Hej,

Det gläder mig att debatten, sedan Zarembas lysande artikelserie i DN, fortfarande är i full gång. I debatten är jag inte ett dugg förvånad att läsa att LRF tycker den fastslagna skogspolitiken är bra. Verkar dock lite som att inte helt obetydlig fakta har gått LRF förbi;

  1. Det faktum att Sverige INTE når de politiskt antagna miljömålen som rör skog verkar LRF ha missat helt.
  2. LRF hänvisar vidare till ArtDatabanken, rödlistan och en förbättrad situation för däggdjur, fåglar och groddjur. Den larmrapport som ArtDatabanken nyligen presenterade gällande tillståndet i skogen verkar tydligen också ha gått LRF helt förbi. Tusentals skogslevande arter är hotade eller nära hotade eftersom deras livsmiljöer till stor del håller på att omvandlas till produktionsskogar.
  3. Den boreala skogens extremt viktiga roll som kollager kan och ska inte förringas. De boreala skogarnas markbundna kollager är större än något annat landekosystem, vilket gör att dessa skogar har en nyckelroll för framtidens klimat. Att omföra boreal naturskog till brukad skog innebär att stora mängder koldioxid friggörs. Det tar åtminstone 30 år innan dessa utsläpp kompenseras av upptaget från de nya träd som planterats. Det tar minst 100 år för en ny skogsgeneration att binda motsvarande mängd kol. Dessutom kommer produktionsytorna, under dessa 100 år, troligen att avverkas ytterligare en gång. Detta verkar inte LRF heller ha reflekterat över.

Visst, LRF sträcker sig till att nämna att naturvårdshänsynen i skogen har brister. Brister som ska rättas till med en dialog mellan skogsnäring, Skogsstyrelse och naturvården. Denna dialog lämnade vi  efter att, bland annat, ha konstaterat att Skogsstyrelsens avgränsning i upplägget inte står i förhållande till de akuta problemen vi faktiskt har i skogen idag. Därför ansåg vi att vår tid är bättre spenderad med att faktiskt försöka belysa och arbeta med det grundläggande problemet som en helhet; nämligen att Sverige behöver en politik som stoppar utarmningen av vårt skogsekosystem.

Dialogen är ju även något som Skogsstyrelsens generaldirektör gärna lyfter fram så fort det börjar hetta till lite kring skogsfrågan. Hur det akuta problemet ska lösas genom att näringen, Skogsstyrelsen och naturvården sitter och resonerar fram en samsyn utan hjälp av ledande naturvårdsforskning har jag dock inte riktigt greppat ännu… Nåväl. Givetvis reagerade Skogsstyrelsen över Zarembas artikelserie genom att förklara att lagen faktiskt inte kräver kalhyggen, visst är det så – man får bedriva alternativt skogsbruk enligt lagen, men lagen gör det knappast enkelt då den rätt och slät, helt och hållet är skapad för att gynna kalhyggesbruket. Att avverka med några andra metoder är mycket krångligt, och förespråkas knappast av myndigheten, tvärtom, vilket fallet Harald Holmberg tydligt visar.

I Skogsstyrelsens DN-debatt sätter dock generaldirektören nästan ett finger på grundproblematiken. Hon skriver; ”att kritisera Skogsstyrelsen för rådande politik är att skjuta vid sidan av måltavlan”. Häri har hon rätt. Det är inte Skogsstyrelsen som formar politiken. Däremot är det Skogsstyrelsen som är den ansvariga myndigheten för att genomföra politiken. Jag påminner om den första paragrafen i skogsvårdslagen ” Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bibehålls. Vid skötsel skall hänsyn även tas till andra allmänna intressen”. Hur har då Skogsstyrelsen genomfört politiken för att portalparagrafen ska uppfyllas? Har ni läst Zarembas artiklar så tycker jag att ni får ett gott svar på detta. Det finns tre nyckelord i portalparagrafen:

  1. God avkastning – här har skogsstyrelsen verkligen lyckats. Svenskt skogsbruk ur denna synvinkel är en framgångssaga.
  2. Biologisk mångfald bibehålls – tusentals rödlistade skogsarter, brist på gammal, biologisk värdefull skog, inte ens tillräckligt mycket biologiskt värdefull skog kvar i landskapet för att klara av att skydda vad som krävs enligt det internationella åtagandet om skydd av minst 17%, än mindre nå hundratals forskares rekommendation om 20% skyddad produktiv skog. Tror inte jag behöver säga mer om hur Skogsstyrelsen har lyckats införliva denna del av protalparagrafen..
  3. Hänsyn till andra allmänna intressen – ja, vad säger man. Fallet Storfors i Zarembas artikelserie säger nog allt. Jag pratar med mycket folk, och det är enormt många som har liknande upplevelser, och där Skogsstyrelsen inte har haft några synpunkter på att skogsnäringen hugger hela vägen till tomtgräns.

Eller, när vi nu pratar om hänsyn till andra allmänna intressen, hur kan detta få ske på en mycket populär vandringsled:

Ovanstående bild är hämtad från en skildring av en ganska deprimerande vandring i Dalsland.

Så, i ett av tre krav i portalparagrafen får myndigheten godkänt i när det gäller att genomföra politiken. Ett av tre. Det är ett ganska dåligt betyg, och så har det varit alltför länge. Vårat förtroende för myndigheten är nu i botten.

Vilket leder mig till själva kärnan i problematiken. Skogspolitiken. Ansvarig minister uttalade sig igår i DN.

När journalisten frågar ministern om han tycker att förfarandesättet när det gäller anmälningar av avverkningar är bra så svarar ministern: ”ja, annars hade jag gjort något”. Detta svar får mig att undra hur djupt ministern egentligen kan sticka sitt huvud i sanden. Hur hårt kan man egentligen blunda för det faktum att skogens värden för annat än produktion håller på att utarmas? Och fallet Storfors i DN. Där tycker tydligen både minister och myndighet att detta var okej. Men vid frågan på om ministern kan tänka sig att kalhugga sin egen skog så svarar han med en självklarhet att: ”Det är klart att runt husen är man lite mer försiktig. Jajamen”.

Dubbelmoral?

Fridens

Malin

About these ads