2011-skogens år, och sen??

God fortsättning på det nya året!

Det nya året 2012, året som följer 2011, året som FN utsåg som skogens år.

Jag har valt att ha en lång ledighet över jul och nyår, slog igen datorn den 21 december, och öppnade den först i förrgår igen. Valde time-out från jobb, skog och det elände i och med det superakuta läget som råder när det gäller skogen. Valde att hämta krafter i min jämtländska natur. Har njutit av otaliga skidturer i både spår, på fjället och i backarna. Med hundar, vänner och familj. Och krafter behövs, för det krävs enorma insatser av oss alla för att fortsätta kämpa för skogens liv. Det håller på att gå åt hela helsiket med skogsekosystemet. Vi är så långt gågna i en fullständigt landskapsomdanande förändring när det gäller skogen i Sverige att det inte är så många år kvar innan skogsnäringen har nått dit dom verkar sträva efter att nå;

ett Sverige med totalt omvandlat skogekosystem. Naturskogar som har omvandlats till industriskogar. Inom en sisådär 20 år så kommer endast ca 5% av skogen utgöras av naturskogar med den variationsrikedom och artrikedom som detta innebär. Dessa kommer, med dagens utveckling, att finnas i formellt skyddade områden. Resterande 95% av vårt skogslandskap kommer att bestå av produktionsskogar, där ekonomin styr.

2011. Skogens år…. låt oss reflektera över detta skogens år;

Forskare konstaterar att den biologiska mångfalden i skogen fortsätter att utarmas och att arealen skog med lämpliga miljöer för Sveriges skogsarter är alldeles för liten och fortsätter att minska.

Vi kan bara konstatera att Skogspolitiken från 1993 har misslyckats fatalt, och myndigheten Skogsstyrelsen som är ansvarig för att miljö och produktion ska vara jämställda i skogen (som lagen föreskriver) slår nästan knut på sig själva för att försvåra det praktiska arbetet för att bevara skogens alla värden som inte är knutna till ekonomi. Skogsstyrelsens ledning beslutar att dialog efter dialog ska föras. Just nu pågår en dialog om miljöhänsyn. Där sitter företrädare för skogsbruket, myndigheter och naturvård med. Vi pratar och pratar om miljöhänsyn. Och samtidigt som vi under drygt ett års tid ska fortsätta att prata och prata så huggs skogarna som vi pratar om.

Vi dokumenterar brott mot certifieringar och lägger oändlig tid på att anmäla dessa – till vilken nytta kan man undra?? För vi har också konstaterat att repetition av samma överträdelse över tid tydligen inte är ett brott.

Vi fortsätter att göra skogsbolagens jobb. Det vill säga informera dom om skyhöga naturvärden som dom själva inte sett när dom planerat skogen för avverkning.

Vi ser att Sverige är näst sämst på miljöhänsyn vid avverkningar.

Vi läser att en kanadensisk forskare gör tummen ner för den svenska modellen. Så mycket tummen ner att han använder den som ett skräckexempel i undervisningen.

Vi konstaterar sorgset att nyckelbiotoper fortsätter att avverkas. Även registrerade sådana. Av bolag som har förbundit sig till att inte hugga nyckelbiotoper.

Vi läser att Skogsindustrierna, Sveaskog och LRF anser att Nagoyaåtagandet beträffande skydd av skog redan är uppfyllt. Dessa tre jättar anser alltså, i strid mot ledande naturvårdsforskning, att skogens biologiska mångfald är säkrad?? Så tolkar iallafall jag det. Dom verkar iallafall inte vara så jättesugna på att avsätta mer skog, trots att det är precis det som krävs om vi ska ha en chans att nå positiva resultat för en mängd växter och djur.

Vi fortsätter förundras över att art- och habitatdirektivets bestämmelser om artskydd sopas under mattan. Trots att vi har varit medlemmar inom EU i snart 17 år har dessa bestämmelser inte införlivats  till att gälla i skogsbruket. Denna fråga borde ligga högt på priolistan hos Skogsstyrelsen. Men det gör den bevisligen inte. Man försöker glömma bort den så gott det går.

Gammal skog är en bristvara i landet, endast ca 6% av skogen är 140 år eller äldre. Ändå huggs den.

Vi konstaterar att Skogsstyrelsen gärna har dialoger, men inte är intresserade av att miljöorganisationer ska ha någon form av talesrätt när det handlar om att värna skyddsvärd natur. Vad för slags dialog är det??

Vi har under 2011 dock fått lite draghjälp i form av tyskt och amerikanskt intresse för vad som händer i våra skogar. I augusti kom en amerikansk frilansande miljöjournalist till Sverige för att se om det han hört var sant.

Det var det, och sagda journalist skrev en artikel och ett reportage om det ohållbara skogsbruket i Sverige. Han har, liksom en stor del av världen, levt i tron att vi är fantastiskt bra på allt vad miljö heter. Oavsett om det handlar om skogsbruk, bilkörande eller turism. De första två dagarna då vi var ute i skogen tillsammans så bara gapade han. Han kunde inte tro att det var sant – att vi så effektivt har lyckats förstöra våra skogar. Han avslutar sin artikel i National Geographic på ett lysande sätt:

“Bara för att de är svenska, bör landets industri inte per automatik ges toppbetyg. Snarare är det länder som Sverige, som kan och borde vara ledande i frågor som hållbart skogsbruk, som borde sättas under granskning.”

Kort sagt. 2011 har knappast bidragit till att skogens mångfald räddas undan skogsmaskinerna. Tvärtom så har mängder av skyddsvärd skogar huggits ner, våtmarker körts sönder, livsmiljöer för hotade arter har försvunnit. I denna takten kommer vi aldrig att nå de politiskt beslutade målen om att alla arter ska fortleva i livskraftiga bestånd i sina utbredningsområden. Det målet är redan kört eftersom utbredningsområdena är skövlade..

Bevarandet av biologisk mångfald kan beskrivas i fyra olika ambitionsnivåer:

i) förekomsten av arter, ii) livskraftiga populationer, iii) ekologiska samband samt iv) resiliens.

Idag har Sverige ännu inte uppnått den andra nivån, livskraftiga populationer. Vi har arter, men vi har inte livskraftiga populationer – något som rödlistan är ett tydligt kvitto på. För att nå de nationellt och internationellt antagna målen för biologisk mångfald behöver Sverige säkerställa att samtliga nivåer uppnås. Vi är ljusår ifrån detta i skogslandskapet. Och frågan är om vi, med dagens skogsbruk, ens kommer att nå dit innan skogen har tagit slut och begränsats till några futtiga procent reservat.

Vi behöver en ny skogspolitik. Vi behöver en skogsmyndighet som slåss för naturvården och ser till att miljö och produktion väger lika i verkligheten, inte bara på pappret.

Vi behöver, kort sagt, en ny vår för skogen!

Har biologiskt värdefulla skogar som denna någon plats i framtidens skogslandskap?

Fridens,

Malin