Hej,
Detta är ett mycket långt inlägg och jag hoppas ni orkar läsa hela vägen ner.
Jag läser i tidningen Skog och industri om miljörörelsens dyra krav. Tidningen har gjort ett stort uppslag på detta och kallar det MILJÖNOTAN och satt en fet prislapp på detta, närmare bestämt 520 miljarder kronor.
I skogsnäringens uträkning för att få fram denna mycket välsaltade nota så har man dribblat lite med arealerna och gjort en mycket vilseledande uträkning. Skogsnäringen har nämligen räknat på hela den svenska landarealen. Jag har sett denna uträkning och den lyder som följer:
”Varje ytterligare procentenhet av landarealen som skyddas i form av produktiv skogsmark innebär att 408 000 hektar produktiv skogsmark skulle behöva avsättas”. Sen har man räknat med att varje hektar kostar staten 100 000.
Detta är helt absurt. Vi har aldrig påstått att det ska skyddas ca 30 % av den produktiva skogen. För det är det som detta vilseledande räkneexempel och den välsaltade notan skulle innebära. 408 000 hektar utgör nämligen närmare bestämt strax under 2 % av den produktiva skogen, det vill säga ca 1 % av hela den svenska landytan. Grovt räknat.
Men det kanske inte låter lika bra med nånstans kring 260 miljarder kronor? Och om ens denna siffra skulle vara korrekt låter jag vara osagt. För att räkna på en prislapp krävs nämligen lite analys.
Skogsnäringen har här inte lyckats skilja på äpplen och päron och uppenbarligen helt missat vad diskussionen handlar om – nämligen att minst 17 % av den produktiva skogen ska skyddas, detta i relation till arealen produktiv skog, inte i relation till hela Sveriges landyta. Ovanstående räkneexempel stämmer dock om, och endast om, man väljer att lägga nagoyaåtagandets 17% landareal utelsutande i skogen. Alltså inte skydda något alls som inte är produktiv skogsmark. Denna sammanblandning av arealer från skogsnäringen förvånar mig inte ett ögonblick dock. Det som däremot förvånar är att en journalist helt okritiskt sväljer detta och basunerar ut i rött och gult med stora bokstäver en sådan grov felräkning utan att titta närmare på vad diskussionen handlar om, för denna journalist har ju ändå begripit att vi kräver skydd av minst 17% av den produktiva skogen. Alla de journalister jag känner har en stor yrkesstolthet och brukar granska de fakta de har på bordet. Även om tidningen Skog och Industri kommer direkt från Skogsindustrierna så vill man ju ändå tro att tidningens ansvarig utgivare och journalister har en yrkesstolthet och tar reda på fakta innan man smäller upp ett sånt här uppslag som vidare ska nå politiker och beslutsfattare – för jag läser i samma tidning att tidningen är en viktig kanal för Skogsindustrierna att nå politiker på alla nivåer.
Vidare handlar artikeln även om hur mycket som är skyddat. Man nämner skyddad skog 4% – vilket är nästan korrekt. 3,4 % är den korrekta siffran – eller som vi brukar säga: ”mindre än 4 %”. Man nämner även den smått fantastiska siffran 26 %. Inom denna siffra nämns även all lågproduktiv skog som skyddad – eller undantagen skogsbruk. Återigen, sifferdribbel. Lågproduktiva skogar har visserligen ett visst skydd i skogsvårdslagen – men det finns där inget hinder att plocka ut enstaka träd ur dessa, och tyvärr utgörs dessa enskilda träd ofta av de biologiskt viktiga gamla träden, något vi ofta ser när vi är ute och dokumenterar i skogen. Vidare finns det inget varaktigt skydd av lågproduktiv skog från annan exploatering, exempelvis vindkraft eller bostadsbyggen. Ska man räkna till den formellt skyddade arealen skog enligt den internationella definitionen av skog (där lågproduktiv skog ingår) så blir det knappast några 26 %. Snarare 6-7% om man nu får tro det statliga verk som redovisar statistiken. Inte heller detta har journalisten i fråga nämnt i sin artikel. Att helt okritiskt kalla lågproduktiv skog som skyddad är alltså helt felaktigt. Nagoya handlar ju om att områden ska bevaras för biologisk mångfald, smäller man då upp exempelvis en vindkraftspark i lågproduktiv skog så är ju denna knappast bevarad. Och hur lågproduktiv skog sedan skulle kunna utgöra ekologisk representativitet för den produktiva skogen fattar jag inte överhuvudtaget. Räknar vi vidare in de frivilliga avsättningarna så blir det inte heller några 26%. Snarare landar vi då på sammanlagt ca 8,4 % av den produktiva skogen. De frivilliga avsättningarnas betydelse för den viktiga skrivningen i Nagoyaåtagandet ”ekologiskt representativa och väl sammanhängande skyddade områden”, är dock väldigt oklar, vilket journalisten väljer att inte ta upp i artikeln. Stora delar av de frivilliga avsättningarna är nämligen inte ens dokumenterade, kvalitetssäkrade eller ens transparenta. För att dessa ska räknas in och göra bästa möjliga miljönytta är det ju en fördel om vi vet VAR avsättningarna finns och hur dessa passar in i pusselbiten ”väl sammanhängande” som står skrivet i Nagoyaåtagandet. Och framförallt, de frivilliga avsättningarna måste vara långsiktigt avsatta, och just långsiktigheten är i dagsläget mycket osäker.
Det står en hel massa till i artikeln som jag får hicka av att läsa. Tillexempel: ”Det är smart ur klimatsynpunkt att bruka skogen”. Hela debatten om att skydda skog handlar om att vi måste skydda den kvarvarande naturskogen – skog som skogsnäringen avverkar i en rasande takt. Detta är inte bara förödande för den biologiska mångfalden utan även för klimatet. Hade journalisten granskat denna fråga kring skog och klimat lite närmre så hade han sett att det finns fler dimensioner kring skog och klimat. Några exempel:
- De boreala skogarnas kolförråd är större än något annat landekosystems, och nästan dubbelt så stort som de tropiska skogarna. Detta enorma kolförråd gör de boreala skogarna till en nyckelfaktor för framtidens klimat.
- Det stora kolförrådet finns i gamla naturskogar som kan fortsätta fungera som kolsänkor i många hundra år. Att omföra boreal naturskog till brukad skog har negativ klimateffekt på kort och medellång sikt eftersom kolförrådet avges som växthusgaser till atmosfären, vilket innebär att naturskogsavverkningar ökar den globala uppvärmningen ytterligare i detta tidsperspektiv.
- Intensivare skogsbruk med ökad produktion och ökat uttag innebär klimatmässiga risker. Även bortsett från riskerna är sådana alternativ inte självklart positiva, i synnerhet inte kortsiktigt. Att i dag börja bryta stubbar för att öka tillgången på skogsbränsle skulle exempelvis ge en kolskuld, under åtminstone de närmaste 30 åren.
Inte heller detta har journalisten beaktat i sin artikel.
Givet ovanstående så tvivlar jag även på att denna journalist inte heller nämnvärt har satt sig in i HUR kontrollinventeringarna av polytaxen har gjorts. Detta har jag rapporterat om tidigare. Journalisten har här bara tagit upp skogsnäringens misstro till polytaxen och Skogsstyrelsens ensidiga uttalande om att det råder osäkerheter i bedömningar, inte hur denna kontroll har genomförts eller vad den visar. Ingenstans går det att läsa följande i artikeln:
- Kontrollinventeringarna har inte genomförts med samma metod som den metod den avser att kvalitetssäkra.
- Kontrollinventeringarna har bara genomförts EN gång på 39 områden av 424 möjliga.
- Kontrollinventeringen kom fram till ett ännu sämre sammanvägt resultat gällande naturhänsyn i skogsbruket än vad polytaxen gjorde.
Dessa fakta är ju faktiskt också ganska intressanta i relation till hur Skogsstyrelsen helt har sänkt sitt eget mångåriga arbete med polytaxen.
Jag är mycket förvånad hur en journalist inte har grävt lite i ovanstående frågor utan istället – tillsynes utan djupare faktagranskning – basunerar ut felaktiga siffror med stora bokstäver. Jag undrar hur den stora delen av journalistkåren tänker om detta ensidiga sätt att rapportera?
Och en sak till. Det är väl självklart att skogsnäringen tycker tillräckligt mycket skog är skyddad. Dom har ju ett starkt ekonomiskt intresse i att hugga skyddsvärda naturskogar till skillnad mot miljörörelsen som inte har några som helst ekonomiska intressen i det vi gör. Vi lutar oss istället mot den ledande naturvårdsforskningen som utkommer med rapport efter rapport om det alarmerande läget för skogens biologiska mångfald.
Fridens
Malin
26 kommentarer
Comments feed for this article
8 mars, 2012 den 17:15
Intresserad
Hej, spännande inlägg! När jag läste din text dök några frågor upp som jag inte riktigt förstår.
Du säger att 17 % av Sveriges produktiva skogar ska avsättas, hur många hektar är det? Jämfört med 408 000 alltså.
Det där med kolsänkorna du skriver om känns ologisk tycker jag. Träden avger väl inte några växthusgaser efter avverkning – förutsatt att de inte blir bioenergi? Och ett träd i binder väl mest CO2 under åren då det växer snabbast, typ mellan 10 och 50 år? Då borde man väl vilja ha så många träd i den åldern som möjligt, och ha återkommande föryngringar? Eller binder gammelgranen mer än den i mellanåldern? Kan den omvandla koldixiden till markbunden på något sätt? Jag har inbillat mig av vad jag hört de senaste åren att man ska använda förnyelsebara (bio-) material till allt möjligt, att det är bra för miljön för att det blir del av ett kretslopp.
Genom hela inlägget väntade jag på din, faktarättade, uträkning av vad ”kostnaden för miljökraven”. Det korrekta svaret liksom. Sen finns det givetvis mycket svåruträknade, men inte desto mindre, vinster av få. Som bättre luft, rikare flora och fauna osv.
”Tidningen har gjort ett stort uppslag på detta och kallar det MILJÖNOTAN och satt en fet prislapp på detta, närmare bestämt 520 miljarder kronor.
I skogsnäringens uträkning för att få fram denna mycket välsaltade nota så har man dribblat lite med arealerna och gjort en mycket vilseledande uträkning”
Vad blir prislappen om man räknar rätt, Malin?
8 mars, 2012 den 20:04
skogsbloggen
Hej du intresserade,
Om man tittar på hur mycket produktiv skog det finns i landet så är det ca 23 milj hektar enl skogsstatistiska årsboken. Sveriges hela landyta är på 40,8 milj hektar och det är detta som näringen har utgått från i sitt räkneexempel. Varje procentenhet skyddad produktiv skog innebär alltså nånstans kring 230 000 ha, inte 408 000 som som näringens räkneexempel visar.
När det gäller skog som kolsänka så rekommenderar jag att du läser följande rapporter:
http://www.wwf.se/source.php/1368699/Hugga%20eller%20skydda_Boreala%20skogar%20i%20klimatperspektiv_rapport%20WWF%20SNF_juni%202011.pdf
http://www.borealbirds.org/resources/carbon/report-full.pdf
Det som är den kritiska punkten här är den boreala naturskogen som i sitt marklager binder enorma mängder kol. Detta friggörs vid avverkning, sen tar det 30-50 år (beroende på olika förhållanden och framförallt vad uttaget används till – pappersmassa gör att utsläppen blir högre – redovisning av detta hittar du i den första rapportlänken) för den växande skogen att jämna ut utsläppen. Den springade frågan här är då: har vi råd att ytterligare bidra med utsläpp av växthusgaser under dessa år? Men som sagt, kika på rapporterna så får du en större inblick i din frågeställning.
När det gäller prislappen; Som jag skriver i inlägget så kräver detta en analys. Det är en del faktorer som måste räknas med. Vi har ännu inte färdigställt en sådan analys varför jag inte heller känner att jag har substans för att gå ut med någon siffra.
Vänliga hälsningar
Malin
9 mars, 2012 den 16:11
Intresserad
Åh, tack för länkarna! Ska med nöje läsa dessa till helgen.
Är fortsatt nyfiken på naturskyddsföreningens prislapp, när räknar ni med att ha analysen färdigställd?
9 mars, 2012 den 11:18
Jonas Rudberg
Jo, träden avger växthusgaser efter avverkning! Det mesta av den svenska skog som avverkas blir nämligen papper och kartong, som oftast har en livslängd på några månader till några år. Kolet frigörs till atmosfären som koldioxid (CO2) när papperet bryts ner eller förbränns. Papper som läggs på soptippar avger stora mängder metan (CH4), som ger 23 större klimatpåverkan än CO2 per kilo. Till detta kommer utsläppen från fabriker, transporter och kalhyggen. Papper och kartong är därför en av våra stora klimatbovar.
Skogsindustrin brukar tala tyst om detta, eftersom det inte passar så bra in i argumentationen om att skogsbruk är bra för klimatet. Istället fokuserar man på det som kallas substitutionseffekter. Dvs att biobränsle från skogen (och papper som eldas för energi) ersätter fossila bränslen. Detta är en viktig aspekt men det är mycket tveksamt om den totala ”balansräkningen” talar till skogsbrukets fördel.
8 mars, 2012 den 17:33
Sven-Erik Bertell
Bästa Malin
Hur kan du förvänta dig att bli tagen på allvar med ditt hejdlösa och grundlösa sifferdribblande?
Skogen är och förblir en nationell tillgång och utgör en ytterst viktig råvarubas för det svenska samhället. Skogens långsiktiga produktionsförmåga är av yttersta vikt för landet och dess innevånare.
Skogen lagrar kol så länge den har en tillväxt. Vid en given brytpunkt blir skogens roll i att ta upp koldioxid från luften negativ och istället kommer skogsbeståndet att bidra till ökat koldioxidutsläpp till atmosfären. Se gärna vidare i den studie som genomförts i ett stort internationellt forskningsprojekt under ledning av Hans Winsa.
En kontrollmetod av tidigare genomförd inventering är just som det låter en kontroll. Om samplet är tillräckligt stort fås ett statistiskt säkerställt resultat som låter sig tolkas med betryggande säkerhet. Uppskattning och inventering kanske inte heller är ditt kompetensområde?
Sven-Erik Bertell
jägmästare
8 mars, 2012 den 20:42
skogsbloggen
Bästa Sven-Erik,
Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”hejdlösa och grundlösa sifferdribblande”?
Är det inte sant att hela landets yta är 40,8 miljoner hektar? Är det inte sant att detta innebär att 408 000 hektar är 1 % av hela landets yta, inte den produktiva skogens yta? Är det inte sant då att den prislappen som basuneras ut i artikeln är missvisande när den ställs i direkt relation till vårat arbete med nagoyamålen och skydd av skogens biologiska mångfald? För vi har då aldrig gått ut och sagt att vi kräver att ca 30 % av skogen ska skyddas – vilket räkneexemplet och artikelns presentation innebär. Diskussionen handlar som sagt om skydd av produktiv skog i relation till total areal av produktiv skog.
Är det inte sant att endast 3,4 % av den produktiva skogen är formellt skyddad?
Är det inte sant att endast 6-7 % av skogen inklusive impediment är formellt skyddad?
Är det inte sant att impedimenten inte har något varaktigt skydd från övrig exploatering?
Är det inte sant att man får avverka enstaka träd inom impedimenten?
Är det inte sant att endast 2% av de rödlistade skogs och trädarterna är knutna till impediment? För ytterligare 5% har impedimenten en viss betydelse.
Är det då inte sant att den produktiva skogen är extremt viktig för den absoluta majoriteten av de hotade och nära hotade skogsarterna?
Impediment kan inte betraktas som representativt för de produktiva naturskogarnas arter och funktioner och de strukturella skillnaderna mellan dessa skogstyper är betydande. Givetvis är även impediment biologiskt viktiga, men det bör hållas i minnet att dessa områden endast representerar sig själv i termer av ekologisk representativitet.
Gammal boreal naturskog lagrar enorma mängder kol i marken. Detta frigörs när skogen avverkas och marken markbereds. Efter ett sådant ingrepp tar det 30-50 år för den växande skogen att jämna ut kurvan. Givet de allt kortare omloppstiderna i skogen så hinner knappast markkolet heller återställas innan nästa hyggesfas. Läs gärna om detta i följande rapporter, och vill du ha mer fakta i frågan så säg bara till:
http://www.wwf.se/source.php/1368699/Hugga%20eller%20skydda_Boreala%20skogar%20i%20klimatperspektiv_rapport%20WWF%20SNF_juni%202011.pdf
http://www.borealbirds.org/resources/carbon/report-full.pdf
När det gäller kontrollinventeringarna så är vår starka kritik till denna kontroll att man väljer att sänka sitt polytaxarbete efter EN kontroll som INTE ENS GENOMFÖRS MED SAMMA METOD som den inventering den avser att kontrollera. Man har dessutom endast, denna enda kontroll, granskat mindre än 10% av objekten. Tycker du på riktigt att ett resultat från en kontroll med dessa förutsättningar är tillförlitligt? Dom kunde åtminstone ha använt samma metod.
Med vänliga hälsningar
Malin Sahlin
Naturvårdsbiolog
8 mars, 2012 den 21:43
Sven-Erik Bertell
Bästa Malin
Enligt skogsstyrelsens statistik är 4,2 miljoner ha formellt skyddad genom Nationalparker och naturreservat (statliga som inrättats genom länsstyrelserna), detta är drygt 10% av den totala landarealen. Hur du än räknade kom du aldrig upp till 10% med dina beräkningar. Till detta kommer kommunala reservat och frivilliga avsättning genom skogsbolag och andra markägare.
Det finns ingen vedertagen vetenskaplig undersökning som visat att det krävs minst 17% av den produktiva skogsmarken måste avsättas för att långsiktigt klara den biologiska mångfalden. Dessutom kanske du ska fundera på varför vi har en större biodiversitet i de bestånd som är äldre än 80 år.
En skogshistorisk betraktelse skulle ganska snart visa att just dessa marker med stor biodiversitet uppvisar en historia av mulbete under åtskilliga sekel.
Din utgångspunkt i dina resonemang utgår från ett konservatorietänkande, vår lagstiftning utgår från ett produktionstänkande med vederbörlig hänsyn till naturvårdsaspekterna.
Ditt resonemang kring skogens roll som kolsänka är helt felaktigt och beskriver endast din brist på ekologisk insikt om skogens olika utvecklingsfaser och den variation av artcykler dessa innehåller. Den teoretiska modellen som hävdar att skogen läcker koldioxid är falsk eftersom skogsmarken återkolonialiseras inom en ytterst kort tidsrymd sett ur ett kretsloppsperspektiv.
Du får gärna bevisa att Hans Winsas forskargrupp har fel i sina slutsater. Klarar du att överbevisa den internationella forskargruppen så lyfter jag på hatten för dig
9 mars, 2012 den 08:07
skogsbloggen
Sven-Erik,
Nu är det du som blandar ihop äpplen och päron. Men jag ska förtydliga mig, om det nu inte framgår klart av blogginlägget. Diskussionen handlar om produktiv skog. Inte om fjäll eller om myrmarker heller för den delen, utan om den naturtyp som håller de kvaliteter som majoriteten av de hotade och nära hotade arterna kräver. Eller du kanske tycker att ArtDatabanken också har fel i sin rapport?
http://www.slu.se/Global/externwebben/centrumbildningar-projekt/artdatabanken/Dokument/Publikationer/Tillst%C3%A5ndet%20i%20skogen.pdf
Så, för att hålla oss till vad diskussionen hela tiden har handlat om; Stämmer det inte att de 10,4 % Nationalparker och Naturreservat som du refererar till endast utgörs av mindre än 4% produktiv skog?
Min utgångspunkt i detta är bevarandet av skogens biologisk mångfald. I det arbetet stöder jag mig mot naturvårdsforskningen.
Mitt resonemang kring skogens roll som kolsänka är hämtat från flera forskningspublikationer och rapporter. Att det är WWF och Naturskyddsföreningen som har beställt en rapport från en journalist är ganska ovidkommande, rapporten är en genomgång av befintlig forskning och dessutom diskuterad med flera av dessa forskare. Titta på referenslistan istället och läs de publikationer som bygger upp rapporten. Jag säger att det finns flera dimensioner i skogens betydelse för klimatet, och att det jag refererar till inte har tagits i beaktande – för det är nog så viktigt och inte minst väldigt relevant eftersom diskussionen handlar om skydd av den produktiva skogen, och att en av de saker vi arbetar med är de få kvarvarande naturskogarna som finns. Du får nog läsa lite noggrannare vad det är jag skriver.
Malin
8 mars, 2012 den 22:13
Sven-Erik Bertell
Jag konstaterar inledningsvis att din hävisning är sammanställd av en journalist på uppdrag av naturskyddsföreningen.
9 mars, 2012 den 21:28
Jon Andersson
Ursäkta mig Sven-Erik Bertell, men jag kan bara inte hejda mig.
Jag antar att du inte är forskare till yrket och det kan man ju inte heller klandra någon för. Jag måste dock rätta till några av dina påståenden eftersom de är helt felaktiga utifrån ett forskningsperspektiv. Du skriver t.ex. ”Om samplet är tillräckligt stort fås ett statistiskt säkerställt resultat som låter sig tolkas med betryggande säkerhet”. Detta är inte riktigt sant. Resultatet, om det bara är ett enda, kan tolkas, men knappast med någon ”betryggande säkerhet”. Om man däremot har ett flertal resultat från olika studier som visar på samma sak, kan man anta resultaten är sanna. I din värld betyder ETT resultat, som dessutom inte verkar vara faktagranskat, vara likvärdigt med den absoluta sanningen.
I ett annat av dina inlägg skriver du: ”Det finns ingen vedertagen vetenskaplig undersökning……”och därefter ”En skogshistorisk betraktelse skulle ganska snart visa att just dessa marker med stor biodiversitet uppvisar en historia av mulbete”. Vad är det som ”vedertaget” och ”vetenskapligt” i det andra påståendet? Jag tycker det låter som en personlig gissning.
Till sist måste jag bara kommentera din jämförelse mellan vad du kallar ett ”konservatorietänkande” (du menade nog bevarandestrategiskt perspektiv eller något liknande) och ”produktionstänkandet” där du till sist drar till med ”vederbörlig hänsyn till naturvårdsaspekterna”!!!! Vad är vederbörligt i detta sammanhang? Kan man, trots att man är intresserad av skog, verkligen blunda så hårt att man missar att en väsentlig del av de skogsarter vi har i Sverige håller på att tyna bort? Har verkligen artdatabanken misslyckats så fatalt med att upplysa samhället och skogsbruket i synnerhet om att skogen håller på att utarmas? Förutom detta finns det buntvis med forskning som visar på att vårt kära pappersskogsbruk är direkt skadligt för växter och djur. Jag beundrar verkligen personer som dig Sven-Erik Bertell, personer som verkligen brinner för saker. I vissa fall kan man dock brinna så hårt att man brinner upp. Jag tror du är på väg dit hän.
9 mars, 2012 den 10:58
Sebastian Kirppu
Intressant att du Sven-Erik hänvisar till Hans Winsa. Jag har själv varit ute med Hans i skogen och vi har t ex pratat om att den vitryggiga hackspetten har minskat katastrofalt i vårt lands skogar. Från att ha varit en vanlig hackspett i stora delar av landet finns den numera kvar i 4 häckande exemplar. Detta beror till stor del på att skogsbruket i vårt land har förstört möjligheterna för denna art att fortleva i livskraftiga bestånd. Med andra ord har alltså det skogsbruk som du och Hans Winsa företräder bevisat sig vara ett icke ekologiskt hållbart skogsbruk. För om det är ekologiskt hållbart skulle heller inte vitryggen ha minskat till denna mycket låga population. Till saken hör att Hans Winsa vägrar erkänna detta och försvarar sitt skogsbruk med att vitryggen inte har sin naturliga utbredning i vårt land. Den hör alltså inte hemma i Sverige. När en så kallade forskningsledare säger så kan i allafall inte jag ta han på allvar. Kan du?
9 mars, 2012 den 20:38
Jon Andersson
Hej Sven-Erik Bertell!
Efter att ha läst din raljerande text om Malins blogg tog jag mig lite tid och tittade efter vad din stora idol, Hans Winsa har publicerat i ämnet skog och koldioxidupptag. Vid ett riktat litteratursök på Web Of Knowledge (en stor sökmotor för vetenskapligt publicerad litteratur) hittade jag tre publiceringar med författaren Winsa. H. Dessa artiklar bar följande namn:
1 ”Direct seeding of pinus sylvestris using microsite preparation and invigorated seed lots of different quality – 2-year results”
2 ”Influence of rain shelter and site preparation on seedling emergence of pinus sylvestris l after direct seedling”
3 ”Effects of seed invigoration and microsite preparation on seedling emergence and establishment after direct sowing of Pinus sylvestris L. at different dates”
Dr. Winsa verkar vara riktigt inne i den vetenskapliga avdelning vi kallar för växtfysiologi (av titlarna att döma). Varför nämner du i första hand denna referens då han knappast kan ses som någon stor expert i det ämne som diskuteras? Genom att även googla som vanligt folk hittar jag en rapport (http://www.sveaskog.se/Documents/Press%20och%20nyheter/Pressmeddelanden/Forest%20and%20Carbon_final%20report.pdf) där Winsas vapendragare Tomas Lundmark på SLU i Umeå står som ansvarig. Denna rapport verkar handla om växthusgaser och är dessutom daterad och underskriven i Zyrich. Dr. Winsa finns dock inte med i denna rapport. Vad är det du refererar till Sven-Erik? Blir lite fundersam!?
8 mars, 2012 den 21:12
Skogsströvare
Bra inlägg Malin! Jag önskar att fler journalister, och likaså politiker, vore mer insatta i skogsskyddsfrågan. Du bidrar förhoppningsvis till kunskapsökningen.
8 mars, 2012 den 21:17
Andreas Garpebring
Bästa Sven-Erik!
Förväntade du dig verkligen att bli tagen på allvar när du utan egna argument bara slänger ur dig ett par negativt laddade värdeord om Malins väl underbyggda och faktaspäckade inlägg? För att sen gå vidare och hänvisa till nåra pseudonationalekonomiska floskler tagna ur nån skolbok från 1970-talet?
Eller var det kanske så att det inte handlade om att bli tagen på allvar, utan bara om att nyttja sin rätt att trycka ner och förlöjliga? Av hävd, titel, utbildning, kön. Jag tror att du glömde lägga till ett ”lilla gumman…”
Bästa(!) Malin Sahlin
Stå på dig! Annars gör någon som Sven-Erik Bertell det.
Umeå 8 mars internationella kvinnodagen
Andreas Garpebring
Naturvårdsbiolog
8 mars, 2012 den 21:45
Sven-Erik Bertell
Jag har noterat ditt hejarop.
8 mars, 2012 den 21:46
Mikael Gudrunsson
Hej Malin! Stort tack för att du tar upp den vilseledande information och okritiska journalistiska hållning som förmedlas av skogsindustriernas tidning. Att ”päron” blandas med ”äpplen” börjar dessvärre bli mer regel än undantag i de här sammanhangen, även i senaste numret av tidningen ”Vi skogsägare” (http://www.atl.nu/sites/atl.nu/files/VIS%201%202012.pdf) framhålls att vi idag har 30 procent skyddad skog i Sverige samt att Skogsstyrelsens polytaxinventeringar har visat sig vara otillförlitligt eftersom myndigheten har ”dubbelkollat det egna arbetet”!
…vilket leder vidare till Sven-Eriks kommentar: vilket tidsperspektiv tänker du dig att det är fördelaktigt ur klimatsynpunkt att slutavverka en naturskog för att en produktionsskog ska kunna bidra till ökad kolinlagring (totalt inklusive det som finns bundet i marken)? Vad jag känner till handlar det inte om den närstående framtid som är av betydelse att åstadkomma de snabba utsläppsminskningar som krävs. Snarare har naturskogar framhållits som goda kolsänkor. Se t ex Luyssaert med flera, Nature 455, 2008 (http://web.natur.cuni.cz/fyziol5/kfrserver/gztu/pdf/Luyssaert_et_al_2008.pdf) och Carey med flera, Global Change Biology 7, 2001 (http://ddr.nal.usda.gov/bitstream/10113/40599/1/IND23218546.pdf). Även Roger Olssons rapport ”Hugga eller skydda?” ger en bra sammanställning om kunskapsläget för boreala skogar i ett klimatperspektiv (http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/Skog/Rapport%20Hugga%20eller%20skydda.pdf).
Mikael Gudrunsson
8 mars, 2012 den 22:38
Sven-Erik Bertell
Mikael
Jag rekommenderar dig att söka Hans Winsas rapport som är framtagen av ett internationellt forskarlag bestående skogliga experter med all den expertkunskap som krävs för ett sådant projekt och avser just de boreala skogstyperna.
Den internationella forskarrapporten konstaterar, som jag beskrivit ovan, att skogsbeståndets förmåga till nettofotosyntes avtar över tid. Den optimala beståndsåldern bedöms vara ca 70 år.
Givetvis finns en viss variation beroende på markens bonitet.
Det går tyvärr inte att luta sig mot naturskyddsföreningens beställda rapporter, författade av en jounalist med ingen dokumenterad erfarenhet av skogsvetenskap.
9 mars, 2012 den 11:37
Jonas Rudberg
Sven-Erik, vad i rapporten Hugga och skydda tycker du är felaktigt? Det vore intressant med en saklig diskussion om detta istället för att svinga slagträn om kompetenser (Hans Winsa är såvitt jag vet vare sig systemekolog eller klimatolog men detta faktum underkänner inte den rapport som han koordinerat!)
Jag undrar också vilka skogsbestånd det är du skriver om i din första kommentar. De som har ett negativt kolupptag – dvs är en kolkälla? Sist jag kollade var det kalhyggen som betedde sig så, men du menar alltså att det gäller gamla skogar? Att upptaget minskar med åren är alla överens om. Däremot upphör det inte. Enligt Skogsstyrelsens expert på området sker nästan allt netto-kolupptag i den svenska skogen idag i de skyddade områdena.
Med vänlig hälsning
9 mars, 2012 den 15:00
Jon Andersson
I vilken peer review-granskad tidsskrift är denna rapport publicerad? Jag är mycket intresserad av att läsa innehållet.
8 mars, 2012 den 23:23
Skogsbloggen: Om felaktiga siffror och bristande faktagranskning » Skogsaktivisten
[...] Skogsbloggen om tidningen Skog och Industris vilseledande och felaktiga siffror här Posted by Skogsaktivisten at 12:21 f [...]
9 mars, 2012 den 17:08
Susanne
http://www.skogligsamverkan.se/index.php?option=com_content&view=article&id=307:gammal-myt-kan-avlivas&catid=16:visste-du-att
Är det denna rapport (beställd av Sveaskog och SLU) som man refererar till här som Sven Erik avser?
9 mars, 2012 den 18:44
Skogsströvare
Saxat ur notisen:
”- Långsiktigt är inbindningen av koldioxid som störst när det hela tiden finns skog som växer, säger Hans Winsa, Kalix, forskningsledare vid Sveaskog. Det innebär att det är viktigare att sträva efter hög tillväxt i skogen än ett högt virkesförråd.”
Då borde kontinuitetsskogsbruk vara fördelaktigt.
”- Ett aktivt skogsbruk som motverkar växthuseffekten går att förena med höga ambitioner kring biologisk mångfald, konstaterar Göran Persson.”
Hur då? Inte som man gör nu i alla fall, då rödlistan med skogsarter ökar hela tiden.
10 mars, 2012 den 15:57
Lennarth.D
Tack Malin för att du upplyser oss. Du behövs!
”Som fan tolkar bibel”, Intressen och jobb kolliderar nästan alltid. Cigarettfabrikören beställer forskning som Inte strider mot tillverkningen och användandet av tobaksvaror. Samma händer när jägare ifrågasätts. Säg till exempel att jakt Inte behövs så blir det oväsen och ilska från den samlade jägarkåren. De som ifrågasätter löper stor risk att bli påhoppade å det grövsta oavsett underbyggda fakta. Intresse står och kommer alltid att stå mot motargument.
Hur lång tid vi skall ägna åt försvar får var och en avgöra själv. Jag ställer mig helt utanför detta för vilka åsikter jag än har är de mina. Skydda skyddsvärd skog! Skydda samtliga känsliga biotoper och värna diversitet!
Skog ger liv! Pengar utplånar skog!
12 mars, 2012 den 02:54
Tomas Johansson
”Intressant” att läsa Sven Eriks Bertells inlägg, hjärntvätten som SLU:s jägmästarutbildning är grundlig. Det blir drillade kubikmeterräknare, välkänt sedan länge. Den s k ”forskning” som görs på SLU är huvudsakligen beställningsjobb av skogsbruket, staten är största skogsbrukaren då är det ju ganska troligt att statens egen skogsutbildning kommer att styrka statens urgamla ide att ha övre norrland till ren råvaruskövling på U-landsvis. Det hela bestämdes redan på Gustav Vasas tid. Fotfolket i systemet, typ Sven-Erik, brukar börja ångra sig bär dom gått i pension, när det liksom till slut börjar gå upp för dom att yrkeslivet var att mot god förtjänst kalavverka sin egen hembygd, till ingen nytta, annat än att skapa vinster nån annan stans, och förse europeerna med skithuspapper, samtidigt som man då utrotar våra sista skogsekosystem.
Och hoppet om liv i framtiden i norrlands inland.
Alltihop är bara avskyvärt, finns ingen pardon, fanns ett rättssystem värt namnet skulle de skaka galler.
Men styrkan bakom Sven-Erik är det inget fel på, hela socialdemokratin i norr och facket stödjer det hela politiskt, massivt kan man säga, de lär få fortsätta, tills deras värv är fullbordat, till all kolonialt förvärvad kronmark är omformad till plantager, som det ser ut.
Vi är chanslösa.
12 mars, 2012 den 16:22
Susanne
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201112/MJU12/
Debatt i riksdagen 21 mars om skogspolitik…
3 maj, 2012 den 11:04
Det blåser nya vindar i skogsfrågan « Skogsbloggen
[...] bekräftat sin felräkning, men vägrar att dementera den i sin tidning som nu spritts brett… detta trots att man i sin egen tidning faktiskt publicerat falska siffror. Siffror som även stöds av Sveaskog och LRF…. Pinsamt om jag får säga det själv. Pinsamt [...]