Det blåser nya vindar i skogsfrågan

Hej,

Det blåser hårda vindar från alla möjliga håll i skogsfrågan just nu. Det är svårt att veta var jag ska börja, så jag tar det i god kronologisk ordning.

1. 9 februari presenterade Skogsindustrierna i sin tidning ”Skog och industri” en fullständigt galen, felaktig och snedvriden bild av vad miljörörelsen vill och kräver. Man har inför denna felaktiga presentation inte ens bemödat sig att ta reda på hur Naturskyddsföreningen anser att Nagoyaåtagandet skall uppfyllas innan man presenterar sin schablonmässiga uträkning. Vi har pratat med Skogsindustrierna som bekräftat sin felräkning, men vägrar att dementera den i sin tidning som nu spritts brett… detta trots att man i sin egen tidning faktiskt publicerat falska siffror. Siffror som även stöds av Sveaskog och LRF…. Pinsamt om jag får säga det själv. Pinsamt för Sveaskog som ställer upp på detta. Pinsamt för LRF, för jag är tveksam om alla medlemmar inom LRF ställer upp på denna falska ”marknadsföring”.

2. Den 30 mars presenterade Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en skrivelse, utifrån ett regeringsuppdrag, om Sveriges arbete med bevarandet av biologisk mångfald utifrån Nagoyaåtagandet. Nagoyaåtagandet handlar om att minst 17% av landarealen ska skyddas, främst områden som är speciellt viktiga för den biologiska mångfalden, såsom produktiv skog. Skrämmande i denna skrivelse är att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har olika uppfattningar om hur arbetet för att bevara den biologiska mångfalden ser ut. Detta ledde till att myndigheterna skickade iväg varsin rapport till regeringen, dels eftersom Skogsstyrelsen helt duckade frågan om relevans av skydden för att nå målet. Naturvårdsverket konstaterar enkelt i sin rapport att de sammanställningar som Skogsstyrelsen redovisar är missvisande på flera punkter. Behöver jag säga att Skogsstyrelsens rapportering är skrämmande lik skogsnäringens linje?

3. Den 30 mars presenterade Naturvårdsverket uppföljningen av Sveriges miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket konstaterade att det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Miljömålet innebär att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Skumt då att Skogsstyrelsen inte står upp för den produktiva skogens värde för att nå Nagoyaåtagandet (samt våra egna mål givetvis), utan tycker att improduktiv skog kan räknas som ett skyddsinstrument… Inte heller miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” bedöms möjligt att nå till målåret 2020.

4. Den 13 april var det meningen att Skogsstyrelsen skulle ha presenterat sina polytaxinventeringar. Det har blåst många vindar i denna fråga. Skogsstyrelsen  som sedan 1998 följt upp den miljöhänsyn som tas i samband med avverkningar har länge redovisat hur skogsbruket lever upp till lagens krav vid avverkningar. 2011 redovisades en absolut bottennotering, 37% av avverkningarna nådde inte upp till lagens krav. Dessa katastrofala siffror på bristande miljöhänsyn har flitigt ifrågasatts av bland andra de stora skogsbolagen. Därför har Skogsstyrelsen nu valt att inte presentera polytaxen så att vanligt folk förstår den (det vill säga – det enkla presentationssättet: hur många avverkningar når upp till lagens krav i taxering). Och av någon outgrundlig anledning har polytaxen inte heller presenterats ännu…

5. Den 17 april lanserar Skogsindustrierna, Sveaskog, Bergvik skog, SCA och Holmen ett kartverktyg som heter skyddadskog.se. Kartverktyget visar inte bara skyddad skog utan även skyddad natur varav en extremt stor del utgörs av fjäll.. lite missvisande kan tyckas givet namnet på webbsiten. Dock är det bra att allmänheten via denna sida får ta del av de stora bolagens avsättningar, samt se de delar som i ”skogsskyddet” idag dubbelräknas. Det vill säga – frivilliga avsättningar som överlappas av formellt skyddade områden, alltså räknas dessa områden dubbelt när man räknar hur mycket skog som är skyddat eller avsatt. Man kan väl i rimlighetens namn endast räkna ett områdes areal en gång.. eller?? Dessutom, om dessa avsättningar ska kunna kallas för ”skyddad” skog så måste dom också uppfylla kriterier om långsiktigt avsatta och bästa kvalitet av produktiv skog. Vidare så är denna karta inte heltäckande för alla avsättningar som är gjorda i landet vilket leder oss till ett litet problem – hur ska man kunna betrakta något som ”skyddat” när man inte vet var det finns och består av?

6. Den 25 April visade Uppdrag granskning ett program om IKEAs urskogsskövlingar i Ryssland. Möbeljätten hugger alltså urskog under flaggen av ”miljö”märkningen FSC och tillverkar Bokhyllan Billy. Känns sådär.. FSC ska garantera att virket kommer från uthålligt skogsbruk. Jag ser inget uthålligt i att kalhugga urskog…

7. Den 26 april lämnade miljöorganisationen Jordens Vänner FSC. Detta betyder att endast två organsiationer återstår i miljökammaren inom denna ”miljö”märkning av skog. Hur många som sitter i den ekonomiska kammaren? Långt långt fler än två…

8. Den 29 april publicerar DN en stor granskning av skog och dagens skogspolitik. Den 30 april kom den andra delen i artikelserien. En av landets främsta journalister, Maciej Zaremba, har gjort en djupdykning  i skogsfrågan. Han konstaterar vad vi redan vet: Skogsvårdslagen är tandlös och bara en rökridå, bakom denna ridå döljer sig en värld där 250-åriga fjällskogar får avverkas, där myndigheten Skogsstyrelsen anser att miljöorganisationer inte ska ha talerätt när det råder kris för den biologiska mångfalden i skogen  En värld där skogsnäringen tillåts fragmentera stora sammanhängande skogsområden – något som är avgörande att bevara för den biologiska mångfalden. En värld där skogen runt knuten inte har något som helst skydd från kalhuggning även om den används flititgt av närboende.  Zarembas artikelserie fortsätter på söndag. Jag ser fram emot hans vidare granskning av skogsbruket och skogspolitiken.

Det blåser som sagt en hel massa vindar i skogsfrågan. Jag hoppas att alla dessa virvelvindar kommer att samsas om vilket håll dom ska blåsa, och att detta håll innebär att Sveriges riksdag och regering inser att något måste hända NU. Om 20 år kan det vara försent…

Fridens,

Malin

Jag fick ett mail..

Hej,

Brukar inte lägga allt för mycket tid på att läsa olika skogsforum där intresset inte handlar om bevarandet av biologiskt mångfald. Det finns många olika intressen i skog. Ekonomiska (och då tänker jag inte bara på virke utan även turism, rennäring, mm), sociala, hälsa, livsavgörande ekosystemtjänster, mm. Givetvis tänker jag också på min favoritart rosenticka – men den är ganska liten i sammanhanget, även om den indikerar höga värden av allt ovanstående…i synnerhet ekosystemtjänster och hälsa.

Hmm…rosentickan är alltså inte så liten i sammanhanget givet vad den indikerar. Givet att vi värnar ekosystemtjänster och hälsa. Och sen är det ju dessutom en fantastiskt fin ticka också. Rosa och allt..

Rosenticka

Hursomhelst. Lägger väldigt lite tid, alltför lite tid visar det tydligen sig, på att läsa skogsforum. Fick ett mail från en person som löd:

Har ni varit inne på skogsforum.se någon gång? 

Från en tråd med rubriken ”Nyckelbiotop” :

””"Problemet är ju bara att vi inte har det ansvaret! Det har ju staten tagit ifrån oss i och med sättet de stjäl mark på. Det finns hur många som helst berättelser om hur det går till.Vi har bara en massa skyldigheter men inga befogenheter.

Håller med om att det för hemskt att jag går runt i min skog och letar efter lågor, torrträd, och annat som de far efter. Sen tar jag bort det. Evighetsträd, varför det, kan ju bli gammaltallar som gör att de snor hela skogen. Kom på det för någon månad sen så nu åker de. Är man som jag omgiven av ett naturservat så bli man kanske extra nojig. Varför kan man inte få skriva ett avtal som säger att om jag lovar att sköta skogen på ett bra sätt. Spara gamla träd och sätta undan ett och annat blöthål och så vidare så lovar staten att ALDRIG stjäla skogen från mig eller mina barn. Jag är inte dugg intresserad av ersättning, finns inga pengar i världen som kan ersätta mig.”"”

Inlägget kommer som ett svar på följande:

Vi som äger skog har ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden. Frågan är inte om det skall vara biotopskydd eller inte utan frågan gäller ersättningen. Det kan inte vara så att vi skogsägare skall ta kostnaden för miljömål i världsklass. Men att förstöra en nyckelbiotop känns inte rätt. Tycker nog att jag har fått rimlig ersättning i mina fall.

Frågan besvaras av en person som i mina ögon verkar ytterst aktiv inom detta forum, och som betitlar sig själv som huggarmästare.

Denna huggarmästares svar tycker åtminstone jag är lite skrämmande…

Jag tycker det låter skrämmande hur huggarmästaren hänvisar till att han/hon letar efter biologiskt viktiga substrat för en mängd arter och ”tar bort” dem, liksom naturvärdesträd. Det är ett faktum att en mängd skogsarter är hotade med anledning av att deras livsmiljöer minskar – det kommer vi aldrig ifrån. Att då ”ta bort” de substrat som dessa arter är beroende av såsom lågor, torrträd och gamla träd tycker i alla fall jag inte har något som helst med ansvar att göra.

Huggarmästaren skriver i sitt mail att skogsägarna har en massa skyldigheter. Vad jag vet så handlar en skogsägares skyldigheter, vid avverkning, om att återplantera så att återväxten följer lagens krav, att man ska avverkningsanmäla skogen som ska avverkas samt att man ska ta miljöhänsyn i relation till skogsvårdslagens krav. Huggarmästaren önskar vidare att det fanns ett avtal där han/hon, som skogsägare, lovar att sköta skogen på ett bra sätt, att spara evighetsträd, att avsätta ett och annat ”blöthål” för att skogen inte ska tas ifrån sig och sina efterkommande. I mina öron låter detta som generell hänsyn, något som måste tas enligt SVL. Ett avtal för att följa lagen är alltså vad huggarmästaren önskar? Och sen avverka en skog med mycket höga naturvärden med egenskaper för att rädda de hotade eller missgynnade arterna i skogen? Givetvis förstår jag dennes önskan att dess barn och barnbarn och barnbarnsbarn ska få möjligheten att bruka skogen efter sig. Men ska detta brukande verkligen få ske i en nyckelbiotop, vilket jag förstår att det möjligen handlar om utifrån inlägget, en biotop som kan vara otroligt viktig för en mängd arters överlevnad?

Generell hänsyn enligt SVL i en föredetta tallnaturskog. De stackars träden som står kvar ska nu bära den biologiska mångfalden som en hel skog bär. I flera hundra år..

Tråden som jag blev hänvisad till har rubriken nyckelbiotop. Som ni alla säkert redan vet så är nyckelbiotoper skogsområden med mycket höga naturvärden som har egenskaperna för de hotade eller missgynnade skogsarternas överlevnad. Alltså kommer knappast nyckelbiotopernas höga naturvärden eller livsmiljöerna för hotade arter att öka om man plockar bort de substraten som är livsviktiga för dessa arter. Så om det är en nyckelbiotop som huggarmästaren hänvisar till när denne skriver att han/hon ska ta ut torrträd, lågor och gamla träd – så låter det inte bra alls. Det låter mer som en skräckfilm för naturvårdare, och en dålig reklam för det privata skogsbrukandet. Ett skogsbruk som åtminstone jag har ett förtroende för. Det privata skogsbrukandet härrör ju ofta från generationers ägande, där det finns själ och hjärta i skog och brukandet – till skillnad mot storbolagens brukande som bara andas snabba vinster och falsk marknadsföring. När jag läste tråden blev jag därför ganska bestört. Sen gick jag in på skogsforum och läste vidare och inser att det finns fler än en tråd om att gallra bort naturvärden. Skrämmande. Trodde verkligen att det privata skogsägandet hade mer känsla än så. Framförallt mer ansvarskänsla för sitt ägande. Givetvis är det ju inte alla markägare som pysslar med detta, utan förhoppningsvis ett litet undantag. Men att det diskuteras så livligt inom forumet tycker jag är mycket skrämmande. Surfade därför runt lite på skogsforum och hittade följande citat (ett axplock från olika trådar i forumet): 

Hej! Jag är ny här på forumet. Jag har fått ärva några hektar skog som nog kan klassas som en nyckelbiotop, men har ingen större erfarenhet av skogsbruk. Har hört och sett här att man kan gallra för att ta bort risken att skogen blir skyddad från slutaaverkning. Har någon tips på företag eller person som utför sådana arbeten?

Att få ersättningsmark är inte lätt att ordna i praktiken. Möjligen ett större skifte långt bort om du är beredd att lägga pengar emellan. Gå dit med röjsåg och städa lite. det är en bra början.

Gå och titta! Det kan ju faktiskt hända ett det är ett fint område som du vill ha kvar och som inte har så stort ekonomiskt värde. Ofta finns nyckelbiotoperna i brant occh stenig terräng eller ute i blötmarker dit ingen har tagit sig förut.  Men vill du hugga så går det. Virket går alltid att sälja på ena eller andra sätter. Skriv ett leveranskontrakt och gör upp direkt med entreprenören så slipper köparen se avverkningsplatsen.

Om det är så att skogen omkring nyckelbiotopen är likartad bör du vara försiktig med att ta dit SVS eller göra en avverkningsanmälan. De kan få för sig att utvidga nyckelbiotopen. Att ”överklaga” en nyckelbiotopstämpel och få den upphävd eller minskad är väldigt svårt. Innan du påbörjar kontaken med SVS bör skogen runt nyckelbiotopen gallras med avseende på lövträd och gamla/grova barrträd. Om det dessutom finns död ved i form av snöbrott och vindfällen bör dessa forslas bort, antingen in i befintlig nyckelbiotop eller ut på ett impediment.

 hugg och dika allt vad du hinner för annars så konfiskerar dom din skog utan nån ersättning för dom har slut på pengar som vanligt.

Gräv nya, hugg, gallra, kör med maskiner innan dom konfiskerar din skog!

Och en av kärnfrågorna….för inte skulle väl dom stora FSC- eller PEFC-certifierade bolagen hugga livsviktiga miljöer för hotade arter:

sen jag vill nog påstå att det inte spelar så stor roll hur mycket hänsyn vi skogsägare tar..
för har man arbetat med stor miljöhänsyn i sitt skogbrukande/ägande hela livet och det sen blir ”fel” entreprenör som avverkar skogen så är ju generationers arbete förstört på bara ett par dagar..

Så, vi har ju uppenbarligen ett problem. Markägare uppmuntrar andra markägare att hugga bort sin nyckelbiotop. Att ta bort de livsviktiga substraten för en mängd skogslevande arter som redan är hotade av att deras livsmiljöer försvinner. Hur ska detta någonsing kunna lösas? Personligen önskar jag inget hellre att staten skulle göra det enkelt med flerpartsbyten med statlig mark, inte bara stora skiften bolagen mellan, utan att mindre markägare skulle kunna få ett produktionsskogsskifte i sin närhet i utbyte mot ett biologiskt värdefullt område som inte bör brukas av hänsyn till den biologiska mångfalden. Inte minst för att vi ska nå de nationellt antagna och demokratiskt beslutade miljömålen som bland annat säger att: 

- skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras

- skogsekosystemets naturliga funktioner och processer upprätthålls

- skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation i trädslagssammansättning värnas

- hotade arter och naturtyper skyddas

- inhemska växt- och djurarter fortlever under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd

- hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att livskraftiga populationer säkras 

Miljömålen bedöms dessvärre inte möjliga att nås till målåret 2020 detta eftersom att flera skogstypers tillstånd inte är stabilt, eftersom 861 skogslevande arter är hotade och riskerar att försvinna på sikt, eftersom naturliga störningar har försvunnit osv… 

Hoppas att Huggarmästaren härmed förstår att jag med bakgrund av bla detta tycker det är sorgligt att läsa att han/hon tänker hugga ner sina gamla träd i sin skog, att denne tänker ta bort sina lågor och sina torrträd. Dessa substrat för skogslevande arter och ett fungerande skogsekosystem. Bara för att Huggarmästaren möjligen har ”drabbats” av en nyckelbiotop (ett uttryck jag tidigare bara hört men just insett är ett etablerat uttryck i det forum jag just surfat runt på; skogsforum.se – ett forum för skogsägare. Ansvarstagandet för biologisk mångfald inom detta forum kan jag dock tycka, utifrån vad jag läst, i flera fall vara tvivelaktigt).

Fridens,

Malin

Om felaktiga siffror och bristande faktagranskning

Hej,

Detta är ett mycket långt inlägg och jag hoppas ni orkar läsa hela vägen ner.

Jag läser i tidningen Skog och industri om miljörörelsens dyra krav. Tidningen har gjort ett stort uppslag på detta och kallar det MILJÖNOTAN och satt en fet prislapp på detta, närmare bestämt 520 miljarder kronor.

I skogsnäringens uträkning för att få fram denna mycket välsaltade nota så har man dribblat lite med arealerna och gjort en mycket vilseledande uträkning. Skogsnäringen har nämligen räknat på hela den svenska landarealen. Jag har sett denna uträkning och den lyder som följer:

”Varje ytterligare procentenhet av landarealen som skyddas i form av produktiv skogsmark innebär att 408 000 hektar produktiv skogsmark skulle behöva avsättas”. Sen har man räknat med att varje hektar kostar staten 100 000.

Detta är helt absurt. Vi har aldrig påstått att det ska skyddas ca 30 % av den produktiva skogen. För det är det som detta vilseledande räkneexempel och den välsaltade notan skulle innebära. 408 000 hektar utgör nämligen närmare bestämt strax under 2 % av den produktiva skogen, det vill säga ca 1 % av hela den svenska landytan. Grovt räknat.

Men det kanske inte låter lika bra med nånstans kring 260 miljarder kronor? Och om ens denna siffra skulle vara korrekt låter jag vara osagt. För att räkna på en prislapp krävs nämligen lite analys.

Skogsnäringen har här inte lyckats skilja på äpplen och päron och uppenbarligen helt missat vad diskussionen handlar om – nämligen att minst 17 % av den produktiva skogen ska skyddas, detta i relation till arealen produktiv skog, inte i relation till hela Sveriges landyta. Ovanstående räkneexempel stämmer dock om, och endast om, man väljer att lägga nagoyaåtagandets 17% landareal utelsutande i skogen. Alltså inte skydda något alls som inte är produktiv skogsmark. Denna sammanblandning av arealer från skogsnäringen förvånar mig inte ett ögonblick dock. Det som däremot förvånar är att en journalist helt okritiskt sväljer detta och basunerar ut i rött och gult med stora bokstäver en sådan grov felräkning utan att titta närmare på vad diskussionen handlar om, för denna journalist har ju ändå begripit att vi kräver skydd av minst 17% av den produktiva skogen.  Alla de journalister jag känner har en stor yrkesstolthet och brukar granska de fakta de har på bordet. Även om tidningen Skog och Industri kommer direkt från Skogsindustrierna så vill man ju ändå tro att tidningens ansvarig utgivare och journalister har en yrkesstolthet och tar reda på fakta innan man smäller upp ett sånt här uppslag som vidare ska nå politiker och beslutsfattare – för jag läser i samma tidning att tidningen är en viktig kanal för Skogsindustrierna att nå politiker på alla nivåer.

Vidare handlar artikeln även om hur mycket som är skyddat. Man nämner skyddad skog 4% – vilket är nästan korrekt. 3,4 % är den korrekta siffran – eller som vi brukar säga: ”mindre än 4 %”. Man nämner även den smått fantastiska siffran 26 %. Inom denna siffra nämns även all lågproduktiv skog som skyddad – eller undantagen skogsbruk. Återigen, sifferdribbel. Lågproduktiva skogar har visserligen ett visst skydd i skogsvårdslagen – men det finns där inget hinder att plocka ut enstaka träd ur dessa, och tyvärr utgörs dessa enskilda träd ofta av de biologiskt viktiga gamla träden, något vi ofta ser när vi är ute och dokumenterar i skogen. Vidare finns det inget varaktigt skydd av lågproduktiv skog från annan exploatering, exempelvis vindkraft eller bostadsbyggen. Ska man räkna till den formellt skyddade arealen skog enligt den internationella definitionen av skog (där lågproduktiv skog ingår) så blir det knappast några 26 %. Snarare 6-7% om man nu får tro det statliga verk som redovisar statistiken. Inte heller detta har journalisten i fråga nämnt i sin artikel. Att helt okritiskt kalla lågproduktiv skog som skyddad är alltså helt felaktigt. Nagoya handlar ju om att områden ska bevaras för biologisk mångfald, smäller man då upp exempelvis en vindkraftspark i lågproduktiv skog så är ju denna knappast bevarad. Och hur lågproduktiv skog sedan skulle kunna utgöra ekologisk representativitet för den produktiva skogen fattar jag inte överhuvudtaget.  Räknar vi vidare in de frivilliga avsättningarna så blir det inte heller några 26%. Snarare landar vi då på sammanlagt ca 8,4 % av den produktiva skogen. De frivilliga avsättningarnas betydelse för den viktiga skrivningen i Nagoyaåtagandet ”ekologiskt representativa och väl sammanhängande skyddade områden”, är dock väldigt oklar, vilket journalisten väljer att inte ta upp i artikeln. Stora delar av de frivilliga avsättningarna är nämligen inte ens dokumenterade, kvalitetssäkrade eller ens transparenta. För att dessa ska räknas in och göra bästa möjliga miljönytta är det ju en fördel om vi vet VAR avsättningarna finns och hur dessa passar in i pusselbiten ”väl sammanhängande” som står skrivet i Nagoyaåtagandet. Och framförallt, de frivilliga avsättningarna måste vara långsiktigt avsatta, och just långsiktigheten är i dagsläget mycket osäker.

Det står en hel massa till i artikeln som jag får hicka av att läsa. Tillexempel: ”Det är smart ur klimatsynpunkt att bruka skogen”. Hela debatten om att skydda skog handlar om att vi måste skydda den kvarvarande naturskogen – skog som skogsnäringen avverkar i en rasande takt. Detta är inte bara förödande för den biologiska mångfalden utan även för klimatet. Hade journalisten granskat denna fråga kring skog och klimat lite närmre så hade han sett att det finns fler dimensioner kring skog och klimat. Några exempel:

1.  De boreala skogarnas kolförråd är större än något annat landekosystems, och nästan dubbelt så stort som de tropiska skogarna. Detta enorma kolförråd gör de boreala skogarna till en nyckelfaktor för framtidens klimat.
2. Det stora kolförrådet finns i gamla naturskogar som kan fortsätta fungera som kolsänkor i många hundra år. Att omföra boreal naturskog till brukad skog har negativ klimateffekt på kort och medellång sikt eftersom kolförrådet avges som växthusgaser till atmosfären, vilket innebär att naturskogsavverkningar ökar den globala uppvärmningen ytterligare i detta tidsperspektiv.
3. Intensivare skogsbruk med ökad produktion och ökat uttag innebär klimatmässiga risker. Även bortsett från riskerna är sådana alternativ inte självklart positiva, i synnerhet inte kortsiktigt. Att i dag börja bryta stubbar för att öka tillgången på skogsbränsle skulle exempelvis ge en kolskuld, under åtminstone de närmaste 30 åren.

Inte heller detta har journalisten beaktat i sin artikel.

Givet ovanstående så tvivlar jag även på att denna journalist inte heller nämnvärt har satt sig in i HUR kontrollinventeringarna av polytaxen har gjorts. Detta har jag rapporterat om tidigare. Journalisten har här bara tagit upp skogsnäringens misstro till polytaxen och Skogsstyrelsens ensidiga uttalande om att det råder osäkerheter i bedömningar, inte hur denna kontroll har genomförts eller vad den visar. Ingenstans går det att läsa följande i artikeln:

1. Kontrollinventeringarna har inte genomförts med samma metod som den metod den avser att kvalitetssäkra.
2. Kontrollinventeringarna har bara genomförts EN gång på 39 områden av 424 möjliga.
3. Kontrollinventeringen kom fram till ett ännu sämre sammanvägt resultat gällande naturhänsyn i skogsbruket än vad polytaxen gjorde.

Dessa fakta är ju faktiskt också ganska intressanta i relation till hur Skogsstyrelsen helt har sänkt sitt eget mångåriga arbete med polytaxen.

Jag är mycket förvånad hur en journalist inte har grävt lite i ovanstående frågor utan istället – tillsynes utan djupare faktagranskning – basunerar ut felaktiga siffror med stora bokstäver. Jag undrar hur den stora delen av journalistkåren tänker om detta ensidiga sätt att rapportera?

Och en sak till. Det är väl självklart att skogsnäringen tycker tillräckligt mycket skog är skyddad. Dom har ju ett starkt ekonomiskt intresse i att hugga skyddsvärda naturskogar till skillnad mot miljörörelsen som inte har några som helst ekonomiska intressen i det vi gör. Vi lutar oss istället mot den ledande naturvårdsforskningen som utkommer med rapport efter rapport om det alarmerande läget för skogens biologiska mångfald.

Fridens

Malin

Om miljöorganisationers talerätt och hotad urskog

Hejsan!

Jag har tidigare rapporterat om Änok, den urskogsartade fjällskogen i Jokkmokk som står under avverkningshot. Kort resume över händelserna till dags datum:

Skogsstyrelsen utfärdade i början av 2011 ett tillstånd för avverkning av urskogsartad fjällskog vid Änokdeltat i Jokkmokk trots att skogen har enligt länsstyrelsen har alla de kvaliteter som krävs för att tillstånd inte får medges enligt 18 § skogsvårdslagen, som anger att tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte får ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Länsstyrelsen bedömde i ett uttalande innan beslutet att det akut hotade området är av just väsentlig betydelse för naturvården. Skogsstyrelsen tyckte tydligen inte samma sak, och till saken hör att myndigheten inte ens har tillämpat 18§ sedan regeln infördes 1991. Man anser att regeln endast är avsedd att utlösas i mycket speciella fall.

Urskogsartade fjällskogar under hot av avverkning är tydligen inte ett tillräckligt speciellt fall…

Vi överklagade det avverkningstillstånd som Skogsstyrelsen gav och vi vann i förvaltningsdomstolen. Detta innebar, förutom att Skogsstyrelsen skulle riva upp avverkningstillståndet, även att vi har talerätt i förvaltningsdomstolen. Vilket är helt i enlighet med EU-rätten och internationella åtaganden – i detta fallet Århuskonventionen. Något som inte  gillades av myndigheten som överklagade förvaltningsdomstolens beslut. Skogsstyrelsen anser inte att Naturskyddsföreningen ska ha talerätt i ärenden som rör skydd av värdefulla miljöer, detta trots att Århuskonventionen ger just miljöorganisationer rätt till domstolsprövning av bland annat tillståndsbeslut. I detta fall ett tillståndsbeslut rörande avverkning av mycket värdefull fjällskog.

Igår skickade vi in ett yttrande över Skogsstyrelsens överklagande. Vårt yttrande lägger grundligt fram de fakta som visar varför förvaltningsdomstolens beslut ska kvarstå,  beträffande både avverkningstillståndet samt vår talerätt.

Det här fallet kommer nog att ta lång tid, men vi kommer inte att lägga oss, för detta är en principiellt extremt viktig fråga. Är det någonstans som 18§ skogsvårdslagen ska användas så är det i Änok. När myndigheten själva anser att skogen vid Änokdeltat inte är av väsentligt intresse för naturvården eftersom den ligger i anslutning till fjällurskogsområden så är något mycket snett i resonemanget inom myndighetsväggarna kan jag tycka. I synnerhet då myndigheten dessutom själv  har bedömt 51 av de 55 avverkningsanmälda hektaren vid Änok som nyckelbiotop. Man har även valt att aldrig använda denna paragraf, det känns som att man helt har glömt bort att den faktiskt existerar – resultatet av detta ser vi tyvärr: fjällskogar som har en mycket stor betydelse för den biologiska mångfalden avverkas. Dessa områden som är de sista riktigt stora sammanhängande, relativt ursprungliga, skogsområdena naggas i kanten hela tiden. De som tror att fjällskogen är fredad får tänka om. Tyvärr..

Hur som helst, vårt yttrande är nu ivägskickat, och vi väntar med spänning på vad Kammarätten tänker ta för beslut. Tillsvidare är framtiden osäker för skogen vid Änokdeltat, men vi tänker kämpa med allt vi har för att rädda den.

Änokskogen

Fridens

Malin

Om ineffektiva skyddsformer

Hej, 

I Sverige har vi idag skyddat mindre än 4 procent av den produktiva skogen i ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och dokumenterat skydd. Det är inte mycket. I synnerhet som att forskare visar på att åtminstone 20 procent behöver skyddas för att vårt ekosystem ska fungera, och särskilt då Sverige även internationellt har åtagit sig att skydda minst 17 procent. Vi har alltså en lång väg kvar att gå innan vi har nått våra mål.

Det krävs således flera olika angreppssätt för att lyckas uppnå tillräckligt mycket skydd för att säkra den biologiska mångfalden – och nå mål som att alla arter ska få fortleva i sina naturliga utbredningsområden, i livskraftiga bestånd. 2010 lanserade regeringen därför den ”nya” skyddsformen – KOMET. 

KOMET är en förkortning för ”Kompletterande metoder för skydd av skog” och innebär att markägare själva ska ta initiativ till att skydda sin skog, främst genom att själva kontakta myndigheterna. Detta ska entusiasmera markägare till naturvårdsarbete.

Så långt – allt väl. Jättebra med ökat naturvårdsintresse hos markägarna, i synnerhet om KOMET peppar till att rädda skogens biologiska mångfald. Ett av syftena med Kometprogrammet är nämligen att de metoder som utformas för det kompletterande arbetssättet ska öka möjligheterna att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen. 

Det är bara en liten hake här, KOMET är inte alls något nytt. Markägare har i alla tider fått kontakta myndigheterna om de vill skydda sina skogar.  Man har alltså bara uppfunnit hjulet igen – på ett ganska mycket mindre kostnadseffektivt sätt dessutom. Men visst, med ett riktat program så har man möjligen nått ut till fler markägare med denna möjlighet. 

Så, låt oss därför titta lite på vad KOMET hittills har lett till:

1. I de fem pilotområden där KOMET har använts så har, enligt tjänstemän i dessa områden, allt annat skyddsarbete upphört! Komet ska ju vara en KOMPLETTERANDE metod till pågående skyddarbeten, men det har tydligen blivit precis tvärtom. Det har varit den enda metoden. Myndigheterna har förvisso fått avsluta redan påbörjade ärenden, men har inte fått ta några nya initiativ till områdesskydd. Initiativen ska komma från markägarna själva… ett tankeexempel på detta:

Innan KOMET: En markägare (A) kontaktar Skogsstyrelsen och vill upprätta ett naturvårdsavtal på sin skog. Skogsstyrelsen åker ut till A och konstaterar att det rör sig om en riktigt fin skog. Denna fina skog angränsar till markägare B och C som även de har kanonskogar. Skogsstyrelsen hör då av sig till B och C för att tillkännage detta och försöka nå en lösning med avtal eller biotopskydd för att göra skyddet så funktionellt som möjligt för den biologiska mångfalden.

Med KOMET: A hör av sig till Skogsstyrelsen som åker ut och konstaterar, liksom ovan, att B och C även har kanonskogar. Skogsstyrelsen får i detta fall inte kontakta B och C för att upprätta ett avtal, eftersom det bara är markägarna som ska komma med initiativen. Resultatet blir ett mindre funktionellt område.

2. Sammanlagt 231 intresseanmälningar har lämnats in. Eftersom KOMET syftar till att nå miljömålen så är ju självklart varje intresseanmälan jätteviktig. Dock har intresset sjunkit mot slutet av utvärderingsperioden. KOMET är en stor satsning som har kostat mycket pengar.  Mycket av KOMETpengarna har säkert gått till uppstarten. Men om nu intresset har sjunkit så bör ju detta rimligen innebära att ytterligare medel måste skjutas till administrativa kostnader för att få upp intresset igen. 

3.  När det nu kommer till vad KOMET verkligen har inneburit för själva skogsskyddet efter 14 månader: 

• Sammanlagt 57 hektar har skyddats
• Gällande måluppfyllelse för skyddad skog i relation till resten av Sverige så har det i KOMETområdena skyddats mindre arealer.
• Gällande måluppfyllelse för skyddsvärde så har biotopskyddsområdena i KOMETområdena lägre värdegruppsplacering än resten av landet.
• Inom KOMETområdena är den genomsnittliga storleken på de skyddade områdena mindre än utanför.

Är det bara jag som ser en koppling av dessa punkter till det faktum att myndigheterna inte längre får ta egna initiativ i KOMETområdena??

Men visst, 57 hektar är 57 hektar och om markägarnas intresse för naturvårdsavtal och formellt skydd ökar så är ju det en vinst i sig. Synd bara att intresset sjunkit sedan uppstarten av KOMET. Samtlig information ovan är hämtad från avrapporteringen efter 14 månaders försök (förutom punkt ett som är information från tjänstemän). Så det är inte mina egna åsikter jag presenterar..

Och prislappen för dessa 57 hektar??

8,5 miljoner kronor. Det vill säga 149 122 kronor och 80 öre per hektar. Det är ganska mycket pengar för 57 hektar utspritt i landskapen. I synnerhet då myndigheterna troligen behöver fortsätta med, och möjligen öka, informationssatsningen för att bibehålla ett intresse för KOMET, som i sig inte ens är en ny skyddsmetod.

Det är alltså såhär som vår regering tycker att vi bäst använder våra skattemedel  för att nå våra miljökvalitetsmål? Det verkar inte bättre. Jordbruksminister Eskil Erlandsson ser mycket positivt på KOMET och vill utöka det till att gälla hela landet. Som KOMET har fungerat hittills så vore det inte annat än en ren katastrof. Inte för att markägarnas intresse inte är något värt – tvärtom – utan hellre för att allt annat skyddsarbete avstannar.

Dessutom. KOMET är ju inte något nytt. Det står varje markägare fritt att kontakta myndigheterna för att upprätta naturvårdsavtal. Alla har ju säkert i detta läge hört talas om KOMET. Varför kan då inte vår regering nöja sig med att informera om denna möjlighet istället för att plädera för en utvidgning av ett kostsamt program som dessutom hittills har visat sig ineffektivt ur miljömålssynpunkt?

Fridens,

Malin

Om kvalitetskontroller och trovärdiga resultat.

Hej!

För ett tag sedan så höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen ordentligt. Den 28 november 2011 närmare bestämt. Då kom ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen där dom i princip sänker hela sitt mångåriga inventeringsarbete, den såkallade polytaxen. Polytaxinventeringarna har pågått sedan 1998 och innebär att Skogsstyrelsen inventerar en avverkningsanmäld skog innan den avverkas. Inventeraren bedömer där, bland annat, vilken naturhänsyn som bör tas i relation till lagens krav. Sedan avverkas skogen och inventeraren återbesöker området för att se om markägaren lyckats ta den naturhänsyn som Skogsstyrelsen under den tidigare iventeringen hade dokumenterat. Det sammanvägda resultatet för dessa inventeringar har sedan starten sjunkit från 23 % som inte når lagens krav, till förra årets pinsamma bottennotering på 37%.

Tillbaka till pressmeddelandet…

Så, den 28 november släpper Skogsstyrelsen en bomb: Kontrollinventeringar visar att polytaxresultaten inte är tillförlitliga! Jisses tänker jag. Vad är detta!!? Jag läser pressmeddelandet, där myndigheten främst lyfter att det är stora brister i polytaxinventerarnas och kontrollinventerarnas bedömningar. Ojojoj tänker jag, det här är ju inte bra alls. Sen klickar jag vidare till själva rapporten och plötsligt utkristalliseras en hel massa som inte framkommer i själva pressmeddelandet.

1. Kontrollinventeringen har inte genomförts med samma metod som själva polytaxen. – Hallå!!! Om man nu ska göra en kvalitetssäkring av sitt arbete, borde man inte göra det på rätt sätt då??? Eller tänker jag fel? Kontrollinventerarna har i sin kontroll bara besökt området EFTER avverkningar, medan polytaxinventerarna varit där även före. Kontrollinventerarna har besökt hygget ett till flera år efter att polytaxinventerarna var där – under den tiden kan mycket ha hänt…markberedning, man har huggit ner en del av det man tidigare lämnade som hänsyn (jo det sker det också, men det pratas det väldigt tyst om) etc etc. Alltså faktorer som gör att kontrollinventerarna därmed har helt andra förutsättningar för att ens ha chansen att göra en liknande bedömning som polytaxarna.

2.Detta var den första kvalitetssäkring som någonsin gjorts (dessutom med en annan metod). Och direkt slår man på stora trumman och sänker polytaxen?? Hur seriöst och trovärdigt känns detta? Rimligen bör man ju mäta efter samma metod – över tid – för att kunna fastställa något med säkerhet.

3. Myndigheten går medialt ut med fokus på att inventerarna har gjort olika bedömningar. Detta sänker ju per automatik polytaxens trovärdighet. När man går ut med ett sådant meddelande så får iallafall jag känslan av att man måste ha gjort en jättekontrollinventering! I sjävla verket har man gått ut och kontrollerat (återigen, med en annan metod) 39(!) av de 424 ursprungliga polytaxobjekten. Ehhh….ett ganska klent underlag för att diskvalificera sitt eget arbete måste jag säga. Varför så bråttom? Hade man gjort denna kontroll nästa år, med samma metod som polytaxen, och sedan året efter det….och något år till.. och då kommit till slutsatsen att inventerarna gör olika bedömningar, DÅ hade resultatet varit mer relevant än i dagsläget.

Framförallt hade det haft lite substans.

Det finns en rad faktorer till som är besynnerliga i denna uppskruvade, hitills enda genomförda, kontrollinventering. Läs gärna deras rapport och reflektera. Jag tänker inte gå in mer i detalj kring själva rapporten. Däremot skulle jag vilja reflektera över myndighetens olika synsätt på att använda en metod som bygger på och kräver före och efterinventeringar:

1. Den ideella naturvården inventerar en skog och bedömer att den håller nyckelbiotopsklass. Markägaren är FSC-certifierad och får inte avverka nyckelbiotoper.

2.Skogsstyrelsen hinner inte ut för att göra en bedömning av om det är en nyckelbiotop eller inte. Markägaren avverkar skogen.

3.Vi hävdar att dom har brutit mot FSC-certifieringen och gör en anmälan om att markägaren har avverkat en skog som hållit nyckelbiotopsklass. Skogsstyrelsen kallas in.

4. Skogsstyrelsen åker ut i fält och kan inte säga särskilt mycket om den avverkade skogen. Man anser nämligen att man inte bara kan åka ut i efterhand och bedöma om det har varit en nyckelbiotop eller inte. Detta eftersom man måste ha sett själva skogen för att kunna göra en nyckelbiotopsklassning.

Sätt nu detta i relation till kontrollinventeringen:

1. Polytaxinventeraren åker ut i skogen och bedömer skyddsvärda biotoper.

2. Skogen avverkas.

3. Polytaxinventeraren åker ut på hygget och konstaterar fakta: de dokumenterade skyddsvärda biotoperna är borta eller står kvar.

4. Kontrollinventeraren åker ut till hygget ett år senare (när det kan vara markberett eller ändrats väsentligt pg a andra faktorer) och bedömer huruvida skyddvärda biotoper är borta eller inte, UTAN att först ha gjort en bedömning av de skyddsvärda biotoperna i skogen.

Är det bara jag som tycker att detta är helknepigt?

Slutligen är det ytterligare en sak till som jag vill reflektera över….

När Skogsstyrelsen centralt går ut i media och dömer ut reslutatet av den mångåriga polytaxinventeringen… har man någonstans på vägen pratat och diskuterat detta med sina medarbetare som lagt ner sin själ i polytaxinventeringarna under många många år?

För jag kan tänka mej att det finns en och annan mycket kompetent polytaxinventerare därute som känner sig totalt överkörd i dagsläget.

Jo, och föressten… resultatet av kontrollinventeringarna visade på ett SÄMRE sammanvägt resultat än själva polytaxinventeringen. Det pratar man inte så högt om…Men om det egentligen har någon relevans i frågan är tveksamt givet det mycket klena underlaget och sättet som kontrollen genomförts på. Men, oavsett så pekar det åt samma håll för naturvården i skogen, vilket polytaxinventeringarna visat på år efter år, …..neråt.

Fridens

Malin

 

 

 

2011-skogens år, och sen??

God fortsättning på det nya året!

Det nya året 2012, året som följer 2011, året som FN utsåg som skogens år.

Jag har valt att ha en lång ledighet över jul och nyår, slog igen datorn den 21 december, och öppnade den först i förrgår igen. Valde time-out från jobb, skog och det elände i och med det superakuta läget som råder när det gäller skogen. Valde att hämta krafter i min jämtländska natur. Har njutit av otaliga skidturer i både spår, på fjället och i backarna. Med hundar, vänner och familj. Och krafter behövs, för det krävs enorma insatser av oss alla för att fortsätta kämpa för skogens liv. Det håller på att gå åt hela helsiket med skogsekosystemet. Vi är så långt gågna i en fullständigt landskapsomdanande förändring när det gäller skogen i Sverige att det inte är så många år kvar innan skogsnäringen har nått dit dom verkar sträva efter att nå;

ett Sverige med totalt omvandlat skogekosystem. Naturskogar som har omvandlats till industriskogar. Inom en sisådär 20 år så kommer endast ca 5% av skogen utgöras av naturskogar med den variationsrikedom och artrikedom som detta innebär. Dessa kommer, med dagens utveckling, att finnas i formellt skyddade områden. Resterande 95% av vårt skogslandskap kommer att bestå av produktionsskogar, där ekonomin styr.

2011. Skogens år…. låt oss reflektera över detta skogens år;

Forskare konstaterar att den biologiska mångfalden i skogen fortsätter att utarmas och att arealen skog med lämpliga miljöer för Sveriges skogsarter är alldeles för liten och fortsätter att minska.

Vi kan bara konstatera att Skogspolitiken från 1993 har misslyckats fatalt, och myndigheten Skogsstyrelsen som är ansvarig för att miljö och produktion ska vara jämställda i skogen (som lagen föreskriver) slår nästan knut på sig själva för att försvåra det praktiska arbetet för att bevara skogens alla värden som inte är knutna till ekonomi. Skogsstyrelsens ledning beslutar att dialog efter dialog ska föras. Just nu pågår en dialog om miljöhänsyn. Där sitter företrädare för skogsbruket, myndigheter och naturvård med. Vi pratar och pratar om miljöhänsyn. Och samtidigt som vi under drygt ett års tid ska fortsätta att prata och prata så huggs skogarna som vi pratar om.

Vi dokumenterar brott mot certifieringar och lägger oändlig tid på att anmäla dessa – till vilken nytta kan man undra?? För vi har också konstaterat att repetition av samma överträdelse över tid tydligen inte är ett brott.

Vi fortsätter att göra skogsbolagens jobb. Det vill säga informera dom om skyhöga naturvärden som dom själva inte sett när dom planerat skogen för avverkning.

Vi ser att Sverige är näst sämst på miljöhänsyn vid avverkningar.

Vi läser att en kanadensisk forskare gör tummen ner för den svenska modellen. Så mycket tummen ner att han använder den som ett skräckexempel i undervisningen.

Vi konstaterar sorgset att nyckelbiotoper fortsätter att avverkas. Även registrerade sådana. Av bolag som har förbundit sig till att inte hugga nyckelbiotoper.

Vi läser att Skogsindustrierna, Sveaskog och LRF anser att Nagoyaåtagandet beträffande skydd av skog redan är uppfyllt. Dessa tre jättar anser alltså, i strid mot ledande naturvårdsforskning, att skogens biologiska mångfald är säkrad?? Så tolkar iallafall jag det. Dom verkar iallafall inte vara så jättesugna på att avsätta mer skog, trots att det är precis det som krävs om vi ska ha en chans att nå positiva resultat för en mängd växter och djur.

Vi fortsätter förundras över att art- och habitatdirektivets bestämmelser om artskydd sopas under mattan. Trots att vi har varit medlemmar inom EU i snart 17 år har dessa bestämmelser inte införlivats  till att gälla i skogsbruket. Denna fråga borde ligga högt på priolistan hos Skogsstyrelsen. Men det gör den bevisligen inte. Man försöker glömma bort den så gott det går.

Gammal skog är en bristvara i landet, endast ca 6% av skogen är 140 år eller äldre. Ändå huggs den.

Vi konstaterar att Skogsstyrelsen gärna har dialoger, men inte är intresserade av att miljöorganisationer ska ha någon form av talesrätt när det handlar om att värna skyddsvärd natur. Vad för slags dialog är det??

Vi har under 2011 dock fått lite draghjälp i form av tyskt och amerikanskt intresse för vad som händer i våra skogar. I augusti kom en amerikansk frilansande miljöjournalist till Sverige för att se om det han hört var sant.

Det var det, och sagda journalist skrev en artikel och ett reportage om det ohållbara skogsbruket i Sverige. Han har, liksom en stor del av världen, levt i tron att vi är fantastiskt bra på allt vad miljö heter. Oavsett om det handlar om skogsbruk, bilkörande eller turism. De första två dagarna då vi var ute i skogen tillsammans så bara gapade han. Han kunde inte tro att det var sant – att vi så effektivt har lyckats förstöra våra skogar. Han avslutar sin artikel i National Geographic på ett lysande sätt:

”Bara för att de är svenska, bör landets industri inte per automatik ges toppbetyg. Snarare är det länder som Sverige, som kan och borde vara ledande i frågor som hållbart skogsbruk, som borde sättas under granskning.”

Kort sagt. 2011 har knappast bidragit till att skogens mångfald räddas undan skogsmaskinerna. Tvärtom så har mängder av skyddsvärd skogar huggits ner, våtmarker körts sönder, livsmiljöer för hotade arter har försvunnit. I denna takten kommer vi aldrig att nå de politiskt beslutade målen om att alla arter ska fortleva i livskraftiga bestånd i sina utbredningsområden. Det målet är redan kört eftersom utbredningsområdena är skövlade..

Bevarandet av biologisk mångfald kan beskrivas i fyra olika ambitionsnivåer:

i) förekomsten av arter, ii) livskraftiga populationer, iii) ekologiska samband samt iv) resiliens.

Idag har Sverige ännu inte uppnått den andra nivån, livskraftiga populationer. Vi har arter, men vi har inte livskraftiga populationer – något som rödlistan är ett tydligt kvitto på. För att nå de nationellt och internationellt antagna målen för biologisk mångfald behöver Sverige säkerställa att samtliga nivåer uppnås. Vi är ljusår ifrån detta i skogslandskapet. Och frågan är om vi, med dagens skogsbruk, ens kommer att nå dit innan skogen har tagit slut och begränsats till några futtiga procent reservat.

Vi behöver en ny skogspolitik. Vi behöver en skogsmyndighet som slåss för naturvården och ser till att miljö och produktion väger lika i verkligheten, inte bara på pappret.

Vi behöver, kort sagt, en ny vår för skogen!

Har biologiskt värdefulla skogar som denna någon plats i framtidens skogslandskap?

Fridens,

Malin

Om repetition över tid…

Så var det hugget i sten.

Repetition över tid av ett och samma brott mot certifieringen FSC är tydligen inte det heller tillräckligt för att bli av med sitt certifikat.

Jag har visat dessa bilder förr, men gör det igen, för i min värld är detta i allra högsta grad repetition över tid:

2006

 

2007

2008

 

 

2009

 

 

2010

 

 

2011

 

Ovanstående bilder visar avverkade naturvärdesträd. Träd som i klartext inte får avverkas enligt certifieringen FSC. Ovanstående bilder är dessutom endast ett axplock av alla avverkade naturvärdesträd som den ideella naturvården har dokumenterat på många av  SCAs hyggen, i olika delar av landet.

 

Är inte detta repetition över tid? Vi tycker åtminstone det, och efter att ha skickat in ett stort antal klagomål på detta utan att se någon påföljd så fick vi nog. Vi skickade förra året därmed ett klagomål gällande den oberoende certifierare som ska bedöma huruvida bolaget följer rutiner eller inte. Klagomålet skickades till ASI, den internationella organisation som granskar att certifierarna gör sitt jobb rätt.

 

ASI bedömde, liksom vi, att detta är repetition över tid. ASI bedömde även att denna certifierare inte har skött sina åtaganden i många andra fall också, men detta fallet är det vi främst har drivit, så jag håller mej till det.

 

Så, ASI tyckte precis som oss (fritt översatt):

 

” Upprepning över tid i vissa ärenden indikerar grundläggande fel som inte har blivit rättmätigt bedömda med avvikelser från certifieraren”

 

 Detta höll självklart inte certifieraren med om, och överklagade ASIs bedömning. Deras anledning till överklagandet av just detta ärende är att SCAs certifikat förnyades 2009. Då räknas inte längre gamla synder. Därför tycker certifieraren att det var en orättvis bedömning. Utdrag ur deras överklagande (fritt översatt):

 

”Organisationen (SCA) har varit certifierade i mer än 10 år nu. Det är helt enkelt orimligt att förvänta sig att certifieraren alltid ska behöva gå tillbaka till gamla rapporter för att se om något återfall har skett. Var och när skall detta sluta?”

 

 En panel tillsattes. Panelen ger den slutliga bedömningen, denna går inte att överklaga. Där är det stopp.

Panelen gick på certifierarens linje.

 

Det är alltså orimligt att be certifieraren ta tidigare brott mot certifieringen i beaktande när vi skickar in klagomål på något som vi dokumenterat under många många års tid?

 

I rest my case..

 

Fridens

 

Malin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga mer skyddsvärda skogar ska avverkas.

Hej!

Då har den nya miljöministern upprepat det som Carlgren sa för ca 2 år sedan på ett seminarium som jag deltog i: SKYDDSVÄRDA SKOGAR SKA INTE AVVERKAS.

Det här är ju jättetoppen! Tack snälla Lena Ek för det.

…..Undrar om Lena Ek är informerad om de hundratals skyddsvärda skogarna som har kalhuggits sedan Carlgren sa samma sak?

För nån månad sedan besökte jag en avverkad sandtallskog på statens mark. Sandtallskogar är en nationellt hotad skogstyp, vi hade tidigare inventerat skogen och dokumenterat mycket höga naturvärden. Det struntade Sveaskog i och kalhögg skogen. Även om bolaget själva hänvisar till att vi i Sverige har ett särskilt ansvar för denna skogstyp. Snacka om dubbelmoral!

På vår skogskarta minskar antalet hotade, skyddsvärda, skogar i en rasande fart. Inte med anledning av att dom har blivit skyddade. Tvärtom. Jag har helt enkelt varit tvungen att släcka dessa skogar då dom har blivit avverkade. Trots dokumenterade, hotade, naturvärden – rapporterade till både myndigheter och bolag.

Jag hinner knappt med att utföra mina många arbetsuppgifter med anledning av att skogsbolagen inte följer sina frivilliga åtaganden och avverkar skog i strid mot FSC-standarden, vilket i sin tur innebär att jag sitter med ett berg av FSC-anmälningar som ska göras.

Skogsbolagen misslyckas fortfarande gravt i sina naturvärdesbedömningar. Den ideella naturvården upptäcker gång efter gång skyddsvärda skogar som avverkningsanmäls och får påtala detta. Ibland lyckas vi faktiskt stoppa avverkningarna vilket är glädjande såklart. Men varför i hela friden är det den ideella naturvården som måste göra bolagens jobb?? Detta är något som dom MÅSTE klara själva om Lena Eks löfte ska gå i uppfyllelse.

Den ansvariga myndigheten, Skogsstyrelsen anser envetet att den fjällnära urskogen vid Änok kan huggas enligt lagen, och överklagar förvaltningsrättens dom som gav oss rätt i frågan. Nu är ju detta i och för sig väntat. Och även behövligt. Ärendet måste drivas till högsta instans för att bli prejudicerande. Skogsstyrelsen enligt sin överklagan tydligen inte heller att miljöorganisationer ska ha rätt att överklaga myndighetens beslut… Inte helt oväntat kanske. Jag kommer självklart att rapportera om Änok löpande (dvs när något händer – det kan nog ta sin lilla tid innan kammarätten fattar något beslut i frågan).

Nyckelbiotoper avverkas fortfarande. Både registrerade och icke-registrerade.

Naturreservat är man också inne och hugger i.. 

Båda ovanstående exempel är bara ett exempel av vardera problemställning, tro mej det finns en uppsjö av exempel här…

Sverige lovar mycket, problemet är, som jag ser det, att landet inte har någon sjukdomsinsikt. Visst.. vi vet att det inte står bra till, men jag tror nog inte att vi förstår riktigt hur illa det faktiskt är.

Nu ska jag inte hacka på Lena Ek, tvärtom, jag berömmer hennes uttalande och ser fram emot en presenterad strategi för detta.

Under tiden som Sverige skaffar sig en sjukdomsinsikt så borde ett moratorium skyndsamt läggas över samtliga skogar med dokumenterat skyddsvärde. För visst avverkas det fortfarande skyddsvärda skogar.

Det har det gjorts i många år. Och nu håller dom på att ta slut.

Fridens

Malin

Underbara nyheter!

Hej,

Jag har tidigare rapporterat om skogen vid Änokdeltat. En skog som varit uppe i livlig debatt under en lång tid. Här hade Skogsstyrelsen gett tillstånd till avverkning i urskogsartad fjällskog trots att skogen enligt länsstyrelsen har alla de kvaliteter som krävs för att tillstånd inte får medges, trots att Skogsstyrelsen har klassat området som nyckelbiotop och trots att idella miljöorganisationer har inventerat området och påtalat skyhöga naturvärden.

18§ i skogsvårdslagen säger att tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte får ges om den är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården, något som länsstyrelsen har bedömt att en avverkning i Änok skulle vara.

Ändå gick Skogsstyrelsen så långt att dom valde att inte tillämpa en bestämmelse som är avsedd att skydda värdefulla naturområden.

Dom gav tillstånd till avverkning i det mest värdefulla vi har – urskog.

Vi överklagade dock detta, och vann!

På denna länk kan ni läsa vårt pressmeddelande om Änok samt även se domen som är länkad längst ner i pressmeddelandet.

En stor dag för naturvården!

Fridens,

Malin