborrsjöklippen i Västernorrland. Det känns bra att vi nu börjar bli ännu fler ögon ute i landet som uppmärksammar vad som händer med våra skogar. Vi har nu skogsväktare allt ifrån smålands djupa skogar till norrbottens vilda landskap. Låt oss fortsätta och låt oss bli fler.
Jag hoppas att ni njuter av en vacker höst lika mycket som jag gör!
Fridens!
Malin
3 kommentarer
Comments feed for this article
2 oktober, 2010 den 20:39
Jarl
Gud…
Mina ögon tåras. Med Astrid Lindgrens ord: ”Vafför gör dom på detta viset?”.
En gång var jag ung, stark och röd. Nu är jag kanske bara rödgrön, men NU RÄCKER DET!! STOPP! FINITO! LÄGG AV! DRA!!
Stoppa våldtäkten på vår natur!
Skövla klart. Ta sedan era pengar och försvinn för gott.
Och kom aldrig åter……
/Jarl i Järfälla
4 oktober, 2010 den 14:21
Johannes Glännman
Ja det är verkligen en lyx att kunna gå ut i naturen sådär från dörren bara. Jag tror inte alla inser det utan tar det som vardagsmat.. Själv så har jag ingen sådan lyx. Runt mig finns åkrar och enda sättet att ta sig till finare natur är att ta bilen för det är så långt att cykel inte duger.. Ibland funderar jag över på om folket i norr, bland skogar och myrar tycker det är lika fint att komma söderut och kolla på de milsvida åkrarna som jag tycker det är att komma norröver och kolla på skogar och myrar.
En sak är dock positivt med att bo i åkrarnas rike. Det finns inga kalhyggen 😉
Jag var inne på skogskartan och kollade men kunde inte riktigt förstå mig på hur man såg vilka skogar som behövde en skogsväktare. Nu är det väl inte så troligt att det finns några i mitt område men man vet ju aldrig och visst kan man tänka sig att åka en bit för att vakta skogen.. Men som sagt, jag förstod inte riktigt så en liten förklaring skulle sitta finfint 🙂
Jag bor i skaraborg, eller västra götaland som det tillhör och även här nere har vi en mycket fin höst fast den har inte kommit lika långt i färg som eran. Här hittar man fortfarande helgröna träd på vissa ställen medans andra börjar bli väldigt färggranna. Det är utan tvekan så att hösten är den finaste tiden på året.
mv h// Johannes
4 oktober, 2010 den 17:22
skogsbloggen
Hej Johannes,
En snabbförklaring till skogskartan är att de rödmarkerade skogarna på kartan är i behov av väktare. Skicka gärna ett mail till skogsväktarlänken på sidan så får du mer ingående information om hur du kan gå tillväga för att vakta skogar.
Vänliga hälsningar
Malin