God Morgon,
Solen skiner extra mycket idag och äntligen kan jag komma med lite goda nyheter!! I mitt inlägg för fyra dagar sedan (bland björnar och urskog) berättade jag om Bergviks vindkraftsplaner i urskogsartade skogar i Härjedalen, hur nämnda markägare där planerar att sätta vindsnurror mitt i sin egen nyckelbiotop. I morse läste jag dom lokala nyheterna och fick ta del av den underbara nyheten att Härjedalens kommun har lyssnat på sina invånare och sagt prompt NEJ till vindkraft i området. Detta tack vare en hård kamp som lokalbefolkningen har genomgått. Jag lyfter på hatten för er medborgare. Ni har gjort en enorm insats för naturen. Nu fortsätter dock kampen med att försöka rädda den oskyddade, värdefulla skogen som finns kvar i det fragmenterade området. Vi är mycket oroliga för att det sista av dessa urskogsartade skogar kommer att slutavverkas en efter en när detta besked kom från kommunen, så det är bråttom!
denna nyckelbiotop är nu fredad eftersom Bergvik är FSC-certifierade och därmed inte får avverka nyckelbiotoper.
I gårkväll tog jag och Olli en tur till ett avverkningsanmält område där Stora Enso har planerat 2 skogar för avverkning. Vägen dit kantades i vanlig ordning av hyggen. Det blir allt tydligare att bolagen nu avverkar de sista resterna i de fragmenterade landskapen, i vad som känns som ett agressivt tempo. Väl på plats hade vi två val. Besöka hygge eller besöka skog. Stora Enso hade, inte helt oväntat, redan påbörjat avverkning av den ena skogen. Beslutet var inte särskilt svårt. Rädda vad som räddas kan. Vi valde skogen.
70 hektar naturskog. Akut hotat och snitslat för avverkning. 70 hektar, det blir ett stort hygge. Men sett ur ett landskapsperspektiv så kanske det ”smälter in” bättre, med tanke på att det finns fler långt fler hyggen och planterade virkesåkrar än vad det finns naturskogar i detta landskap.
Skogen var inte bara fin, den var fantastisk. En blandning av tallnaturskog på höjderna, gransumpskog i svackorna och stora välmående lövträd spridda i hela området. Vårat besök i skogen varade endast i 2 timmar, trots det hittade vi vansinnigt mycket arter. 159 fynd av 20 olika rödlistade arter! Det är ingen dålig artlista, det är snarare en artlista som utan tvekan berättar om skogens värden och kontinuitet. Bergvik skog och Stora Enso kommer idag att få ta del av denna artlista. Väljer man ändå att avverka? Det låter jag vara osagt, men det skulle onekligen, återigen, bevisa en ovilja att bevara rödlistade arter där rödlistade arter finns. Och det säger väl även ganska mycket om naturvårdshänsynen hos dessa bolag. Hur man tänker sig bevara dessa arter är för mej ett mysterium. Små hänsynsytor som bolagen lämnard kan fungera kortsiktigt, så länge substratet för arten finns kvar. Men när naturen har haft sin gång i dessa hänsynsytor så är materialet slut för dessa arter att sprida sig till. I det aktuella området har bolaget huggit hygge efter hygge. Inga naturliga korridorer av naturskog finns som binder samman hänsynsytorna, som i sin tur består av små klungor med, i bästa fall, ett tiotal träd. Den ideella naturvården presenterar gång efter annan koordinatsatta arter för skogsbolagen. Vi får hela tiden höra nya varianter av varför man inte ämnar spara dessa områden, men aldrig har jag fått ett klart svar på hur man motiverar systematisk avverkning av områden som innehåller starkt hotade arter.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. I slutändan handlar det inte om att bevara en liten rödlistad lav. Laven är del av något mycket, mycket större. Ett fungerande ekosystem. Lavens existens är ett bevis för en frisk skog och därmed ett sunt ekosystem. Att laven är hotad betyder även att dess livsutrymme, ett sunt ekosystem, är hotat. Men det verkar inte Bergvik och Stora Enso bry sig så mycket om i detta hårt huggna område.
Fridens,
Malin
159 fynd av 20 olika rödlistade arter. Detta är en mycket skyddsvärd skog.
4 kommentarer
Comments feed for this article
2 juni, 2010 den 14:25
Johannes Glännman
Tyvärr så är det ju ingen garanti att de inte avverkar bara för att de är med i FSC. Snarare tvärtom så verkar både skogsbolagen och FSC själva att skita i reglerna.
Detta gör ju också att erat fantastiska fynd av de rödlistade arterna inte inger mig något större hopp, men eftersom hoppet är det sista som överger så hoppas jag ändå och ni ska ha många dunkar på era ryggar för att ni är ute och försöker rädda de sista skogarna…
Hoppas på det bästa..
mvh // Johannes
2 juni, 2010 den 22:11
skogsbloggen
Johannes, du har tyvärr galet rätt i det du skriver. Nyckelbiotoper är inte någon garanti, trots att bolaget är certifierade enligt FSC som tydligt klargör att INGA nyckelbiotoper får avverkas. Dock måste vi få ”fira” att vindkraftsplanen inte gick vägen, och att nyckelbiotopen åtminstonde inte är legitim att avverka om Bergvik har ambitioner att följa det åtagande dom har. Åtminstonde jag måste få bryta ut i glädje av detta besked som jag fick i morse. En liten ljusglimt i allt det mörka vi upplevt i år. Det gäller att gripa efter dessa ljusglimtar för att orka kämpa vidare. Vi har dock inte släppt området helt, vi tänker jobba vidare med de skogar med höga naturvärden som finns kvar i området och som vi har besökt.
För att återgå till nyckelbiotopernas osäkra överlevnad i detta område… Vi har ju de senaste åren sett att bolaget (via Stora Enso som planerar och avverkar mycket av Bergviks marker) fullständigt har misslyckats att följa detta kriterie när bolaget har planerat och snitslat klockrena nyckelbiotoper för avverkning, något som även skogsstyrelsen bekräftat. Jag har många exempel. Det senaste året har dom dessutom lyckats med bedriften att avverka åtminstonde två nyckelbiotoper. Åtminstonde vad vi vet om, den kan finnas ett mörkertal, men det får stå för min uppfattning utefter vad jag har sett planerat i fält.
Våra fynd av rödlistade arter är ett bevis på en skog med god kontinuitet. Arterna behöver naturskogarnas kvaliteter, substrat och mångfald. Arterna ljuger inte. Dom finns helt enkelt bara där. Helt omedvetandes om vad som håller på att hända med deras överlevnadsmöjligheter i landskapet. Vi kommer fortsätta kämpa för att dessa viktiga livsmiljöer finns kvar. För arternas skull, för skogens skull och för våran egen skull.
Malin
3 juni, 2010 den 13:49
Johannes Glännman
Du har så rätt så rätt du med. Inte konstigt, du verkar mycket kunnig i ämnet 🙂 Men naturligtvis är det så att vi ska glädjas för allt man kan glädjas åt. Att ha lyckats stoppa vindkraftsplanen är en fantastisk framgång för skogen.
mvh // Johannes
3 juni, 2010 den 23:30
skogsbloggen
Johannes, visst är stoppandet av vindkraftsplanen en fantastisk framgång för skogen. Och den är helt och hållet ett resultat av många medborgares hårda kamp. Jag är mycket ödmjuk inför dessa eldsjälar. Och jag känner en djup tacksamhet till Härjedalens kommun som tog beslutet.
Ha det fint
Malin