God Morgon!

Vi får ofta höra från industrin att vi aldrig får nog. Att mycket vill ha mer. Att vi aldrig är nöjda. Att vi bedriver en oförklarlig kampanj när vi till slut inser att vi inte kommer framåt fort nog med diskussioner, dialoger och samråd. För under tiden dessa diskussioner förs så huggs de sista naturskogarna i en rasande fart. Därför har vi valt att berätta vad vi ser i skogen, i verkligheten, för konsumenter i Europa, för att sätta en större press på hela produktionsmaskineriet. För att rädda det som räddas kan.  Snart är det nämligen försent. Och det är inte mina ord. Det är forskarnas.

Vi kommer att få nog, och vara alldeles nöjda den dagen den biologiska mångfalden och våra skogsekosystem är säkrade. Forskarna säger att för detta krävs det att 20% produktiv skog undantas skogsbruk. Det ger fortfarande industrin tillgång till 80%. Dra ifrån den generella hänsynen från dessa 80% så kommer fortfarande, i runda slängar, ca 75% av skogen att kunna brukas, på ett eller annat sätt. Så vem är det som är omättlig och ständigt hungrande? Forskarna, ideella miljöorganisationer, alla de hundratals underbara människor som lägger månader av ideell tid på att dokumentera verkligheten i skogen, eller näringen?

Jag läste i tidningen häromdagen att industrin såg ett problem med våra krav. Nämligen att det var avverkningsmogen skog som skulle undantas. Om inte industrin har annan avverkningsmogen skog än naturskogar med höga naturvärden kvar att hugga, ja då har vi ett problem. Ett stort problem. Skogsekosystemet, och med det våran egen hälsa, kommer att bli den stora förloraren ifall det skulle vara på det sättet. Har man verkligen huggit så våldsamt att det bara är värdefull naturskog och icke avverkningsmogen produktionsskog kvar i vårat landskap?  

Den känslan var tyvärr överväldigande igår. Min pirrande känsla för de urskogsartade skogar som jag befann mig vid igårmorse förbyttes snabbt till bestörthet när vi tog oss en lång tur i Bergviks marker.  Med bil förflyttade vi oss över stora arealer och vi bevittnade, jag vet inte hur många, hyggen efter hyggen efter hyggen. Varendaste ett av dessa hade tidigare utgjorts av värdefulla naturskogar. Vissa hade varit rent urskogsartade. Och nu vill man hugga det sista av dessa till förmån för vindkraft, som i sig är en god sak, men som inte bör placeras i våra värdefullaste skogar! Tilläggas kan att en hel del av dessa skogar utgörs av större nyckelbiotoper, det vill säga ett skogsområde som har en mycket stor betydelse för floran och faunan, ett nyckelområde för den biologiska mångfalden. Enligt certifieringen FSC, som Bergvik har åtagit sig att följa, får nyckelbiotoper inte avverkas. Men genom att bygga en vindkraftspark i området kommer Bergvik på ett brilliant sätt undan denna regel och kan således både få pengar för det värdefulla virket som finns i dessa nyckelbiotoper, samtidigt som vindkraften kommer generera i framtida inkomst för bolaget. En win-win för Bergvik.

Gammelskogen förlorar. Igen. 

Idag är en ny dag. Jag försöker skaka av mej känslan av olust som fortfarande sitter i sedan gårdagens verklighetscheck. Vi har spenderat natten vid en magisk liten tjärn i Jämtland. Jag tittar ut genom fönstret på min bil och ser Sara sitta på en sten och bara njuta av solen och utsikten över skogsbeklädda sluttningar. Dit ska vi idag! Men först tänker jag sätta mej hos Sara och bara njuta av att vara här och nu.

Fridens

Malin

saras morgonstund

saras morgonstund

olli flyttar stenar på skogsbilväg dragen genom skyddsvärd naturskog

inte bara träden tog skada i denna avverkade naturskog