Hej,

Tänker att det här med bärbara datorer och smarta telefoner ändå inte är så dumt. Sitter just nu i Östergötland, med en makalös utsikt över en liten sjö omgärdad av grov gammal tallskog. Våra inventeringsveckor har startat för sommaren, och det känns fantastiskt skönt att komma ut i skogen igen. Det känns också extremt roligt att intresset för inventeringarna i år är större än någonsin. Vi är rekordmånga som ger oss ut dessa veckor. Några stannar hela tiden, andra kommer och går. Vi har, som alltid, med oss vår koordinator Olli Manninen. Olli har nyligen, mycket välförtjänt, vunnit nordiska rådets miljöpris. Ett mycket prestigefyllt pris – och det känns ju extra kul när detta går till någon som jobbar ”hands-on” med naturvård och nätverkande. Istället för att sitta vid ett skrivbord och göra modeller eller skriva rapporter så sitter just nu Olli och hackar vitkål till dagens fältlunch samtidigt som han diskuterar skogsekologiska samband för ett par av våra deltagare. För det är just sådan som Olli är, praktisk (hackar vitkål kl 07.15 för att frigöra mer tid i skogen), och ödmjukt kunnig om skog och skogsekologi. En mycket välförtjänt vinnare av det prestigefyllda priset. Ingen är gladare att just Olli fick priset än alla vi som arbetar nära honom. För vi vet vilket hästarbete han gör för skogen, inte minst den svenska skogen.

Vi har hunnit med att besöka en del områden de dagar vi varit ute. Igår inventerade vi en helt fantastiskt fin skog. Som de flesta skogar här nere så var denna skog tydligt starkt påverkad av tidigare skogsbruk, men skogen har fått utvecklas på naturligt sätt efter tidigare huggningar och annan påverkan, och upp har en helt fantastisk blandskog växt upp. Ädellövträd, riktigt gamla tallar som fått stå kvar efter tidigare skogsbruk och frodiga granar delar på utrymmet. Genom området går det en vältrampad stig, och runtomkring skogen ligger det fritidshus lite här och var. När jag hade gått runt ett tag så kom jag plötsligt fram till en gammal grov gran i en glänta. På granen hängde en naturvårdssnitsel – vilket innebär att de vid avverkning ska spara granen. Fint tänkte jag, granen blir kvar, men varför just bara denna granen när det fanns så många andra likadana gamla grova granar runtomkring utan naturvårdsstnitslar? Jag gick runt granen och såg en mysig liten koja. Och plötsligt såg jag framför mig hur denna skog kommer att se ut efter avverkning. Jag såg inte (som jag brukar när jag är ute och inventerar) framför mig de sönderkörda döda träden, eller de avverkade gamla naturvårdsträden. Jag såg framför mig hur den vältrampade stigen kommer att leda genom ett kalhygge. Hur barnens koja kommer stå som en liten egen ö ute på detta hygge där endast små ytor har avgränsats för naturvård. Och vad kan jag göra för att rädda detta? Jag vet i ärlighetens namn inte. Vi hittade inte så jättemånga naturvårdsintressanta arter. I Zarembas skogsserie i DN så skriver han hur människan glöms bort i jakten på arter. Jag förstår hans infallsvinkel i detta. Men när jag stod i denna skog – med så uppenbara värden för människan – så var allt jag kunde tänka på att försöka hitta arterna som kan rädda området så att barnen kan fortsätta leka i sin koja i skogen, och strövare fortsätta vandra på den vältrampade stigen i skogen.

Skogsvårdslagens portalparagraf säger att miljö och produktion ska väga lika. Detta lyfter vi ofta eftersom miljö alltid får stryka på foten för produktion. Men det står ju faktiskt även att ”hänsyn skall tas till andra allmänna intressen”.  Om miljön sopas under mattan av skogsbruket så sopas hänsynen till andra allmänna intressen helt under golvet. Jag hör ofta argumentet att ”vi har ju nu sparat dessa ytor som är värdefulla för naturvård, och då har vi sparat större ytor än vad vi behöver (enligt regler i certifiering o lag)” Detta argument lyfts ofta när vi har hittat avverkade känsliga biotoper. Alltså, om man sparar exempelvis 10 naturvårdsintressanta träd så tolkar jag detta argument att det skulle legitimera avverkning av en massa andra naturvårdsintressanta träd – bara för att man uppfyllt ”kvoten” av vad man ”måste” spara. Jag undrar då lite snabbt hur ”andra allmänna intressen” värderas i denna argumentering? I gårdagens skog så värderades de till en ensam gran med en koja och en markering av stigen så den inte körs sönder när man tar ner all skog runt den.

Jag undrar också om det är i allmänhetens intresse att ta sin skogspromenad över ett hygge? Jag menar, stigen finns ju kvar.

Att skogsvårdslagen är svag, det vet vi. Hotade arter och känsliga biotoper får varje dag styrka på foten när de ekonomiska intressena styr hur vårt skogslandskap ska se ut i framtiden – trots att det finns föreskrifter i lagen om vad som är känsliga biotoper och hotade arter samt att hänsyn ska tas till dessa. När det kommer till människans och allmänhetens intressen…. Om vi vill att framtidens generationer ska ha ett naturintresse så måste det rimligen få finnas variationsrika skogar och naturlig natur kvar till våra barn att leka i. En tät granplantering är knappast det ideala kurragömma- och kojbyggarstället. Och jag har då i alla fall inte sett någon föreskrift om våra barns kojor i skogsvårdslagen.

Fridens

Malin

About these ads