God Morgon,

Solen skiner extra mycket idag och äntligen kan jag komma med lite goda nyheter!! I mitt inlägg för fyra dagar sedan (bland björnar och urskog) berättade jag om Bergviks vindkraftsplaner i urskogsartade skogar i Härjedalen, hur nämnda markägare där planerar att sätta vindsnurror mitt i sin egen nyckelbiotop. I morse läste jag dom lokala nyheterna och fick ta del av den underbara nyheten att Härjedalens kommun har lyssnat på sina invånare och sagt prompt NEJ till vindkraft i området. Detta tack vare en hård kamp som lokalbefolkningen har genomgått. Jag lyfter på hatten för er medborgare. Ni har gjort en enorm insats för naturen.  Nu fortsätter dock kampen med att försöka rädda den oskyddade, värdefulla skogen som finns kvar i det fragmenterade området. Vi är mycket oroliga för att det sista av dessa urskogsartade skogar kommer att slutavverkas en efter en när detta besked kom från kommunen, så det är bråttom!

denna nyckelbiotop är nu fredad eftersom Bergvik är FSC-certifierade och därmed inte får avverka nyckelbiotoper.

I gårkväll tog jag och Olli en tur till ett avverkningsanmält område där Stora Enso har planerat 2 skogar för avverkning. Vägen dit kantades i vanlig ordning av hyggen. Det blir allt tydligare att bolagen nu avverkar de sista resterna i de fragmenterade landskapen, i vad som känns som ett agressivt tempo. Väl på plats hade vi två val. Besöka hygge eller besöka skog. Stora Enso hade, inte helt oväntat, redan påbörjat avverkning av den ena skogen. Beslutet var inte särskilt svårt. Rädda vad som räddas kan. Vi valde skogen.

70 hektar naturskog. Akut hotat och snitslat för avverkning. 70 hektar, det blir ett stort hygge. Men sett ur ett landskapsperspektiv så kanske det ”smälter in” bättre, med tanke på att det finns fler långt fler hyggen och planterade virkesåkrar än vad det finns naturskogar i detta landskap.

Skogen var inte bara fin, den var fantastisk. En blandning av tallnaturskog på höjderna, gransumpskog i svackorna och stora välmående lövträd spridda i hela området. Vårat besök i skogen varade endast i 2 timmar, trots det hittade vi vansinnigt mycket arter. 159 fynd av 20 olika rödlistade arter! Det är ingen dålig artlista, det är snarare en artlista som utan tvekan berättar om skogens värden och kontinuitet. Bergvik skog och Stora Enso kommer idag att få ta del av denna artlista. Väljer man ändå att avverka? Det låter jag vara osagt, men det skulle onekligen, återigen, bevisa en ovilja att bevara rödlistade arter där rödlistade arter finns. Och det säger väl även ganska mycket om naturvårdshänsynen hos dessa bolag. Hur man tänker sig bevara dessa arter är för mej ett mysterium. Små hänsynsytor som bolagen lämnard kan fungera kortsiktigt, så länge substratet för arten finns kvar. Men när naturen har haft sin gång i dessa hänsynsytor så är materialet slut för dessa arter att sprida sig till. I det aktuella området har bolaget huggit hygge efter hygge. Inga naturliga korridorer av naturskog finns som binder samman hänsynsytorna, som i sin tur består av små klungor med, i bästa fall, ett tiotal träd. Den ideella naturvården presenterar gång efter annan koordinatsatta arter för skogsbolagen. Vi får hela tiden höra nya varianter av varför man inte ämnar spara dessa områden, men aldrig har jag fått ett klart svar på hur man motiverar systematisk avverkning av områden som innehåller starkt hotade arter.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. I slutändan handlar det inte om att bevara en liten rödlistad lav. Laven är del av något mycket, mycket större. Ett fungerande ekosystem. Lavens existens är ett bevis för en frisk skog och därmed ett sunt ekosystem. Att laven är hotad betyder även att dess livsutrymme, ett sunt ekosystem, är hotat. Men det verkar inte Bergvik och Stora Enso bry sig så mycket om i detta hårt huggna område.

Fridens,

Malin

159 fynd av 20 olika rödlistade arter. Detta är en mycket skyddsvärd skog.

Annonser