Hej,

Samtidigt som jag läser att statliga Sveaskog, som inte ens äger – utan blott förvaltar – dina och mina skogar, håller på att genomföra en charmoffensiv genom att anordna flera skogsexkursioner i höst för en mängd politiker så sitter jag och analyserar avverkningsanmälningar och ser hur Sveaskog just nu håller på att omvandla enorma arealer naturskog till dito hyggeslandskap. Älvdalen exempelvis – här ser jag hur Sveaskog har avverkningsanmält 120 hektar sammanhängande naturskog. 120 hektar är detsamma som ungefär 171 fullstora fotbollsplaner. Dessa 171 fotbollsplaner kommer, när Sveaskogs maskiner har svept igenom området, att vara i sällskap av sina matchkamrater, de övriga ca 250 hektaren hyggen som ligger i direkt anslutning. Allt som allt kommer Sveaskog ha vunnit matchen och därmed skapat ett fullständigt komplett hyggeslandskap på sammanlagt ca 528 fullstora fotbollsplaner. Man har till och med tänkt gå in och avverka en stackars liten plätt skog på 1,4 hektar som blev kvar sist bolaget var där. Inte ens 1,4 hektar får alltså finnas kvar. Hur den generella hänsynen i form av enstaka, kvarlämnade träd, ska klara av att bära upp den biologiska mångfalden i detta område är för mig obegripligt.

Ändå läser jag att Sveaskog anser att framtiden för skogen är ljus, och att ett hygge inte är ett hygge för evig tid. Det sista är förvisso på sitt sätt sant. De planterade träden på hyggena växer ju upp. Och i ovanstående exempel Älvdalen kommer det 528 fotbollsplaner stora hygget att växa upp till en skog där träden kommer ha i princip samma ålder och utgöras av samma art, och vidare skötas för att avverkas igen om en sisådär 70-80 år igen. Det som förbryllar mig är dock hur Sveaskog anser att det kan dras ett likhetstecken mellan den generella hyggeshänsynen och biologisk mångfald. För det är väl rimligen så man måste tänka när man kalhugger naturskogar som aldrig tidigare kalavverkats? Skogar med hög biologisk mångfald som ersätts med planterade skogar av samma art och ålder med en viss liten procentandel av generell hänsyn kvar.

Jag förmodar att Sveaskog nu under sin pågående charmturné vill ge politikerna en bild av ett hållbart skogsbruk i Sverige. Jag undrar då i mitt stilla sinne om Sveaskog även berättar om de enorma ytor som de fortfarande i dagsläget kalhugger.

Att de pågående kalhuggningarna som systematiskt sker i de kvarvarande äldre naturskogarna är ett irreversibelt ingrepp, det vet vi. Kvittot på detta stavas ”pågående förlust av biologisk mångfald” – vilket är precis vad som sker i skogen idag. Detta kan inte Sveaskog, eller någon annan förespråkare för skogsnäringen prata bort. Ingen generell hänsyn i hela världen kan ersätta den naturskog som en gång stått där, och den pågående förlusten kommer knappast hejdas så länge naturskogarna där den biologiska mångfalden faktiskt finns fortsätter att kalhuggas. Ganska enkel matematik egentligen.

Undrar stilla om Sveaskog luftar även ovanstående resonemang med politikerna när dom ändå är i gång och pratar om generell hänsyn under sin lilla politikerturné…

Jag läser vidare att Sveaskog menar att tillräckligt mycket hänsyn tas vid avverkningar. Samtidigt sitter jag med bilder från Ångermyran på min datorskärm. Ångermyran var en sandtallskog, det vill säga en nationellt underrepresenterad skogstyp som dessutom är prioriterad i den nationella strategin för skydd av skog. Vid Ångermyran dokumenterade Naturskyddsföreningen 2008 en mängd rödlistade arter samt att skogen höll nyckelbiotopskvaliteter. Detta höll inte Sveaskog med om och kalhögg skogen – någon tredje part, som t.ex Skogsstyrelsen, kallades aldrig in för att göra en bedömning. Och som svar på frågan varför man inte ansåg att området utgjordes av en nyckelbiotop fick vi veta att det saknades gamla träd. Lustigt det…för jag räknade årsringar på stubbarna och hittade ett helt gäng träd som var äldre än 200 år när de fälldes.

Fast det kanske inte är gammalt nog för Sveaskog?

Det som är ännu mer besynnerligt är att Sveaskog å ena sidan på sin webb hänvisar till att Sverige har ett extra stort ansvar att skydda sandtallskogar och å andra sidan kalhugger sandtallskogar med dokumenterat mycket höga naturvärden.

Hur Sveaskog får ihop kalhuggning och benhård markberedning av en nationellt underrepresenterad skogstyp med ett hållbart skogsbruk får jag inte riktig ihop, och jag undrar om Sveaskog berättar för politikerna de nu träffat, och ska träffa, att bolagen inte anser att alla nationellt underrepresenterade sandtallskogar är av särskild vikt, utan bara vissa. I alla fall ibland.

Skogsdebatten är het, och tyvärr finns det en stor skål av exempel likt ovanstående att ösa ur. Jag har många exempel, och jag delar gärna med mig av dessa.

Vad gällande hyggesarealer så har jag upprepade gånger skickat frågan till Sveaskog om hur man anser 528 fullstora fotbollsplaner av sammanhängande hyggen utgöra en ljus framtid för skogen.

Jag har inte fått något svar, förutom ett…”semestertider, vi återkommer”.

Våra politiker har tunga, viktiga och stora beslut att fatta. Ett av de besluten handlar om hur vi ska kunna hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald.

I min värld hejdas knappast denna förlust genom att gigantiska sammanhängande naturskogsområden kalhuggs och ersätts av planteringar med några få procent av kvarlämnade äldre träd och trädytor i form av generell hänsyn. Inte heller hejdas den av att livsmiljöer för hotade arter avverkas – något som sker systematiskt. Att certifierade bolag även säljer sina biologiskt mycket värdefulla skogar till klippare med pengar och utan några som helst krav på sig, förutom en skogsvårdslag som dessvärre tillåter avverkning av nyckelbiotoper (och andra värdefulla skogar), som efter marköverlåtelse utan problem kan avverka skogen hjälper knappast heller till i politikernas kamp att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald.

Som sagt, det finns en uppsjö av exempel.

Sveaskog vill dock bara visa sin sida av myntet. En sida där det ekonomiska intresset i råvaran, lindrigt sagt, är av största betydelse. Naturvårdsorganisationerna å sin sida vill visa på det som faktiskt sker – nämligen att vi håller på att ödelägga ett helt ekosystem. Något som vi inte har det minsta ekonomiska intresse i att visa på. Allt vi vill är att förlusten av biologisk mångfald ska upphöra. Och det kommer den inte att göra så länge som den kvarvarande naturskogen fortsätter att kalhuggas.

Ångermyran innan avverkning

Ångermyran idag.

Fridens

Malin

About these ads