Hej,
18 § Skogsvårdslagen:
”Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.”
Paragrafen infördes i Skogsvårdslagen 1994 och till dags datum har den ännu inte tillämpats av den ansvariga myndigheten, Skogsstyrelsen.
Det här är Änok. Jag har flera gånger rapporterat om ärendegången kring denna hotade, urskogsartade, skog. Så jag ska inte upprepa mig utan endast reflektera över den senaste händelsen, nämligen den att Kammarrätten inte anser att Naturskyddsföreningen har rätt att överklaga det beslutet om tillstånd till avverkning som Skogsstyrelsen gav 2011. Ett beslut som Skogsstyrelsen tydligen är mycket nöjda med, eller för att citera Skogsstyrelsen själv: ”Vi är nöjda med domen. Skulle Naturskyddsföreningen vunnit detta skulle det betyda att de har rätt att överklaga alla våra beslut.”
Det är intressant hur Skogsstyrelsen å ena sidan är så uttalat djupt besviken att vi lämnade den dialog som förs mellan myndigheter och skogssektorn, men å andra sidan starkt strider för att vi inte ska ha något att säga till om i sakfrågor som rör naturvård.
För vår del, beträffande Änok, så innebär Kammarrättens dom att vi kommer överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är dock en sak som bör benas ut i denna juridiska härva, och det är följande:
Det har bara gjorts en enda prövning av sakfrågan gällande 18 §. Denna enda prövning visar att det avverkningstillstånd som Skogsstyrelsen gav i Änok strider mot Skogsvårdslagen. Domen som föll i förvaltningsrätten, löd som följer:
”Förvaltningsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att sökt avverkning i områdena – med hänsyn till områdenas fjällnära läge och då områdena är klassade som nyckelbiotoper med mycket höga naturvärden och rödlistade arter – är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården. Enligt bestämmelserna i 18 § skogsvårdslagen ska då inte tillstånd ges till de sökta avverkningarna. Förvaltningsrätten upphäver därför Skogsstyrelsens beslut.”
Detta är alltså den enda prövning som gjorts av sakfrågan. Och domen visar tydligt att Skogsstyrelsen inte tillämpar den lag som finns. Något de förövrigt inte verkar ha någon större ambition att göra framöver heller, för på en direkt fråga, under ett seminarium i Jönköping häromdagen, om myndigheten tänker tillämpa paragrafen i framtiden så svarade Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman:
”Nej, det tror jag inte vi kommer att göra.”
För att ställa saken på sin spets så undrar jag nu lite förbryllat, eftersom jag inte är varken jurist eller domare;
bryter inte Skogsstyrelsen mot lagen när man vägrar tillämpa lagen?
Fridens
Malin
21 kommentarer
Comments feed for this article
5 oktober, 2012 den 17:26
Leif Danielson
Självklart bryter Skogsstyrelsen mot Skogsvårdslagen. Det står ju i klartext och kan knappast tolkas bort!
5 oktober, 2012 den 21:19
Johan Forsberg
Ursäkta jag är väl naiv, men är det ändå inte så att några avverkningar av nyckelbiotoper faktiskt har stoppats av SVS efter avverkningsanmälan? Tidigare fanns det en medel för bildande av Biotopskyddsområden eller så har länsstyrelsen kontaktats och naturreservat har bildats i stället för att avverkningar genomförts. Om dessa avverkningar stoppats med denna eller annan paragraf vet jag inte, men det har väl ändå varit med samma syfte att bevara höga naturvärden…..
Att SVS gjort en felaktig bedömning i Änok och många andra fall instämmer jag naturligtvis helt i.
5 oktober, 2012 den 22:29
Tommy V
Tänker att en ovilja att tillämpa de lagar som reglerar en myndighets roll borde JO-anmälas.
6 oktober, 2012 den 16:12
Leif Danielson
En JO anmälan vore på sin plats så att skogsvårdslagen paragraf 18 verkligen prövas. Det står ju tydligt att ”Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.” Vem avgör vad som är av väsentlig betydelse? Det borde väl handla om oss naturkännare…(SNF)
6 oktober, 2012 den 10:03
David van der Spoel
Det där med JO-
anmälan låter intressant. Kan vem som helst göra det? T.ex. SNF? Eller bör detta ske från riksdagen?
7 oktober, 2012 den 11:28
Tomas Johansson
Det spelar ingeroll vilken del man granskar, samma problem över hela linjen. Men alla maktorgan och politiker tiger, även Miljöpartiet tiger, vore det en annan miljöfråga med så mycket uppmärksamhet så skulle den vara del av vardagen för Miljöpartiet, men om skogen tiger de så man hör hur tänderna gnisslar mot varandra. Orsak,? ja det kan man grubbla sig gråhårig över, men om man ska använda de vanliga konspiratoriska teorierna så har det väl med pengar och makt att göra, anslag och maktpositioner, kanske skulle de mista både ekonomiskt stöd och chans till maktpositioner om de kritiserade skogsmaktssystemet, som inbegriper staten själv via skogsstyrelsen, som har lagar att följa stiftade av regering och riksdag, som förespråkar de sämsta tänkbara metoderna, statliga Sveaskog, som äger dubbelt så mycket skog som störta multinationella bolaget verksamma i Sverige, Sveaskog dominerar marknaden, leder skövlingen. Sen tillkommer alla andra storbolag, som man antagligen inte heller bråkar med ostört.
Men vi har väl demokrati, makten ska utgå från folket, eller?
Men alla tänker på sitt eget skinn först,
blir det för besvärligt så är det bättre att tiga.
Feghet är att svenskt nationalsärdrag enligt Björn Gillberg
9 oktober, 2012 den 08:46
Skogsstyrelsen
Hej Malin!
Skogsstyrelsen menar att med tanke på de höga naturvärden som finns i Änok-deltat så vore ett långsiktigt skydd av området det bästa. Vi har försökt att vara tydliga med att det här inte handlar om att vi vill att området ska avverkas, utan att vi inte har möjlighet att avslå ansökan med de verktyg som vi har. Därför har det varit och är fortsatt viktigt att ärendet prövas i högre instans. Det var jag också tydlig med vid seminariet i Jönköping som du refererar till.
Som vi tolkar 18 § SvL så kunde bestämmelsen inte ligga till grund för att vi skulle neka tillstånd vid prövningen av de aktuella ansökningarna. Även om vi tillämpade paragrafen så skulle det inte kunna ge något område ett långsiktigt skydd. Skogsstyrelsen menar att 18 § SvL ska ses som ett komplement till områdesskyddsbestämmelserna.
Av förarbeten till skogsvårdslagen framgår också att när det gäller att skydda större sammanhängande områden, som exempelvis Änok-deltat, vilka är betydelsefulla för naturvården så bör naturreservatsinstitutet tillämpas – inte 18 § SvL. Från vår synvinkel är rättsläget oklart och klargörande domar behövs för att vi med större säkerhet framöver ska kunna fatta beslut i liknande ärenden. Därför överklagade vi Förvaltningsrättens dom och välkomnar ett överklagande från Naturskyddsföreningens sida.
Att ett område klassas som en nyckelbiotop är inte ett formellt hinder för avverkning, men området kan ges biotopskydd. I Änok-deltats fall är dock det sammanhängande området för stort för att ges biotopskydd. Därför gav vi tillstånd till avverkning, men tillståndet har villkorats med hänsyn till områdets naturvärden. I det samråd med skogsägaren som Skogsstyrelsen genomfört har vi även framfört att områdena bör undantas från avverkning och lämnas orörda. Men, det är skogsägaren själv som avgör om han vill följa detta råd.
Markägarna har nu via sitt ombud, Norra Skogsägarna, meddelat att de är öppna för en lösning där området får ett långsiktigt skydd, vilket vi välkomnar. När det gäller frågan om att ge området ett långsiktigt skydd och bilda ett naturreservat, så är det dock inte vi, utan Länsstyrelsen som kan fatta ett sådant beslut. Där får vi nu se vad dialogen mellan markägarna och Länsstyrelsen leder till.
Avslutningsvis så är det skillnad på att medverka i dialog där vi kan diskutera oss fram till en gemensam syn på vad god miljöhänsyn är och att få möjlighet att överklaga alla de beslut som vi som myndighet tar. Det måste finnas en rättslig grund för en eventuell rätt att överklaga och vi är måna om att rättsläget klargörs för att vi ska veta vilka som är sakägare i våra ärenden. Därför ser vi även här positivt på ett överklagande från Naturskydds-föreningens sida. Detta är en så principiellt viktig fråga att även Högsta förvaltningsdomstolen bör pröva den.
Monika Stridsman, generaldirektör Skogsstyrelsen
15 oktober, 2012 den 10:11
skogsbloggen
Hej Monika,
Tack för ditt inlägg, men jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande kring vad du menade med det du sa i Jönköping, nämligen att du tror att Skogsstyrelsen inte heller i framtiden kommer att använda 18§.
MVH
Malin
15 oktober, 2012 den 13:44
Skogsstyrelsen
Hej Malin!
Att veta exakt hur vi kommer att agera i framtiden är naturligtvis svårt att säga. Men, som jag skriver i vårt inlägg, så menar Skogsstyrelsen att 18 § SvL ska ses som ett komplement till områdesskyddsbestämmelserna. Även om vi tillämpade paragrafen så skulle det inte kunna ge något område ett långsiktigt skydd. Det jag syftade på i Jönköping var att vi inte ser att Skogsstyrelsen i framtiden kommer att kunna använda den när det gäller ärenden liknande Änok, men vi välkomnar ju samtidigt vidare prövning av frågan för att rättsläget ska bli så tydligt som möjligt.
Med vänliga hälsningar,
Monika Stridsman
15 oktober, 2012 den 14:58
Leif Danielson
Man borde tolka paragraf 18 så att Skogsstyrelsen kan säga nej till avverkning i sådana områden som är av betydelse för naturvården osv. Därmed skulle staten tvingas ställa upp med pengar och lösa in skogsmarker -eller byta in- som ”drabbas” av paragraf 18.
Ett övergripande statligt ansvar med stor generositet är av vikt!
15 oktober, 2012 den 15:32
Tomas Johansson
Vad är skogsstyrelsens uppgift? Att med ”lagens” hjälp verka för att kalavverka all skog i riket och ersätta den med plantager eller värna skogsekosystemet? Jag har ingen aning. Ena stunden är skogsstyrelsen det ena, andra stunden förväntas dom vara det andra.
Vem tror att det kommer fungera? Det har aldrig fungerat. Det kan man lätt se i skogslandskapet, resultatet av hur vi organiserat det är sämst i västvärlden.
Så vad kan vi göra när staten själv är den störta aktören i skogsbruket, vad kan vi förvänta oss för neutrala miljöbedömningar av skogsstyrelsen? Min gissning är att EU måste ta vid när all normala resonemang faller samman varje gång tillfälle ges till förbättringar. EU kunde helt enkelt förbjuda det svenska skogsbruket i sin nuvarande form.
15 oktober, 2012 den 15:40
Leif Danielson
Mycket bra tankar. Hur förverkliga?
16 oktober, 2012 den 16:15
Anna Rocksén
Hej alla men särskilt Monika Stridsman!
Du skriver att paragraf 18 inte skulle kunna ge något område ett långsiktigt skydd även om ni tillämpade den. Det har du självklart helt rätt i, men det är ju inte heller det som är er uppgift när ni tar ställning till avverkningsanmälningar. När ni på Skogsstyrelsen tog emot och bedömde den aktuella avverkningsanmälan i Änokdeltat handlade det ju uppenbarligen inte om att ge området skydd, varken långsiktigt eller kortsiktigt, utan helt enkelt om att avverka skogen eller inte. Paragraf 18 talar sitt tydliga språk: ”Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.”,
På vilket sätt är paragrafen otydlig som vägledande verktyg för att kunna neka till avverkning -när avverkning är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården? Och hur bör den i så fall omformuleras för att ni i praktiken ska kunna utföra ert arbete?
Ett ansvarsfullt sätt att agera på din position vore väl, om man som du anser skogsvårdslagen otillräcklig, att först neka till avverkning, med stöd i paragraf 18, men i tillägg rekommendera ett starkare skydd för området hos ansvarig myndighet!?
Anna Rocksén
17 oktober, 2012 den 12:19
Maria Forsberg
Om skogen har många en åsikt. Det kan vi se i denna blogg och i aktuell samhällsdebatt. Vems åsikter och hur dessa ska eller bör ligga till grund för förvaltningen av skog kan diskuteras. Vid rättstillämpning är det lagstiftarens ”åsikter”, så som de kommer till uttryck i lagtexten, som ska ligga till grund för beslutsfattande. Monika Stridsman skriver att Skogsstyrelsen i Änok-fallet ”inte har möjlighet att avslå ansökan med de verktyg som vi har”. Uppfattningen är felaktig. Den fjällnära skogen ska, enligt lagstiftaren, skyddas från avverkning när den hyser intressen av väsentlig betydelse för naturvården. Hur ersättningen löses och om ett formellt områdesskydd kan kopplas till området är en annan fråga.
Generellt saknas det verkningsfulla medel i skogsvårdslagen för att driva igenom miljömålet. Ett, och det mest kraftfulla, undantaget är just regleringen om skydd av fjällnära skog. Som många mycket riktigt har påpekat framgår det tydligt av lagtexten att en avverkning inte får tillåtas om det strider mot intressen av väsentlig betydelse för naturvården. Det är i dylika fall som Änok, där rättstillämpningen ter sig som ett klart avsteg från lagstiftarens intentioner, som det är av särskild vikt att få en fråga prövad av domstol.
Om Högsta förvaltningsdomstolen inte (såsom Högsta förvaltningsdomstolen i Finland har gjort i en liknande fråga) tar tillfället i akt och läker några av de brister som det svenska rättssystemet lider av ur ett internationellt och processuellt perspektiv, finns det helt klart behov av och utrymme för lagstiftaren att föra fram nya ”åsikter” i frågan.
17 oktober, 2012 den 13:49
Leif Danielson
Helt rätt. Änokfallet eller liknande, måste upp till rättslig prövning, så att vi får en praxis som ligger i linje med lagtextens andemening. Denna kan näppeligen tolkas bort av Skogsstyrelsen. Kan också vara något för EU att ta ställning till.
17 oktober, 2012 den 19:14
Tomas Johansson
Ur ett stockholmsperspektiv kanske det känns rätt att göra all ”norrländsk fjällnatur” till reservat, men då blir det ganska omöjligt att bo och verka där.
Människorna blir rödlistade. Vi i norr är luttrade, antingen kommer de med jättemaskiner och mejar ner allt på den mark som stat/storbolag anser sig ”äga” och kunna göra vad de vill med, oavsett vad innevånarna där tycker. Eller så kommer naturmyndigheterna och säger att detta är våra reservat oavsett vad de som bor där tycker, så ortsbefolkningen blir åtalade när de gör helt vanliga saker i skog och mark.
Denna besynnerliga tudelning i massakrer i heliga reservat är sjuk, och i inget annat exempel i naturvården eller i övrigt skulle vi bete oss på det sättet, att vissa delar är ”kasserade” och andra delar ”heliga”.
Mitt i denna soppa så tvingar staten via skogsstyrelsen alla som äger skog att massakrera, mest problem får den som varken vill har heliga reservat eller massakrer. På de brukade 95 %-en ska det med ”expertisens” expertutlåtanden alltid renrakas och planteras massavirke i genetiskt sjuk monokulturform, oavsett vad ortsbefolkningen egentligen vill.
Kafkaland!
17 oktober, 2012 den 20:33
Leif Danielson
Det finns väl inga ”heliga reservat”!!! I reservaten är skogen skyddad från exploatering. Man får plocka bär och svamp samt fiska och jaga. Det är ju som en dröm för alla och envar. Men det viktigaste är ju bevarandet av växter och djur, så att vi inte utrotar dem. Just nu är över 2100 olika skogsarter hotade, vilket också benämns ”rödlistade”. Människor blir aldrig rödlistade. Dom finns i överflöd…
18 oktober, 2012 den 12:22
Skogsstyrelsen
Hej Anna Rocksén!
I vårt första inlägg finns ett längre resonemang kring hur vi ser på användningen av 18 § SvL, men i korthet är vår tolkning att paragrafen inte går att använda om det inte finns förutsättningar för att ge ett dylikt område ett långsiktigt skydd. 18 § i sig ger inget långvarigt skydd. Därmed kan den inte ligga till grund för att neka till avverkning i ärenden av detta slag.
Vi gav också Länsstyrelsen möjlighet att ta ställning till om området skulle ges ett formellt skydd, dvs. införlivas i det närliggande naturreservatet, men så skedde inte då. Nu har markägarna öppnat för diskussioner om olika alternativ för att skydda området och vi avvaktar nu vad det kan leda till.
Med vänliga hälsningar,
Monika Stridsman
18 oktober, 2012 den 16:16
leif danielson
Förväntat svar , men dåligt! Skogsstyrelsen skall inte ge tillstånd om en skog har väsentlig betydelse för naturvården. Man behöver inte ta ställning till hur denna skog ska erhålla et formellt skydd. Det gör ju Länsstyrelsen. Då skulle det bli press på staten att budgetera mer pengar till skogsskydd.
19 oktober, 2012 den 10:49
Anna Rocksén
Hej igen Monika Stridsman!
Jodå, jag hade läst ditt längre svar innan jag skrev mitt brev. Och ja, jag har läst många liknande resonemang från din sida tidigare. Men jag ifrågasätter starkt din argumentation, era (skogsstyrelsens) syften och er yrkesutövning. Språket är ju som bekant töjbart och vridvänligt. Det imponerar dock sällan att använda detta faktum som ni väljer att göra. Vad vill du bli ihågkommen för?
Leif Danielsson har självklart helt rätt, skogsstyrelsen ska inte ge tillstånd till avverkning om en skog har väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Men dessa tillstånd ges ändå, varför? När ska dessa tillstånd sluta utfärdas? Obs! Jag vet att du svarat på liknande frågor tidigare men dessvärre har jag aldrig hört ett rimligt svar. Finns det något?
Uppenbarligen har vi kommit till en punkt där en ännu tydligare lagstiftning faktiskt och trots allt behövs. När vi nu verkar få en prövning i Högsta förvaltningsdomstolen hoppas jag att ni på skogsstyrelsen gör vad ni kan för att bidra till vad vi alla önskar oss, nämligen att vi inom en snar framtid får se ett slut på alla dessa helt orimliga avverkningar och avverkningstillstånd. Kan vi hoppas på det?
Anna Rocksén
23 oktober, 2012 den 20:52
Irina Vasilieva
Love your blog, in fact arrived by checking yahoo and google for a comparable issue to this post. Which means this might be a late post nevertheless keep up the great work.