Hej,

18 § Skogsvårdslagen:

”Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.”

Paragrafen infördes i Skogsvårdslagen 1994 och till dags datum har den ännu inte tillämpats av den ansvariga myndigheten, Skogsstyrelsen.

Det här är Änok. Jag har flera gånger rapporterat om ärendegången kring denna hotade, urskogsartade, skog. Så jag ska inte upprepa mig utan endast reflektera över den senaste händelsen, nämligen den att Kammarrätten inte anser att Naturskyddsföreningen har rätt att överklaga det beslutet om tillstånd till avverkning som Skogsstyrelsen gav 2011. Ett beslut som Skogsstyrelsen tydligen är mycket nöjda med, eller för att citera Skogsstyrelsen själv: ”Vi är nöjda med domen. Skulle Naturskyddsföreningen vunnit detta skulle det betyda att de har rätt att överklaga alla våra beslut.” 

Det är intressant hur Skogsstyrelsen å ena sidan är så uttalat djupt besviken att vi lämnade den dialog som förs mellan myndigheter och skogssektorn, men å andra sidan starkt strider för att vi inte ska ha något att säga till om i sakfrågor som rör naturvård.

För vår del, beträffande Änok, så innebär Kammarrättens dom att vi kommer överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen.  Det är dock en sak som bör benas ut i denna juridiska härva, och det är följande:

Det har bara gjorts en enda prövning av sakfrågan gällande 18 §. Denna enda prövning visar att det avverkningstillstånd som Skogsstyrelsen gav i Änok strider mot Skogsvårdslagen. Domen som föll i  förvaltningsrätten, löd som följer:

”Förvaltningsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att sökt avverkning i områdena – med hänsyn till områdenas fjällnära läge och då områdena är klassade som nyckelbiotoper med mycket höga naturvärden och rödlistade arter – är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården. Enligt bestämmelserna i 18 § skogsvårdslagen ska då inte tillstånd ges till de sökta avverkningarna. Förvaltningsrätten upphäver därför Skogsstyrelsens beslut.”

Detta är alltså den enda prövning som gjorts av sakfrågan. Och domen visar tydligt att Skogsstyrelsen inte tillämpar den lag som finns. Något de förövrigt inte verkar ha någon större ambition att göra framöver heller, för på en direkt fråga, under ett seminarium i Jönköping häromdagen, om myndigheten tänker tillämpa paragrafen i framtiden så svarade Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman:

”Nej, det tror jag inte vi kommer att göra.”

För att ställa saken på sin spets så undrar jag nu lite förbryllat, eftersom jag inte är varken jurist eller domare;

bryter inte Skogsstyrelsen mot lagen när man vägrar tillämpa lagen?

Fridens

Malin

About these ads