Hej,

Detta är ett mycket långt inlägg och jag hoppas ni orkar läsa hela vägen ner.

Jag läser i tidningen Skog och industri om miljörörelsens dyra krav. Tidningen har gjort ett stort uppslag på detta och kallar det MILJÖNOTAN och satt en fet prislapp på detta, närmare bestämt 520 miljarder kronor.

I skogsnäringens uträkning för att få fram denna mycket välsaltade nota så har man dribblat lite med arealerna och gjort en mycket vilseledande uträkning. Skogsnäringen har nämligen räknat på hela den svenska landarealen. Jag har sett denna uträkning och den lyder som följer:

”Varje ytterligare procentenhet av landarealen som skyddas i form av produktiv skogsmark innebär att 408 000 hektar produktiv skogsmark skulle behöva avsättas”. Sen har man räknat med att varje hektar kostar staten 100 000.

Detta är helt absurt. Vi har aldrig påstått att det ska skyddas ca 30 % av den produktiva skogen. För det är det som detta vilseledande räkneexempel och den välsaltade notan skulle innebära. 408 000 hektar utgör nämligen närmare bestämt strax under 2 % av den produktiva skogen, det vill säga ca 1 % av hela den svenska landytan. Grovt räknat.

Men det kanske inte låter lika bra med nånstans kring 260 miljarder kronor? Och om ens denna siffra skulle vara korrekt låter jag vara osagt. För att räkna på en prislapp krävs nämligen lite analys.

Skogsnäringen har här inte lyckats skilja på äpplen och päron och uppenbarligen helt missat vad diskussionen handlar om – nämligen att minst 17 % av den produktiva skogen ska skyddas, detta i relation till arealen produktiv skog, inte i relation till hela Sveriges landyta. Ovanstående räkneexempel stämmer dock om, och endast om, man väljer att lägga nagoyaåtagandets 17% landareal utelsutande i skogen. Alltså inte skydda något alls som inte är produktiv skogsmark. Denna sammanblandning av arealer från skogsnäringen förvånar mig inte ett ögonblick dock. Det som däremot förvånar är att en journalist helt okritiskt sväljer detta och basunerar ut i rött och gult med stora bokstäver en sådan grov felräkning utan att titta närmare på vad diskussionen handlar om, för denna journalist har ju ändå begripit att vi kräver skydd av minst 17% av den produktiva skogen.  Alla de journalister jag känner har en stor yrkesstolthet och brukar granska de fakta de har på bordet. Även om tidningen Skog och Industri kommer direkt från Skogsindustrierna så vill man ju ändå tro att tidningens ansvarig utgivare och journalister har en yrkesstolthet och tar reda på fakta innan man smäller upp ett sånt här uppslag som vidare ska nå politiker och beslutsfattare – för jag läser i samma tidning att tidningen är en viktig kanal för Skogsindustrierna att nå politiker på alla nivåer.

Vidare handlar artikeln även om hur mycket som är skyddat. Man nämner skyddad skog 4% – vilket är nästan korrekt. 3,4 % är den korrekta siffran – eller som vi brukar säga: ”mindre än 4 %”. Man nämner även den smått fantastiska siffran 26 %. Inom denna siffra nämns även all lågproduktiv skog som skyddad – eller undantagen skogsbruk. Återigen, sifferdribbel. Lågproduktiva skogar har visserligen ett visst skydd i skogsvårdslagen – men det finns där inget hinder att plocka ut enstaka träd ur dessa, och tyvärr utgörs dessa enskilda träd ofta av de biologiskt viktiga gamla träden, något vi ofta ser när vi är ute och dokumenterar i skogen. Vidare finns det inget varaktigt skydd av lågproduktiv skog från annan exploatering, exempelvis vindkraft eller bostadsbyggen. Ska man räkna till den formellt skyddade arealen skog enligt den internationella definitionen av skog (där lågproduktiv skog ingår) så blir det knappast några 26 %. Snarare 6-7% om man nu får tro det statliga verk som redovisar statistiken. Inte heller detta har journalisten i fråga nämnt i sin artikel. Att helt okritiskt kalla lågproduktiv skog som skyddad är alltså helt felaktigt. Nagoya handlar ju om att områden ska bevaras för biologisk mångfald, smäller man då upp exempelvis en vindkraftspark i lågproduktiv skog så är ju denna knappast bevarad. Och hur lågproduktiv skog sedan skulle kunna utgöra ekologisk representativitet för den produktiva skogen fattar jag inte överhuvudtaget.  Räknar vi vidare in de frivilliga avsättningarna så blir det inte heller några 26%. Snarare landar vi då på sammanlagt ca 8,4 % av den produktiva skogen. De frivilliga avsättningarnas betydelse för den viktiga skrivningen i Nagoyaåtagandet ”ekologiskt representativa och väl sammanhängande skyddade områden”, är dock väldigt oklar, vilket journalisten väljer att inte ta upp i artikeln. Stora delar av de frivilliga avsättningarna är nämligen inte ens dokumenterade, kvalitetssäkrade eller ens transparenta. För att dessa ska räknas in och göra bästa möjliga miljönytta är det ju en fördel om vi vet VAR avsättningarna finns och hur dessa passar in i pusselbiten ”väl sammanhängande” som står skrivet i Nagoyaåtagandet. Och framförallt, de frivilliga avsättningarna måste vara långsiktigt avsatta, och just långsiktigheten är i dagsläget mycket osäker.

Det står en hel massa till i artikeln som jag får hicka av att läsa. Tillexempel: ”Det är smart ur klimatsynpunkt att bruka skogen”. Hela debatten om att skydda skog handlar om att vi måste skydda den kvarvarande naturskogen – skog som skogsnäringen avverkar i en rasande takt. Detta är inte bara förödande för den biologiska mångfalden utan även för klimatet. Hade journalisten granskat denna fråga kring skog och klimat lite närmre så hade han sett att det finns fler dimensioner kring skog och klimat. Några exempel:

  1.  De boreala skogarnas kolförråd är större än något annat landekosystems, och nästan dubbelt så stort som de tropiska skogarna. Detta enorma kolförråd gör de boreala skogarna till en nyckelfaktor för framtidens klimat.
  2. Det stora kolförrådet finns i gamla naturskogar som kan fortsätta fungera som kolsänkor i många hundra år. Att omföra boreal naturskog till brukad skog har negativ klimateffekt på kort och medellång sikt eftersom kolförrådet avges som växthusgaser till atmosfären, vilket innebär att naturskogsavverkningar ökar den globala uppvärmningen ytterligare i detta tidsperspektiv.
  3. Intensivare skogsbruk med ökad produktion och ökat uttag innebär klimatmässiga risker. Även bortsett från riskerna är sådana alternativ inte självklart positiva, i synnerhet inte kortsiktigt. Att i dag börja bryta stubbar för att öka tillgången på skogsbränsle skulle exempelvis ge en kolskuld, under åtminstone de närmaste 30 åren.

Inte heller detta har journalisten beaktat i sin artikel.

Givet ovanstående så tvivlar jag även på att denna journalist inte heller nämnvärt har satt sig in i HUR kontrollinventeringarna av polytaxen har gjorts. Detta har jag rapporterat om tidigare. Journalisten har här bara tagit upp skogsnäringens misstro till polytaxen och Skogsstyrelsens ensidiga uttalande om att det råder osäkerheter i bedömningar, inte hur denna kontroll har genomförts eller vad den visar. Ingenstans går det att läsa följande i artikeln:

  1. Kontrollinventeringarna har inte genomförts med samma metod som den metod den avser att kvalitetssäkra.
  2. Kontrollinventeringarna har bara genomförts EN gång på 39 områden av 424 möjliga.
  3. Kontrollinventeringen kom fram till ett ännu sämre sammanvägt resultat gällande naturhänsyn i skogsbruket än vad polytaxen gjorde.

Dessa fakta är ju faktiskt också ganska intressanta i relation till hur Skogsstyrelsen helt har sänkt sitt eget mångåriga arbete med polytaxen.

Jag är mycket förvånad hur en journalist inte har grävt lite i ovanstående frågor utan istället – tillsynes utan djupare faktagranskning – basunerar ut felaktiga siffror med stora bokstäver. Jag undrar hur den stora delen av journalistkåren tänker om detta ensidiga sätt att rapportera?

Och en sak till. Det är väl självklart att skogsnäringen tycker tillräckligt mycket skog är skyddad. Dom har ju ett starkt ekonomiskt intresse i att hugga skyddsvärda naturskogar till skillnad mot miljörörelsen som inte har några som helst ekonomiska intressen i det vi gör. Vi lutar oss istället mot den ledande naturvårdsforskningen som utkommer med rapport efter rapport om det alarmerande läget för skogens biologiska mångfald.

Fridens

Malin

About these ads